NJA 2003 not 20

Den 15:e. 20. (Ö 1973-99) Creap AB (Creap) mot Avista Aktiebolag (Avista) ang. tillstånd till prövning i HovR av mål om fordran. Creap yrkade i Stockholms TR förpliktande för Avista att utge 1 035 kr. Avista bestred bifall till yrkandet och förklarade sig ej kunna vitsorda det fordrade beloppets skälighet. Creap anförde att fordrade 1 035 kr avsåg återstoden av ett 13/6 97 fakturerat belopp om sammanlagt 6 391 kr. Bolaget förklarade att tvisten avsåg frågan om sex skärmar skulle betinga ett pris om vardera 418 kr jämte moms, vilket Creap fordrade, eller 280 kr jämte moms, vilket Avista hävdade. Avista anförde som grund för sitt bestridande att bolagens respektive ställföreträdare per telefon överenskommit ett pris om 280 kr per skärm. Creap bestred att någon överenskommelse med detta innehåll träffats. Bolaget vitsordade att man i annat sammanhang fakturerat Avista 280 kr per styck för samma slags skärmar men hävdade att det då gällde en större beställning. I dom 22/1 99 anförde TR:n bl.a: Enligt rättspraxis, bl.a. HD:s pleniavgörande i NJA 1951 s. 1, har den leverantör som påstår att inget fast pris uttryckligen avtalats också bevisbördan härför. Skälet för denna fördelning av bevisbördan är att en leverantör bör skaffa bevisning för sitt påstående och att leverantören typiskt sett har bättre förutsättningar att dokumentera träffade avtal. TR:n, som fann att Creap ej hade förmått visa att parterna träffat avtal om att ett pris om 418 kr per skärm skulle tillämpas, ogillade käromålet. Sedan Creap överklagat domen i Svea HovR meddelade HovR:n i beslut 12/4 99 ej prövningstillstånd. TR:ns dom skulle därför stå fast. - Creap yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n. Avista bestred bifall till yrkandet. Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande beslut. Skäl: Målet inrymmer frågan om vilken part som har bevisbördan för om priset blivit bestämt när det gäller köp mellan näringsidkare. HD har belyst frågan i pleniavgörandet NJA 2001 s. 177, varvid domstolen har fastslagit att vid köp och arbetsbeting som direkt eller analogivis omfattas av 1990 års köplag bör huvudregeln vara att den part som hävdar att avtal har träffats om priset eller om beräkningsgrunden för detta har bevisbördan för sitt påstående. Det föreligger således inte längre något behov av vägledande rättsfall rörande frågan om bevisbördans placering i mål som det förevarande och det kan därför inte anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att detta mål prövas i högre rätt. Däremot innebär HD:s uttalanden i NJA 2001 s. 177 att det numera förekommer skäl till ändring i det slut som TR:n har kommit till vid sin prövning av målet. Tillstånd till målets prövning i HovR:n får således anses motiverat enligt 49:14 p. 2 RB. Avgörande. Se HD.

HD: Skäl. TR:ns dom har grundats på plenifallet NJA 1951 s. 1 i vilket frågan om bevisbördan för att bestämt pris blivit avtalat vid entreprenadavtal avgjorts på så sätt att entreprenören ansågs bevisskyldig för sin uppgift att visst pris inte blivit bestämt. I det senare pleniavgörandet NJA 2001 s. 177 har emellertid HD ansett huvudregeln vid köp och arbetsbeting som direkt eller analogivis omfattas av 1990 års köplag vara att den part som hävdar att avtal har träffats om priset eller beräkningsgrunden för detta har bevisbördan för sitt påstående. Med hänsyn härtill får det numera anses förekomma skäl till ändring i det slut som TR:n kommit till vid sin prövning av målet. Tillstånd till målets prövning i HovR:n bör därför meddelas.

Avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.