NJA 1998 s. 319

HD avslog d 20 nov 1996 i ärende Ö 3747/95 en resningsansökan av L.M.. Den 22 maj 1997 avslog HD i ärende Ö 658/97 en ny resningsansökan av L.M.. Föredragande i det senare ärendet var RevSekr B.W..

I en ansökan som kom in till HD d 9 juni 1997 väckte L.M. enskilt åtal mot B.W. under påstående att denne i olika avseenden förfarit brottsligt och därvid gjort sig skyldig till grovt tjänstefel.

L.M. yrkade också undanröjande av HD:s beslut i resningsärendet. Han hemställde att det skulle hållas sammanträde för muntlig förberedelse och huvudförhandling i målet.

Efter föreläggande med stöd av 47 kap 3 § RB kompletterade L.M. sin ansökan med ett beslut d 28 jan 1998 av Riksåklagaren, innebärande att förundersökning inte skulle inledas i anledning av L.M:s till Riksåklagaren gjorda anmälan mot B.W. samt att hans anmälan inte heller i övrigt föranledde någon åtgärd från Riksåklagarens sida. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gauffin-Pehrson, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 20 kap 8 § RB får L.M. väcka enskilt åtal i förevarande mål först när åklagaren beslutat att inte väcka åtal. Enskilt åtal anses väckt när stämningsansökan inkom till rätten. Vid denna tidpunkt förelåg inte något beslut från åklagaren i åtalsfrågan. L.M:s ansökan kan därför inte tas upp till prövning.

HD (JustR:n Svensson, Munck, Danelius, Lambe och Pripp, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt 20 kap 8 § 1 st RB får en målsägande väcka åtal för brott som hör under allmänt åtal endast om han angett brottet och åklagaren beslutat att åtal inte skall äga rum. Ett sådant beslut av åklagaren utgör således en processförutsättning. Den fråga som nu uppkommit är om en målsägande till stöd för sin åtalsrätt kan åberopa ett beslut som åklagaren meddelat först efter det att målsäganden hos domstolen väckt enskilt åtal.

Närmare bestämmelser om väckande av, enskilt åtal finns i 47 kap RB. Av 1 § framgår att ett enskilt åtal anses väckt, när stämningsansökan kom in till rätten. Denna bestämmelse i förening med 20 kap 8 § RB får tolkas så att åklagarens beslut skall ha meddelats innan målsägandens stämningsansökan kom in till domstolen. Avsaknaden av ett beslut av åklagare att inte väcka åtal utgör således ett rättegångshinder. Rättspraxis ger dock exempel på att brister i processförutsättningar kan avhjälpas i efterhand. I detta fall har L.M. kompletterat sin ansökan med Riksåklagarens ovan nämnda beslut. Denna komplettering får godtas som ett avhjälpande av den brist som förelåg när det enskilda åtalet väcktes.

Grunden för L.M:s enskilda åtal är kritik som han riktar mot B.W. i olika avseenden såvitt avser dennes beredning och föredragning av ärendet Ö 658/97. Kritiken har närmare utvecklats i ingivna skrivelser och hänför sig bl a till granskning som L.M. gjort av akterna Ö 3747/95 och Ö 658/97.

HD har vid föredragningen haft tillgång till akterna i de nämnda ärendena. Domstolen finner det uppenbart att åtalet är ogrundat. Detta skall därför ogillas. HD meddelar genast dom i målet utan att stämning utfärdas. Detta innebär att något sammanträde för muntlig förberedelse eller huvudförhandling inte kommer att hållas i målet.

HD saknar laglig möjlighet att i mål om enskilt åtal ompröva tidigare avgöranden. L.M:s yrkande om undanröjande av HD:s beslut d 22 maj 1997 skall därför avvisas.