NJA 1995 s. 601

Malmö TR förpliktade genom tredskodom d 19 okt 1992 i mål T 1279/92 H.T. att till Svenska Handelsbanken betala 11 375 kr jämte ränta och ersättning för rättegångskostnader. I tredskodomen ogillades även en av H.T. gjord invändning om rättegångshinder. Sedan H.T. ingett en d 24 okt 1992 daterad skrift som av TR:n upptagits som en ansökan om återvinning, sattes målet, med nummer T 3531/92, ut till muntlig förberedelse d 26 april 1993. På grund av H.T:s utevaro från sammanträdet meddelade TR:n samma dag på bankens yrkande en ny tredskodom. I tredskodomen fastställde TR:n sin d 19 okt 1992 meddelade tredskodom och förpliktade H.T. att betala ytterligare ersättning för rättegångskostnader.

H.T. anförde domvillobesvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle undanröja de båda tredskodomarna. Svenska Handelsbanken bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättsråden Nilsson och Pålsson, referent, samt hovrättsassessorn Hellström) anförde i beslut d 7 okt 1993: H.T. har som grund för sina besvär över domvilla i huvudsak anfört följande. TR:n har inte i laga ordning delgett honom kallelse till förhandlingarna och förutsättningar har därför inte förelegat att meddela tredskodom. I TR:ns mål T 1279/92 förelåg även rättegångshinder - - -.

TR:n har i återvinningsmålet tillämpat sk förenklad delgivning. Enligt 3 a § 2 st delgivningslagen (1970:428) får förenklad delgivning användas bara om den sökte har delgetts upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. Från sistnämnda föreskrift görs dock det undantaget att delgivning av sådan upplysning inte behöver ske med den som inlett målet eller ärendet, om upplysningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit in till myndigheten. TR:n har visserligen med fog uppfattat H.T:s skrift d 24 okt 1992 som en ansökan om återvinning. Emellertid har inte H.T. genom ansökningen inlett målet. TR:n har därför inte ägt att tillämpa förenklad delgivning med H.T. utan att först delge denne upplysning om att sådant förfarande kunde komma att användas. Eftersom H.T. inte varit rätteligen delgiven kallelse till sammanträdet d 26 april 1993, har TR:n inte ägt meddela tredskodom mot honom. Det rättegångsfel som sålunda förekommit är att bedöma som grovt och kan antas ha inverkat på utgången i målet. Tredskodomen skall därför undanröjas och ny handläggning äga rum vid TR:n. Till följd härav är tredskodomen d 19 okt 1992 alltjämt beroende på TR:ns prövning och har således inte vunnit laga kraft. Av H.T. anförda domvillobesvär mot den domen skall därför avvisas.

HovR:n undanröjer Malmö TR:s tredskodom d 26 april 1993 och visar målet åter till TR:n för fortsatt handläggning.

HovR:n avvisar domvillobesvären såvitt gäller TR:ns tredskodom d 19 okt 1992.

Banken (ombud advokaten B.T.) överklagade och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut i vad det avsåg tredskodomen d 26 april 1993 och förklara att tredskodomen skall stå fast.

Sedan fråga uppkommit om avvisande av bankens talan fattade HD (JustR:n Knutsson, Heuman, Munck, Lambe och Lennander, referent) d 22 nov 1993 följande beslut:

"Vid fullföljd av talan mot HovR:s avgörande med anledning av besvär över domvilla äger enligt 59 kap 3 § RB stadgandena i 54 och 56 kap motsvarande tillämpning. Enligt 54 kap 6 § får ett beslut varigenom HovR visat ett mål åter till underrätt överklagas endast om HovR:ns prövning innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång.

Ett bifall till besvär över domvilla innebär alltid, att det överklagade avgörandet undanröjs. Med undantag för det fallet att undanröjandet sker på grund av att rätten inte bort uppta målet till prövning, skall beslutet dessutom innehålla ett förordnande om att ny handläggning skall äga rum vid den rätt som meddelat domen. Bestämmelsen om fullföljdsförbud i 54 kap 6 § RB kan med hänsyn härtill inte vara tillämplig på HovR:s beslut om ny handläggning då TR:ns dom undanröjs efter besvär över domvilla. Mot HovR:ns beslut har alltså, som HovR:n angett, talan kunnat fullföljas.

HD förordnar, att målet skall upptas till behandling på avdelning för tillståndsprövning."

Prövningstillstånd meddelades. H.T. bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Jerrnsten, Lars Å Beckman, Lambe, referent, och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. För att underlätta myndigheternas delgivningsarbete och för att minska tidsutdräkten i samband därmed infördes år 1991 i delgivningslagen den delgivningsform, förenklad delgivning, som använts av TR:n i målet. Under förarbetena till reformen uttalades att det var otillfredsställande att domstolarna i en pressad arbetssituation skulle behöva lägga ner stora ansträngningar på att delge parter som är väl medvetna om att målet eller ärendet är under handläggning vid myndigheten men som undandrar sig delgivning. Det ansågs rimligt att på en sådan person ställa det kravet att han såg till att han kunde nås på ett enklare sätt än genom den vanliga delgivningen.

Den förenklade delgivningen sker genom att myndigheten sänder handlingen med post till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att handlingen har sänts (3 a § delgivningslagen). Delgivning skall anses ha skett när två veckor förflutit från det att meddelandet skickades och det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att handlingen före tvåveckorstidens utgång kommit fram till den söktes kända adress (19 § 3 st).

Den nya delgivningsformen innebär ett avsteg från den allmänna principen att myndigheten skall ha ett positivt bevis för att den sökte verkligen mottagit handlingen. Under förarbetena betonades därför att användningsområdet för förenklad delgivning måste preciseras och rättssäkerhetsmässiga frågor analyseras.

Till följd av sådana rättssäkerhetshänsyn har också vissa handlingar, vilkas innehåll är av ingripande natur, t ex stämningsansökningar, undantagits från förenklad delgivning. Även när det gäller utformningen av förfarandet återspeglar lagstiftningen en strävan att tillgodose rättssäkerheten. Sålunda uppställs som förutsättning för förenklad delgivning att den - med visst undantag som ej är aktuellt i målet - skall föregås av att den sökte delges upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet. Ett annat exempel är kravet på dubbla postförsändelser som berörts tidigare.

En ytterligare rättssäkerhetsgaranti utgör den i 3 a § 1 st intagna allmänna förutsättningen att förenklad delgivning bara får användas om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Av handlingarna i målet framgår att TR:n i samband med att kallelse till förhandling delgivits H.T. d 9 okt 1992 med tillämpning av 15 § 2 st delgivningslagen även delgivit honom meddelande om att förenklad delgivning kunde komma att användas i målet. Delgivning av ett sådant meddelande gäller målet i TR:n i dess helhet och alltså också under den fortsättning av handläggningen som är en följd av en ansökan om återvinning (jfr 44 kap 9-10 §§ RB).

Vid återvinning av tredskodom uppkommer emellertid den komplikationen att målet, när det åter tas upp till handläggning, av administrativa skäl ges ett nytt trålnummer. Härigenom kan det för part möjligen uppkomma en oklarhet om domstolen i den fortsatta handläggningen avser att utnyttja förenklad delgivning. Fråga är då om det med hänsyn härtill måste bedömas som olämpligt att vid återvinning efter tredskodom använda förenklad delgivning, om part inte först fått en ny information om det tillämnade delgivningsförfarandet.

Vid bedömandet av denna fråga är av intresse de ändringar i 3 a § som trätt i kraft d 1 juli 1995 och som syftar till att ytterligare effektivisera delgivningsförfarandet (SFS 1995:638). Sålunda har bestämmelsen i andra stycket - att upplysning om användande av förenklad delgivning inte behöver under viss angiven förutsättning delges med den som har inlett förfarandet - kompletterats med en föreskrift att samma skall gälla i fråga om den som har gett in en handling i målet eller ärendet. Vidare har i ett nytt tredje stycke tagits in en bestämmelse om att, när ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning efter bestridande överlämnats till bl a TR, svaranden får delges sökandens begäran om överlämnande och andra handlingar i målet genom förenklad delgivning, om svaranden under handläggningen hos kronofogdemyndigheten har delgivits upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet hos TR:n. Av intresse är också uttalandet i förarbetena (prop 1994/95:188 s 16) att vid ansökan om återvinning av kronofogdemyndighets utslag i mål om betalningsföreläggande eller handräckning den naturligaste ordningen är att låta TR:n lämna information om förenklad delgivning formlöst, således utan krav på delgivning.

Med beaktande av de ändringar av delgivningsreglerna som lagstiftaren nu ansett lämpliga kan det förhållandet att ett mål efter återvinning av tredskodom ges ett nytt målnummer inte anses utgöra en sådan omständighet som generellt sett gör det olämpligt att använda förenklad delgivning vid återupptagande av mål efter återvinning av tredskodom. Någon särskild omständighet som skulle i H.T:s fall göra ett sådant delgivningsförfarande olämpligt har inte visats.

Vid kallelsen av H.T. till sammanträdet d 26 april 1993 har TR:n använt sig av förenklad delgivning. De i 3 a § delgivningslagen uppställda kraven för användningen av delgivningsformen har iakttagits. H.T. har följaktligen varit rätteligen delgiven kallelsen och TR:n har vid hans utevaro ägt meddela tredskodom. Något rättegångsfel har således inte förekommit.