NJA 2002 s. 626
I en bodelningshandling har makarna bestämt att deras lösöre skulle sämjedelas, varjämte principer för delningen angetts med avseende på viss egendom samt bodelningen förklarats utgöra en slutlig reglering av makarnas mellanhavanden. Dessa omständigheter har inte ansetts hindra den ena av makarna att påkalla förordnande av bodelningsförrättare, när den förutsatta sämjedelningen inte genomförts. 17 kap. 1 § ÄktB.
I en ansökan, som kom in till Södra Roslags TR d. 15 maj 2001, yrkade N. B. att TR:n skulle utse en bodelningsförrättare att förrätta bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan honom och L. B., såvitt avsåg parterna tillkommande lösöre.
L. B. bestred yrkandet om bodelningsförrättare. Som grund för bestridandet angav hon att parterna i ett bodelningsavtal enats om sämjedelning av lösöret.
TR:n (tingsfiskalen Hedstrand) anförde i slutligt beslut d. 29 juni 2001: Skäl. När ett äktenskap upplöses skall makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Om makarna inte kan enas om bodelning skall TR:n enligt 17 kap. 1 § ÄktB på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Av bestämmelsen följer att bodelningsförrättare inte skall förordnas om en bodelning redan har skett.
I 9 kap. 5 § ÄktB stadgas att en handling, som skrivs under av båda makarna, skall upprättas över bodelningen. Ett mellan makar i anledning av äktenskapsskillnad upprättat och undertecknat skriftligt avtal har i rättspraxis ansetts utgöra en bekräftelse på att egendomen i makarnas bo delats mellan dem, oaktat att det av avtalet inte framgått hur delningen ägt rum. Vid sådant förhållande har ansökan om bodelningsförrättare lämnats utan bifall (se NJA 1994 s. 265).
I det aktuella ärendet är det ostridigt att ett skriftligt avtal, betecknat "bodelningsavtal", upprättats och undertecknats av båda parter. I bodelningsavtalet stadgas inledningsvis bl.a. att "det skulle antecknas ... att parterna tillkommande lösöre skall sämjedelas varvid parterna är eniga om att var och en skall tillskiftas eget personligt lösöre samt arvfallen lös egendom". Enligt bodelningsavtalet tillskiftas L. B. respektive N. B. vissa angivna tillgångar; huvudsakligen fastigheter, banktillgodohavanden, aktieinnehav och fordon. Avslutningsvis stadgas i avtalet att bodelningen utgör en slutlig reglering av parternas samtliga mellanhavanden.
Parterna har således genom det upprättade bodelningsavtalet angett hur de viktigaste tillgångarna och skulderna fördelats mellan dem och att de inte har några ytterligare anspråk mot varandra. Av avtalet framgår också att lösöret skall fördelas enligt vissa principer, dock utan att egendomen specificeras. Att det av handlingen inte framgår hur delningen i alla delar har ägt rum innebär inte att bodelningsförrättare automatiskt bör utses, då bodelningsavtalet presumerar att en formenlig bodelning har skett (se NJA 1994 s. 265).
Sammanfattningsvis kan det aktuella bodelningsavtalet inte ses som annat än en bekräftelse på att en formenlig bodelning och en fördelning av egendomen i boet har skett. Vid sådant förhållande finns det inte skäl att utse en bodelningsförrättare. N. B:s ansökan härom skall därför lämnas utan bifall.
Om någon av parterna anser att motparten inte fullgjort sin del av bodelningsavtalet, torde parten ha att väcka talan i den för tvistemål stadgade ordningen.
Slut. TR:n lämnar N. B:s ansökan om bodelningsförrättare utan bifall.
Svea HovR
N. B. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n med upphävande av TR:ns beslut skulle förordna en bodelningsförrättare att förrätta skifte mellan parterna beträffande dem tillkommande lösöre.
L. B. bestred ändring av TR:ns beslut.
HovR:n (hovrättslagmannen Ewerlöf, hovrättsrådet Röst Andréasson och tf. hovrättsassessorn Lindgren) anförde i slutligt beslut d. 15 okt. 2001: Skäl. Vad som förekommit i HovR:n föranleder inte HovR:n att göra någon annan bedömning i frågan om bodelningsförrättare skall förordnas än den som TR:n gjort.
Slut. 1. HovR:n avslår N. B:s överklagande. - - -.
N. B. överklagade och yrkade i själva saken bifall till sitt i HovR:n framställda yrkande.
L. B. bestred ändring.
Ärendet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Wollsén, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: I bodelningsavtalet mellan N. B. och L. B. har antecknats att parterna tillkommande lösöre skall sämjedelas enligt vissa närmare angivna principer. Det är ostridigt att parterna inte lyckats genomföra den avtalade sämjedelningen varför hinder inte möter mot att en bodelningsförrättare förordnas att förrätta delning av den egendom som återstår att fördela mellan parterna.
HD bifaller således N. B:s ansökan om att bodelningsförrättare skall förordnas. Det ankommer på TR:n att utse lämplig person för uppdraget.
HD (JustR:n Inger Nyström, Munck, referent, Pripp, Lundius och Dahllöf) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Vid bodelning efter äktenskapsskillnad torde det inte vara ovanligt att makarna begränsar sig till att i bodelningshandlingen ange hur egendom av större värde har fördelats, medan lösöre eller delar därav och eventuellt även annan egendom av mindre värde fördelas dem emellan utan att vare sig delningen eller egendomen specificeras i handlingen. Om det i enlighet härmed anges i bodelningshandlingen att viss egendom har delats sämjevis, blir denna delning en del av bodelningen utan hinder av att det inte av själva handlingen framgår hur egendomen har delats (jfr NJA 1994 s. 265).
I förevarande fall har makarna emellertid inte i bodelningshandlingen angett att deras lösöre har sämjedelats utan att det skall sämjedelas, varjämte principer för delningen bestämts med avseende på personligt lösöre och arvfallen lös egendom men inte beträffande annan egendom. Även när på detta sätt en sämjedelning av viss egendom skjuts på framtiden, får det anses att sämjedelningen, om den kommer till stånd, blir en del av bodelningen och binder makarna i samma utsträckning som bodelningen i övrigt. I sådana fall ligger det därför i makarnas intresse att i efterhand kunna belägga att en faktisk delning har skett enligt deras överenskommelse.
I fall då makarna i en bodelningshandling angett att en sämjedelning av viss egendom skall ske ligger det emellertid i sakens natur att det kan visa sig att det inte går att uppnå enighet mellan makarna om en sådan delning. Den avsiktsförklaring om sämjedelning som har kommit till uttryck i bodelningshandlingen får anses innebära en viss förpliktelse för makarna att lojalt medverka till att den förutsatta sämjedelningen kan genomföras, men den kan inte tilläggas den betydelsen att makarna avstått från möjligheten att påkalla förordnande av bodelningsförrättare. Om bodelningsförrättare förordnas och en tvångsdelning måste genomföras av den egendom som återstår att fördela, innebär detta inte i sig att bodelningsförrättaren skall ta befattning med den egendom som redan har delats enligt den tidigare bodelningen. Däremot är det i vissa fall tänkbart att en make har möjlighet att under åberopande av allmänna avtalsrättsliga regler få den tidigare bodelningen förklarad ogiltig, eftersom förutsättningen att det skulle gå att genomföra en sämjedelning av återstående egendom har brustit (jfr NJA 1991 s. 284).
Det är ostridigt att någon delning av lösöret inte har ägt rum mellan N. B. och L. B. Oberoende av i vilken utsträckning den ena eller den andra av makarna kan lastas för detta, måste N. B. då vara bevarad vid sin rätt att utverka förordnande av bodelningsförrättare. Detta gäller utan hinder av att det i bodelningshandlingen anges att bodelningen utgör en slutlig reglering av makarnas mellanhavanden, eftersom även denna föreskrift uppenbarligen tillkommit utifrån den förutsättningen att en sämjedelning av det genom handlingen inte skiftade lösöret skulle genomföras.
N. B:s ansökan skall alltså bifallas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut i själva saken bifaller HD NB:s ansökan om att bodelningsförrättare skall förordnas. Det ankommer på TR:n att utse lämplig person för uppdraget.
HD:s beslut meddelades d. 10 dec. 2002 (mål nr Ö 3938-01).