NJA 1996 s. 788

Allmän åklagare väckte vid Södertälje TR åtal mot K.N. född 1942, för sjöfylleri enligt följande gärningsbeskrivning: K.N. har d 16 juni 1995 omkring klockan 19.00 framfört sin motordrivna fritidsbåt i slussen i Södertälje trots att han varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat uppfatta trafiksituationen och manövrera båten. Härvid har K.N. i samband med slussningen inte uppfattat och följt vare sig ljussignaler eller slussvaktens anvisningar. Vidare har K.N. manövrerat båten osäkert genom att törna emot slussväggar och inte kunna lägga till utan hjälp. Alkoholkoncentrationen i K.N:s blod har samma kväll, klockan 20.35, uppgått till 2,25 promille.

K.N. överklagade i Svea HovR och yrkade att påföljden skulle bestämmas till dagsböter.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Tersmeden, hovrättsrådet Kjellström, referent, tf hovrättsassessorn Ytterberg samt nämndemännen Götharson och Welen) anförde i dom d 28 mars 1996: Domskäl. Lika med TR:n finner HovR:n att K.N. gjort sig skyldig till sjöfylleri. Med hänsyn till den anmärkningsvärt höga alkoholkoncentrationen som K.N. måste ha haft i sitt blod vid slussningstillfället är gärningen att bedöma som grovt brott.

Vid nu gjorda bedömning kan K.N. inte undgå fängelsestraff.

HD (JustR:n Knutsson, Gregou, Nyström, referent, Nilsson och Regner) beslöt följande dom: Domskäl. K.N. har vid huvudförhandling i HD lämnat i huvudsak samma uppgifter som i underrätterna, varjämte han tillagt följande. Han var vid tillfället i fråga deprimerad. Hans avsikt med alkoholförtäringen var att han som diabetiker skulle falla i coma och, ytterst, på detta sätt ta livet av sig. I stället blev han arg och irriterad och beslutade sig för att fara hem till sin båtplats strax innanför slussen i Södertälje, en färd på ca 40 minuter. Han såg aldrig tankbåten förrän denna befann sig snett bakom honom inne i slussen; tankbåten måste ha haft en mycket hög hastighet.

Genom 1991 och 1993 års ändringar i bestämmelserna om sjöfylleri har trafiknykterhetsbrotten till sjöss fått en såväl lagteknisk som i stort sett även innehållsmässig överensstämmelse med motsvarande brott till lands enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Med hänsyn främst till de mer varierande omständigheterna i de enskilda fallen till sjöss har i bestämmelserna i fråga behållits vissa olikheter. I sjölagen har t ex inte uppställts några promillegränser för alkohol i blod eller utandningsluft.

Enligt 20 kap 4 § sjölagen döms den för sjöfylleri som framför ett fartyg så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom. Vid en bedömning av om brottet är grovt skall enligt 5 § samma kap särskilt beaktas om gärningsmannen varit avsevärt påverkad av alkohol, om hans uppgift varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller om framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss.

Frågan i målet är om det sjöfylleri K.N. har gjort sig skyldig till är att bedöma som grovt.

Genom K.N:s egna uppgifter om sin alkoholförtäring, analysbeviset, som utvisade en alkoholhalt om 2,25 promille i blodet en timme 40 minuter efter färden, och protokollet över läkarundersökningen liksom även genom vittnesmålen är utrett att K.N. var avsevärt påverkad av alkohol. Omständigheterna i övrigt är inte sådana att brottet inte skall bedömas som grovt.

För grovt sjöfylleri är som påföljd stadgat endast fängelse. HD har låtit verkställa viss utredning rörande K.N:s personliga förhållanden. I ett läkarintyg enligt 7 § personutredningslagen uttalar undersökningsläkaren, att K.N. ger intryck av att förete en bild av återkommande depressiva tillstånd inom ramen för en personlighetsstörning och att det finns väl grundad anledning anta att en allvarlig psykisk störning kan ha förelegat vid gärningstillfället. Av ett intyg utfärdat av biträdande överläkare vid psykiatriska sektorn vid Södertälje sjukhus framgår, att K.N. under närmare två veckor var intagen där för vård efter ett självmordsförsök i anledning av att HovR:n fastställt TR:ns dom på fängelse. K.N. är anställd vid Statens järnvägar och arbetar heltid. Det är upplyst att han har en stödjande samtalskontakt med konsulent vid företagshälsovården. Vid huvudförhandlingen i HD har K.N. uttalat att han saknar förmåga att uthärda ett fängelsestraff och avser att, om han ådöms sådan påföljd, på nytt försöka beröva sig livet.

HD finner att den lämpliga påföljden för K.N. är skyddstillsyn och att därtill skall meddelas föreskrift om att K.N. skall ha kontakt med den psykiatriska öppna vården.