NJA 1999 s. 474

S.N. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla hans ansökan om särskild handräckning. Bolaget bestred ändring.

HovR:n meddelade d 2 dec 1998 prövningstillstånd.

HovR:n (hovrättsråden Trulsson, referent, Lejman och Elmqvist) anförde i slutligt beslut d 22 dec 1998: S.N. har till stöd för sitt yrkande anfört bl a att rätten till passage genom de uthyrda lokalerna varit underförstådd vid ingåendet av hyresavtalet, eftersom någon annan väg till "elverkstaden" inte existerar, samt att han inte kan avvakta den tid det skulle ta att utreda möjligheterna att ta upp en separat ingång till "elverkstaden", något som förutsätter att mark från grannfastigheten måste tas i anspråk.

AB Lunds Rörmontering har anfört bl a följande. Bolaget har alltsedan hyresavtalets ingående konsekvent påpekat för S.N. att han saknar rätt att passera genom de förhyrda lokalerna. Att S.N. likväl tagit sig rätten att göra det skall inte läggas bolaget till last. Det förhållandet att tillträde till "elverkstaden" endast kan ske via bolagets lokaler utgör inte något belägg för att det vid hyresavtalets tillkomst varit underförstått att S.N. skulle ha rätt att passera genom bolagets lokaler. Med hänsyn till att S.N. bedriver en med bolaget konkurrerande verksamhet, framstår det inte heller som sannolikt att bolaget skulle tillåta passage. Till detta skall läggas att S.N. såsom hyresvärd haft möjlighet att tillse att en separat ingång till "elverkstaden" ordnas.

HovR:ns bedömning.

Någon uttrycklig rätt för S.N. att använda bolagets lokaler för att komma till och från "elverkstaden" finns inte inskriven i det år 1994 ingångna hyresavtalet. Vid ingåendet av avtalet har bolaget emellertid varit medvetet om att hyresrätten inte skulle omfatta "elverkstaden" som också i fortsättningen skulle disponeras av S.N.. Det måste också ha stått klart att det inte skulle finnas något annat sätt för S.N. att ta sig till och från "elverkstaden" än genom att utnyttja de uthyrda lokalerna. Det måste således ha varit underförstått att S.N. skulle ha rätt att använda bolagets lokaler för att komma till och från "elverkstaden". Med hänsyn till det anförda och då det är ostridigt att S.N. rent faktiskt alltsedan ingåendet av hyresavtalet, om än tidvis under protester från bolaget, har utnyttjat de uthyrda lokalerna för att komma till och från "elverkstaden", finner HovR:n att bolaget inte visat sannolika skäl för sin invändning att S.N. inte äger passera genom lokalerna.

Eftersom bolaget således alltsedan d 13 juni 1998 olovligen hindrar S.N. i utövandet av dennes rätt, skall hans ansökan om särskild handräckning bifallas.

Med ändring av TR:ns avgörande under 1. fastställer HovR:n kronofogdemyndighetens utslag. ---.

Bolaget (ombud advokaten D.C.) överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut skulle fastställa TR:ns beslut. S.N. (ombud advokaten K.L.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tegner föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 4 § lagen (1990: 746) om betalningsföreläggande och handräckning får en ansökan om särskild handräckning beviljas om svaranden olovligen hindrar sökandens rätt till viss egendom. I 39 § samma lag föreskrivs att sökanden skall styrka de omständigheter som han åberopar till stöd för sin ansökan. Hans framställning av omständigheterna skall läggas till grund för prövningen, i den mån framställningen har lämnats utan invändning av svaranden och det inte är uppenbart att den år oriktig.

Institutet särskild handräckning faller inom ramen för den summariska processen och är främst inriktad på de klara fallen. I princip skall således parternas bakomliggande materiella rätt inte prövas i processen.

I målet är ostridigt att S.N. och bolaget d 28 dec 1994 ingick ett hyresavtal, av vilket framgår att bolaget av S.N. hyr hela fastigheten Lund Hardebergabanan 2 med undantag av bland annat en elverkstad. Fastigheten består av lokaler. Ostridigt är vidare att tillträde till elverkstaden förutsätter passage genom de uthyrda lokalerna. Någon rätt för S.N. att använda de lokaler bolaget hyr för att komma till och från elverkstaden finns inte inskriven i hyresavtalet.

S.N. har anfört bland annat att vid ingåendet av hyresavtalet var det underförstått mellan parterna att han skulle ha rätt till passage genom de uthyrda lokalerna eftersom det inte fanns någon annan väg till elverkstaden. Han har dessutom medgivits sådan rätt av bolaget från tidpunkten för avtalets slutande fram till i vart fall sommaren 1998.

Bolaget har invänt bland annat följande. Anledningen till att någon rätt för S.N. att passera genom bolagets lokaler inte skrevs in i hyresavtalet var att någon sådan rätt inte avsågs existera. Efter det att avtalet slöts har bolaget vid upprepade tillfällen klargjort för S.N. att han saknar rätt att passera genom de av bolaget förhyrda lokalerna. Två månader efter avtalets slutande, d 28 febr 1995, översände bolaget ett brev till S.N.. Av brevet framgår klart och tydligt att S.N. "ej äger rätt till tillträde till de uthyrda lokalerna förutom då särskild överenskommelse träffats härom...". Trots detta har S.N. fortsatt att själv ta sig rätten att passera bolagets lokaler för att få tillträde till elverkstaden.

När det gäller frågan vilket mått av bevisning som bör krävas av svaranden får man skilja mellan olika fall. Är svaranden enligt allmänna processuella regler bevisskyldig för invändningen, torde han för att hindra bifall till ansökningen behöva visa åtminstone skäl för invändningen. Är det däremot sökanden som har bevisbördan för att svarandens påstående är oriktigt, bör redan det förhållandet att invändningen har framställts normalt vara tillräckligt. Härvid förutsätts givetvis att den åberopade omständigheten utgör ett motfaktum eller en sakinvändning av relevant slag och att den inte heller i övrigt är sådan att den kan lämnas utan avseende. (Prop 1989/90:85 s 129.)

I ifrågavarande fall har S.N. bevisbördan för att bolagets invändning är oriktig. Bolagets invändning framstår dock som relevant och den kan heller inte lämnas utan avseende.

Detta innebär att HovR:ns beslut skall upphävas och att S.N:s ansökan om särskild handräckning skall lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Nyström, referent, Westlander, Victor och Håstad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. I det av parterna ingångna hyresavtalet av d 28 dec 1994 undantogs från uthyrning bl a den s k elverkstaden. Det är ostridigt i målet att tillträde till denna kan beredas endast med passage genom de av bolaget förhyrda lokalerna.

S.N:s talan får förstås så att han gör gällande, i första hand, att han, vid hyresavtalets ingående och som en del av detta, genom ett muntligt eller underförstått avtal fick rätt att passera genom de uthyrda lokalerna till elverkstaden och, i andra hand, att han rent faktiskt under tiden från hyresavtalets ingående till d 13 juni 1998 haft tillgång till sådan passage.

Bolaget har invänt att något muntligt eller annat avtal utöver det skriftliga hyresavtalet inte träffats och till stöd härför åberopat ett brev från bolaget till S.N. daterat d 28 febr 1995. Av brevet framgår att bolaget inte medger S.N. annat tillträde till de av bolaget förhyrda lokalerna än det han som hyresvärd har rätt till för t ex nödvändig inspektion och brådskande arbeten och då endast när särskild överenskommelse träffats därom. I samma brev anför bolaget att S.N. är skyldig att som hyresvärd tillse, att separat ingång till elverkstaden finns skild från övriga hyresgästers verksamhet, men förklarar sig på vissa angivna villkor berett att medverka till annan lösning i denna fråga. Bolaget har vidare invänt att S.N. visserligen under tiden fram till d 13 juni 1998 vid upprepade tillfällen passerat genom bolagets lokaler men att bolaget då varje gång, under protest, särskilt medgivit detta.

Enligt 4 § 1 st lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning kan särskild handräckning beviljas dels när sökandens besittning egenmäktigt rubbats, dels när utövningen av hans rätt till viss egendom olovligen hindrats på annat sätt. Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt vad som tidigare gällde enligt 191 § i 1877 års utsökningslag och praxis i anslutning därtill (se Hassler, Utsökningsrätt, 2 uppl, s 400 ff).

Mot bolagets invändningar har S.N. inte styrkt att han rent faktiskt haft en av bolaget oberoende tillgång till passage till elverkstaden genom de av, bolaget förhyrda lokalerna. S.N. kan därför inte beviljas särskild handräckning på den grunden att hans besittning rubbats.

Då S.N. inte heller styrkt att han till följd av hyresavtalet har en sådan obegränsad rätt till passage till elverkstaden genom de förhyrda lokalerna som får anses ligga i hans yrkande, kan han inte heller beviljas särskild handräckning på den grunden att utövningen av hans rätt till elverkstaden olovligen hindras på annat sätt.

S.N:s ansökan skall därför lämnas utan bifall.