NJA 1996 s. 252

Domskäl

TR:n (rådmannen Wiklund Jörgensen, hovrättsassessorn Nilsson och tingsfiskalen Hansson) anförde i dom d 5 maj 1994:

Bakgrund.

Under juli månad 1990 träffades mellan Eksjöhus AB (Eksjöhus) och Kommanditbolaget Torhus nr 5 (Torhus) ett totalentreprenadavtal varigenom Eksjöhus åtog sig att uppföra tjugo lägenheter i Mariannelund, Eksjö kommun. Anbudssumman var 9 870 000 kr exklusive mervärdesskatt.

Föreningsbankens Kredit AB, med firma Agro Kredit AB under den tid som händelserna i målet förekommit, beviljade Torhus en kredit om 13 200 000 kr avseende byggnationen. Torhus har därav utnyttjat 2 100 000 kr för fastighetsköp. (Svaranden, under firma såväl Föreningsbankens Kredit AB som Agro Kredit AB, benämns fortsättningsvis banken.)

Den 10 dec 1990 tillställdes Eksjöhus en spärrförbindelseom 9 870 000 kr, se domsbilaga 1, vilken undertecknats av banken d 5 dec 1990 och av Torhus d 7 dec 1990.

Den 11 mars 1991 tillställdes Eksjöhus ett brev, (fortsättningsvis omnämnt brevet) daterat d 8 mars 1991 från banken, se domsbilaga 2, vilket innehöll följande text: "Vi bekräftar härmed att vår förbindelse av 90-12-05 på 9 870 000:- även inkluderar moms 25 % totalt kr 12 337 500:-."

Med anledning av entreprenaden har Eksjöhus fakturerat Torhus sammanlagt, inklusive mervärdesskatt, 9 380 000 kr + 2 826 242 kr + 265 346 kr + 502 049 kr, dvs 12 973 637 kr. Torhus har betalt dessa fakturor med sammanlagt 10 580 000 kr.

Eksjöhus har i januari 1992 med anledning av spärrförbindelsen och brevet begärt betalning av banken avseende mellanskillnaden mellan 12 337 500 kr och 10 580 000 kr, vilket är lika med 1 757 500 kr. Sedan Eksjöhus inte erhållit betalning, har Eksjöhus ansökt om stämning på banken.

Yrkanden m m.

Eksjöhus har yrkat att banken skall förpliktas att till Eksjöhus betala 1 757 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningsdagen (d 10 febr 1992) till dess betalning sker.

Banken har bestritt yrkandet men vitsordat ränteyrkandet såsom i och för sig skäligt.

Till grund för sitt yrkande har Eksjöhus åberopat i första hand att banken genom den i målet aktuella spärrförbindelsen förbundit sig att efter framställning därom till Eksjöhus betala ett av Torhus anvisat belopp om 12 337 500 kr, varav återstår i målet yrkade 1 757 500 kr, vilka täcks av Eksjöhus fordran på Torhus, samt i andra hand - för det fall Torhus, när spärrförbindelsen utfärdades, inte haft en outnyttjad kredit om 12 337 500 kr - att banken har att skadeståndsvis utge 1 757 500 kr jämte ränta till Eksjöhus, eftersom banken av oaktsamhet givit spärrförbindelsen ett vilseledande innehåll och därigenom till skada för Eksjöhus föranlett Eksjöhus att leverera material och utföra arbete som inte täckts av kreditbeloppet.

TR:n noterar att Eksjöhus betalningskrav såväl på grund av utfästelse som på grund av skadeståndsansvar utgår från ett påstående om att spärrförbindelsen och brevet skall ses som en enhet.

Till grund för sitt bestridande enligt förstahandsgrunden har banken anfört: Banken bestrider att det överhuvudtaget finns något kontraktuellt eller kontraktsliknande förhållande mellan banken och Eksjöhus. Däremot har Torhus överlåtit en del, närmare bestämt 9 870 000 kr av sin rätt enligt byggnadskreditavtalet till Eksjöhus. Beloppet har utbetalats. För ytterligare utbetalningar saknas det utrymme i beviljad kredit.

Banken har såvitt avser yrkandet enligt förstahandsgrunden vitsordat yrkat kapitalbelopp i och för sig.

Till grund för sitt bestridande enligt andrahandsgrunden har banken anfört: Skadestånd för ekonomisk skada kan inte utgå eftersom något kontraktuellt eller kontraktsliknande förhållande inte föreligger. I vilket fall bestrids det att banken varit oaktsam eller att spärrförbindelsens innehåll är vilseledande. För det fall TR:n skulle finna att ett kontraktuellt eller kontraktsliknande förhållande föreligger, skall eventuellt skadestånd jämkas till noll på grund av Eksjöhus medvållande. Eksjöhus har varit medvållande genom att okritiskt acceptera vad som angivits i brevet och genom att inte närmare undersöka om förutsättningar fanns för att utbetala medel på byggnadskrediten.

Banken har såvitt avser yrkandet enligt andrahandsgrunden vitsordat att det yrkade beloppet beräkningsmässigt är korrekt men har till följd av sin invändning om jämkning inte vitsordat något belopp såsom skäligt skadestånd i och för sig.

TR:n noterar att bankens bestridande enligt såväl förstahandsgrunden som andrahandsgrunden utgår från ett påstående från dess sida att brevet är helt fristående från spärrförbindelsen.

Domskäl.

Vittnesförhör har på Eksjöhus begäran hållits med marknadschefen P.J. Eksjöhus, samt på bankens begäran med banktjänstemannen A-M.L. kreditavdelningen banken, och firmatecknaren T.O. Torhus.

Mellan parterna är det tvistigt dels vilken roll banken har med anledning av spärrförbindelsen, dels vilken betydelse som kan tillmätas brevet. Sammanfattningsvis har parterna till utvecklande av talan hävdat följande:

Eksjöhus: Spärrförbindelsen är en inom byggnadsbranschen bruklig samt enkel och billig form av säkerhet i avtalsförhållandet Förbindelsens syfte är att en tredje part, banken, beträffande ett visst avsatt belopp, spärrbeloppet, förhindras att på ena avtalspartens (beställarens, här Torhus) begäran göra utbetalningar till någon annan än den andra parten (entreprenören, här Eksjöhus) i avtalsförhållandet. Förbindelsen innebär samtidigt en utfästelse från banken att under vissa förutsättningar, som exempelvis att beställaren ej reklamerat mot arbete eller material, betala fakturor utställda av entreprenören upp till spärrbeloppet. I detta fall har banken genom brevet till Eksjöhus intygat att det på spärrförbindelsen angivna spärrbeloppet 9 870 000 kr inkluderar ett tillägg för mervärdesskatt, varför spärrbeloppet sammanlagt skulle vara 12 337 500 kr. Om detta inte överensstämt med faktiska förhållanden har banken av oaktsamhet givit spärrförbindelsen och brevet ett vilseledande innehåll vilket föranlett skada för Eksjöhus. Förbindelsen har för bankens räkning undertecknats av två personer. Eftersom en av dem, A-M.L. även har undertecknat brevet, har Eksjöhus inte haft anledning att ifrågasätta att brevet blivit i behörig ordning utfärdat.

Banken: Spärrförbindelsen utgör inte någon betalningsutfästelse från banken till Eksjöhus utan den utgör i stället dels en överlåtelsehandling i så måtto att den innehåller en överlåtelse från Torhus av en viss del av Torhus kreditutrymme till Eksjöhus och dels ett meddelande om denna överlåtelse till Eksjöhus vilket meddelande är att betrakta som en denuntiation. Påskriften från banken på spärrförbindelsen är endast en kvittens på överlåtelseförklaringen från Torhus. Spärrförbindelsen konstituerar inte en ovillkorlig betalningsskyldighet för banken till Eksjöhus. Banken är inte skyldig att betala ut mer än vad som kvarstår av den till Torhus beviljade byggnadskrediten. Av banken beviljad kredit har i detta fall 11 100 000 kr funnits kvar outnyttjade, då spärrförbindelsen utfardades. Spärrförbindelsen kan därför jämföras med en betalningsanvisning. Brevet har inte heller utgjort någon utfästelse från bankens sida. Skälen till detta har såväl med brevets utformning att göra som de bakomliggande förhållandena. Således har brevet inte utfärdats av en person som varit behörig att för bankens del göra kontraktuella åtaganden, har Torhus inte utökat det anvisade spärrbeloppet enligt spärrförbindelsen samt har inte utrymme funnits enligt beviljad kredit för en utökning av betalningen till Eksjöhus avseende tillägg för 25 % mervärdesskatt,

TR:ns bedömning.

TR:n prövar inledningsvis frågan om spärrförbindelsens juridiska innebörd.

I handlingen finns upptaget som kreditgivare banken, som kredittagare Torhus och som leverantör Eksjöhus. Vad den reglerar har således i någon bemärkelse betydelse för dessa tre juridiska personer.

I handlingens förtryckta huvud har den betecknats som SPARRFORBINDELSE. Därtill har tillskrivits "byggnadskredit under förutsättning att statliga lån beviljas". Kreditbeloppet anges till 13 200 000 kr. Under rubriken spärrbelopp anges 9 870 000 kr såväl med bokstäver som med siffror.

Därefter är handlingen uppdelad i två delar, en övre del som Torhus har underskrivit och en nedre del som banken underskrivit.

Av den text som Torhus skrivit under framgår följande. 1) Banken har beviljat Torhus ovan angivna byggnadskredit. 2) Torhus överlåter rätten enligt byggnadskrediten till en summa som motsvarar spärrbeloppet till leverantören, här Eksjöhus. 3) Eksjöhus ges rätt att själv göra framställning hos banken om utbetalning till en omfattning motsvarande spärrbeloppet, vilket belopp även banken skall betala ut om inte Torhus innan utbetalningsdagen reklamerat. 4) Torhus har inte rätt att ändra eller återkalla spärrförbindelsen utan Eksjöhus samtycke.

Mot bakgrund av att spärrförbindelsen i original ostridigt tillställts Eksjöhus finner TR:n att spärrförbindelsen för Torhus del innebär dels en överlåtelse av rätten att förfoga över viss del av det beviljade kreditbeloppet till förmån för Eksjöhus dels en utfästelse till Eksjöhus att oåterkalleligt reservera beloppet för Eksjöhus räkning och att Eksjöhus rätt till just det beloppet endast kan sättas ur spel genom reklamationer. Torhus har således i enlighet med handlingens namn förbundit sig att spärra ett visst belopp för Eksjöhus räkning.

Den text som banken skrivit under är rubricerad "Kreditgivarens bekräftelse". Vad den bekräftelsen omfattar framgår sedan av den följande texten. Enligt den har byggnadskredit beviljats och notering skett med anledning av kredittagarens överlåtelse. TR:n finner att detta endast kan uttydas så att banken bekräftar innebörden av Torhus överlåtelse och att banken föranstaltat om att denna viljeyttring skall iakttas av banken; det vill säga att det finns ett visst belopp avsatt i banken och att banken äger verkställa betalningar ur detta belopp endast till Eksjöhus.

I den del som omfattas av Torhus underskrift finns i ett fjärde stycke en regel om hur en konkurrens mellan olika leverantörers fordringar skall lösas, då dessas fordringar sammantaget överstiger beviljat kreditbelopp. I detta fall har det inte förelegat någon sådan konkurrens. Banken har i stället åberopat regeln till stöd för att banken sedan beviljad kredit förbrukats inte skulle vara skyldig att betala något ytterligare till Eksjöhus, även om kravet skulle rymmas inom för Eksjöhus avsatt spärrbelopp.

TR:n konstaterar att ordet spärrbelopp inte ens nämnts i konkurrensregeln. Oavsett detta finner TR:n att en sådan uttolkning av regeln om leverantörskonkurrens direkt motsäger överlåtelseförklaringens innebörd i övrigt, varför bankens invändning i denna del skall lämnas utan avseende. Någon rätt för kreditgivaren att vägra utbetalning av spärrbeloppet mot bakgrund av att kreditbeloppet förbrukats föreligger således inte.

Även bankens undertecknade bekräftelse har ostridigt och i enlighet med bankens avsikt tillställts Eksjöhus. Det innebär därmed att bankens bekräftelse - om att den noterat Torhus viljeyttring och att den avser rätta sig därefter - även utgör en utfästelse från bankens sida till Eksjöhus.

Spärrförbindelsen innebär således dels en utfästelse från såväl Torhus som från banken till Eksjöhus dels en överlåtelse av en rätt till medel från Torhus till Eksjöhus.

TR:n övergår härefter till att pröva betydelsen av brevet.

När Eksjöhus i december 1990 tillställts spärrförbindelsen har Eksjöhus upptäckt att spärrförbindelsens belopp inte varit tillräckligt för att även omfatta mervärdesskatt. Med anledning därav upptogs först diskussioner med Torhus, vilka inte ledde till att frågan löstes, och därefter med banken. Sedan har Eksjöhus tillställts brevet.

Beträffande brevets utformning noteras följande. På papper märkt med firma AgroFinansGruppen har A-M.L. undertecknat den tidigare refererade texten med angivande av bankens firma. Den refererade texten hänvisar direkt till spärrförbindelsen genom att ange datum för förbindelsens utfärdande och i förbindelsen angivet spärrbelopp, 9 870 000 kr. Mot bakgrund av att bankens roll enligt spärrförbindelsen varit att bekräfta att det för Eksjöhus fanns tillgängligt ett visst belopp i form av spärrbelopp finner TR:n, att banken genom att uttryckligen i brevet bekräfta att i förbindelsen ursprungligen angivet spärrbelopp "även inkluderar moms 25 %, totalt kr 12 337 500" till Eksjöhus utfäst att det för Eksjöhus fanns avsatt ett belopp av den storleken samt att banken för hanteringen av beloppet hade att följa spärrförbindelsens villkor. Att Torhus, som det senare visat sig, inte överlåtit ytterligare medel till förmån för Eksjöhus, har inte någon betydelse för giltigheten av bankens utfästelse.

TR:n finner inte att brevet till sin utformning varit sådant att det förelegat någon anledning för Eksjöhus att kontrollera dess riktighet på sätt som banken påstått. Ej heller har det funnits anledning för Eksjöhus att ifrågasätta A-M.L:s behörighet.

Sammantaget finner således TR:n att banken på grund av utfästelse är skyldig att till Eksjöhus erlägga yrkat belopp.

Domslut. 1. Föreningsbanken Kredit AB skall till Eksjöhus AB betala 1 757 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 10 febr 1992 till dess betalning sker. ---.

(Domsbilagorna 1 och 2 här uteslutna, emedan innehållet i väsentliga delar återgivits eller beskrivits i domen; red:s anm).

Banken överklagade till Svea HovRoch yrkade i själva saken ogillande av Eksjöhus i målet förda talan.

Eksjöhus bestred ändring av TR:ns dom.

HovR:n (hovrättslagmannen Tersmeden, hovrättsrådet Drangel, referent, samt tf hovrättsassessorerna Rosentrans och Weyler) anförde i dom d 30 det 1994, i vilken banken betecknades "Kreditföretaget":

Utredningen i HovR:n. Parterna har i HovR:n åberopat samma grunder och omständigheter som de gjorde i TR:n.

Beträffande bakgrunden till det brev som A-M.L. för Agro Kredits räkning tillställde Eksjöhus d 8 mars 1991 har de i HovR:n därutöver anfört följande.

Kreditföretaget: Sedan mervärdesskatten på husbyggen höjts med ingången av 1991 försökte Eksjöhus förmå Torhus verkst dir, T.O. att utöka den lämnade spärrförbindelsen så att den täckte byggkostnaderna inklusive den nya högre mervärdesskatten. T.O. motsatte sig emellertid detta. Hans avsikt var att i stället finansiera den tillkommande skatten med det särskilda bidrag som kunde erhållas som kompensation för den höjda skatten. Eksjöhus vände sig emellertid då till Föreningsbankens kontor, som var Torhus bank och som också fungerade som kanal till kreditföretaget, då med firman Agro Kredit AB. Som ett resultat av dessa kontakter ställde A-M.L. ut brevet av d 8 mars 1991.

Hon saknade rätt att för Agro Kredit göra några kreditutfästelser. Brevet kan icke rimligen uppfattas som en utvidgad spärrförbindelse, eftersom det saknas medgivande från kredittagaren till att beloppet betalas ut till annan. Särskilt för ett företag i byggbranschen, som hade vana vid spärrförbindelser, måste det ha framstått som klart att de inte med detta brev hade fått någon utökad spärrförbindelse.

Eksjöhus: En spärrförbindelse som garanterar utbetalning från byggherrens kredit till byggföretaget var vid ett byggande som detta ett oeftergivligt krav från Eksjöhus sida. När Eksjöhus fick spärrförbindelsen i dess ursprungliga skick kunde företaget omedelbart konstatera att det för dess räkning spärrade beloppet inte skulle täcka byggkostnaderna efter höjningen av mervärdesskatten d 1 jan 1991. Därför kontaktade företaget i februari 1991 Föreningsbankens kontor i Kungälv, som var Torhus bank och som också hade ombesörjt spärrförbindelsen, och förklarade att man ville ha en förbindelse på totalt 12 337 500 kr. Det framkom emellertid att företrädaren för Torhus, T.O. motsatte sig en utökad spärrförbindelse. Han ville i stället av Eksjöhus ha ett underlag beträffande skattens storlek för att kunna söka det investeringsbidrag som kunde utgå som kompensation för skattehöjningen. Ledningen inom Eksjöhus ansåg T.O:s agerande oacceptabelt. Resultatet blev att Eksjöhus ånyo vände sig till Föreningsbanken i Kungälv. Meningen var att banken nu skulle sätta press på T.O. eftersom byggnationen var i fara. Efter detta fick Eksjöhus brevet av d 8 mars 1991. Inom företaget uppfattade man det entydigt så att banken förmått T.O. att ge med sig och att Eksjöhus nu hade en spärrförbindelse på 12 337 500 kr.

I HovR:n har åberopats samma skriftliga bevisning som i TR:n. Bandupptagningen av den muntliga bevisningen i TR:n har spelats upp i HovR:n.

HovR:ns domskäl. I målet är väsentligen fråga om betydelsen av brevet d 8 mars 1991 från Kreditföretaget till Eksjöhus.

Eksjöhus har sålunda gjort gällande att Kreditföretaget, genom spärrförbindelsen sammantaget med brevet av d 8 mars 1991, utökat spärrförbindelsen till Eksjöhus från 9 870 000 kr till 12 337 500 kr. Alternativt har anförts att brevet i sig innebär en spärrförbindelse för det högre beloppet. På grund härav är Kreditföretaget skyldigt att, utöver tidigare gjorda utbetalningar, betala Eksjöhus också det nu yrkade beloppet, såsom liggande inom förbindelsen.

Den handling som legat till grund för den ursprungliga spärrförbindelsen utgörs av ett byggnadskreditiv genom vilket kreditföretaget förbundit sig att ställa 13 200 000 kr till Torhus förfogande. Genom spärrförbindelsen överlåt Torhus, under vissa villkor, sin rätt till en del av kreditbeloppet, nämligen 9 870 000 kr, till Eksjöhus. Utfärdandet av spärrförbindelsen är därmed att se som en överlåtelse av en enkel fordran. Överlåtelsen medför inte att Eksjöhus erhållit bättre rätt gentemot kreditföretaget än den Torhus haft.

Innebörden av att Kreditföretaget undertecknat spärrförbindelsen är att dess möjligheter att med befriande verkan betala spärrbeloppet till annan än Eksjöhus begränsats. Däremot har det inte förelegat någon möjlighet för Kreditföretaget att ensidigt utvidga Torhus åtagande gentemot Eksjöhus.

HovR:n finner det uppenbart att brevet inte kan anses innefatta någon spärrförbindelse. En sådan måste rimligen innehålla en förbindelse från kredittagaren att hans kredit helt eller delvis överlåtes till tredje part samt en påteckning från kreditgivaren att denne godtar arrangemanget. I förevarande fall saknas helt något sådant åtagande från kredittagarens sida. Brevet av d 8 mars 1991 kan alltså inte, varken ensamt eller tillsammans med spärrförbindelsen, innebära att det genom spärrförbindelsen överlåtna beloppet ändrats. Eksjöhus talan kan därför inte bifallas på denna grund.

Eksjöhus har i andra hand gjort gällande att Kreditföretaget är skyldigt att ersätta den skada Eksjöhus orsakats genom att Kreditföretaget av oaktsamhet givit brevet ett innehåll som, sammanställt med spärrförbindelsen, varit vilseledande för Eks öhus.

Ett sådant skadeståndskrav förutsätter, enligt HovR:ns bedömning, att Eksjöhus kan anses ha haft fog för att, om än oriktigt, uppfatta brevet såsom en ny eller utökad spärrförbindelse. Såsom HovR:n nyss funnit, fattas emellertid uppenbart ett väsentligt led för en spärrförbindelse, nämligen kredittagarens förbindelse att spärra beloppet för utbetalning till tredje man. Brevets innehåll gör att det inte rimligen kan ha funnits fog för att uppfatta det som en fullgod spärrförbindelse, särskilt inte för Eksjöhus, som var väl insatt i konstruktionen av en sådan förbindelse. Till detta kommer också att man inom Eksjöhus var medveten om att kredittagaren, Torhus, direkt motsatt sig en utökad spärrförbindelse. Det hade då funnits särskild anledning att försäkra sig om en reguljär, av alla inblandade vederbörligen underskriven handling. Av nu angivna skäl kan Eksjöhus inte anses ha blivit vilselett genom brevet.

Sammantaget skall sålunda Eksjöhus talan i målet ogillas.

HovR:ns domslut. 1. Med upphävande av TR:ns dom ogillar HovR:n Eksjöhus AB:s talan i målet.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktar HD Föreningsbanken Kredit AB att till Eksjöhus AB betala 1 757 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 10 febr 1992 till dess betalning sker.

HD:s dom meddelades d 3 april 1996 (nr DT 75).