NJA 1994 s. 760

Genom gåvobrev d 16 okt 1989 överlät A-L.W. till sina tre barnbarn A.B., M.W. och J.W. konvertibla förlagsbevis i det börsnoterade bolaget Betongindustrier AB. I de gåvodeklarationer som gavs in till Skattemyndigheten i Stockholms län togs varje gåva upp till det nominella beloppet på konvertiblerna, 18 750 kr.

Skattemyndigheten fann att då konvertiblerna på gåvodagen kunde konverteras till 92 kr, envar gåvas värde kunde beräknas till detta värde minskat med konverteringskursen efter 1989 års split om 19 kr. Varje gåvas värde togs därför upp till 72 039 kr. Skattemyndigheten bestämde i beslut d 29 jan 1993 gåvoskatten till 7 000 kr för envar av A.B. och J.W. och - med beaktande av en tidigare gåva - till 7 100 kr för M.W..

A.B., M.W. och J.W. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att gåvoskatten skulle beräknas efter ett värde av 18 750 kr för varje gåva. I andra hand yrkade de att varje gåvas värde skulle utgöra högst 75 % av 72 039 kr eller 54 029 kr.

Kammarkollegiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Zachrisson, hovrättsrådet Röst Andreasson, referent, och t f hovrättsassessorn Lars-Gunnar Lundh) anförde i beslut d 24 aug 1993: Gåvotagarna har i HovR:n anfört bl a följande. Konvertibla skuldebrev som inte omsätts marknadsmässigt skall redovisas till nominella värdet enligt vad som framgår av Riksskatteverkets sammanställning avseende deklarationskurser vid 1989 års taxering och promemorian "Reformerad förmögenhetsbeskattning" (Ds 1990:91, s 28). För värderingen saknar det betydelse att konvertiblerna kunde konverteras till aktier per gåvodagen. Gåvotagarna hade vid gåvotillfället ingen tanke på att konvertera de konvertibla skuldebreven. Det förelåg inte heller någon skyldighet att göra detta. Om konvertiblernas värde ändå skall beräknas efter aktiekursen skall värdet av aktierna tas upp till 75 % eftersom aktierna var börsnoterade.

Kammarkollegiet har anfört bl a följande. Målet gäller värdering och gåvobeskattning av konvertibla förlagsbevis. Enligt den inkomstskattelagstiftning som gällde vid tidpunkten för gåvorna 1989 reavinstbeskattades konvertibla förlagsbevis enligt 35 § 4 mom kommunalskattelagen (1928:370). På grund av reavinstbestämmelserna blir konvertibla förlagsbevis i gåvoskattehänseende att hänföra till 23 § B 6 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL), vilket innebär att konvertiblerna skall tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. Kollegiet vitsordar i och för sig att konvertiblerna inte omsattes marknadsmässigt och att de i sig själva inte hade något noterat värde. Det är dock ostridigt att konverteringstiden var 1988.05.31-1993.05.31 och att konvertering kunde ske när som helst under denna tid. Eftersom vederbörande kunde lösa in konvertiblerna till aktier är det mest rättvisande marknadsvärdet det som skattemyndigheten fastställt. En reduktion av värdet till 75 % är ej möjlig, eftersom sådan reduktion endast kan ske vid värdering enligt 23 § B 1 st AGL.

HovR:n finner på de av Kammarkollegiet anförda skälen att konvertiblerna i gåvoskattehänseende är att hänföra till 23 § B 6 st AGL och att konvertiblernas värde på gåvodagen skall beräknas på sätt skattemyndigheten gjort samt att någon reduktion av värdet till 75 % inte kan komma i fråga. På grund härav och då skattemyndigheten rätteligen beräknat gåvoskatten för varje gåva skall besvären lämnas utan bifall.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

A.B., M.W. och J.W. (ombud för samtliga advokaten C.E.) överklagade HovR:ns beslut med samma yrkanden som i HovR:n.

Kammarkollegiet bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Landin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. I målet är fråga om värdering av värdepapper (konvertibla förlagsbevis) enligt bestämmelsen i 23 § B 6 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) vid beskattning av gåva. Värdepapper skall enligt denna bestämmelse tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

Det ligger i sakens natur att det kan vara förenat med svårigheter att fastställa ett marknadsvärde för värdepapper som inte omsätts marknadsmässigt. Den av Kammarkollegiet använda metoden att - när som i förevarande fall konvertering kan ske till en börsnoterad aktie - ta det på gåvodagen noterade börsvärdet för aktien i bolaget som utgångspunkt för värderingen synes vid ett första påseende kunna ge ett rimligt resultat. Således framgår av betänkandet Reavinst på konvertibla skuldebrev (Ds Fi 1983:25), s 51 ff, att kursen på det konvertibla skuldebrevet - vanligen en obligation eller ett förlagsbevis - teoretiskt sett följer aktiekursen och till och med borde vara högre än priset på aktien i bolaget. Emellertid framgår av samma betänkande att denna beskrivning av förhållandet mellan aktiekursen och kursen på det konvertibla skuldebrevet av olika skäl visat sig stämma ganska dåligt med verkligheten, och att priset på det konvertibla skuldebrevet i stället kommit att i många fall understiga aktiekursen. Härtill kommer att jämförelsen avser börsnoterade konvertibla skuldebrev som torde omsättas marknadsmässigt.

Bestämmelsen om värdering i 23 § B 6 st AGL är likalydande med bestämmelsen i den vid tiden för skattskyldighetens inträde gällande p 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Vad gäller förmögenhetsbeskattningen har Riksskatteverket i den av gåvotagarna i HovR:n åberopade sammanställningen angivit att konvertibla skuldebrev som inte omsätts marknadsmässigt i förmögenhetshänseende redovisas till nominella värdet. Av departementspromemorian Reformerad företagsbeskattning (Ds 1990:91), s 28, framgår att sådana konvertibla skuldebrev "skall tas upp till marknadsvärdet, vanligtvis det nominella beloppet". Sedan 1993 års taxering anges i Riksskatteverkets sammanställning avseende deklarationskurser för aktier m m att konvertibla skuldebrev av i målet aktuellt slag "redovisas till nominella värdet, om inte annat kan påvisas".

Av det ovan anförda framgår att värdering av konvertibla skuldebrev enligt bestämmelsen i 23 § B 6 st AGL inte utan vidare bör göras med ledning av det noterade börsvärdet hos aktien i bolaget där konvertering kan ske. Vid förmögenhetsbeskattningen synes det normala vara att det nominella värdet får tjäna som utgångspunkt för värderingen. Anledning saknas att i detta fall tillämpa någon annan värderingsmetod än den som används vid förmögenhetsbeskattningen. I den mån det inte finns någon utredning som visar att det nominella värdet inte överensstämmer med det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden torde därför detta värde få godtagas som utgångspunkt för bestämmande av gåvoskatten. I detta fall saknas sådan utredning. Gåvoskatten skall därför bestämmas med ledning av det nominella värdet på konvertiblerna.

HD (JustR:n Jermsten, Magnusson, Munck, Lennander, referent, och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. I målet är fråga om värdering av icke marknadsmässigt omsatta konvertibla skuldebrev enligt bestämmelsen i 23 § B 6 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) vid beskattning av gåva. Värdepapper skall enligt denna bestämmelse tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

När ett konvertibelt skuldebrev inte omsätts marknadsmässigt kan det vara förenat med betydande svårigheter att på ett rättvisande sätt beräkna dess försäljningspris, trots kännedom om sådana omständigheter som lånets löptid och räntefot, konverteringsvillkor samt i förekommande fall börskurs på de aktier till vilka konvertering kan ske. Det synes därför ofrånkomligt att beskattningen, som huvudregel, får ske med utgångspunkt i ett schabloniserat marknadsvärde.

Även vid förmögenhetsbeskattningen skall konvertibla skuldebrev, som inte omsätts marknadsmässigt, tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, se 4 § 6 st lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt och anvisningarna till 3 och 4 §§ punkt 5 sjätte stycket. Vid tillämpningen av denna bestämmelse har det ansetts att skuldebrevet i allmänhet skall redovisas till sitt nominella värde. (Se tex Ds 1990:91, Reformerad förmögenhetsbeskattning, s 28 och Riksskatteverkets årligen utgivna sammanställning avseende deklarationskurser.)

Anledning saknas att i detta fall använda en annan värderingsmetod vid gåvobeskattningen än den som sålunda tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen. I den mån det inte finns någon utredning som visar att det nominella värdet inte överensstämmer med det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får därför detta värde godtagas som utgångspunkt för bestämmande av gåvoskatten.

I förevarande fall utgör det nominella värdet av de förlagsbevis som tillkommer respektive gåvotagare 18 750 kr. Någon utredning som kan föranleda en annan värdering föreligger inte. Gåvoskatten skall därför bestämmas med ledning av det nominella beloppet.