NJA 1995 s. 311

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Sigstam) anförde i dom d 30 nov 1993. Domskäl.

Våldsamt upplopp (R.B.). (Avser gärningen d 26 maj 1993; red:s anm.)

R.B. har bestritt ansvar för våldsamt upplopp under åberopande av att våldsamt upplopp inte varit för handen. Han har vidgått att han utdelat en spark mot en person och har underkastat sig ansvar för misshandel. Han har vitsordat att han i ett tidigare skede tänt på en Djurgårdshalsduk, kastat en knapp eller ett mynt och att han gjort gester, dock inte s k heilhälsning.

R.B. har berättat: Han var på match mellan Hammarby och Djurgården. Under pågående match eldade han upp en Djurgårdshalsduk. Han hoppade och viftade och hejade på Hammarby. Han kastade en knapp eller något mot en djurgårdssupporter.

Sedan matchen, som Hammarby vann, var slut rusade han och andra hammarbysupportrar ut på plan för att klappa om spelarna. Då kom djurgårdare springande från sin sektion och gav sig på hammarbysupportrarna. R.B. fick en spark och han försvarade sig. Sedan kom några andra djurgårdare som också hoppade på honom. Han försvarade sig mot dem också. Det pågick individuella bråk över hela planen. Sedan åkte han hem. Han var inte nykter.

Åklagaren, som inte påstått att R.B. olovligen tagit sig in på planen, har visat videoinspelning av R.B:s göranden innan matchen avslutats och över händelserna på planen.

TR:n anser att gärningsbeskrivningen kan godtas som ett påstående om våldsamt upplopp.

Av videon framgår tydligt att det varit ett våldsamt handgemäng på planen och att ett stort antal personer varit inblandade däri så även R.B. som syns sparka mot en person. Det är upplyst att, i ett senare skede, polis kommit till platsen och agerat för att återställa ordningen. Under den tidsenhet som avses med åtalet visar utredningen inte annat än att vad som försiggått på planen är slagsmål mellan djurgårdssupportrar och hammarbysupportrar. Folksamlingen har otvivelaktigt stört allmän ordning. För att ansvar för våldsamt upplopp skall inträda krävs dessutom att den störande folksamlingen har ett gemensamt uppsåt att sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd. Sådant uppsåt kan i och för sig föreligga även om någon representant för myndighet inte är på platsen. Utredningen visar dock inte att folksamlingen hade sådant uppsåt under tid R.B. var aktiv på planen. För TR:n framstår det som tämligen uppenbart att det primära uppsåtet istället varit att ge sig på motståndarlagets supportrar. - Det framgår av videoinspelningen att en mängd brott sannolikt ägt rum på planen. Det ankommer dock inte på TR:n att i dom uttala sig om ej åtalade gärningar. TR:n konstaterar endast att R.B. själv sedan han åsett inspelningen uttryckt som sin åsikt att det som visades på videon var "för jävligt". - Åtalet för våldsamt upplopp skall lämnas utan bifall.

Framkallande av fara för annan alternativt allmänfarlig vårdslöshet (R.B. och C.B.) och våldsamt upplopp (R.B., C.B. och T.L.). (Avser gärningarna d 18 okt 1993; red:s anm.)

R.B. och C.B. har förnekat att de tänt på flaggan och att de hanterat den brinnande flaggan på ett sätt som konstituerar brott.

R.B. har bestritt ansvar för våldsamt upplopp under åberopande av att han inte ingått i någon folksamling med sådant uppsåt. Han har förnekat att han kastat föremål eller gjort utfall mot poliser. Han har vidgått att han hade en glasbit i fickan men har förnekat att han haft för avsikt att kasta iväg den.

C.B. har bestritt ansvar för våldsamt upplopp. Han har förnekat den påstådda gärningen i sin helhet.

T.L. har erkänt att han kastat en sten. Han har bestritt ansvar för våldsamt upplopp under åberopande av att han saknat uppsåt därtill.

Åtalet vad det avser flaggbränningen.

R.B. har berättat: Han hjälpte till att veckla ut flaggan. Då såg han att det var en AIK flagga. Då var han inte intresserad längre. Han ställde sig bredvid och klappade i händerna för att heja på Hammarby. Han tyckte att han släppte den i tid. Innan den började brinna.

C.B. har berättat: Han höll i flaggan vid två tillfällen. Han stod i närheten då den vecklades ut och han fik den "mer eller mindre" i händerna. Han släppte den en gång och började klappa i händerna för att heja på Hammarby. Sedan tog han tag i den igen. När den började brinna släppte han den för då tyckte han att det hade gått för långt. Han hjälpte till att släcka elden genom att stampa på flaggan.

Åklagaren har visat videoupptagning av flaggbränningen. Det syns att R.B. håller i flaggan och att han släpper den när elden från båda hållen närmar sig hans hand. För TR:n är det uppenbart att han släpper flaggan för att inte bränna sig på handen. Det syns att C.B. håller i den brinnande flaggan, att han släpper taget och klappar i händerna och att han sedan tar tag i flaggan igen. Av videon framgår också att eldningen av flaggan försiggått på läktaren, att det varit många andra personer i närheten och att elden efter en relativt kort stund släckts.

Eldandet av flaggan har visserligen inte resulterat i någon sådan effekt - nämligen att annans hälsa skadas - som hade föranlett ansvar enligt 13 kap 3 § BrB om effekten framkallats uppsåtligen men väl har R.B. och C.B. genom sitt sysslande med den brinnande flaggan av oaktsamhet framkallat fara för att effekten skulle inträda. De skall därför dömas för allmänfarlig vårdslöshet. Brottets straffvärde är sådant att det förskyller ett högt bötesstraff.

Åtalet vad det avser våldsamt upplopp.

R.B. har berättat: När han kom till biljettkuren - - - var bråket i full gång och det kastades sten. Han tog skydd vid en plåtdörr. Han gjorde utfall för att komma därifrån men det gick inte. Han kastade inget. Glasbiten i fickan hade han hittat tidigare under dagen. Den hade en rolig form. Han hade petat naglarna med den. Han visste inte att han hade den kvar. Att han skulle haft glassplitter i den andra fickan ställer han sig frågande till. Han försökte hela tiden ta sig till tunnelbanan och var aldrig på väg upp mot det håll varifrån AIKarna kommer ut från Globen.

C.B.: Han var på väg till tunnelbanan efter matchen. När han kom fram till läge B pågick där ett "ganska kraftigt upplopp". Det slängdes stenar och flaskor och folk sprang mot varandra. C.B. försökte värna sig. Det är möjligt att han då kan ha viftat med armarna. Polis kom till platsen ungefär samtidigt med C.B. och C.B. hamnade närmast poliserna. Han befann sig på tunnelbanesidan av poliserna. En polishund hoppade mot C.B.. Polisen sade till honom att gå därifrån. C.B. vände sig om då två matchvärdar från AIK kastade sig över honom. De släpade bort honom mot AIKarna och skrek: "Nu skall du få din bange jävel". Sedan kom 4-5 andra matchvärdar och släpade honom till en polisbil. Han har varken kastat eller hållit i något järnrör. Han såg ett järnrör kastas.

T.L.: Han kom från AIKarnas håll - - -. På väg ner mot Globentorget förekom det viss stenkastning omkring honom. Han ställde sig bakom en polisbil - - - och avvaktade ett tag. Sedan gick han vidare. När han kommit ner till Globentorget fick han en sten på foten. Han blev arg. Han tog upp stenen och skickade tillbaka den från det håll den kommit. "Det var inte mer med det."

Vittnesförhör har på åklagarens begäran hållits med kriminalinspektörerna L.S. och A.J., polisinspektören A.S. och polisassistenten L.L. samt med P.S. och J.S. och på C.B:s begäran med dennes bror N.B..

L.S. har berättat att han sett R.B. när denne stått vid punkten B tillsammans med ca 50 andra högljudda personer och att i stort sett alla, med R.B. i täten, rusat upp till höger mot AIK utsläppet efter det att någon ropat: "Gnagarna kommer". L.S. tappade ögonkontakten med R.B. då denne försvann runt hörnet. Han såg att flera AIKare fick sparkar och slag och blev av med sina mössor och halsdukar. Något senare när L.S. befann sig vid bankhusen - - - kom gänget backande dit ned. Anfallet mot AIKarna hade av någon anledning upphört. Vid bankhusen vidtog en våldsam kastning av stenar och flaskor. L.S. fick göra undanmanövrar för att inte träffas. L.S. såg åter R.B.. R.B. småhoppade, gjorde "kom igen" gester och sprang fram och tillbaka lite grand allt under det att det runt omkring honom kastades föremål. Bland annat flög ett järnrör i luften. L.S. såg inte R.B. kasta något.

L.L.: Han stod tillsammans med L.S. och A.S. vid bankhusen. L.S. pekade på en person som skrek och kastade och de grep denne person (R.B.). Vid avvisiteringen hittade L.L. en glasbit, botten på en ölflaska, i R.B:s ena ficka. A.S. som sökte igenom R.B:s andra ficka sade att det låg glassplitter i den.

A.S.: Det kastades stenar och flaskor in i folkhavet och mot poliskedjan som befann sig på Globentorget. Han fick göra undanmanövrar för att inte träffas. Han såg järnröret som slängdes i riktning mot poliskedjan. Han såg inte var det damp ner. Han hittade glaskross i R.B:s ficka. Han fick splitter i handen.

A.J.: Stenar, glas och flaskor ven genom luften. En person, T.L., tog upp en sten och kastade iväg. A.J. frågade T.L. vad han sysslade med och T.L. svarade att han blivit "förbannad" då han blivit träffad på foten. Han såg vidare, att någon som befann sig på viadukten mot tunnelbanan viftade med ett järnrör.

J.S. och P.S. har båda uppgivit att de tillhör AIK, att de är sk matchvärdar och att de i och för sig har ordningsvaktsbefogenhet. Ingen av dem var på platsen som ordningsvakt denna kväll.

J.S.: Han är före detta ordförande i Black Army. Det förekom stenkastning från båda håll. P.S. skrek till honom att någon var gripen och att denne hade kastat saker. J.S. hjälpte P.S. att lägga ner personen (C.B.) på marken. De sade till honom att de skulle gå och överlämna honom till polisen. Under det att C.B. låg på marken sprang någon AIKsupporter förbi och försökte sparka på honom. J.S. kände igen C.B. som den person han tidigare sett skrika och gestikulera och vägra lämna platsen trots tillsägelse av polis. Han såg själv inte om C.B. kastade något.

P.S.: Vid bankhusen iakttog han hur 4-6 hammarbyare slog på en AIKare. En av dem hade en utmärkande jacka. Jackan var en höstfärgad lumberjacka, längre än höftlång. Denne slog några slag och drog sedan vidare. P.S. såg senare samma person vid brofästet bort mot tunnelbanan. Personen hade en stor stolpe i handen. Han viftade med stolpen och slungade den i riktning mot Globentorget. Det var poliser och AIKare i kastriktningen men ingen löpte någon större risk att bli träffad. De stod för långt bort. P.S. grep personen. J.S. kom och hjälpte till. Han tror att han sade till J.S. att personen hade kastat en parkeringsstolpe.

N.B.: Han träffade C.B. vid läktarutgången. De gick tillsammans mot tunnelbanan. De skulle gå hem till N.B.. På Globentorget var det tumult. N.B. befann sig på armlängds avstånd från sin bror hela tiden, C.B. slog ingen och kastade inget. Av tumultet på torget åkte C.B. framåt och N.B. bakåt. Han såg två matchvärdar hoppa på C.B. bakifrån. Då gick N.B. därifrån.

TR:n anser att gärningsbeskrivningen kan godtas som påstående om våldsamt upplopp.

TR:n finner genom förhören klarlagt att det pågått våldsamt upplopp på platsen.

TR:n finner genom L.S:s vittnesmål styrkt att R.B. deltagit i det våldsamma upploppet genom att skrika och rusa. Det är inte styrkt att han kastat något. Hans förklaring till varför han hade en glasbit i fickan förtjänar inte att bemötas. Det kan hållas för visst att glasbiten var avsedd att kastas. Åtalet för våldsamt upplopp skall bifallas.

TR:n finner genom P.S:s vittnesmål, som styrks av vad J.S. berättat tillförlitligen utrett att C.B. slagit på en person och kastat iväg metallröret. Genom J.S:s vittnesmål finner TR:n styrkt att C.B. också skrikit och viftat. Visserligen är både P.S. och J.S. AIKare. Tillhörigheten till en klubb, oavsett det är Hammarby, AIK, Djurgården eller någon annan skall inte medföra att ens uppgifter automatiskt underkänns då man inställer sig vid TR:n och under straffansvar för mened lämnar uppgifter om någon person som tillhör en annan klubb. Inte heller skall den som är nära släkt med en tilltalad automatiskt bli misstrodd av den anledningen. TR:n sätter dock i fråga om N.B. lämnat helt sanningsenliga uppgifter då han å ena sidan berättat att de var i sällskap på väg hem till N.B. och att han inte vek från sin brors sida men att han å andra sidan gick sin väg så fort brodern råkade i knipa. Berättelsen som sådan bär inte sanningens prägel. P.S. och J.S. däremot har lämnat måttfulla berättelser. C.B:s tidigare uppträdande i samband med flaggbränningen talar inte heller emot han uppfört sig på sätt P.S. och J.S. omvittnat. Åtalet för våldsamt upplopp skall bifallas.

T.L. har erkänt att han kastat en sten. Han har i och för sig haft ett legitimt skäl att befinna sig på platsen eftersom han var på väg till tunnelbanan. Mot bakgrund av att inga iakttagelser gjorts av T.L. innan stenkastningen kan TR:n inte finna det bortom alla rimliga tvivel styrkt att kastandet utgjort en sympatiyttring för det våldsamma upplopp som pågått runt T.L.. Vid sådant förhållande skall åtalet för våldsamt upplopp lämnas utan bifall.

Påföljd.

R.B. är 21 år. Han dömdes 1991 för våld mot tjänsteman till 80 dagsböter och 1992 för misshandel (ej ringa) till 90 dagsböter. Han skall nu dömas för våldsamt upplopp och allmänfarlig vårdslöshet.

C.B. är 21 år och tidigare ostraffad. Han skall dömas för våldsamt upplopp och allmänfarlig vårdslöshet.

Ingen av dem kan undgå ett fängelsestraff. R.B., som återfallit i våldsbrott, skulle rätteligen haft ett något längre straff än C.B.. Med beaktande av att han tillbringat 21 dagar i häkte anser TR:n sig kunna underlåta att utdöma längre straff för R.B..

Domslut

Domslut. TR:n dömde R.B. enligt 13 kap 6 § och 16 kap 2 § BrB för allmänfarlig vårdslöshet och våldsamt upplopp till fängelse en månad.

TR:n dömde C.B. enligt samma lagrum för allmänfarlig vårdslöshet och våldsamt upplopp till fängelse en månad.

Åtalet mot T.L. ogillades.

Såvitt angick målet mot R.B. överklagade såväl åklagaren som R.B. TR:ns dom i Svea HovR.

Åklagaren justerade i HovR:n gärningsbeskrivningen beträffande gärningen d 26 maj 1993 genom att i första meningen mellan orden "myndighet" och "gått" lägga till "eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd". Åklagaren justerade vidare åtalet i samma del genom att alternativt yrka ansvar för försök till misshandel och genom att till gärningsbeskrivningen lägga till följande: "R.B. har i vart fall försökt misshandla en motståndare genom att tillsammans med andra sparka mot denne. Fara har förelegat för brottets fullbordan och brottet hade, om det fullbordats, ej varit att anse som ringa."

Åklagaren yrkade att HovR:n beträffande gärningen d 26 maj 1993 skulle döma R.B. till ansvar enligt den sålunda justerade gärningsbeskrivningen för våldsamt upplopp, alternativt försök till misshandel, och skärpa straffet.

R.B. yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet beträffande gärningarna d 18 okt 1993. Han yrkade vidare att HovR:n i vart fall skulle bestämma påföljden till böter eller, i andra hand, skyddstillsyn.

Part bestred motparts ändringsyrkande. R.B. gjorde därvid gällande att det alternativa ansvarsyrkandet beträffande gärningen d 26 maj 1993 skulle ogillas, eftersom det fullbordade brottet hade varit ringa.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Skuldfrågorna.

Gärningen d 26 maj 1993.

HovR:n finner till en början att åklagarens gärningsbeskrivning avseende våldsamt upplopp får anses innefatta påstående om att folksamlingen vid tillfället hade uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot en myndighet eller att annars framtvinga eller hindra viss åtgärd, att folksamlingen gick till förenat våld mot personer och att R.B. deltog i folksamlingens förehavanden på det sätt som anges.

Inför sådana idrottsevenemang som det i åtalspunkten aktuella avsätter polis redan i förväg avsevärda resurser för att upprätthålla allmän ordning. Detta har såväl hammarby- som djurgårdensupportrar varit medvetna om när de begett sig till matchen. Både hammarby- och djurgårdensupportrarnas primära uppsåt har varit att ge sig på motståndarlagets anhängare. För att kunna utöva våld mot sina antagonister har de emellertid varit beredda även att sätta sig upp mot myndighet som har till uppgift att upprätthålla allmän ordning på platsen.

HovR:n finner utrett att R.B. tillsammans med hammarbysupportrar under matchen beslutat sig för att utöva våld mot djurgårdensupportrar. Hammarbysupportrarna har utgjort en folksamling som stört allmän ordning. Det är styrkt att folksamlingen gått till attack mot motståndarlaget och utövat våld mot dess anhängare. Med hänsyn till omständigheterna kan det hållas för visst att folksamlingen insett att den genom sitt handlande skulle komma att sätta sig upp mot myndighet och att folksamlingen inte skulle ha avstått från sitt handlande även om polis redan då, dvs under den tid som avses med åtalet, funnits på platsen. Det är upplyst att polis i nära anslutning till det påtalade tumultet anlände till platsen och då agerade för att återställa ordningen. HovR:n finner således styrkt att den störande folksamlingen hade ett sådant gemensamt uppsåt som åklagaren påstått.

Av R.B:s egen berättelse framgår att han vid tillfället sparkade en person som han uppfattade som "djurgårdare". Av videoupptagning framgår enligt HovR:ns mening att R.B. utdelade tre kraftiga sparkar som var riktade uppåt mot en annan persons kropp samtidigt som denne person angreps av R.B:s gelikar. Det är alltså styrkt att R.B. vid tillfället kvarstannat i folksamlingen och själv utövat våld mot motståndare. R.B. måste ha insett att denna hans åtgärd måste uppfattas som ett angrepp mot den ordning som samhället försökte upprätthålla på platsen. Åtalet mot R.B. för våldsamt upplopp skall bifallas.

Gärningarna d 18 okt 1993.

Åtalet mot R.B. och C.B. för allmänfarlig vårdslöshet.

HovR:n finner till en början att gärningsbeskrivningen såvitt avser allmänfarlig vårdslöshet får anses innefatta påstående om att åtgärden att umgås ovarsamt med eld framkallade fara för brand som i sin tur skulle ha inneburit fara för människors hälsa.

HovR:n finner att det är utrett att en flagga vid det aktuella tillfället antändes och delvis brann upp samt att branden släcktes genom några personers ingripande. Branden blev visserligen begränsad. Det uppstod emellertid genom branden en påtaglig fara för en mer omfattande brand som i sin tur, med hänsyn till omständigheterna, skulle ha inneburit fara för i vart fall människors hälsa. HovR:n vill här peka på inte bara de uppenbara risker som en brand i sig i lokalen skulle ha medfört med hänsyn till den stora publiken utan även de risker för att människor skulle komma till skada genom trängsel etc, om lokalen måste utrymmas på grund av en uppkommen brand.

HovR:n finner sålunda att det genom antändningen av flaggan framkallades fara för brand som skulle ha inneburit fara för människors hälsa.

Av videoupptagningen framgår enligt HovR:ns mening att både R.B. och C.B. under någon kortare tidrymd höll i flaggan då den brann, att de båda under det att flaggan brann sträckte upp armarna i vad som måste uppfattas som sympatiyttringar till vad som pågick med flaggan samt att publik i närheten tydligt skanderade "bränn, bränn - - -" innan och under det att flaggan brann. Genom sitt handlande främjade de enligt HovR:ns mening med råd och dåd brännandet av flaggan. HovR:n fir-ger vidare att de måste anses ha handlat i vart fall av oaktsamhet med avseende på de risker som nyss har angetts. På grund av det anförda är det enligt HovR:ns mening styrkt att R.B. och C.B. så som sägs i 13 kap 6 § och 23 kap 4 § 1 st BrB gjorde sig skyldiga till medhjälp till allmänfarlig vårdslöshet.

Åtalet mot R.B., C.B. och T.L. för våldsamt upplopp. Allmänt.

HovR:n finner att gärningsbeskrivningen i denna del får anses innefatta påstående om att folksamlingen vid tillfället hade sådant uppsåt som avses i 16 kap 1 § BrB, att folksamlingen gick till förenat våld - på det sätt som anges - mot närvarande polismän och motståndarsupportrar samt att var och en av de tre tilltalade deltog i folksamlingens förehavanden och därvid företog sig det som anges beträffande denne.

Det är enligt HovR:ns mening utrett att det fanns en folksamling på platsen som hade uppsåt att med gemensamt våld sätta sig upp mot den myndighet - polisen - som representerades av den närvarande polisstyrkan samt att folksamlingen gick till sådant våld mot polismän och enskilda. HovR:n finner vidare att det våld som utövades från folksamlingens sida bestod i, som åklagaren har påstått, kastande av stenar och andra föremål samt slag och sparkar.

På grund av det nu anförda finner HovR:n att den med åtalet avsedda situationen var sådan att förutsättningarna för straffansvar enligt 16 kap 2 § BrB för våldsamt upplopp beträffande personer som deltog i den aktuella folksamlingens förehavanden är uppfyllda. Frågan är därvid huruvida R.B., C.B. och T.L. deltog i dessa förehavanden och, i så fall, vad deltagandet närmare bestod i.

R.B..

Vad som har förekommit här ger inte HovR:n anledning att göra någon annan bedömning än TR:n. HovR:n finner således att R.B. deltog i folkmassans förehavanden och att han därvid gjorde sig skyldig till det handlande som TR:n har angett. Åtalet ruot honom för våldsamt upplopp skall således bifallas.

Påföljdsfrågorna. R.B..

R.B. skall dömas för våldsamt upplopp i två fall och för medhjälp till allmänfarlig vårdslöshet. De två förstnämnda brotten är av sådan art som starkt talar för fängelse. Vidare bör beaktas att R.B. har återfallit i brott som kan sägas vara av delvis samma karaktär som den tidigare brottsligheten. HovR:n finner därför att påföljden bör bestämmas till fängelse. Med hänsyn till prövningen i skuldfrågorna bör straffet skärpas i förhållande till vad TR:n har bestämt. HovR:n beaktar därvid i likhet med TR:n att R.B. har tillbringat 21 dagar i häkte.

HovR:ns domslut. HovR:n ändrade TR:ns domslut beträffande R.B. på det sättet att R.B. dömdes enligt 16 kap 2 § BrB för våldsamt upplopp även d 26 maj 1993, att R.B. dömdes, i stället för för allmänfarlig vårdslöshet, enligt 13 kap 6 § och 23 kap 4 § BrB för medhjälp till sådant brott samt att påföljden bestämdes till fängelse två månader.

Referenten, hovrättsrådet Rosenberg, med vilken t f hovrättsassessorn Malmström instämde, var skiljaktig i skuldfrågan beträffande åtalet mot R.B. såvitt avser gärningen d 26 maj 1993 och ansåg att HovR:ns domskäl under rubriken "Gärningen d 26 maj 1993" fr o m andra stycket hade bort ha följande lydelse:

HovR:n finner att det är utrett att R.B. vid det med åtalet avsedda tillfället befann sig i en folksamling. Som TR:n har angett är det vidare utrett att polismän inte då fanns på platsen - eller i vart fall inte fanns annat än i närheten - men att polismän senare anlände för att upprätthålla ordningen. HovR:n anser inte att det är styrkt att folksamlingen, i det skede som åtalet avser när R.B. befann sig i den, hade uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot någon myndighet. Att folksamlingen senare, som åklagaren har påstått men inte fört någon särskild bevisning om, kan ha utövat våld mot polismän som kom till platsen visar sålunda enligt HovR:ns mening inte tillräckligt säkert att folksamlingen redan i det tidigare skedet hade uppsåt att sätta sig upp mot polisen eller någon annan myndighet.

Frågan uppkommer då om folksamlingen när R.B. befann sig i den, på något annat sätt än att sätta sig upp mot en myndighet, hade uppsåt att framtvinga eller hindra viss åtgärd. HovR:n finner därvid, i linje med TR:ns uppfattning, att det gemensamma, övergripande syftet med folksamlingens förehavanden vid tillfället var att skymfa och utöva våld mot motståndarlagets anhängare. Ett sådant syfte kan enligt HovR:ns mening inte anses innefatta uppsåt att - i den mening som avses i 16 kap 2 § BrB, jämförd med 1 § samma kap - framtvinga eller hindra viss åtgärd.

HovR:n finner på grund av det anförda att den folksamling som fanns vid det med åtalet avsedda tillfället inte hade sådant uppsåt som krävs för ansvar enligt 16 kap 2 § BrB för våldsamt upplopp. Åtalet mot R.B. för sådant brott kan därför inte vinna bifall.

När det sedan gäller åklagarens alternativa ansvarspåstående finner HovR:n att det redan av R.B:s egen berättelse framgår att denne vid tillfället sparkade mot en person som han uppfattade som "djurgårdare". Av videoupptagningen framgår enligt HovR:ns mening att R.B. utdelade tre kraftiga sparkar som var riktade uppåt mot en annan persons kropp. Vad som framgår av videoupptagningen i övrigt om R.B:s agerande före sparkarna ger enligt HovR:ns mening vid handen att han inte befann sig i en nödvärnssituation. Om sparkarna hade träffat, skulle R.B:s handlande - med hänsyn till kraften i sparkarna - ha innefattat misshandel av normalgraden. R.B. skall därför under denna åtalspunkt dömas för försök till misshandel.

R.B. (offentlig försvarare advokaten T.N.) överklagade HovR:ns dom och yrkade, sedan HD meddelat prövningstillstånd i fråga om åtalet för våldsamt upplopp d 26 maj 1993 och påföljden samt vägrat prövningstillstånd i övrigt, i första hand, att han skulle frikännas från ansvar för brott vid det angivna tillfället och, i andra hand, att gärningen skulle bedömas som försök till misshandel. Han yrkade vidare att HD skulle bestämma påföljden till böter eller i vart fall nedsätta straffet.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen N.R.).

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Magnusson, Munck, referent, och Regner) beslöt följande dom:

Domskäl.

Av utredningen framgår att R.B. på kvällen d 26 maj 1993 befann sig i en folksamling bestående av Hammarby-supporters som, när fotbollsmatchen mellan Hammarby och Djurgården hade avslutats, rusade ned på fotbollsplanen samtidigt som anhängare till Djurgården sprang ned från en annan läktarsektion samt att våldshandlingar mellan de båda supportergrupperna förekom på planen.

För att någon skall kunna dömas för våldsamt upplopp krävs enligt 16 kap 1 och 2 §§ BrB till en början att han har deltagit i en folksamling som haft uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller annars framtvinga eller hindra viss åtgärd. Uppsåt att sätta sig upp mot myndighet kan föreligga även om någon myndighetsföreträdare inte finns på platsen. För att ett uppsåt att sätta sig upp mot myndighet i ett sådant fall skall anses ha kommit till uttryck kan det emellertid inte vara tillräckligt att folksamlingen visat sig vara inställd på att begå straffbara handlingar som, om polisen eller annan myndighet hade varit tillstädes, denna skulle ha sökt förhindra (jfr NJA II 1948 s 345). Det måste fordras att uppsåtet är inriktat på att trotsa en myndighet såsom kan vara fallet om folksamlingen söker med våld forcera avspärrningar som en myndighet har låtit sätta upp.

Riksåklagaren har upplyst att huvuddelen av den polispersonal som hade kommenderats till fotbollsmatchen för att tillse den allmänna ordningen uppehöll sig i anslutning till utgångarna från stadionanläggningen vid matchens slut, att viss polispersonal fanns kvar på läktarna men att någon polis inte fanns på själva fotbollsplanen under det skede som omfattas av åtalet mot R.B.. Med beaktande av dessa förhållanden och omständigheterna i övrigt kan det inte anses att den folksamling i vilken R.B. ingick haft uppsåt att sätta sig upp mot myndighet.

Det uppsåt hos en folksamling som förutsätts för att våldsamt upplopp skall föreligga behöver emellertid enligt de nämnda bestämmelserna i BrB inte gå ut på att trotsa en myndighet utan kan ta sikte på att annars hindra eller framtvinga en viss åtgärd. Härmed åsyftas uppenbarligen i främsta rummet myndighetsåtgärder, men även framtvingande eller hindrande av viss åtgärd av enskild inbegrips under brottsbeskrivningen. Enligt den i HovR:n justerade gärningsbeskrivningen har alternativt yrkats ansvar för våldsamt upplopp på denna grund, varvid Riksåklagaren förklarat att den folksamling i vilken R.B. ingick i vart fall hade uppsåt att driva bort Djurgårdens supporters från planen. Ett syfte av detta slag kan emellertid inte hänföras till ett sådant uppsåt till hindrande eller framtvingande av viss åtgärd som straffbestämmelsen tar sikte på.

På grund av det anförda skall åtalet för våldsamt upplopp d 26 maj 1993 lämnas utan bifall.

R.B. har erkänt att han vid ett par tillfällen sparkade mot personer tillhörande Djurgårdens supporterkrets. Den av åklagaren åberopade videoupptagningen ger vid handen att åtminstone en av sparkarna var så kraftig att den, om den hade träffat, skulle ha innefattat misshandel av normalgraden. R.B. skall på grund härav, i överensstämmelse med vad Riksåklagaren i andra hand har yrkat, dömas för försök till misshandel.

Påföljden bör i enlighet med vad domstolarna funnit bestämmas till fängelse. Med hänsyn till utgången i skuldfrågan bör straffet sättas ned något i förhållande till vad HovR:n bestämt.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom beträffande R.B. på det sättet att HD dels ogillar åtalet för våldsamt upplopp d 26 maj 1993, dels dömer R.B. jämlikt 3 kap 5 och 11 §§ samt 23 kap 1 § BrB för försök till misshandel vid nämnda tillfälle, dels bestämmer påföljden till fängelse en månad 15 dagar - - -.

HD:s dom meddelades d 22 maj 1995 (nr DB 85).