NJA 1996 s. 577
En person, som bland människor på allmän plats burit vissa märken på sin klädsel med anknytning till nationalsocialistiska rörelser, har dömts för hets mot folkgrupp.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Gotlands TR åtal mot B.B. född 1979, bl a, under åtalspunkt 1, för hets mot folkgrupp alternativt förargelseväckande beteende enligt följande gärningsbeskrivning: B.B. har d 30 nov 1995 utanför Åhlens på Österväg i Visby burit kläder med följande nazistsymboler synliga: solkors, kugghjul och sädesax, bältesspänne i form av solkors, märke för Frisinnade unionspartiet, metallmärke föreställande solkors, tygmärke örn med odalruna, pinsmärke föreställande Livets träd och pinsmärke föreställande odalrunan. Symbolerna representerar en våldsinriktad ideologi med förhärligande av den ariska rasen. Genom att bära dem har B.B. uppsåtligen spritt ett meddelande som uttrycker hot och missaktning för andra folkgrupper. – B.B. har i vart fall genom att bära dessa märken på allmän plats betett sig på sätt som varit ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.
Till förtydligande av gärningsbeskrivningen uppgav åklagaren att märket för Frisinnade unionspartiet var identiskt med de först angivna symbolerna solkors, kugghjul och sädesax.
Åklagaren yrkade förverkande av de i beslag tagna märkena.
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Schalin) anförde i dom d 29 mars 1996 under rubriken Domskäl angående åtalspunkt 1: När det gäller åtalet för hets mot folkgrupp så har B.B. medgett att han burit de angivna märkena men bestritt att dessa är att anse som nazistsymboler och att han genom att bära dem skulle ha gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp
På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med polisassistenten K.N.
K.N. har i huvudsak uppgett följande. Den aktuella kvällen befann sig B.B. med några kamrater utanför Åhlens vid Östercentrum i Visby. B.B. bar svart keps, svart bomberjacka, svarta byxor och svarta kängor. På kepsen och jackan bar han de nu aktuella märkena och symbolerna. Platsen var väl upplyst och de märken han bar på sin klädsel var väl synliga. B.B:s jacka var uppknäppt och K.N. tror att även ett bältesspänne i form av ett solkors syntes. B.B. fick följa med till polisstationen där de märken han bar på sin keps och bomberjacka avlägsnades och togs i beslag. Även bältesspännet togs i beslag. B.B. lämnade därefter polisstationen och återförenade sig med sina kamrater. K.N. följde efter gruppen till taxi Öster vid Kung Magnus väg där han bad att få titta på innehållet i en väska som B.B. bar på. Väskan visade sig innehålla bl a ett baseballträ fullklottrat med rasistiska slagord. B.B. förklarade att det var hans baseballträ som han hade för att försvara sig med. K.N. tog baseballträet i beslag och lät B.B. och hans vänner avlägsna sig.
Närmare hörd över åtalet har B.B. uppgett i huvudsak följande. Han befann sig vid Åhlens i Östercentrum med några kamrater när en polisbil kom till platsen. Polismännen grep honom trots att han bad att få åka hem och ta av sig märkena. – B.B. anser sig vara antirasist. De märken han bar på sig den aktuella kvällen har inte någon främlingsfientlig innebörd. I vart fall saknar han kännedom om någon sådan innebörd. B.B. är emellertid asatroende. Märkena och symbolerna bör bedömas mot den bakgrunden. När det gäller de märken han bar den aktuella kvällen kan han säga följande. Tygmärket med en örn och en odalruna bar han på höger ärm. Odalrunan står för odling och kultur. Örnen är en bakgrundssymbol som har till uppgift att vaka över odalrunan. Ett metallmärke föreställande solkorset var fäst i jackans dragkedja. Solkorset symboliserar solens livgivande kraft. Märket för Frisinnade unionspartiet bar han på ena jackfickans utsida. Det Frisinnade unionspartiet är ett lokalt parti på Orust som inte framför några främlingsfientliga åsikter. Symbolen föreställande livets träd bar han också på jackan. Den ifrågavarande symbolen skall vara lyckobringande. På kepsen bar han ett metallmärke föreställande odalrunan. Bältesspännet i form av ett Northumberlandkors är en symbol för ett anglosachsiskt kungarike vars landområde idag hör till Storbritannien. Båltesspännet bars dessutom under en tröja och var därför inte synligt. När det slutligen gällde baseballträet så fick han tillbaka det av några kamrater den aktuella dagen. Den enda inskription han gjort på slagträet är ett solkors. De övriga inskriptionerna har hans kamrater gjort.
TR:ns bedömning. När det gäller åtalet för hets mot folkgrupp gör TR:n följande bedömning.
B.B. har i centrala delarna av Visby fullt synligt burit de märken och symboler på mössan och jackan som åklagaren har angett. Frågan är om han därigenom spridit ett sådant meddelande som utgör hets mot folkgrupp. Av förarbetena till bestämmelsen om hets mot folkgrupp framgår att ordet meddelande bör ges en vidsträckt innebörd och omfatta inte endast muntlig eller skriftlig framställning utan även t ex åtbörder eller framställning i bild som ej kan anses som skrift (NJA II 1970 s 531f). Detta torde, enligt TR:ns uppfattning, innebära att märken och andra symboler som bärs synliga på kläder kan utgöra sådant meddelande som bestämmelsen avser.
Vid bedömningen av om märkena utgjort ett sådant meddelande är B.B:s klädsel av betydelse. Av utredningen har framkommit att B.B. vid det aktuella tillfället bar svart keps, svart bomberjacka, svarta byxor och svarta kängor med stålhättor. På kepsen bar han ett märke i form av odalrunan. På jackans högra ärm bar han ett märke föreställande en örn sittande på en lagerkrans som omger odalrunan. l jackans dragkedja bar han ett märke i form av solkorset. På jackan bar han dessutom ett märke föreställande livets träd, eller livsrunan, och ett märke för frisinnade unionspartiet i form av solkorset omgivet av ett kugghjul och sädesax. Av redogörelsen framgår att B.B. varit klädd på ett sätt som i hög grad påminner om klädseln hos medlemmarna av de nationalsocialistiska så kallade stormavdelningarna (SA) och skyddsgrupperna (SS) i Tyskland på 1930- och 1940-talen.
Av de märken som B.B. burit påminner det som suttit på jackans högra ärm starkt om en av de vanligast förekommande nationalsocialistiska symbolerna i det tyska Tredje riket. Märket skiljer sig från den i Tyskland använda symbolen endast på så sätt att hakkorset är utbytt mot odalrunan. Enligt TR:ns mening är märket avsett att förmedla samma nationalsocialistiska budskap som den i Tyskland förekommande symbolen. Övriga märken har inte var för sig samma direkta anknytning till den nationalsocialistiska ideologin. I det förevarande fallet har de emellertid varit ägnade att förstärka det budskap som det först angivna märket har förmedlat. Nationalsocialismen kännetecknas av ett förhärligande av den nordiska rasen och ett mycket starkt förakt för andra folkgrupper vilket under det andra världskriget ledde till utrotning av flera miljoner människor främst av judisk härkomst. Genom att bära märkena på mössan och jackan har B.B. spridit meddelanden som uttrycker missaktning mot människor tillhörande andra folkgrupper än den nordiska - i synnerhet människor av judiskt ursprung. Detta kan han inte ha undgått att inse. Den omständigheten att B.B. när polis kom till platsen erbjöd sig att åka hem och ta av märkena befriar honom inte från ansvar för gärningen. Det gör inte heller det förhållandet att han några dagar före den nu aktuella händelsen av en polisman erhållit beskedet att bärande av märkena inte skulle medföra något straff. Åtalet för hets mot folkgrupp skall därför bifallas såvitt avser de märken som B.B. burit på jackan och på mössan. När det gäller bältesspännet så är det inte tillförlitligen utrett att det överhuvudtaget varit synligt vid det aktuella tillfället. Åtalet skall därför ogillas såvitt avser bältesspännet.
Det har inte framkommit att det meddelande som märkena inneburit fått någon större spridning. Mot bakgrund därav och med hänsyn till övriga omständigheter bör brottet bedömas som ringa.
TR:n fann B.B. skyldig också till förolämpning, våldsamt motstånd och ofredande samt till hets mot folkgrupp, bestående i vissa uttalanden under en debatt i en skola i Visby d 7 febr 1996.
Domslut
Domslut. TR:n dömde B.B. enligt 16 kap 8 § BrB för hets mot folkgrupp
samt enligt 4 kap 7 §, 5 kap 3 § 1 st och 17 kap 4 § BrB för ofredande, förolämpning och våldsamt motstånd till 100 dagsböter å 30 kr.
De i beslag tagna märkena förklarades förverkade. Yrkandet om förverkande av ett bältesspänne ogillades.
Svea HovR
B.B. överklagade i Svea HovR med yrkande bl a att åtalet för hets mot folkgrupp d 30 nov 1995 skulle ogillas och de i beslag tagna märkena återlämnas till honom.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättsrådet Korfitsen, referent, tf hovrättsassessorn Törnqvist Norman och nämndemannen Breile) anförde i dom d 11 juni 1996 under rubriken Domskäl. rörande åtalspunkt 1: B.B. har i HovR:n lämnat i huvudsak samma uppgifter som vid TR:n. Han har förnekat att han genom att bära svarta kläder och de märken åtalet avser sökt att efterlikna någon uniform. Klädseln är enligt honom en "modegrej" och ett sätt att söka gemenskap. Däremot har han sökt att manifestera "tillhörighet till sitt folk".
Lika med TR:n finner HovR:n att de märken som B.B. burit måste bedömas med utgångspunkt från det samlade intryck märkena ger tillsammans med de kläder på vilka de anbringats och övriga omständigheter. Vad som förekommit i HovR:n föranleder då inte annan bedömning än TR:n gjort.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrade TR:ns domslut endast på det sättet att åtalet för ofredande lämnades utan bifall.
Hovrättsrådet Möller och nämndemannen Nilsson var skiljaktiga i fråga om åtalspunkt 1 och anförde: Åklagaren har i första hand påstått att B.B. genom att bära vissa kläder försedda med nazistsymboler gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp. Vid bedömning av frågan om detta utgör ett sådant brott bör först beaktas 2 kap 1 § regeringsformen enligt vilken varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad bl a yttrandefrihet, dvs frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Enligt 12 och 13 §§ samma kap får emellertid yttrandefriheten under vissa förutsättningar begränsas. En sådan begränsning har gjorts genom att hets mot folkgrupp kriminaliserats i 16 kap 8 § BrB. Av det lagrummet kan dock inte direkt utläsas att B.B:s handlande utgör brott. Med hänsyn till den restriktivitet som skall iakttas när det gäller att tillämpa ett straffstadgande extensivt och mot bakgrund av den grundläggande bestämmelsen om individens yttrandefrihet anser vi att B.B:s förfarande - hur förkastligt det än må vara - ej kan anses utgöra hets mot folkgrupp.
Vad gäller åklagarens andrahandspåstående om förargelseväckande beteende får visserligen antas att B.B:s utstyrsel varit förargelseväckande. Straffbestämmelsen får emellertid inte tolkas så att den kommer att fungera som en yttrandefrihetsbegränsning (se prop 1975/76:209 s 142, jfr även Strahl i SvJT 1967 s 412). B.B. kan därför inte dömas för förargelseväckande beteende.
På grund av det ovan anförda anser vi att B.B. inte med stöd av nu gällande lag gjort sig skyldig till brott, varför åtalet skall ogillas i denna del.
Sedan B.B. överklagat HovR:ns dom meddelade HD prövningstillstånd beträffande dels ansvar enligt åtalspunkten 1 dels förverkande av märken som tagits i beslag dels ock påföljden men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd i övrigt.
B.B. (offentlig försvarare advokaten K.J.) yrkade att han skulle frikännas från ansvar för hets mot folkgrupp och att i beslag tagna märken skulle återlämnas till honom. Han yrkade vidare att bötesstraffet skulle sättas ner.
Riksåklagaren bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen A.E.).
HD (JustR:n Knutsson, Solerud, Lambe, referent, och Lennander) beslöt följande dom: Domskäl. Riksåklagaren har i HD till komplettering av vad tidigare förekommit rörande de påtalade märkenas innebörd anfört: Örnen nyttjades av Nazi-Tyskland som symbol för den tyska staten. Den örn som fanns på märket på höger ärm var utförd på samma sätt som motsvarande nazistiska symbol. Detsamma gäller lagerkransen på samma märke. Odalrunan förekom som kännetecken för ett par av SSdivisionerna under andra världskriget. Den används nu i Sverige av Riksfronten, ett parti som står under inflytande av nationalsocialistiska ideer. Symbolen Livets träd förekom i Nazi-Tyskland inom SS-organisationen. Den är fortfarande i bruk inom en underavdelning av Riksfronten. Det i emblemet för Frisinnade unionspartiet - en utbrytning ur Nordiska rikspartiet - förekommande kugghjulet har sin motsvarighet i symbolen för ett nederländskt nationalsocialistiskt parti. Vad gäller kelterkorset eller solkorset står det som symbol för "vit makt".
Riksåklagaren har vidare hänvisat till det baseballträ som togs i beslag i anslutning till den åtalade händelsen och som är fullklottrat med symboler och slagord.
Straffbudet i 16 kap 8 § BrB rörande hets mot folkgrupp stadgar straff för den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Bestämmelsen innebär en inskränkning i den envar medborgare genom 2 kapregeringsformen tillförsäkrade friheten att ge uttryck åt sina åsikter. Att det är fråga om ett undantag från en grundlagsskyddad rättighet ger en särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen av bestämmelsen.
Mot den angivna bakgrunden har HD att ta ställning till om B.B. genom att bära märkena spritt ett meddelande i lagens mening. Lagstiftaren utgår från att meddelandet i huvudfallet sprids i skriftlig eller muntlig form. Men lagen har genom uttrycket "annat meddelande" givit ett visst utrymme för att med uttalanden likställa andra uttrycksformer. I förarbetena nämns som exempel åtbörder och framställning i bild som ej kan anses som skrift (NJA II 1970 s 531f). I den mån sådana indirekta åsiktsyttringar entydigt förmedlar ett budskap ligger det nära till hands att inrymma dem under lagrummet. En jämförbar indirekt åsiktsyttring kan vara bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel. Om emblemet och/eller klädseln otvetydigt ger en koppling till en viss åsiktsriktning är det befogat att se detta som ett meddelande i lagens mening.
Bland märkena på B.B:s klädsel ger örnen och lagerkransen på höger ärm genom sin likhet med symboler, frekvent använda i NaziTyskland, en tydlig koppling till Tredje riket. Vad gäller övriga märken är även dessa sådana att de kan - ehuru mindre allmänt kända - förknippas med symboler använda av nationalsocialistiska rörelser under 1930- och 1940-talen.
Vissa vid nyssnämnda tid förekommande symboler får idag anses vara starkt förknippade inte endast med de nämnda rörelserna i och för sig utan i hög grad också med ideerna om rasöverlägsenhet och rashat som ledde till förföljelse och utrotning särskilt av människor av judisk härkomst och som är intimt förbundna med dessa rörelsers ideologi. Exempel på en sådan symbol som, i linje med det sagda, numera också förknippas med en allmän nedvärdering av andra folkgrupper än den nordiska utgör hakkorset. Till väsentligen samma kategori får hänföras också det märke med örn och lagerkrans som B.B. bar. De övriga symboler som omfattas av åtalet är närmast ägnade att förstärka det budskap som örnmärket sålunda får anses förmedla. Det kan för övrigt anmärkas att bärande av märken som kanske inte ensamma kan anses sprida ett meddelande av angivet slag kan innebära en sådan spridning när de bärs tillsammans med t ex klädsel av viss färg och visst snitt.
Genom att bära märkena bland andra människor på den i gärningsbeskrivningen angivna platsen har B.B. spritt ett sådant budskap som nyss berörts. Detta måste han ha insett. Budskapet uttrycker missaktning av människor tillhörande andra folkgrupper än den nordiska. HovR:ns domslut skall fastställas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
JustR Gregozo var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: För att någon skall kunna fällas till ansvar för brottet hets mot folkgrupp fordras det enligt 16 kap 8 § BrB att han i uttalande eller i annat meddelande som spritts har hotat eller uttryckt missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Vad som i bestämmelsen sägs om meddelande ger utrymme för en förhållandevis vidsträckt innebörd. Meddelande bör sålunda kunna ske, förutom genom muntlig eller skriftlig framställning, också t ex genom bilder eller konstnärlig framställning; även åtbörder har ansetts kunna innefatta ett budskap och därmed utgöra ett meddelande. Mot bakgrund härav måste också bärande av märken och emblem kunna innefatta ett meddelande, om därmed förmedlas ett budskap om något förhållande.
De märken som B.B. burit på sin jacka och mössa har utgjort symboler som kan förknippas med den nationalsocialistiska, dvs nazistiska, rörelsen i Tyskland under 1930- och 1940-talen. Bärandet av märkena måste anses ge uttryck för en sympati för nämnda rörelse. B.B:s handlande får därmed anses innefatta ett meddelande i bestämmelsens mening. Genom att märkena har burits på allmän plats där andra personer uppehöll sig har meddelandet spritts.
För straffansvar krävs som nämnts vidare att meddelandet innebär uttryck för hot mot eller missaktning för en persongrupp med avseende på ras eller andra sådana egenskaper som berörts i det föregående. Vid bedömande av den närmare innebörden härav beträffande fall av nu förevarande slag bör särskilt beaktas följande förhållanden. Straffbestämmelsen utgör en inskränkning i yttrandefriheten. Det är fråga om ett allvarligt brott för vilket straffet är enbart fängelse, när inte brottet undantagsvis kan bedömas som ringa. Ifall åtgärder, som i och för sig enbart utgör sympatiyttring för en politisk eller liknande rörelse med mer eller mindre starka rasistiska inslag på sitt program, anses innefatta uttryck för sådant hot eller sådan missaktning som anges i bestämmelsen blir straffansvaret mycket långtgående. Bestämmelsen får då också en vag och oklar innebörd vilket kan föranleda betydande svårigheter i tillämpningen.
Mot bakgrund av vad nu sagts bör det för straffansvar vid bärande av märken eller symboler och andra liknande åtgärder krävas att hot mot eller missaktning för viss persongrupp har kommit till ett mera konkret och därmed klart och otvetydigt uttryck. En sådan tillämpning ligger också i linje med den restriktivitet som i 1970 års lagstiftningsärende avseende straffbestämmelsen uttalades av första lagutskottet i fråga om en annan aspekt på rekvisitet missaktning (ILU 1970:41, NJA II 1970 s 535). Utskottet framhöll att uttrycket måste tolkas med viss försiktighet samt att därunder inte borde innefattas alla uttalanden av nedsättande eller förnedrande natur, utan för straffbarhet borde krävas att det var fullt klart att uttalandet överskred gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande folkgruppen i fråga. Dessa uttalanden åberopades också i 1982 års lagstiftningsärende rörande bestämmelsen (bet 1981/82JU41, NJA II 1982 s 145).
B.B:s bärande av de ifrågavarande märkena får, som nämnts i det föregående, anses ge uttryck för sympati för nazismen, oavsett vilken närmare inställning han själv haft till den rörelsen, och detta måste han ha insett. Oaktat handlandet på grund av den nazistiska rörelsens ideologi fört tanken även till dess ståndpunkt om andra rasers underlägsenhet och att andra därför kan ha känt sig kränkta, kan handlandet med hänsyn till märkenas beskaffenhet inte - vare sig märkena ses vart för sig eller i förening - anses ge ett tillräckligt klart uttryck för hot mot eller missaktning för någon persongrupp. Åtalet för hets mot folkgrupp kan därför - trots det klandervärda i beteendet - inte bifallas.
Överröstad härutinnan saknar jag anledning att uttala mig om andrahandsyrkandetiförverkandefrågan.
HD:s dom meddelades d 17 okt 1996 (mål nr B 3203/96).