NJA 2003 s. 550
Fråga om styrelseledamot med ansvar för de administrativa uppgifterna i ett aktiebolag av oaktsamhet åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet genom att underlåta att utöva tillsyn och kontroll över att bokföringsarbetet utfördes på ett korrekt sätt. 11 kap. 5 § BrB.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Huddinge TR åtal mot J.J. för bokföringsbrott enligt följande gärningsbeskrivning: J.J. har i egenskap av företrädare för Glasmästaren i Tumba AB, vilket bolag haft sitt säte inom Botkyrka kommun, under tiden 1 jan. 2000 till d. 3 aug. 2000, då bolaget försatts i konkurs, uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt bolaget bokföringsskyldighet genom att inte kronologiskt och systematiskt bokföra affärshändelser. Detta har haft till följd att rörelsens förlopp, resultat och ställning inte i huvudsak har kunnat bedömas med ledning av bokföring.
Domskäl
TR:n (ordf. rådmannen Björneke) anförde i dom d. 23 okt. 2002: Domskäl. J.J. har bestritt ansvar för brott. Han har vitsordat att han har åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet på sätt som har påståtts men har bestritt att han har handlat uppsåtligen eller oaktsamt.
Närmare hörd över åtalet har J.J. uppgett följande: Det var han som skötte det administrativa arbetet i styrelsen. Han var dock inte kunnig på området utan är utbildad glasmästare och det var det han arbetade med. Övriga var anställda i bolaget. Han vidarebefordrade alla handlingar till bokföringsbyrån. Det gick bra i firman tills de förlorade en stor kund. De hade kontor och lager i Skärholmen. Han hämtade varje dag posten i Tumba. Under den sista tiden betalade han vissa räkningar om det fanns pengar. Han hade en pärm med flikar för varje dag i månaden. Han förde in fakturor och inbetalningar per aktuell dag. När månaden var slut skickade han pärmen till bokföringsbyrån. Detta gjorde han ända fram till konkursen. Han kunde inte betala bokföringsbyrån under år 2000. Han visste inte om att de hade slutat sköta bokföringen. De talade med honom om att det kanske inte var idé att fortsätta rörelsen. Han tittade inte så noga på de handlingar han fick därifrån utan skrev bara under deklarationer och annat som han fick från bokföringsbyrån.
Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat förvaltarberättelse, konkursbouppteckning och granskningspromemoria. Som muntlig bevisning har hon åberopat vittnesförhör med ekorevisorn A.H.
J.J. har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med redovisningskonsulten U.S.-S.
Av den sålunda åberopade bevisningen har följande framgått: För år 2000 saknas grundbok, huvudbok och verifikationslistor. A.H. har uppgett att 350 fakturor inte har bokförts. Hon har bedömt att det inte går att bedöma rörelsens förlopp, ställning och resultat på grund av den bristfälliga bokföringen. Däremot går det att göra en rekonstruktion men det kräver en del arbete.
U.S.-S. har uppgett följande: Bokföringsbyrån som hon innehar tillsammans med sin man hade i uppdrag att göra bokföring, bokslut och göra i ordning deklarationer åt bolaget. J.J. kom varje månad med en pärm med verifikat. Detta skedde även under år 2000. Under det året började han emellertid få svårt att betala räkningar. Eftersom de inte fick betalt för sitt arbete nöjde de sig med att upprätta momsdeklarationer, uppbördsredovisningar och årsbokslut. De talade med J.J. om detta men hon är inte säker på att han förstod. Hon tror att maken talade med J.J. om att han borde sätta bolaget i likvidation eller konkurs.
Åklagaren har till följd av de sålunda lämnade uppgifterna av U.S.-S. åberopat vad denna har sagt vid förhör under förundersökningen. ”Man upprättade dock ingen bokföring efter årsskiftet 99/00. På fråga förklarar U.S.-S. att J.J. var medveten om detta eftersom de hade diskuterat detta i samband med att J.J. inte längre kunde betala. På fråga förklarar U.S.-S. att hon inte kan säga hur väl insatt J.J. var i bokföring och om han kunde ha trott att bokföring upprättades i och med att uppbörds- och momsdeklarationer upprättades. Hon menar dock att J.J. måste ha förstått detta och att de diskuterade frågan att någon bokföring inte upprättades.”
TR:n gör följande bedömning. I målet är genom den utredning som har förekommit klarlagt att det bolag som J.J. var företrädare för saknade bokföring i den utsträckning och under den tiden som har påståtts av åklagaren. Genom vittnesförhöret med A.H. är visat att rörelsens förlopp, resultat och ställning inte i huvudsak har kunnat bedömas med ledning av den bokföring som förekom. I målet är vidare klarlagt att J.J. har varit den person i styrelsen som har haft det huvudsakliga ansvaret för de administrativa uppgifterna i bolaget och därmed även för att bokföringen sköttes. Fråga är då om J.J. som företrädare för bolaget har handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet när han inte ombesörjde att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Han har därvid uppgett att han inte insåg att bokföringsbyrån upphörde med att bokföra affärshändelserna när de inte fick ersättning för sitt arbete eftersom de ju gjorde mervärdesskatteredovisningen. Med beaktande av att J.J. under tiden ända fram till konkursen har samlat verifikat och kontinuerligt överlämnat dem till bokföringsbyrån anser TR:n att det inte är visat att han uppsåtligen har åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet. TR:n finner det dock uteslutet att bokföringsbyrån inte skulle ha lämnat information till J.J. om att man inte längre skötte bokföringen. I vart fall borde J.J. ha reagerat när han inte fick kontinuerlig information om rörelsens ställning från bokföringsbyrån. Med hänsyn till att han väl kände till bolagets prekära ekonomiska situation och då bolaget inte kunde betala bokföringsbyråns fakturor hade det därför ålegat honom att tillse att bokföringen sköttes eller avveckla bolaget. Då han inte vidtagit några sådana åtgärder har han handlat oaktsamt och kan inte undgå ansvar för bokföringsbrott. Med hänsyn till det stora antalet affärshändelser som inte har bokförts och med beaktande av att omsättningen under aktuell period uppgick till 500 000 kr kan brottet inte anses som ringa.
J.J. har inte tidigare gjort sig skyldig till brott. Han är förtidspensionär och det får förmodas att han inte kommer att begå brott igen. TR:n anser därför att påföljden kan stanna vid villkorlig dom jämte dagsböter.
Domslut
Domslut. TR:n dömde J.J. enligt 11 kap. 5 § BrB för bokföringsbrott till villkorlig dom och 40 dagsböter å 130 kr.
Svea HovR
J.J. överklagade i Svea HovR och yrkade ogillande av åtalet.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättsrådet Nyman, referent, samt nämndemännen Berg och Breile) anförde i dom d. 4 april 2003: Domskäl. J.J. har hörts på nytt i HovR:n. A.H:s uppgifter har föredragits sådana de antecknats i TR:ns dom. U.S.-S:s vittnesmål har förebringats genom banduppspelning av förhöret vid TR:n. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat förvaltarberättelse, konkursbouppteckning och granskningspromemoria.
J.J:s berättelse överensstämmer i allt väsentligt med vad som antecknats i TR:ns dom. Han har tillagt följande. Han hade anlitat bokföringsbyrån sedan 1979. Det är riktigt att I.S. i ett samtal med honom tog upp frågan om inte bolaget borde avvecklas. Det samtalet ägde dock rum bara ett par dagar före konkursen.
HovR:n gör följande bedömning.
Som TR:n funnit är det klarlagt att bolaget saknat bokföring i den utsträckning som åklagaren påstått och att detta medfört att rörelsen i huvudsak inte kunnat följas med ledning av bokföringen. J.J. har varit huvudsakligen ansvarig för bolagets bokföring. Frågan i målet är om J.J. varit oaktsam genom att inte försäkra sig om att bokföring skedde på föreskrivet sätt.
J.J. hade för sin glasmästerirörelse anlitat samma bokföringsbyrå under tjugo år. Inget annat har framkommit än att löpande bokföring, bokslut och skattedeklarationer under denna tid skötts på ett korrekt sätt. Mot denna bakgrund har J.J. haft skäl att räkna med att bokföringsbyrån tydligt skulle upplysa honom om byrån drog ned på sitt arbete med bolagets bokföring, i vart fall om det skedde i sådan utsträckning att J.J. skulle kunna ådra sig ansvar för bokföringsbrott. Mot J.J:s bestridande kan det inte anses visat att han fått sådana upplysningar. Bokföringsbyrån har också trots den uteblivna betalningen fortsatt att ta emot verifikationer och att upprätta månatliga deklarationer och även fakturerat bolaget för detta. Omständigheterna är sammantaget inte sådana att J.J. kan anses ha gjort sig skyldig till straffbar oaktsamhet med avseende på fullgörandet av bokföringsskyldigheten. Åtalet skall då ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n åtalet.
Tf. hovrättsassessorn Hjort var tillsammans med hovrättsrådet Holmquist skiljaktig och anförde: Av U.S.-S:s vittnesmål har framgått att bokföringsbyrån fram till årsskiftet 1999/2000 sammanställde det underlag, som J,J. lämnade i pärmar, till månatliga balans- och resultaträkningar och att underlaget återlämnades tillsammans med bokföringen. Detta upphörde dock från och med januari 2000. Åtminstone mot den bakgrunden måste J.J. ha insett att någon bokföring inte längre upprättades och han borde, som TR:n har anfört, ha reagerat när han inte fick kontinuerlig information om rörelsens ställning från bokföringsbyrån. I det ekonomiska läge som företaget befann sig, och om vilket J.J. var väl medveten, har det som TR:n har framhållit ålegat J.J. att se till att bokföringen sköttes eller avveckla bolaget. Eftersom han inte gjort detta har han varit oaktsam på ett sätt som föranleder ansvar för bokföringsbrott. Brottet kan av de skäl som TR:n har angett inte bedömas som ringa. TR:ns dom skall fastställas.
HD
Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma J.J. för bokföringsbrott.
J.J. bestred ändring.
Riksåklagaren justerade i HD andra meningen i gärningspåståendet till följande lydelse: Detta har haft till följd att rörelsens förlopp inte i huvudsak har kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Riksåklagaren förklarade sig vidare inte göra gällande annat än att J.J. varit oaktsam.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Lars K. Beckman, Lennander, referent, Victor, Dahllöf och Calissendorff) beslöt följande dom: Domskäl. Såsom domstolarna har funnit är det klarlagt att Glasmästaren i Tumba AB saknade bokföring i den utsträckning och under den tid som åklagaren påstått och att detta medfört att rörelsens förlopp inte i huvudsak har kunnat bedömas med ledning av bokföringen.
Frågan i målet gäller om J.J. av oaktsamhet har åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet genom att underlåta att utöva tillsyn och kontroll över att bokföringsarbetet utfördes på ett korrekt sätt.
J.J. var den person i bolagets styrelse som hade det huvudsakliga ansvaret för de administrativa uppgifterna i bolaget och därmed även för att bokföringen sköttes. För utförandet av det praktiska bokföringsarbetet anlitades en bokföringsbyrå. Den omständigheten att det praktiska bokföringsarbetet uppdragits åt en bokföringsbyrå innebär inte att J.J. befriats från sin skyldighet att sörja för att bokföringen fullgjordes i överensstämmelse med lag. Såsom administrativt ansvarig har det ålegat honom att fortlöpande övervaka att arbetet sköttes.
Bristfälligheterna i bokföringen bestod i att grundbok och huvudbok inte fördes under en tid av sju månader. J.J. har inte gått igenom de handlingar som varje månad upprättades av bokföringsbyrån eller ens förhört sig angående dessa. Om han hade gjort det borde han ha insett att de månatliga resultat- och balansrapporterna inte längre fanns med och därmed också förstått att bokföringsskyldigheten åsidosattes.
Av avgörande betydelse för oaktsamhetsbedömningen blir då om det förelegat några sådana särskilda omständigheter som medför att hans underlåtenhet ändå får anses ursäktlig.
J.J. har anfört att han själv saknar kunskaper i bokföring, att bokföringsbyrån skött sitt arbete i tjugo år, att han erhöll momsdeklarationer, uppbördsredovisningar och årsbokslut samt att han uppfyllde sitt eget åtagande genom att till byrån lämna verifikationerna i kronologisk ordning. Han har vidare hävdat att han till följd av nu nämnda omständigheter måste ha haft rätt att utgå från att byrån skulle upplysa honom ifall bokföringsarbetet inte kunde utföras på ett riktigt sätt.
De omständigheter J.J. åberopat talar i och för sig till hans fördel. Samtidigt bör det emellertid beaktas att bolaget vid denna tid befann sig i allvarliga ekonomiska svårigheter. Som en följd härav kunde bolaget inte betala bokföringsbyråns fakturor. Detta har J.J. varit medveten om. I detta läge har det varit av särskild vikt att han förvissat sig om att bokföringen utfördes i full omfattning. Hans underlåtenhet att göra detta kan, trots de omständigheter som förelåg, inte anses ursäktlig och han måste således anses ha varit oaktsam. Han kan därför inte undgå ansvar för bokföringsbrott. Som TR:n anfört kan brottet med hänsyn till den omfattning i vilken bokföringsskyldigheten åsidosatts inte anses som ringa.
Även beträffande påföljden delar HD TR:ns bedömning.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut.
HD:s dom meddelades d. 24 nov. 2003 (mål nr B 1815-03).