NJA 1997 s. 27
I premieaviseringshandling avseende livförsäkring har lämnats uppgift om försäkringens kontantvärde inklusive återbäring. Detta har inte ansetts som ett anbud till försäkringshavaren att med frångående av villkoren i försäkringsavtalet återköpa försäkringen för det angivna beloppet.
TR:n
År 1961 tecknade K.T på sin fars, C-G.T, liv en försäkring i försäkringsbolaget Liv-Göta, numera Wasa Livförsäkring, Ömsesidigt, nedan kallat Wasa. Försäkringen var en kapitalförsäkring med avtalat försäkringsbelopp om 150 000 kr och tecknades på C-G.T:s liv med K.T som försäkringstagare. - Utbetalning av försäkringsbeloppet skulle ske till K.T vid C-G.T:s död eller när C-G.T uppnådde 90 års ålder. C-G.T kunde inte själv få ut försäkringsbeloppet. K.T betalade försäkringspremierna halvårsvis. År 1961 uppgick varje premie till 1 164 kr och från år 1971 till 2 601 kr.
Den 27 juli 1987 återköptes försäkringen, varvid K.T erhöll 150 646 kr av Wasa.
K.T väckte härefter talan mot Wasa vid Stockholms TR och yrkade förpliktande för Wasa att till honom betala 63 067 kr.
Wasa bestred käromålet men vitsordade skäligheten av yrkat belopp. Som grund för och till utveckling av sin talan anförde K.T: Mellan Wasa och K.T har avtal träffats om återköp av ifrågavarande kapitalförsäkring för ett belopp om 213 713 kr och Wasa har d 27 juli 1987 till K.T betalt 150 646 kr, varför det yrkade beloppet för Wasa återstår att betala till K.T. - Under årens lopp har vid premieaviseringarna angivits bl a försäkringens kontantvärde inklusive återbäring, varvid också antecknats att värdet gällde innan premien hade betalats. Under åren 1983 och 1985, 1986 och 1987 har nämnda värden angivits till resp 144 933 kr, 175 295 kr, 193 804 kr och år 1987 vid halvårsskiftet till 213 713 kr. - Under våren 1987 hade K.T blivit arbetslös. Han funderade på att börja egen verksamhet inom textilbranschen och behövde startkapital. Hans far, C-G.T, rådde honom att återköpa livförsäkringen och på så sätt få det erforderliga kapitalet. K.T kontaktade därför per telefon den försäkringstjänsteman på Wasa i Malmö, B.N, som brukade rådfrågas i familjens försäkringsangelägenheter. K.T sade till B.N att han önskade få till stånd ett återköp av ifrågavarande försäkring och frågade hur han skulle gå tillväga. B.N svarade att det var bara att skriva ett enkelt brev till Wasa med hemställan om återköp. K.T gjorde så d 22 juni 1987 och sände brevet rekommenderat till Wasa. Den 27 juli 1987 erhöll han från Wasa ett belopp om 150 646 kr i stället för det belopp om 213 713 kr som vid premieaviseringen angivits vara försäkringens kontantvärde inklusive återbäring.
Som grund för bestridandet anförde Wasa: K.T har givit Wasa ett anbud om återköp av försäkringen. Wasa har antagit anbudet och till K.T utbetalat det uppkomna tillgodohavandet på försäkringskontot, vilket tillgodohavande uträknats i enlighet med försäkringstekniska grunder och uppgått till det utbetalade beloppet, 150 646 kr.
Wasa anförde vidare till utveckling av sitt bestridande: Ett livförsäkringsavtals innehåll bestäms av de allmänna försäkringsvillkoren och av försäkringstekniska grunder för beräkning av värdet på livförsäkringsprodukterna, vilka grunder fastställs av Finansinspektionen. Till grund för återköpsvärdet och återbäringens storlek ligger tanken att för varje försäkring finns ett konto som tillgodoförs premier och andel i överskottsmedel samt belastas med administrationskostnader, s k riskkostnader och skatt. Dessa grunder reglerar också hur återbäring beträffande en försäkring beräknas. I fråga om en livförsäkring har försäkringsgivaren ingen möjlighet att självständigt frånträda försäkringsavtalet. I förevarande fall där ingen begränsning av återköpsrätten från försäkringstagarens sida längre fanns, är det K.T som har begärt återköp, vilket Wasa beviljat. Anbudsgivaren vid ett återköp är försäkringstagaren, i detta fall K.T Wasa har beräknat återköpsvärdet enligt försäkringsvillkoren och fullgjort sin del av försäkringsavtalet genom att betala till K.T det framräknade beloppet. Att en gång om året upplysa om försäkringens utveckling är ett frivilligt serviceåtagande från Wasas sida och sker automatiskt. Beskedet om kontantvärdet skall därvid i princip vara korrekt och detta värde skall motsvara återköpsvärdet men har inget att göra med vad som skall betalas vid ett eventuellt önskemål om återköp av försäkringen. - I detta fall har det verkliga värdet understigit det aviserade kontantvärdet, som på grund av systemfel i försäkringsregistret kommit att felaktigt anges till 213 713 kr.
Domskäl
TR:n (rådmännen Svanberg och Lagergren samt tingsfiskalen GunMarie Persson) anförde i dom d 16 april 1993: K.T har på egen begäran hörts under sanningsförsäkran och därvid bekräftat det som anförts till stöd för käromålet.
Som skriftlig bevisning har både K.T och Wasa åberopat Wasas premieavisering av d 4 juni 1987, K.T till styrkande av för Wasa bindande anbud till K.T om återköp av försäkringen och Wasa till styrkande av att handlingen endast är en premieavisering och inte någon anbudshandling avseende återköp.
Wasa har som skriftlig bevisning åberopat också K.T:s skriftliga begäran om återköp till styrkande av att K.T inte har villkorat sin begäran.
På Wasas begäran har vittnesförhör ägt rum med försäkringstjänstemannen B.N, som emellertid inte kunnat påminna sig några detaljer av ett telefonsamtal han haft 1987 eller 1988 med K.T om återköp av en livförsäkring.
Domskäl. Den livförsäkring varom är fråga tecknades år 1961 och begränsning i återköpsmöjligheten förelåg inte år 1987.
Wasa har framhållit att en livförsäkrings kontantvärde framräknas enligt försäkringstekniska metoder, varvid hänsyn tas också till försäkringens del i kostnader av olika slag i försäkringsrörelsen såsom administrationskostnader och riskkostnader, varefter framkommer ett nettovärde som också utgör försäkringens återköpsvärde.
Mellan parterna förelåg redan ett avtal om försäkring innehållande också bestämmelser om återköp. Rätten till återköp av en livförsäkring av det slag varom i målet är fråga ligger hos försäkringstagaren och i detta fall var denna rätt på grund av försäkringens ålder inte begränsad för K.T I det avtalsförhållande som alltså redan förelåg mellan K.T och Wasa i anledning av den tecknade livförsäkringen, är den upplysning om försäkringens kontantvärde, som lämnats K.T i samband med premieaviseringen, att betrakta som ett erbjudande från Wasa att betala angivet belopp, om K.T skulle begagna sig av sin rätt till återköp av försäkringen. Det är TR:n bekant och det har för övrigt av båda parter i målet upplysts, att uträkningen av en livförsäkrings återköps- eller kontantvärde är utomordentligt komplicerad och svårtillgänglig för försäkringstagaren.
Wasa har vid huvudförhandlingen i målet vidgått att det var på grund av systemfel hos Wasa som försäkringens kontantvärde inklusive återbäring av misstag blivit felaktigt angivet på den premieavisering som utsändes till K.T i juni 1987. Det finns ingen anledning att ifrågasätta K.T:s uppgift om att hans begäran om återköp föranleddes av försäkringsbolagets uppgift om försäkringens kontantvärde. Med hänsyn till att försäkringsavtalet tecknats redan år 1961 och till att K.T under en följd av år fått upplysning om ett stigande kontantvärde beträffande försäkringen och det utan reservation för att kontantvärdet kunde komma att beräknas till ett annat belopp vid återköp, kan det inte för K.T ha framstått som annat än naturligt att kontantvärdet stigit till 213 713 kr. K.T har då ägt förlita sig på att Wasas uppgift om försäkringens kontantvärde var riktigt. Wasa är därför bundet av sitt besked till K.T på premieaviseringen om försäkringens kontantvärde inklusive återbäring. Wasa har vitsordat att detta kontantvärde rätteligen skall motsvara försäkringens återköpsvärde. Wasa är därför skyldigt att till K.T betala ytterligare det av denne yrkade beloppet.
K.T:s talan skall bifallas. Yrkat belopp har vitsordats som skäligt. Domslut Wasa Livförsäkring, Ömsesidigt, förpliktas att till K.T betala 63 067 kr.
Svea HovR
Wasa överklagade i Svea HovR och yrkade ogillande av käromålet. K.T bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Cars, hovrättsrådet Lampa, referent, samt tf hovrättsassessorerna Holmgren och Johansson) anförde i dom d 9 dec 1993: Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma omständigheter som vid TR:n, varvid de klargjort sina grunder enligt följande.
K.T: Bolaget har genom den ifrågavarande premieaviseringen lämnat ett anbud till K.T att återköpa försäkringen för det i handlingen som kontantvärde inklusive återbäring angivna beloppet, 213 713 kr. Genom K.T:s begäran om återköp har han accepterat anbudet varigenom avtal med detta innehåll slutits mellan parterna. Bolaget har d 27 juli 1987 till K.T betalat 150 646 kr, varför det yrkade beloppet återstår för bolaget att betala till K.T.
Bolaget: Något sådant avtal som K.T gör gällande har ej träffats mellan parterna. Rätten till återköp har reglerats i försäkringsavtalet som parterna ingått 1961. K.T:s begäran om återköp har endast inneburit att. han påkallat sin rätt enligt försäkringsavtalet. Något annat särskilt avtal om pris vid återköp har ej träffats. K.T har erhållit det belopp hans tillgodohavande uppgått till enligt försäkringsavtalet.
I HovR:n har K.T hörts på nytt under sanningsförsäkran varvid han berättat huvudsakligen i enlighet med vad han uppgett vid TR:n enligt dess dom. Han har dock här tillagt att han inte minns om det vid hans telefonsamtal med B.N nämndes något belopp K.T skulle erhålla vid återköp av försäkringen.
Samma skriftliga bevisning har åberopats här som vid TR:n. HovR:n gör följande prövning.
K.T har bevisbördan för att det av honom påstådda avtalet träffats mellan parterna. Av ordalydelsen i den ifrågavarande premieaviseringshandlingen framgår inte att denna utgör ett anbud från bolaget att för ett visst belopp, med frångående av försäkringsvillkoren, återköpa försäkringen. Ej heller är genom omständigheterna i övrigt visat att handlingen innefattar ett anbud. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. Med upphävande av TR:ns domslut ogillar HovR:n käromålet.
HD
K.T. (ombud advokaten S.P) överklagade och yrkade bifall till käromålet.
Wasa (ombud jur kand I.T) bestred ändring. Finansinspektionen avgav yttrande i målet.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Konradsson, förslog i betänkande följande dom: Domskäl. Parterna har i HD åberopat samma omständigheter som vid TR:n och i HovR:n.
Enligt försäkringsrörelselagen (1982:713) skall för livförsäkringar i princip upprättas grunder för bl a försäkringstagarnas rätt till återköp. Dessa grunder skall ange villkoren för att erhålla denna rätt samt innehålla regler för beräkning av återköpsvärden. Grunder av detta slag är av omedelbar betydelse för försäkringsförhållandena och utgör en del av försäkringsavtalet, i vars allmänna villkor en hänvisning till grunderna brukar göras.
K.T:s rätt till återköp har reglerats i det mellan parterna ingångna försäkringsavtalet. Hans begäran om återköp har inneburit att han påkallat denna sin rätt. Premieaviseringshandlingen med dess uppgift om försäkringens värde kan, såsom HovR:n funnit, inte anses som ett anbud att, med frångående av villkoren i försäkringsavtalet, återköpa försäkringen för i handlingen angivet belopp.
På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Knutsson, Lind, Lars Å Beckman, Nilsson och Westlander referent) beslöt dom i enlighet med betänkandet.
HD:s dom meddelades d 3 febr 1997 (mål nr T 242/94).