NJA 2003 not 37

Den 2:a. 37. (Ö 2175-03) Framställning om utlämning till Polen av A.S. Justitieministeriet i Polen begärde i en framställning 18/2 03 att A.S. skulle utlämnas till Polen. Till stöd för denna begäran åberopades bl.a. ett häktningsbeslut meddelat av Distriktsdomstolen i Choszczno 7/2 03. Enligt beslutet om häktning, som gällde för en period om tre månader från dagen för gripandet, var A.S. misstänkt för att I. under perioden 30/7-5/9 02 i Krêcin gemensamt och i samförstånd med andra i syfte att uppnå materiell vinning och utan avsikt att betala ha förmått 116 fysiska och juridiska personer till att var och en ogynnsamt förfoga över sin egendom i form av spannmål av sammanlagt betydande värde, II. 31/10 01 i Szczecin ha tillägnat sig en dvd-kassett till skada för dess uthyrare, III. 13/11 01 i Szczecin gemensamt och i samförstånd med andra i syfte att uppnå materiell vinning och genom att förete ett förfalskat körkort ha förmått ett aktiebolag till ogynnsamt förfogande över en strömalstrande generator, som A.S. ämnade tillägna sig, IV. sedan icke fastställd tid och fram till 13/11 01 i Szczecin ha gömt en personlegitimation, utfärdad i annans namn och med borttaget fotografi, utan att ha rätt att förfoga över legitimationen, V. 13/11 01 i Szczecin genom att inneha en intygsblankett med stämplar från Poliskommissariatet Szczecin-centrum ha vidtagit förberedelser för att begagna sig av den så iordningställda handlingen, VI. vid en icke fastställd tidpunkt ej tidigare än år 2001 ha förfalskat ett intyg från Poliskommissariatet Szczecin-centrum varvid av intyget framgick att en annan person anmält inbrottsstöld i en bil, VII. under perioden 18/5-22/6 01 i Stargard Szczeciñski och Szczecin gemensamt och i samförstånd med andra i syfte att skaffa sig vinning av egendom samt utan avsikt att betala eller återlämna egendomen i tre fall ha förmått företag att på ett ogynnsamt sätt förfoga över egen och annans egendom i form av fönster och byggnadsutrustning till ett ansenligt värde. Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till RÅ och utredning verkställts, överlämnade RÅ enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD. A.S. motsatte sig utlämning. A.S. dömdes av Malmö TR 11/2 03 för häleri och brukande av falsk urkund i Malmö till fängelse åtta månader samt utvisning med förbud att återvända till Sverige före 11/2 08. TR:n beslutade vidare 23/4 03 att A.S. skulle vara häktad i utlämningsärendet. När A.S. villkorligt frigavs från det i Sverige ådömda fängelsestraffet trädde han i häkte 29/4 03.

HD:s yttrande. Den brottslighet som avses med häktningsbeslutet 7/2 03 motsvaras för svensk del av I. grova bedrägerier, II. olovligt förfogande, III. bedrägeri och brukande av falsk urkund, IV. undertryckande av urkund, V. förberedelse till urkundsförfalskning, VI. urkundsförfalskning och VII. grova bedrägerier. Det föreligger därför inte något hinder mot utlämning på grund av vad som i 4 § 1 och 2 st. utlämningslagen krävs i fråga om brottens svårhetsgrad.

A.S. har gjort gällande att hinder mot utlämning enligt 8 och 9 §§utlämningslagen föreligger dels på den grunden att det polska häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt, dels därför att en utlämning av honom till Polen skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Polen har liksom Sverige anslutit sig till den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall det av polsk domstol utfärdade häktningsbeslutet enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt.

A.S. har åberopat att en brottsorganisation i Polen tvingade honom att i flera länder begå brott, bl.a. de i häktningsbeslutet angivna. Företrädare för organisationen hävdade att han hade en skuld till organisationen som han måste betala genom att göra som han blev tillsagd. Enligt A.S. hade han inte något annat val än att följa instruktionerna. Kraven följdes nämligen upp med både misshandel av honom och hot om våld mot honom och hans familj. A.S. har hävdat att en polsk domstol skulle finna gärningarna straffria, eftersom de begåtts under tvång. Häktningsbeslutet är därför uppenbart oriktigt. Han har vidare framhållit att häktningsbeslutet är tidsbegränsat till tre månader.

När det gäller tidsbegränsningen i häktningsbeslutet framgår av 598 § 1 st. Polens straffprocessbalk att fristen räknas från den dag ett gripande sker på polskt territorium. Av vad A.S. anfört och av utredningen i ärendet kan inte anses framgå att det åberopade häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Hinder mot utlämning möter således inte enligt 9 § utlämningslagen.

A.S. har vidare hävdat att han, som också är medborgare i Förbundsrepubliken Tyskland och där dömd för brott till ett fängelsestraff som inte avtjänats, har en möjlighet att överleva om han utlämnas till Tyskland. En utlämning till Polen skulle däremot enligt A.S. innebära att han inte kommer att överleva fram till en rättegång, eftersom brottsorganisationen kommer att låta döda honom i ett polskt häkte eller fängelse.

A.S. är misstänkt för omfattande och förhållandevis allvarlig brottslighet och Polen har ett berättigat intresse av att få honom utlämnad. Varken det som A.S. anfört om risk för hans liv efter utlämnande eller utredningen i övrigt ger tillräcklig anledning att anse hinder mot utlämning föreligga.

HD finner sammanfattningsvis att hinder enligt 1-10 §§utlämningslagen inte föreligger mot den begärda utlämningen.