NJA 2003 not 52

Den 15:e. 52. (Ö 3739-03) Framställning om utlämning till Frankrike av M.F., medborgare i Somalia. Överåklagaren vid appellationsdomstolen i Bordeaux begärde i en framställning 31/7 03 att M.F. skulle utlämnas till Frankrike. Till stöd för denna begäran åberopades bl.a. ett häktningsbeslut 19/5 03 som meddelats av en undersökningsdomare vid Förstainstansdomstolen i Périgueux. Enligt beslutet förelåg ”allvarliga och överensstämmande indicier på” att M.F. begått brotten ”försök till bedrägeri, urkundsförfalskning och brukande av falsk urkund”. Det brottsliga handlandet, som ägt rum i juli–augusti 01, bestod bl.a. i att banken Crédit Lyonnais i Brive, Frankrike, tillställts en förfalskad handling i vilken angetts att företaget S.A. Condat begärde att banken skulle överföra 45 760 euro från ett företagets konto i banken till ett personkonto i Nordbanken. Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till RÅ och utredning verkställts, överlämnade RÅ enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD. M.F. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande. M.F. har förnekat att han gjort sig skyldig till de brott som framställningen om utlämning avser och har gjort gällande att det åberopade häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt eftersom beslutet har fattats på ett felaktigt underlag som tillställts franska myndigheter av den svenska polisen.

Frankrike har liksom Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall det franska häktningsbeslutet enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas, om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt.

Enligt det franska häktningsbeslutet har banken i Brive tillställts ett förfalskat betalningsuppdrag avseende överföring av pengar från ett franskt företag till ett personkonto i Nordbanken, Degerfors, med M.M.A., personnummer 680605- 1279, som innehavare. I häktningsbeslutet anges att den svenska polisen i sin utredning har identifierat en somalisk medborgare som sedan tidigare var känd av polisen för sin brottsliga verksamhet samt att denne egentligen heter M.F. och har personnummer 670701-0598. Det anges vidare i beslutet att M.F. har en falsk identitetshandling avseende M.M.A. med personnummer 680605-1279.

M.F. har gjort gällande att han aldrig har använt sig av namnet M.M.A., att han inte innehar någon förfalskad legitimationshandling samt att han aldrig varit i Frankrike eller i Degerfors. Han har inte någon gång lagförts för brott i Sverige och heller inte delgivits misstanke om brott. Han har vidare anfört att det är anmärkningsvärt att inga ansträngningar gjorts att finna den verklige M.M.A., som bl.a. varit skriven i Degerfors. Han har tillagt att han också kan ha förväxlats med sin tvillingbror som vistas i Sverige och som umgås i kriminella kretsar. Av utredningen framgår att M.F. vid polisförhör har uppgett att tvillingbrodern heter A.M.D. och har registrerats med ett felaktigt personnummer, 760321-7378.

HD prövade genom beslut 9/10 03 frågan om M.F. skulle vara häktad i utlämningsärendet. HD uttalade därvid att den dittills åberopade utredningen var bristfällig beträffande frågan huruvida det föreligger identitet mellan M.F. och M.M.A. samt huruvida M.F. även kallas M.M.A. Vad som framkommit i ärendet visade enligt HD dock inte att det franska häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

RÅ har kompletterat utredningen med ett yttrande utfärdat 27/11 03 av S.S. vid Migrationsverket. I yttrandet anges att Migrationsverkets ID- enhet 25/7 03 har företagit en identitetsutredning gällande M.F., 670701-0598, och A.M.D., 760321-7378, vilken resulterat i att Migrationsverket beslutat att betrakta de båda identiteterna som gällande samma person. Av identitetsutredningen som bifogats yttrandet framgår inte om utredaren beaktat möjligheten att personerna är tvillingar.

Utredningen i utlämningsärendet rörande frågan huruvida M.F. är identisk med den person vid namn M.M.A. som är innehavare av det aktuella personkontot i Nordbanken i Degerfors innehåller alltjämt oklarheter. Vad som förekommit visar emellertid inte att det franska häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Beslutet skall därför godtas.

De gärningar för vilka utlämning begärs motsvaras enligt svensk lag av försök till bedrägeri, urkundsförfalskning och brukande av falsk urkund. Något hinder mot utlämning på grund av vad som enligt 4 § utlämningslagen krävs i fråga om brottens svårhetsgrad föreligger inte.

Inte heller i övrigt föreligger hinder mot utlämning enligt 1–10 §§ utlämningslagen.