NJA 1994 s. 254

Allmän åklagare yrkade vid Södra Roslags TR ansvar å H.R. för hastighetsöverträdelse vid förande av personbil d 4 febr 1990 på länsväg 938 vid Ella gård, Täby kommun.

TR:n (rådmannen Löven) meddelade slutligt beslut i protokoll d 17 okt 1991, i vilket inledningsvis tecknades följande bakgrund till beslutet:

Av handlingarna framgår att H.R. erkände ett ordningsföreläggande nr B 3043818 avseende den med åtalet avsedda gärningen utfärdat av polisman vid trafikavdelningen i Stockholm d 4 febr 1990 utan angivande av ordningsbot.

Vidare framgår att polismyndigheten i Stockholm utfärdade ett nytt ordningsföreläggande nr B 9833964 d 15 febr 1990 för samma gärning med angivande av 600 kr i ordningsbot, ett s k kontorsföreläggande. Detta blev aldrig godkänt av H.R..

Åklagare vid åklagarmyndigheten i Danderyd utfärdade härefter d 2 maj 1991 ett strafföreläggande för samma gärning. Detta godtogs inte av H.R. som invände att det godkända ordningsföreläggandet var att betrakta som en lagakraftägande dom oberoende av om ordningsmakten därvid utdömt någon påföljd eller ej.

Sedan H.R. delgetts åtalet, hemställde han att stämningsansökan måtte avvisas, eftersom den åtalade hastighetsöverträdelsen redan hade blivit föremål för rättslig prövning genom det godkända ordningsföreläggandet.

Åklagaren hemställde i yttrande att H.R:s avvisningsyrkande skulle lämnas utan bifall och gjorde med hänvisning till Riksåklagarens allmänna råd (handbok strafföreläggande, del 1 avsnitt 6) gällande att ordningsföreläggandet nr B 3043818 är en nullitet och därför inte utgör något hinder mot rättegång.

I en påminnelseskrift vidhöll H.R. sitt avvisningsyrkande och förklarade att han i och för sig erkänt gärningen.

I sitt beslut anförde TR:n: Avsnitt 6 i den av åklagaren åberopade handboken handlar om åtgärder vid fel i föreläggandet. Det uttalas att detta avsnitt gäller i tillämpliga delar också fel i ordningsföreläggande. Av innehållet i avsnittet framgår att ett föreläggande torde vara en nullitet, om det har utfärdats utan att däri har upptagits något bötesstraff. Att ett föreläggande är en nullitet innebär enligt vad som sägs att det inte har någon rättskraft och därför inte heller kan godkännas med laga verkan.

TR:n ansluter sig till den bedömning som kommit till uttryck i Riksåklagarens allmänna råd i nu angivna hänseenden och delar åklagarens uppfattning att det godkända ordningsföreläggandet är en nullitet och inte utgör något hinder mot rättegång. På grund härav lämnar TR:n H.R:s invändning om rättegångshinder utan bifall.

H.R. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns beslut skulle avvisa åtalet för hastighetsöverträdelse d 4 febr 1990, varvid han åberopade samma grunder som vid TR:n. Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Wiegert och Sundberg samt t f hovrättsassessorn Svernv) fastställde i slutligt beslut d 11 febr 1992 TR:ns beslut.

H.R. anförde besvär och yrkade att HD skulle avvisa åtalet. Riksåklagaren bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Gregow, Sterzel och Nyström) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 48 kap 2 § RB innebär ett föreläggande av ordningsbot, att den misstänkte till godkännande föreläggs ett bötesstraff. Ett godkänt föreläggande gäller enligt 3 § 2 st som lagakraftvunnen dom.

Fråga är om en förenklad lagföring som försiggår utanför domstolarna. Den som i anledning av ett brott får motta ett föreläggande kan fritt godta eller förkasta det. Till grund för sitt övervägande härvidlag har han inte endast en precisering av det handlande som läggs honom till last utan även ett bestämt straff för detta. Ett godkännande innebär såväl att den misstänkte erkänner gärningen som att han godtar det förelagda straffet.

En handling som på grund av misstag eller av annan anledning saknar uppgift om bötesbelopp kan med utgångspunkt i 48 kap 2 § RB inte anses som ett föreläggande av ordningsbot. Ett godkännande kan därför i sådant fall inte ske med laga verkan.