NJA 1995 s. 362

Domskäl

TR:n (tingsfiskalen Åkerdahl) anförde i dom d 9 sept 1994: Bakgrund. Den 23 april 1987 beviljades L. och I.R. ett lån om 110000 kr hos dåvarande PKbanken. Bankens representant vid upprättandet av lånehandlingen m m var E.S..

Låneavtalet är upprättat på PKbankens skuldebrevsformulär "SKULDEBREV Kredit för konsuments enskilda bruk". På skuldebrevets första sida är vid rubriken "Ränta" angivet "Räntesats fri %" 14.500%. Räntan beräknades från d 27 april 1987. I rutan bredvid rubriken "Amortering" anges under "Att betala varje förfallodag kronor" 2 610 kr inkl amortering, ränta och exp avg. Kredittiden är angiven till fem år. Vid rubriken "Betalningsåtagande" är föreskrivet att "Kredittagaren skall till Post- och Kreditbanken, PKbanken eller order betala kreditbeloppet jämte ränta, avgifter och kostnader enligt bestämmelserna i detta skuldebrev, varav vissa finns i "Allmänna villkor" på sida 3 och 4". I de allmänna villkoren finns under punkt 1 föreskrifter om ränta.

Amorteringarna har betalats genom automatisk betalning från I.R:s personkonto. Tvisten rör det belopp som dragits från I.R:s personkonto efter d 27 april 1992.

Förevarande tvist har varit föremål för prövning i Allmänna reklamationsnämnden.

talan mot Nordbanken som Yrkanden mm. I.R. har yrkat att TR:n skall förplikta banken att till henne utge 7 115 kr 70 öre jämte ränta på kapitalbeloppet med sex procent från d 27 april 1992. Som grund för käromålet har I.R. - som hon får förstås - i första hand åberopat att avtal om fast ränta träffats med banken och i andra hand att avtalet skall tolkas så att bankens rätt till betalning är begränsad av på skuldebrevets första sida angiven kredittid och månadsbetalningsbelopp. Hon har vidare anfört att banken inte lämnat henne något meddelande om ändring av räntan och att banken uppgett att dess policy är att följa Allmänna reklamationsnämndens avgöranden.

Banken har bestritt käromålet men vitsordat kapitalbelopp och ränta. Som grund för bestridandet har banken i första hand anfört att något avtal om fast ränta inte träffats mellan parterna. I andra hand har banken anfört följande. Av villkoren i skuldebrevet framgår tydligt att en räntehöjning kan ske. För I.R. måste det ha framstått som fullständigt klart att en sådan räntehöjning inte kan förenas med ett oförändrat månadsbetalningsbelopp under ett oförändrat antal månader. Det får anses följa av avtalet att I.R. i det fall räntan höjs är skyldig att utöver betalning av månatliga belopp om 2 610 kr under fem år också betala för räntehöjningen.

Utveckling av talan. I.R. har anfört bl a följande till utveckling av käromålet.

L. och I.R. träffade E.S. vid två tillfällen. Vid det andra tillfället skrev de under skuldebrevet. Makarna överenskom med E.S. om att lånet skulle löpa med fast ränta eftersom syftet med lånet var att sanera makarnas ekonomi och ersätta kontokortsskulder med ett lån. Det var därför viktigt att ha ett bestämt belopp att betala varje månad. Av skuldebrevets första sida framgår det månadsbelopp som skall betalas och att kredittiden är begränsad till fem år. Banken har använt ett felaktigt skuldebrev. Den som använder ett felaktigt skuldebrev borde få stå kostnaderna för det. Enligt de allmänna villkoren, punkt 1 RÄNTA tredje stycket, är banken skyldig att underrätta kredittagaren om förändring av ränta i skälig tid före ändringen. Banken har inte någon gång meddelat makarna R om någon förändring av räntan eller andra lånevillkor. Det kan inte vara tillräckligt att annonsera i dagspress. I.R. har för övrigt inte någon dagstidning. Även om I.R. hade sett annonserna om ränteändring hade hon inte reagerat eftersom hon var övertygad om att hon hade fast ränta på sitt lån.

Banken har vidare i brev till I.R. och i TV-programmet PLUS sagt att bankens policy är att följa Allmänna reklamationsnämndens rekommendationer. Nämnden har bifallit hennes talan mot banken. H.J. har också sagt att banken behandlar alla sina kunder lika.

I.R. tog kontakt med banken i januari 1992 eftersom årsbeskedet felaktigt utvisade en skuld om ca 17 000 kr. Själv hade hon räknat ut att den aktuella skulden skulle vara ca 10 000 kr.

Banken har utvecklat grunderna för bestridandet enligt i huvudsak följande.

Av skuldebrevets allmänna villkor vilka hänvisas till på skuldebrevets första sida vid rubriken "Betalningsåtagande" framgår att räntan kan komma att ändras under kredittiden, dvs att lånet löper med rörlig ränta. Vid ändring av räntesatsen meddelar banken kunden på vedertaget sätt. I normalfallet innebär detta annonsering i dagspress. Den förändring av räntan som ägt rum i förevarande fall är en sådan ränteändring som avses i de allmänna villkoren, punkt 1 RÄNTA andra stycket. Vid varje årsskifte har översänts ett kapital- och räntebesked av vilket har framgått hur stor del av skulden som amorterats och hur mycket som erlagts i ränta. Vidare har av beskeden framgått den aktuella räntesatsen. Denna konstruktion av lån, s k falsk annuitet, har tillkommit efter påtryckningar från konsumenthåll eftersom det ansetts önskvärt för kunden att i förväg känna till det belopp som skall betalas varje månad.

Kredittiden har utsträckts med tre månader för att hela krediten skall betalas. Sedan 1987 har det allmänna ränteläget i Sverige höjts, vilket inneburit att det belopp I.R. månadsvis betalat till banken till allt större del åtgått till att betala ränta och följaktligen till en allt mindre del till amortering av lånet. Detta förhållande har redovisats för makarna R vid varje årsskifte genom utskick av det årliga kapitaloch räntebeskedet. De borde åtminstone i samband med årsskiftena fått klart för sig att lånet löpte med rörlig ränta.

Det faktum att skuldebrevet med allmänna villkor är otydligt på det sättet att det inte klart framgår vilka konsekvenserna blir vid en räntesänkning respektive en räntehöjning kan inte utgöra grund för jämkning av makarna R:s återstående skuld till banken, eftersom otydligheten inte är av, den arten att jämkning kan ske. I Sverige gäller vidare den principen att avtal skall hållas och att det därigenom åligger en låntagare att återbetala vad vederbörande har lånat jämte ränta och kostnader.

Domskäl. Banken har åberopat ett rättsutlåtande av professor B.L..

Inledningsvis kan konstateras att det aktuella skuldebrevets föreskrifter om rörlig ränta inte är förenliga med föreskriften om fast månadsbelopp och bestämd kredittid. Vad gäller räntan framgår emellertid dels av att det angående räntesatsen står "Räntesats fri %" på skuldebrevets första sida, dels av vad som föreskrivs om ränta i de allmänna villkoren klart av ordalydelsen att det är fråga om rörlig ränta.

TR:n har först att ta ställning till om avtal om fast ränta träffats mellan I.R. och banken.

I.R. har bevisbördan för att sådant avtal om fast ränta har träffats. I.R. har berättat utförligt och trovärdigt om vad som hände på banken i samband med att lånet beviljades. Hennes uppgifter har också bekräftats av hennes make. Mot detta står E.S. uppgifter om bl a att hon inte kunde bevilja lån med fast ränta. Hennes uppgifter stöds av vad som nedtecknats i det skriftliga avtalet - skuldebrevet - om ränta. På grund av vad som nu anförts anser TR:n inte att I.R. visat att avtal träffats om fast ränta. Detta med beaktande också av att det finns utrymme för missuppfattningar/förväxlingar om innebörden av annuitetslån jämfört med fast ränta.

Därefter prövar TR:n om avtalet skall tolkas så att, bankens rätt till betalning är begränsad på sätt I.R. gjort gällande.

Vid tolkningen av avtalet skall beaktas att det är upprättat på ett standardformulär som tillhandahållits av banken i avtalsförhållande med en konsument. Avtalet skall i tveksamma fall tolkas till nackdel för den part som formulerat villkoren, i detta fall alltså banken.

Frågan är om den oklarhet som följer av att avtalet saknar föreskrifter om konsekvenserna av en ränteändring kan medföra den begränsade betalningsskyldighet som I.R. påstår.

Av avtalsvillkoren framgår som ovan angetts tydligt att en räntehöjning kan ske. Det borde ha stått klart för I.R. att en eventuell räntehöjning inte är förenlig med föreskrifterna om en bestämd kredittid och bestämt månadsbetalningsbelopp och därmed att föreskrifterna om kredittid och månadsbetalning gällde under förutsättning av oförändrad räntesats. Otydligheten i avtalet består i att avtalet saknar bestämmelser om konsekvenserna av en ränteändring. Denna oklarhet är enligt TR:ns mening inte sådan att bankens rätt till betalning skall begränsas. I.R:s betalningsåtagande omfattar således även skyldighet att betala för belopp motsvarande räntehöjningen vilket i sin tur medfört att kredittiden har förlängts.

Vad I.R. anfört i övrigt ändrar inte denna bedömning. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. TR:n lämnar käromålet utan bifall.