NJA 2000 s. 652

Köparen av en stulen båt har, trots vissa kontrollåtgärder, med hänsyn till omständigheterna dömts för häleriförseelse.

TR:n

Allmän åklagare väckte vid Nacka TR åtal mot P.B., född 1976, för häleri, alternativt häleriförseelse, enligt följande gärningsbeskrivning: En motorbåt av typ Flying Flipper försedd med 2 st 275 hp utombordsmotorer stals natten till d 28 aug 1996 från en bryggplats vid Stavsnäs, Värmdö. Det stulnas inköpsvärde var 425 000 kr och dess dagsvärde vid stölden var 250 000-300 000 kr. P.B. har kort därefter senast d 3 sept 1996 av okänd person förvärvat det stulna vid Hanstholm, Ingarö, Värmdö, trots att han därvid måste ha insett eller i vart fall haft skälig anledning att antaga att det gällde brottsligt åtkommet gods. Båten och motorerna har han därefter haft i sin besittning till dess de anträffades av polisen d 4 april 1998. P.B:s befattning har varit ägnad att försvåra ett återställande till ägaren.

Åklagaren yrkade dessutom att den i beslag tagna båten jämte motorer, motorkåpor, propellrar m m skulle utlämnas till M.H..

P.B. förnekade gärningen och bestred det särskilda yrkandet.

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Vilgeus) anförde i dom d 18 maj 1999: Utredningen vid TR:n. Förutom P.B. har M.H. hörts som målsägande och som vittnen på åklagarens begäran T.F. och på P.B:s hemställan K-J.P. och P.G.. P.G. har hörts per telefon. Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat fotografier, kvitto, sakkunnigutlåtande, skriftprover och besiktningsutlåtande samt vissa delar av utsagorna i förundersökningsprotokollet.

De vid TR:n hörda personerna har i allt väsentligt berättat följande.

M.H.: Han hade båten förtöjd vid en privat brygga i Stavsnäs. Han köpte den år 1986 av en person som heter A.L.. Den var då relativt ny. Båten har varit varvsskött sedan dess. Det är T.F.eldt, som skall höras i målet, som har skött den. Båten har skötts väl och förvarats inomhus vintertid. År 1994 betalade han 22 000 kr och år 1995 20 000 kr för underhåll av båten. Han bytte motorblock på båda motorerna år 1989. Båten var försedd med två utombordsmotorer på 275 hästkrafter vardera. Motorkåporna var i original. Några reservkåpor fanns inte. När båten påträffades hade den två andra motorkåpor. Originalkåporna har hittats. Det är en ovanlig båt. Det finns högst 25-30 sådana i Stockholms skärgård. Han är på landet till d 25 aug 1996. Han sade till polisen att båten troligen stulits d 27-28 aug, eftersom en person som bor på Hölö trodde att den försvunnit under denna tid. Själv kom han till landet d 29 eller d 30 aug. I februari 1998 blev han kallad till polisen för identifiering av båten. Han hade svårt för att känna igen den eftersom den var ombyggd till viss del. Det fanns dock vissa detaljer som han kände igen, t ex flytvästar och ett hamnkapell som var specialsytt. Han betalade 425 000 kr för båten när han köpte den år 1986.

P.B.: Han hade annonserat i Gula Tidningen efter en Flying Flipper. Två personer hörde av sig med anledning av annonsen. En av dem hade en båt som låg i Norrtälje. Säljaren bodde där. Han åkte dit och tittade och prutade. Den ena motorn gick inte alls och den andra gick dåligt. Han gjorde en provtur tillsammans med säljaren och priset bestämdes till 100 000 kr. Säljaren skulle dessutom transportera båten till Värmdö några dagar senare (efter helgen). Han tror att det var d 30 aug som säljaren ringde till honom. Han kontrollerade med polisen att båten inte var stulen och han ringde till försäljningsbolaget för Flipperbåtar för att höra på priser på sådana båtar. Säljaren kom till hans föräldrars sjöställe. Där fanns en privat brygga. Säljaren hade dessförinnan ringt till honom. Han och en kamrat satt på verandan när båten anlände. Han kontrollerade båten och betalade den överenskomna köpesumman. Det skrevs ett kvitto och han kontrollerade säljarens legitimation. Kamraten var inte med ned till bryggan. Han hade tidigare sålt en båt för 70 000 kr och det var dessa som han använde för att betala den nya båten med. Han hade dessutom sparat ihop 30 000 kr. Han hade en god ekonomi vid denna tid eftersom han hade fått ett arv efter en faster. Han har gjort vissa förbättringar på båten under den tid som han har haft den; bl a har han bytt ett reglage. Dubbla motorkåpor ingick i köpet. Originalkåporna var repiga och fula.

T.F.: Han arbetar som båtmekaniker hos Marin Power Service i Järla och har skött servicen på M.H:s båt. Den har tidigare ägts av B.B. och A.L.. Han anser att båten år 1996 var värd 350 000 kr. När han besiktigade båten år 1998 gjorde han inte någon funktionskontroll. Det kan således ha funnits fel på motorerna. Enligt hans uppfattning är båten utan motorer värd 150 000-200 000 kr.

K-J.P.: Den 3 sept 1996 besökte han P.B. på dennes föräldrars sommarställe. Han hade någon dag innan fått höra att P. skulle köpa en båt och att ägaren skulle transportera båten till P.. När båten anlände gick P. ned och tittade på den. Han följde själv inte med. Efter ca 20 minuter kom P. och säljaren upp till sommarstället. Säljaren var en korthårig man i 30-årsåldern. Mannens hår var mellanblont. Han gick inte fram och hälsade. Han ville inte lägga sig i affären. Det skrevs ett kvitto och mannen visade en legitimationshandling. Den var inte ett körkort utan en mindre handling. Pengar utväxlades men han vet inte hur mycket det var. Han hade tidigare hört av P. att denne skulle betala 100 000 kr för båten. Efter köpet åkte han till sig och P. körde säljaren in till Stockholm.

P.G.: Han har sysslat med båtförsäljning i många år. Han har sett fotografier av båten, som tagits under förundersökningen, och uppskattar båtens värde till 150 000 kr inklusive motorerna.

Domskäl. Utredningen visar till en början att den i målet aktuella båten hade stulits från M.H. d 28 aug 1996.

P.B:s påstående att han i Gula Tidningen annonserat efter en motorbåt av märket Flying Flipper och därvid fått kontakt med en mansperson från Norrtälje, som velat sälja en sådan båt, har inte motbevisats utan får godtas. Detsamma gäller P.B:s uppgift om att han provkört båten i Norrtälje och att motorerna därvid visat sig vara defekta.

P.B:s uppgift att han tagit emot båten av säljaren och att han därvid betalat för den mot kvitto efter att ha kontrollerat mannens identitet får stöd av K-J.P:s vittnesmål. P.B:s påståenden om att han kontrollerat hos polisen att båten inte varit stulen och att han tagit reda på vad en båt av det slag som det här varit fråga om haft för värde kan inte heller lämnas utan avseende.

Det förekommer flera olika uppgifter om båtens värde. En av Stockholms Handelskammare förordnad värderingsman har värderat den till 210 000 kr. T.F. har uppskattat båtens värde till 300 000-350 000 kr och P.G. till 150 000 kr. Även om båten vid försäljningstillfället varit ca 12 år gammal får det anses att ett försäljningspris på 100 000 kr är lågt. Det bör emellertid i detta sammanhang beaktas att båten enligt P.B. haft defekta motorer vid köpetillfället. Det kan därför inte utan vidare sägas att båtens pris i sig var ägnat att väcka misstankar hos P.B..

Vid en samlad bedömning anser TR:n att det inte är styrkt att P.B. måste ha insett eller ens haft skälig anledning att misstänka att båten varit stulen. Åtalet för häleri alternativt häleriförseelse skall därför ogillas. Detsamma gäller det särskilda yrkandet om att båten skall utlämnas till M.H..

Domslut

Domslut. Åtalet ogillas.

Yrkandet om utlämnande av i beslag tagen båt, motorer, motorkåpor, propellrar m m till M.H. ogillas. Beslaget hävs.

Svea HovR

Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till åtalet och till yrkandet om utlämnande av i beslag tagen egendom.

P.B. bestred ändring.

I HovR:n gjorde P.B. som grund för sitt bestridande av ansvar även gällande att båtskrovet och motorerna inte var de samma som hade stulits från M.H..

HovR:n (hovrättsrådet Ingela Halvorsen, tf hovrättsassessorn Frisack, referent, och nämndemannen Roos) anförde i dom d 4 nov 1999 bl a: Domskäl. HovR:n konstaterar inledningsvis att M.H., vars uppgifter inte finns anledning ifrågasätta, identifierat båten och motorerna genom utpekande av en rad detaljer som han säger sig känna igen med sådan säkerhet att det är utrett att den båt med motorer som P.B. förvärvat är identisk med den som stulits från M.H. natten till d 28 aug 1998.

P.B. har i HovR:n vidhållit sin berättelse om hur han kommit i kontakt med säljaren och de kontroller han gjort dels före köpet och dels i samband med detta.

Vad som förekommit här föranleder inte HovR:n att göra någon annan bedömning av skuldfrågan än den TR:n har gjort.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättslagmannen Forssberg, med vilken nämndemannen Ayoub förenade sig, var av skiljaktig mening och anförde: Jag instämmer i majoritetens slutsats att det är utrett att den båt med motorer som P.B. förvärvat är identisk med den som stulits från M.H. natten till d 28 aug 1998. Jag anser vidare att det sätt på vilket P.B. tagit befattning med båten varit ägnat att försvåra återställandet av båten till M.H..

Åklagaren har påstått att P.B. kort efter stölden köpte båten av en okänd person. Härigenom har åklagaren godtagit P.B:s uppgifter om hur båten kom i hans besittning. Den prövning som HovR:n har att göra är därför begränsad till att bedöma om omständigheterna vid förvärvet har varit sådana att P.B. måste ha insett eller haft skälig anledning att anta att det var fråga om en stulen båt.

Kontakten med köparen fick P.B. genom en annons som han hade låtit införa i Gula Tidningen d 30 aug 1998. I annonsen angav P.B. att han var spekulant på en båt av den typ som den i målet aktuella. Annonser av det slaget inbjuder personer med stulen egendom att göra sig av med stöldgodset på ett enkelt sätt, varför sådana affärer allmänt sett ställer krav på köparen att noggrant kontrollera säljarens åtkomst av godset. Att säljaren bytt huvar på motorerna och således försvårat identifieringen av motorerna är en omständighet som var särskilt ägnad att väcka misstanke om att allt inte stod rätt till med båten och förstärker kravet på en sådan kontroll. Härtill kommer att P.B. har haft anledning att vara särskilt försiktig, eftersom han själv tidigare fällts till ansvar för häleri avseende dels en båt, dels en båtmotor.

P.B. har vid polisförhör uppgett att han kontrollerade om båten var stulen genom att ringa till polisen sedan han hade sett båten. I HovR:n har han sagt att samtalet ägde rum innan han träffade säljaren. Av skriftlig bevisning som åklagaren har åberopat i HovR:n framgår att någon d 29 aug eller dagen innan P.B:s annons var införd i Gula Tidningen kontrollerade hos polisen om en båt med det aktuella skrovnumret var stulen. Mot bakgrund av detta måste sättas i fråga om P.B:s uppgift om telefonsamtalet till polisen är sann. Vid kontrollen av säljarens identitet har P.B. inte antecknat personnummer och inte heller skaffat andra uppgifter som gjort det möjligt för honom att komma i kontakt med säljaren för att t ex reklamera köpet. Han har betalt båten kontant vilket är ett ovanligt betalningssätt när det handlar om ett så pass stort belopp som 100 000 kr. Han har inte fått någon instruktionsbok avseende motorerna eller några andra handlingar rörande båten bortsett från en manual för en värmare som var monterad i båten. Han har inte kontrollerat om båten var försäkrad. Som TR:n har konstaterat får det anses att båtens pris var lågt.

Vid en samlad bedömning anser jag att omständigheterna vid P.B:s förvärv av båten har varit sådana att han måste ha insett att det var fråga om en stulen båt. Han skall därför dömas för häleri.

HD

Riksåklagaren överklagade och yrkade att P.B. skulle dömas i första hand för häleri och i andra hand för häleriförseelse samt att båten och motorerna i sådant fall skulle utlämnas till M.H..

P.B. (offentlig försvarare advokaten Jan Olsen) bestred ändring.

HD beslöt d 14 juni 2000 att båten och motorerna skulle tas i beslag.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom bitr överåklagaren Jörgen Almblad).

HD (JustR:n Nyström, referent, Munck, Danelius och Lundius) beslöt följande dom: Domskäl. P.B. har i HD lämnat i huvudsak samma uppgifter som i underrätterna beträffande omständigheterna vid sitt förvärv av den ifrågavarande båten med motorer och han har även, liksom i HovR:n, ifrågasatt att båten är identisk med den båt som stulits från M.H..

HD finner det utrett att den i målet aktuella båten är identisk med den båt som stulits från M.H. i augusti 1996.

Vad P.B. uppgivit om sitt förvärv motsägs inte av annan utredning i målet. Bedömningen av hans handlande skall därför ske utifrån hans egna uppgifter.

P.B. har i Norrtälje båthamn träffat den uppgivne ägaren till båten och även företagit en kortare provtur; vid denna har en av motorerna varit trasig och den andra fungerat endast hjälpligt. Han har efter en ytlig besiktning av båten överenskommit med säljaren om att denne skulle leverera båten vid P.B:s bostad på Värmdö och att köpesumman, 100 000 kr, då skulle erläggas. Några dagar senare har P.B. fått båten levererad till Värmdö och betalat den med kontanta medel.

Den båtmekaniker som utfört skötseln av båten har uppskattat att den år 1996 hade ett värde av 350 000 kr. Den erlagda köpesumman uppgick till cirka en tredjedel av detta värde och till knappt hälften av det värde båten ansågs ha vid en besiktning år 1999. Fråga var om ett köp mellan två privatpersoner av stöldbegärlig egendom. Enligt egen uppgift var P.B. redan år 1996 väl insatt i båtmarknaden och kunnig i fråga om teknik och motorer. Han erhöll vid sitt köp inte några handlingar beträffande båten och dess utrustning frånsett en bruksanvisning för en båtvärmare, och han efterhörde inte heller tidigare ägare till eller åtgärder med båten. Han kunde konstatera att motorerna hade nya kåpor med felaktig styrkebeteckning men att de äldre kåporna låg kvar i båten.

P.B. har anfört att han företagit vissa kontrollåtgärder för att förvissa sig om att båten inte utgjorde stöldgods. Hans uppgift om att han, då säljaren utfärdade kvittot på köpeskillingen, kontrollerade dennes legitimation stöds av K-J.P:s berättelse. P.B:s uppgift att han, efter sin första kontakt per telefon med säljaren, kontrollerade det av denne angivna skrovnumret med polisen och fick bekräftelse på att båten inte anmälts som stulen måste också godtas. Det kan med hänsyn till angivna förhållanden inte anses styrkt att P.B. insett att båten utgjort stöldgods.

Vid köp av ett dyrbart föremål vid sidan av den normala handeln och från en okänd person måste emellertid ställas stränga krav på kontrollen av att köpet sker från en rättmätig ägare. Även om P.B. vidtagit vissa åtgärder i detta syfte kan dessa inte anses ha varit tillräckliga. Omständigheterna vid hans förvärv har varit sådana att det förelegat skälig anledning för honom att anta att båten var åtkommen genom brott.

P.B. kan med hänsyn till det anförda inte undgå ansvar för häleriförseelse. Påföljden bör bestämmas till böter.

Vid denna utgång skall båten och motorerna lämnas ut till M.H..

Domslut

Domslut. HD dömer P.B. för häleriförseelse till 80 dagsböter om 50 kr.

HD förordnar att båten och motorerna skall utlämnas till M.H..

JustR Håstad var skiljaktig såvitt framgår av följande yttrande: Ifrågavarande Flying Flipper med två motorer om vardera 275 hästkrafter stals under den sista veckan i augusti 1996 från en privat brygga vid Stavsnäs. Ägaren, som saknade försäkring, har uppgivit att han köpt båten som tredje ägare för ca 425 000 kr ungefär 10 år tidigare och att den vid stölden var i gott skick; båten hade vintertid förvarats inomhus och därutöver underhållits på varv med ca 20 000 kr per år de senaste åren. Den mekaniker som utfört service på båten har uppskattat att den 1996 före stölden var värd 350 000 kr.

Fredagen d 30 aug 1996 infördes i Gula Tidningen en annons beställd av P.B., i vilken han förklarade sig intresserad att köpa en Flying Flipper utan inredning, med eller utan motor, för högst 75 000 kr.

P.B. har uppgivit att han blev kontaktad av en säljare till en Flipperbåt samma dag som annonsen införts och träffade denne efter arbetsdagens slut i Norrtälje vid båten. Efter en kort provtur i kanalen och hamnen, varvid ena motorn inte alls fungerade och den andra gick dåligt, köpte han båten för 100 000 kr utan någon förhandling om priset. Säljaren körde enligt P.B. några dagar senare båten i låg fart från Norrtälje till P.B:s föräldrars sommarstuga på Ingarö (dvs genom en stor del av Stockholms skärgård, bl a förbi Stavsnäs). Ankommen till Ingarö legitimerade han sig med vad som senare visat sig vara ett falskt namn och skrev ett kvitto samt avlämnade båten till P.B..

P.B:s uppgift om att en säljare avlämnade båten hos honom på Ingarö och att han därvid kontrollerade en legitimation har bekräftats i ett vittnesmål av K-J.P.

Vid förvärvet fick P.B. enligt egen uppgift inga andra handlingar avseende båten än en bruksanvisning för en båtvärmare, och han ställde inga frågor rörande tidigare ägare. Han har emellertid påstått att han ringt till polisen och frågat om en båt med det aktuella skrovnumret FF34HF anmälts stulen men fått nekande svar. En sådan fråga och ett sådant svar finns också antecknat i polisens samtalslogg, dock avseende d 29 aug. P.B. har på kompletterande frågor under huvudförhandlingen uppgivit att han kan ha annonserat i en båttidning före d 30 aug och att han kan ha varit i Norrtälje d 28 eller 29 aug. P.B. har vidare uppgivit att han efter köpet i Norrtälje ringt till Flippers generalagent och fått uppgiften att 100 000 kr var ett rimligt pris för båten.

Köpet finansierades enligt P.B. dels med 70 000 kr som han erhållit vid försäljning av en båt han renoverat, dels med 30 000 kr som han sparat från inkomster av förvärvsarbete. Pengarna hade förvarats kontant i sommarstugan på Ingarö.

Båten påträffades 1 1/2 år senare upplagd på P.B:s tomt på Ingarö. Båten var då modifierad till det yttre genom att den fått nya motorkåpor, ett nytt kapell och en annan beklädnad av instrumentbrädan; dessutom hade en påklistrad blå vattenlinje avlägsnats. De gamla motorkåporna har återfunnits i ett garage som P.B. disponerade.

P.B. har uppgivit att de nya motorkåporna, med en annan effektbeteckning (300 hk) än den motorerna hade, satt på motorerna vid köpet, samtidigt som de äldre kåporna medföljde, och att båten inte hade någon blå vattenlinje vid köpet.

P.B:s påstående om att han hos polisen kontrollerat huruvida båten var stöldanmäld, sedan han fått kännedom om båten genom att säljaren svarade på annonsen i Gula Tidningen, kan med hänsyn till dateringen av polisens anteckningar lämnas utan avseende. Vad han tillagt om att han kan ha annonserat också i någon båttidning några dagar tidigare har inte styrkts av P.B., trots att tidsföljden för annonsen och anteckningen i polisens logg tagits upp redan i TR:n och en verklig annons i en båttidning några dagar före d 30 aug borde ha varit möjlig att förebringa senast i HD. Även i övrigt är de av honom successivt uppgivna förhållandena anmärkningsvärda. Bl a framstår det som osannolikt att båda motorerna skulle ha blivit i stort sett funktionsodugliga någon dag efter tillgreppet. K-J.P:s närvaro vid avlämnandet meddelades åklagaren först sedan P.B. hörts fem gånger under förundersökningen. I målet har upplysts att K-J.P. själv förvarade en stulen motorcykel i det garage där de ursprungliga motorkåporna påträffades av polisen. P.B:s uppgift om finansieringen av köpet stämmer mindre bra överens med att han enligt personundersökningen i stort sett varit arbetslös från hösten 1994 till sommaren 1997.

Sammantaget står det utom rimligt tvivel att P.B. vid tiden för det uppgivna förvärvet visste om att båten var stulen, och hans befattning med båten har varit ägnad att försvåra ett återställande till ägaren. I enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning skall han dömas för häleri.

HD:s dom meddelades d 8 dec 2000 (mål nr B 5030-99).