NJA 1994 s. 30

Sedan TR:n i dom lämnat kärandens talan utan bifall såsom uppenbart ogrundad och talan fullföljts mot domen, fann HovR:n att TR:n inte bort avgöra målet i sak utan att utfärda stämning. HovR:n undanröjde TR:ns dom och visade målet åter till TR:n för erforderlig behandling. HovR:ns ställningstagande har inte inneburit att någon fråga som inverkat på målets utgång har avgjorts i följd varav beslutet ansetts enligt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.

I ansökan om stämning som inkom till Huddinge TR d 6 april 1993 yrkade Konditori Pallas AB förpliktande för H.K. att till bolaget utge 477433 kr jämte ränta på beloppet. Till stöd för käromålet åberopade bolaget att det lånat ut det yrkade beloppet till L:s Konditori AB samt att bolaget till säkerhet för sin fordran hade företagshypotek i L:s Konditori AB:s näringsverksamhet. Vidare anförde bolaget att L:s Konditori AB hade överlåtit maskiner och inventarier, som ingått i den intecknade egendomen, till H.K. samt att L:s Konditori AB hade försatts i konkurs. Sedan TR:n förelagt bolaget att närmare ange grunderna för sin talan preciserade bolaget sin talan så, att bolaget i första hand yrkade att H.K. ur företagsintecknad egendom, förvärvad av L:s Konditori AB, skulle förpliktas att utge belopp så långt ske kan intill ett kapital om 477 433 kr jämte ränta. I andra hand yrkade bolaget att H.K. skulle förpliktas att utge egendomen, specificerad i köpeavtal d 15 febr 1993 mellan H.K. och L:s Konditori AB, till bolaget.

TR:n avgjorde med stöd av 42 kap 5 § 1 st andra meningen RB målet utan att utfärda stämning. TR:n fann i dom d 17 maj 1993 på anförda skäl att käromålet var uppenbart ogrundat och lämnade till följd härav bolagets talan utan bifall.

Svea HovR

Bolaget fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

HovR:n (hovrättslagmannen Sanmark, hovrättsrådet Dahlgren och tf hovrättsassessorn Kullgren, referent) fann i beslut d 25 aug 1993 på anförda skäl att bolagets förstahandsyrkande vid TR:n inte kunde anses ha varit uppenbart ogrundat och att TR:n därför inte borde ha avgjort målet i sak utan att utfärda stämning. HovR:n undanröjde TR:ns dom och visade målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HovR:n tillkännagav att HovR:ns beslut enligt 54 kap 6 § RB inte fick överklagas.

H.K. (ombud advokaten S.W.) anförde besvär över HovR:ns beslut. H.K. anförde bl a, att HovR:n tillåtit bolaget i HovR:n anföra nya omständigheter och grundat sitt beslut på dessa.

HD (JustR:n Heuman, Freyschuss, referent, Gad, Munck och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Enligt huvudregeln i 54 kap 6 § RB får HovR:ns beslut om återförvisning av mål till underrätt inte överklagas. Fullföljdsförbudet gäller dock inte när HovR:ns prövning innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång.

Med undantaget från fullföljdsförbudet åsyftas enligt förarbetena (NJA II 1943 s 690) fall då i återförvisningsbeslutet ingår ett avgörande som skulle ha kunnat överklagas, om det hade getts i ett särskilt beslut. Mot ett uttalande av HovR:n som inte innebär ett avgörande utan endast en motivering till återförvisningsbeslutet kan talan inte föras. I Gärdes m fl kommentar till rättegångsbalken (s 815) sägs att HovR:ns prövning innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång, när HovR:n är av annan mening än underrätten beträffande rättegångshinder och i anledning därav undanröjer underrättens dom och återförvisar målet. Grundas återförvisningsbeslutet på en annan åsikt i sakfrågan, innebär dess ståndpunktstagande inte något avgörande i processuell mening. I kommentaren påpekas också att det, i fall då återförvisningsbeslutet inte får överklagas, alltjämt står part öppet att vid fullföljd av talan mot ett senare avgörande i målet framföra sin av HovR:n tidigare underkända ståndpunkt.

I förevarande fall har HovR:n funnit att bolagets förstahandsyrkande vid TR:n inte kunde anses uppenbart ogrundat och att TR:n inte bort avgöra målet i sak utan att utfärda stämning i målet.

HovR:ns ställningstagande att målet inte bort avgöras utan utfärdande av stämning innebär inte att någon fråga som inverkar på målets utgång har avgjorts. Mot den motivering till HovR:ns ställningstagande som har kommit till uttryck i skälen för beslutet kan talan inte föras. I enlighet med vad HovR:n har angett får följaktligen enligt 54 kap 6 § RB beslutet inte överklagas.

HD avvisar H.K:s besvärstalan.

HD:s beslut meddelades d 3 febr 1994 (nr SÖ 23).