NJA 1997 s. 591

Förvaltningsbolaget Småstaden Handelsbolag (nedan kallat Småstaden) bildades i slutet av 1980-talet med bl a HSB:s Riksförbund ekonomisk förening, HSB Sydvästra Norrbotten ekonomisk förening och RT Fastigheter Handelsbolag, det senare numera RT Fastigheter Kommanditbolag (nedan kallat RTbolaget), som bolagsmän. Meningsmotsättningar har rått mellan de två förstnämnda bolagsmännen, å ena sidan, och RTbolaget, å andra sidan, rörande Småstaden. Bl a har RTbolaget motsatt sig den förra sidans krav på att Småstaden skulle försättas i konkurs.

Småstaden försattes efter egen ansökan i konkurs d 4 okt 1995 vid Piteå TR. Enligt konkursbouppteckningen, daterad d 21 nov 1995, är den huvudsakliga tillgången tomträtten till fastigheten Piteå Stora örnen 16, vars taxerade byggnadsvärde uppgår till 44 800 000 kr. Tomträtten har i bouppteckningen med stöd av ett värdeutlåtande tagits upp till ett värde av 66 000 000 kr. Enligt bouppteckningen ingår bland skulderna lån på ca 80 000 000 kr mot säkerhet av pantbrev i tomträtten, bl a lån nr 025-14-40826-5 hos "SBAB" med ett kapitalbelopp av 8 292 000 kr mot säkerhet av pantbrev i tomträtten inom 100 000 000 kr.

Venantius Aktiebolag (Venantius) ansökte vid Piteå TR att RTbolaget skulle försättas i konkurs. Venantius åberopade att RTbolaget inte efter anmaning betalat klar och förfallen skuld. I betalningsanmaningen angavs att Småstaden försatts i konkurs och att RTbolaget i egenskap av handelsbolagsdelägare hade att betala lån å 8 292 000 kr jämte ränta. Venantius företedde handling angående överlåtelse av SBAB:s lån.

RTbolaget bestred bifall till ansökningen i första hand på grund av att fordran ej var klar. I andra hand bestreds ansökningen på den grunden, att Venantius från HSB erhållit eller med HSB ingått avtal om betalning för sin fordran. RTbolaget gjorde gällande att 2 kap 10 § KL skulle tillämpas analogt och att HSB i detta fall var att anse som tredje man enligt 2 kap 10 § 1 st 2. Som sista grund för bestridandet anfördes att Venantius hade betryggande säkerhet för sin fordran i Småstaden tillhörig egendom; 2 kap 10 § 1 st 1 åberopades.

RTbolaget överklagade i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n skulle upphäva konkursbeslutet.

Venantius bestred ändring.

RTbolaget gjorde i HovR:n gällande att Venantius inte styrkt sin behörighet som sökande och hävdade i andra hand att den åberopade fordringen inte varit en klar fordran i KL:s mening. RTbolaget gjorde vidare gällande att konkurshinder förelåg enligt 2 kap 10 § 1 st KL. Slutligen bestred RTbolaget konkursansökningen på den grunden att bolaget var solvent.

RTbolaget anförde bl a: Venantius har betryggande säkerhet i Småstaden tillhörig egendom och skulle för den skull inte i motsvarande situation ha kunnat få Småstaden försatt i konkurs och detsamma bör gälla i förhållande till RTbolaget såsom bolagsman i Småstaden (konkurshinder enligt en analog tillämpning av 2:10 1 st 1 KL). Den nu angivna invändningen bygger på den "identitet" som föreligger mellan ett handelsbolag och en bolagsman såvitt gäller rättigheter och förpliktelser. För det fall att betraktelsesättet inte godtas gör RTbolaget - med åberopande av 2 kap 10 § 1 st 2 KL - gällande att konkurshinder ändå förelegat, eftersom Småstaden då får anses ha ställning av en sådan tredje man - eller med tredje man jämförlig person - som ställt betryggande säkerhet för fordran i form av pantbrev i tomträtten.

HovR:n (hovrättsråden Olsson, referent, och Bondesson samt tf hovrättsassessorn Månsson) meddelade beslut d 12 juli 1996.

HovR:n fann att Venantius styrkt sin behörighet och att RTbolaget inte kunde anses ha visat fog för sin invändning om att fordringen inte var klar.

I skälen för sitt beslut anförde HovR:n vidare: Vad gäller förstahandsinvändningen om konkurshinder anser HovR:n att den egendom i vilken Venantius enligt RTbolaget har en betryggande säkerhet- tomträtten - inte på något sätt kan anses tillkomma RTbolaget, som är en från handelsbolaget fristående juridisk person; tomträtten tillhör Småstadens konkursbo. Konkurshinder enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL kan därför inte föreligga. Vidare kan Småstaden inte anses ha såsom tredje man eller motsvarande ställt säkerhet för den fordran som nu tillkommer Venantius gentemot RTbolaget. Det kan därför inte heller föreligga konkurshinder enligt 2 kap 10 § 1 st 2 KL.

Till följd av HovR:ns bedömning av nu behandlade invändningar skall RTbolaget enligt 2 kap 9 § KL presumeras vara på obestånd. RT bolaget har inte förmått visa att det förhåller sig på annat sätt.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

RTbolaget (ombud advokaten T.B.C.) överklagade och yrkade att HD skulle upphäva konkursbeslutet. Bolaget frånföll invändningarna om Venantius behörighet och om att fordran inte var klar. Venantius (ombud jur kand A.B.) bestred ändring.

HD meddelade d 11 nov 1996 prövningstillstånd i frågan om konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL och förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Osvald, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl: Enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL har en borgenär inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs om borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären. Motivet till bestämmelsen är att borgenären skall ha ett rimligt intresse av att konkurs kommer till stånd (se prop 1975:6 s 164). Således hade Venantius, under förutsättning att den pant Venantius innehar i Småstadens fastighet är betryggande, inte kunnat få Småstaden försatt i konkurs under åberopande av den nu aktuella fordringen. Frågan i målet är om motsvarande hinder skall anses gälla mot Venantius konkursansökan gentemot RTbolaget.

Venantius konkursfordran mot RTbolaget grundar sig på 2 kap 20 § 1 st lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag enligt vilket bolagsman i handelsbolag svarar solidariskt för bolagets förpliktelser. Detta ansvar har sin grund i den speciella relation som råder mellan bolaget och bolagsmännen och kan inte i alla hänseenden jämställas med det ansvar som i andra situationer åvilar flera personer med avseende på en och samma förpliktelse.

Den speciella karaktären av det ansvar som åvilar bolagsmännen illustreras av 2 kap 20 § 2 st handelsbolagslagen, varav framgår att utdelning i en bolagsmans konkurs för en bolagsborgenärs fordran skall beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ut av bolaget. Emedan Venantius konkursfordran ursprungligen är en fordran mot Småstaden, dvs en bolagsfordran, skall Venantius i första hand erhålla betalning ur Småstadens egendom. Är Venantius pant betryggande får bolaget betalt för hela sin fordran och kan därmed inte anses ha något rimligt intresse av att RTbolaget försätts i konkurs.

Av de principer som gäller för handelsbolag följer att det föreligger ett slags identitet mellan bolagets och bolagsmännens förpliktelser; bolagsmännen kan alltid mot ett krav göra gällande samma invändningar som bolaget kunnat göra. Bolagsmännens personliga ansvar för bolagets förpliktelser kan dock inte anses gå utöver de förpliktelser som åvilar bolaget självt (se bl a Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 1992, s 194f). Bolagsman har t ex inte ett fortsatt ansvar gentemot handelsbolagets borgenärer för förpliktelser från vilka bolaget befriats genom ackord, se NJA 1989 s 92. Med dessa utgångspunkter skulle det inte vara förenligt att en bolagsborgenär kunde få en handelsbolagsman försatt i konkurs för en fordran på bolaget för vilken borgenären har betryggande säkerhet i bolaget tillhörig egendom och för vilken borgenären därför inte kunde få bolaget försatt i konkurs.

Till stöd för påståendet om att panten är betryggande, dvs att fastigheten Stora Örnen 16 har ett värde som täcker Venantius fordran, har RTbolaget åberopat bl a ett till Småstadens konkursbouppteckning fogat utlåtande av VM FastighetsEkonomer AB d 7 nov 1995 enligt vilket marknadsvärdet för fastigheten bedömts uppgå till 66 miljoner kr. RT- bolaget har även åberopat en skrift i vilken konkursförvaltaren i Småstadens konkurs bekräftat att konkursboet kommer att försälja fastigheten till HSB Sverige AB för 66 miljoner kr. - Av Småstadens konkursbouppteckning framgår att tre fordringsägare har säkerhet i Småstadens fastighet: Stadshypotek med inteckningar om 23 216 000 kr, HSB:s Riksförbund med inteckningar om 68 492 000 kr och SBAB (numera Venantius) med inteckningar om 8 292 000 kr. Av handlingarna framgår att HSB:s fordran tidigare tillkom Stadshypotek och att HSB i sin egenskap av handelsbolagsman efter anfordran infriat Stadshypoteks fordran. Eftersom fordringen således är en följd av HSB:s ställning som bolagsman kan HSB inte konkurrera med utomstående fordringsägare för att få betalt för sin fordran (jfr Nial, a a, s 208f och NJA 1896 s 433). HSB:s fordran skall således anses efterställd Venantius fordran vilket har till följd att Venantius, även vid en försäljning av fastigheten till en betydligt lägre köpeskilling än den som angetts i värderingsintyget, skulle få sin fordran betald. RTbolaget får därmed anses ha visat att panten är betryggande.

Av det anförda följer att konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL. Konkursbeslutet skall därför upphävas.