NJA 2000 s. 121

N.B.N. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att per månad utmätningsbeloppet skulle bestämmas till 3 475 kr och förbehållsbeloppet skulle höjas till 18 027 kr.

Riksskatteverket bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Frennered, fd hovrättsrådet Baagöe och adj led advokaten Ranch, referent) beviljade prövningstillstånd och anförde i slutligt beslut d 31 aug 1999: N.B.N. har till grund för sitt överklagande anfört bland annat följande: Kronofogdemyndigheten har minskat förbehållsbeloppet med värdet av bilförmånen dvs 2 738 kr. Han är exportchef och reser mycket i tjänsten och är därför helt beroende av bil. Om han haft egen bil och kört i tjänsten, hade han haft rätt till reseersättning. Detta belopp hade i så fall inte kunnat utmätas som lön. Kronofogdemyndigheten har vidare tagit hänsyn till hans sambos myndiga sons studiemedel om 750 kr per månad. Detta belopp har han ingen tillgång till och han bestrider därför att beloppet skall anses som en del av hans disponibla inkomst.

Enligt 7 kap 4 § UB får lön tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll. För detta ändamål stadgas i 7 kap 5 § att den del av gäldenärens lön som inte får tas i anspråk skall bestämmas med ledning av ett normalbelopp, vilket skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden.

Vid beräkningen av normalbeloppet har hänsyn tagits till underhållsskyldigheten för N.B.N:s sambos son. Därför bör avdrag göras för det belopp som denne uppbär i studiebidrag. TR:ns beslut i denna del skall fastställas.

Förmånen för N.B.N. av fri bil motsvaras inte av en sådan levnadskostnad som är avsedd att täckas inom ramen för normalbeloppet. Kronofogdemyndighetens beslut innebär därför att N.B.N. inte förbehålls så mycket av sin lön som behövs för att täcka hans och familjens underhåll. Ett avdrag från normalbeloppet för bilförmånen får därmed anses vara oförenligt med 7 kap 5 § UB. TR:ns beslut i denna del skall därför ändras.

Med ändring av TR:ns beslut bestämmer HovR:n utmätningsbeloppet till 4 225 kr per månad och förbehållsbeloppet till 17 277 kr per månad.

Riksskatteverket överklagade och yrkade att HovR:ns beslut skulle ändras på så sätt att N.B.N:s utmätningsbelopp fastställdes till 6 963 kr per månad och hans förbehållsbelopp till 14 539 kr per månad.

N.B.N. (ombud advokaten Leif Almquist) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Frågan i målet gäller om värdet av bilförmånen skall få inverka på det förbehållsbelopp som N.B.N. äger få tillgodoräkna sig enligt 7 kap 5 § UB. Kostnaden för bil ingår inte i de vanliga levnadsomkostnader som normalbeloppet är avsett att täcka. Tillkomsten och värdet av bilförmånen kan inte anses ha skett illojalt för att tillskapa ersättning som skulle göra att N.B.N. får uppbära större ersättning än för vanliga levnadsomkostnader. På grund härav och på de skäl HovR:n i övrigt anfört skall HovR:ns beslut fastställas.

HD (JustR:n Gregow, Nyström, Nilsson, referent, Westlander och Blomstrand) fattade följande slutliga beslut: Skäl. 17 kap UB finns bestämmelser om utmätning av lön m m. Av 4 § framgår att lön i fall som här avses får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestäms enligt 5 § med ledning av vissa normalbelopp. Dessa belopp fastställs av Riksskatteverket med tillämpning av särskilt angivna kronbelopp och beräkningsgrunder.

Normalbeloppen, som är anpassade till Socialstyrelsens vägledande normer för socialbidrag (se prop 1991/92:24 s 8), skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. Enligt rekommendationer m m som utfärdats av Riksskatteverket för bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m m bör till vanliga levnadskostnader räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, elektricitet, telefon, TV-avgifter, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifter och andra medlemsavgifter samt mindre utgifter för tillfälliga behov. Normalbeloppen innefattar däremot inte - lika litet som Socialstyrelsens vägledande normer för socialbidrag - kostnader för bil.

Normalbeloppen utgör schabloner för normala fall och kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det; intresset av likformighet talar dock för att schablonerna tillämpas i största möjliga utsträckning (jfr NJA 1994 s 226). I Riksskatteverkets rekommendationer anges förhållanden som kan föranleda tillägg till eller avdrag från normalbeloppen. Sålunda rekommenderas att normalbeloppet för en gäldenär som har sidoinkomst minskas med ett belopp som motsvarar denna inkomst efter avdrag för preliminär skatt samt att normalbeloppet för en gäldenär som åtnjuter förmåner minskas med värdet av förmånerna. Rekommendationerna innebär å andra sidan att ett tillägg till normalbeloppet bör göras för gäldenärens kostnad för fullgörande av tjänst. Detta gäller t ex resekostnad såvida inte gäldenären uppbär ersättning för resa med egen bil i tjänsten.

Det är naturligt att sådana vanliga levnadskostnader som ingår i normalbeloppet dras av från detta belopp i den mån de inte uppkommer för gäldenären därför att de täcks av arbetsgivaren, t ex genom förmån av fri kost. Till vanliga levnadskostnader som ingår i normalbeloppet räknas dock som nämnts inte kostnader för bil. Att minska normalbeloppet med värdet av fri bil skulle därför medföra att gäldenären inte erhöll det belopp som han enligt föreskrifterna behöver för sina vanliga levnadskostnader. Förmånen av fri bil bör med hänsyn härtill inte medföra någon reduktion av normalbeloppet.

HovR:ns beslut skall därför fastställas.