NJA 2003 not 45

Den 29:e. 45. (Ö 3230-02) L.M. och E.M. mot Fastighetsbolaget Förvaltaren ang. tillstånd till prövning i HovR av mål om skuldsanering. L.M. ansökte hos kronofogdemyndigheten i Stockholm (KFM) om skuldsanering. Skulden avsåg en tvist mellan honom och hans hyresvärd, AB Förvaltaren i Sundbyberg. Genom beslut 9/11 01 avslog KFM hans ansökan eftersom han dels inte ansågs vara kvalificerat insolvent, dels – genom att han inte på frivillig väg valt att lämna uppgifter om sin hustru E.M:s inkomster och utgifter – inte hade medverkat under handläggningen av hans ärende. – L.M. överklagade beslutet i Solna TR. E.M. ansökte om att få inträda som intervenient i ärendet. I beslut 29/4 02 anförde TR:n: För handläggningen av skuldsaneringsärenden vid allmän domstol är lagen om domstolsärenden tillämplig i den mån skuldsaneringslagen inte innehåller avvikande bestämmelser. Det normala är att någon blir part i ett domstolsärende därför att hans eller hennes rättsliga ställning påverkas av en ansökan. När någon som uppfyller kriterierna för att vara motpart ställer sig bakom den inledande skrivelsen är han eller hon regelmässigt medpart och inte motpart om han eller hon själv skulle ha haft rätt att inleda ärendet. Den krets av personer som skall höras överensstämmer i allmänhet med den krets som har partsrättigheter. Dessutom finns såvitt gäller skuldsaneringslagen vissa bestämmelser i 22 § 3 st. och 27 § 3 st.skuldsaneringslagen om att vissa andra personer skall höras såvitt gäller prövning av frågan om tvingande skuldsanering resp. omprövning av skuldsanering. Någon motsvarighet till bestämmelserna om intervention i 14:9 RB har därför inte ansetts behövlig i lagen om domstolsärenden eller i skuldsaneringslagen. E.M. tillhör varken den krets av personer som skall höras enligt allmänna regler om part eller p.g.a. särskilda bestämmelser. Hennes ansökan om att få inträda som intervenient i ärendet skall därför avvisas. En förutsättning för att L.M. skall kunna beviljas skuldsanering är till en början att han är så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Med överskådlig tid markeras att prognosen skall ställa sig långt fram i tiden och betalningsoförmågan vara bestående åtminstone i ett längre tidsperspektiv. I förarbetena har nämnts en tid om fem till tio år. Den pågående utmätningen i L.M:s pension synes inte ha ifrågasatts av denne såvitt gäller hur det utmätningsbara beloppet har beräknats. Som Kronofogdemyndigheten konstaterar i det överklagade beslutet innebär utmätningen att skulden kommer att betalas inom överskådlig tid på sätt denna definieras i förarbetena till skuldsaneringslagen. L.M. är därför inte s.k. kvalificerat insolvent. Redan till följd av vad nu anförts skall överklagandet därför ogillas. Som Kronofogdemyndigheten anfört utgör inte detta beslut hinder för L.M. att på nytt ansöka om skuldsanering. 1. TR:n avvisar E.M:s begäran om intervention. 2. TR:n lämnar L.M:s besvär utan bifall. – Sedan L.M. och E.M. överklagat beslutet i Svea HovR meddelade HovR:n genom beslut 16/8 02 inte prövningstillstånd. TR:ns beslut skulle därför stå fast. – L.M. och E.M. yrkade att HD skulle besluta att HovR:n skulle pröva ärendet. Fastighetsaktiebolaget Förvaltaren bestred ändring.

HD, på förslag av föredraganden: Skäl. Sedan KFM avslagit L.M:s ansökan om skuldsanering fann TR:n att hans överklagande skulle lämnas utan bifall redan på den grunden att han inte kunde anses kvalificerat insolvent.

Som en av flera förutsättningar för att skuldsanering skall få beviljas gäller enligt 4 § 1 st. 1 skuldsaneringslagen (1994:334) att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid, det s.k. kvalificerade insolvensrekvisitet. Vid bedömningen av om den sökande är så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att inom överskådlig tid betala sina skulder måste hänsyn tas till samtliga föreliggande förhållanden, däribland sökandens ålder (jfr NJA 1998 C 77 och Hellners–Mellqvist, Skuldsaneringslagen, 2 uppl., 2000 s. 61 ff.). Det saknas vägledande praxis som belyser frågan vilken period som skall anses utgöra överskådlig tid i ett fall som det förevarande, där sökanden är över sjuttio år gammal. Mot denna bakgrund får det anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att L.M:s överklagande av TR:ns beslut prövas av högre rätt.

Enligt 31 § 1 st. skuldsaneringslagen får HovR:n inte pröva ett överklagande av ett beslut av en TR, om inte HovR:n meddelat prövningstillstånd. Enligt paragrafens andra stycke behövs dock inte prövningstillstånd bl.a. i det fallet att överklagandet avser ett beslut som rör någon annan än en part. E.M. har inte haft ställning som part i ärendet vid TR:n, och TR:n har genom det överklagade beslutet avvisat hennes ansökan om att få inträda som intervenient i ärendet. Mot denna bakgrund kan hon inte anses vara part i ärendet i den mening som avses i 31 § 2 st. skuldsaneringslagen. HovR:n borde därför ha prövat hennes överklagande utan prövningstillstånd. Då så inte skett bör HovR:ns beslut såvitt det avser hennes överklagande till HovR:n undanröjas (jfr NJA 1996 s. 557).

Avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut såvitt det avser L.M:s överklagande till HovR:n meddelar HD tillstånd till ärendets prövning i HovR:n.

Med upphävande av HovR:ns beslut såvitt det avser E.M:s överklagande till HovR:n förordnar HD att ärendet skall företas till ny handläggning i HovR:n.