NJA 1995 s. 688

Mobilia AB:s konkursbo förde efter stämning å Graningeverken AB vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.

Graningeverken överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla käromålet.

Konkursboet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck, hovrättsråden Wiegert, referent, och Adolfsson samt t f hovrättsassessorn Ulriksson), som med stöd av 50 kap 21 § 3 st (nu 50:13 3 st) RB företog målet till avgörande utan huvudförhandling, anförde i dom d 10 sept 1993:

HovR:ns domskäl.

Graningeverken har till stöd för sin vadetalan åberopat samma omständigheter som vid TR:n samt vidare anfört bl a: Det brister i sambandet mellan Mobilias betalning om 7 miljoner kr och dess betalningssvårigheter. Betalningen föranleddes enbart av att kursen på de pantsatta Esselte-aktierna sjunkit. Graningeverken hade på grund av kursfallet rätt att kräva amortering av skulden, så att säkerhetens värde ej understeg bankföreningens normer om belåningsvärde.

Konkursboet har till stöd för sin talan åberopat samma grunder som vid TR:n.

HovR:n gör följande bedömning.

Det ifrågavarande skuldebrevet har undertecknats av Mobilia d 20 aug 1990. Lånet förföll till betalning i sin helhet utan uppsägning d 20 nov 1990, dvs tre månader senare. För lånet var inte avtalat någon amorteringsplan. Den enda amortering som skedde var den omtvistade betalningen om 7 miljoner kr. Eftersom denna betalning skett d 11 okt 1990 har den otvivelaktigt skett i förtid.

Särskilt med beaktande av att den sålunda i förtid gjorda betalningen avsett ett lån med så kort löptid som tre månader och omfattat ett avsevärt belopp såväl i och för sig som i förhållande till det totala lånebeloppet, delar HovR:n TR:ns bedömning att de av Graningeverken åberopade omständigheterna inte medför att den ifrågavarande betalningen ändå kan anses som ordinär i den mening som avses med bestämmelsen i 4 kap 10 § KL (1987:672).

I frågan om betalningen varit till nackdel för övriga borgenärer saknas skäl att frångå TR:ns bedömning.

På grund av det anförda skall Graningeverkens vadetalan lämnas utan bifall och TR:ns dom i huvudsaken följaktligen stå fast.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut vad avser punkt 2.

Graningeverken (ombud advokaten N.E.S.) överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns dom skulle ogilla konkursboets talan.

Konkursboet (ombud advokaten L.E.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hesslom, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Enligt 4 kap 10 § KL skall betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före fristdagen gå åter bland annat om den har gjorts i förtid, och om den inte med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinär.

Parterna är i målet ense om att Mobilias delbetalning av dess skuld till Graningeverken är att anse som gjord i förtid. Frågan är om betalningen ändå skall anses som ordinär.

Graningeverken har till grund för sin talan åberopat att betalningen föranletts av en motsvarande minskning av belåningsvärdet av de aktier som ställts som säkerhet för dess lån till Mobilia. Bolaget har gjort gällande att betalningen erlagts helt oberoende av Mobilias obestånd. Enligt bolaget är betalningen därför att anse som ordinär.

Utgångspunkten för prövningen av målet är att låneavtalet innehåller ett villkor om rätt för långivaren att säga upp lånet till omedelbar betalning bland annat för det fall att säkerheten för lånet inte längre är betryggande. En sådan uppsägning av lånet skall dock enligt avtalsvillkoret inte medföra att lånet förfaller till betalning om låntagaren före uppsägningstidens utgång undanröjer grunden för uppsägning.

Det har inte gjorts gällande att någon formell uppsägning av lånet har ägt rum. Däremot har från Graningeverkens sida riktats en uppmaning till Mobilia att nedbringa skulden till en nivå som motsvarar det sänkta värdet på den ställda säkerheten. Förfarandet får anses stå i överensstämmelse med det ovan återgivna avtalsvillkoret.

Vid prövning av frågan om betalningen skall anses som ordinär saknar det betydelse om Graningeverken haft kännedom om Mobilias ekonomiska svårigheter eller inte. Av avgörande betydelse blir i stället om situationen objektivt sett varit sådan att man kunnat förvänta sig att betalning hade erlagts på motsvarande sätt även om gäldenärens konkurs inte varit nära förestående. Det är naturligt att en borgenär, som ser säkerheten för sin fordran minska i värde, söker minimera sitt risktagande genom att påfordra antingen ytterligare säkerhet eller betalning motsvarande säkerhetens värdeminskning, och detta även om han inte har särskild anledning att misstänka att gäldenären är eller riskerar att hamna på obestånd. Om betalning i en sådan situation i enlighet med avtalet erläggs i förtid får den objektivt sett anses sakna samband med de ekonomiska svårigheter som gäldenären kan ha. En sådan betalning får i normalfallet anses som ordinär. Härvid saknar det, annat än i undantagsfall, betydelse hur lång tid som återstår innan den ursprungligen avtalade förfallotiden inträder.

På grund av vad ovan anförts är Mobilias betalning att bedöma som ordinär. Konkursboets återvinningstalan skall därför ogillas.

Domslut: Med ändring av HovR:ns dom lämnar HD Mobilia AB:s konkursbos talan utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Freyschuss, Lars K Beckman, Solerud och Lambe, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt 4 kap 10 § KL skall betalning av skuld gå åter, om den har skett senare än tre månader före fristdagen och gjorts i förtid. Som ytterligare förutsättning gäller att betalningen inte med hänsyn till omständigheterna är att anse som ordinär.

Betalningen till Graningeverken skedde d 11 okt 1990 och alltså inom återvinningsfristen. Det är vidare ostridigt mellan parterna att betalningen är att anse som en förtida betalning. Frågan i målet är således om betalningen är ordinär.

Återvinningsbestämmelserna är avsedda att träffa sådana betalningar vilka framstår såsom avvikande från det normala. Som ordinär betalning, undandragen möjligheterna till återvinning, har ansetts betalning som objektivt sett inte har något med gäldenärens betalningssvårigheter och förestående konkurs att göra. Den yttre situationen skall, har det sagts, vara sådan att man objektivt sett inte kan misstänka att borgenären känt till gäldenärens betalningssvårigheter. (Lennander, Återvinning i konkurs, 2 uppl, s 238T)

I låneavtalet mellan Graningeverken och Mobilia har inte förutsetts möjligheten av att någon amortering skulle göras före förfallodagen. Betalningen gjordes strax före konkursen utan att panten till någon del återlämnades. En amortering under angivna förhållanden måste objektivt sett antas ha ett sådant samband med betalningssvårigheter hos gäldenären att den inte kan anses vara ordinär i den mening som avses i återvinningsbestämmelsen. HovR:ns domslut skall alltså fastställas. Det kan för övrigt framhållas, att betalningen kan jämföras med en situation där Mobilia ställt kompletterande säkerhet. En sådan åtgärd hade kunnat återvinnas enligt 4 kap 12 § KL (jfr Lennander, aa s 243).