NJA 1997 s. 39

Kammarkollegiet överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle beräkna stämpelskatten för ettvart av fången enligt huvudregeln i 8 § 2 st stämpelskattelagen, 30 kr för varje fullt tusental kr av egendomens värde.

Bolaget bestred ändring.

Kammarkollegiet gjorde gällande att bolaget inte var någon kreditinrättning och sålunda inte omfattades av undantaget i 8 § 2 st 3 stämpelskattelagen. Till stöd härför åberopade kollegiet vad som i aktiebolagsregistret angivits som föremålet för bolagets verksamhet/syfte.

I utdrag ur aktiebolagsregistret angavs bolagets verksamhet/syfte enligt följande: Bolaget har till föremål för sin verksamhet att undantaget den verksamhet som omfattas av lagen om finansbolag, kreditrörelsebolag och bank, bedriva konsultverksamhet i samband med säkerställande av fordringar för sparbanker och andra kreditinstitut, särskilt vad gäller fordringar med säkerhet i fast egendom, tomträtt, bostadsrätt eller i aktier och andelar i fastighetsbolag, i samband med säkerställande av fordringar äga och förvalta fast och lös egendom, i ärende rörande kredit- och säkerhetsfrågor för fastigheter och entreprenader lämna rådgivning till svenska sparbanker, samt i övrigt idka därmed förenlig verksamhet.

I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt bestämmelserna ovan i denna paragraf får bolaget förvärva aktier i bolag, som bildats för förvaltning av egendomen eller för fortsättandet av en med denna driven verksamhet.

Bolaget anförde bl a följande. Av förarbetena till stämpelskattelagen framgår att den högre stämpelskattesatsen för juridiska personer har sin grund i att dessa i allmänhet omsätter fastigheter med lägre hastighet än vad fysiska personer gör. Den lägre skattesatsen för kreditinrättningar motiveras av att dessa är skyldiga att åter avyttra egendomen, något som för övrigt framgår av lagtexten. - Bolaget bedriver fastighetsförvaltning och ingår som ett helägt dotterbolag i koncernen Sparbanken Sverige. Sparbanken Sverige är en sådan kreditinrättning som avses i 8 § 2 st 3 stämpelskattelagen. En bank är enligt lag skyldig att åter avyttra övertagen egendom när det med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske, dock senast när det kan äga rum utan förlust för banken. Av 1 kap 11 § bankrörelselagen (1987:617) framgår att även bolaget omfattas av denna regel. Eftersom skälet för att undanta kreditinrättningar från den höga stämpelskatten även gör sig gällande beträffande deras dotterbolag, bör det aktuella lagrummet bli föremål för en ändamålstolkning. En sådan tolkning ger vid handen att bolaget bör jämställas med en kreditinrättning och att stämpelskatt därför skall utgå efter den lägre skattesatsen.

HovR:n (hovrättslagmannen Åhlen, hovrättsrådet Stenberg och tf hovrättsassessorn von Szalay, referent) anförde i beslut d 2 april 1996: Skäl: HovR:n gör följande bedömning.

Bolaget kan inte anses vara en kreditinrättning i den mening som avses med undantagsbestämmelsen i 8 § 2 st 3 stämpelskattelagen. Stämpelskatten skall därför beräknas i enlighet med Kammarkollegiets yrkanden och fastställas till de belopp som kollegiet angett för resp fastighet.

HovR:ns beslut. Med ändring av inskrivningsmyndighetens beslut fastställer HovR:n stämpelskatten för Malmtornet AB:s förvärv av fastigheten Byggmästaren 1 till 72 270 kr, Traryd 25:8 till 15 510 kr, Ryssby 4:100 till 15 810 kr, Skafta 1:34 till 3 000 kr, Industrien 4-5 till 17 580 kr, Riksdagsmannen 14 till 19 200 kr, Åkern 7 till 12 150 kr och Traryd 3:423 till 27 720 kr.

Bolaget (ombud bankjuristen A.J.) överklagade och yrkade att inskrivningsmyndighetens beslut skulle fastställas. Kammarkollegiet bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Gregow, Nyström, Svensson, referent, Thorsson och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl: Som HovR:n funnit kan Malmtornet inte anses vara en kreditinrättning i den mening som avses med undantagsbestämmelsen i 8 § 2 st 3 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Det förhållandet att Malmtornet såsom dotterbolag till Sparbanken Sverige är underkastat samma skyldighet som en kreditinrättning att avyttra fastigheterna kan heller inte mot lagtextens lydelse leda till att undantagsbestämmelsen blir tillämplig. HovR:ns beslut skall därför fastställas.