NJA 2004 not 13

Den 24:e. 13.(Ö 3201-01) H.L. mot Riksåklagaren och ÄrrHåå Aktiebolag angående resning.

Genom dom den 29 augusti 1995 i mål mellan å ena sidan allmän åklagare och Prenad i Helsingborg Aktiebolag (Prenad), numera ÄrrHåå Aktiebolag (ÄrrHåå), samt å andra sidan H.L. och andra dömde Hovrätten över Skåne och Blekinge H.L. för grov förskingring, bokföringsbrott, anstiftan av medhjälp till osant intygande och grovt skattebedrägeri till fängelse sex år. H.L. förpliktades vidare att solidariskt med en medtilltalad betala skadestånd till Prenad samt ålades näringsförbud. Sedan H.L. överklagat hovrättens dom fann HD i beslut den 6 november 1995 ej skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom skulle därför stå fast.

HD avslog resningsansökningar av H.L. den 21 maj 1996, den 6 maj 1997 och den 19 juni 2000.

H.L. ansökte på nytt om resning.

Riksåklagaren och ÄrrHåå bestred bifall till ansökningen.

HD(justitieråden Dahllöf,referent, Lindeblad, Nyströmoch Wersäll), beslutpå förslag av föredraganden: Som grund för sin resningsansökan har H.L. åberopat att det har kommit fram omständigheter och bevis som inte tidigare har förebringats i målet och vilkas förebringande enligt H.L. sannolikt skulle ha lett till att han hade frikänts för brotten.

Åtalet för grov förskingring var centralt i brottmålet. Enligt hovrättens dom hade förskingringen skett från Prenad, ett företag i elinstallationsbranschen där H.L. var verkställande direktör, med hjälp av 17 luftfakturor för fingerade köp av elkabel. Fakturorna har tillställts Prenad och tagits in i bolagets bokföring. Förfarandet, som hade överenskommits mellan H.L. och annan, hade inneburit vinning för H.L. och andra med 26 208 250 kr och skada för Prenad med motsvarande belopp. Den fällande domen byggde huvudsakligen på uppgifter som hade lämnats av tre medtilltalade, i första hand lagerchefen i Prenad.

H.L. har gjort gällande att den fakturerade kabeln har levererats helt i enlighet med de 17 fakturorna. För det fall att leveranser enligt fakturorna inte kan anses ha ägt rum, har han påstått att kabel av motsvarande mängd och kvalitet ändå har levererats, men i så fall av andra, för honom okända leverantörer, samt att leveransvillkoren varit sådana att Prenad inte lidit någon skada.

I resningsärendet Ö 233-96 åberopade H.L. en av honom genomförd, omfattande undersökning av faktisk kabelförbrukning i enskilda projekt i Prenads verksamhet åren 1984–1994 samt skriftliga uppgifter från nya vittnen om vad som kunde utgöra en normal kabelförbrukning i denna typ av företag. HD fann att den nya bevisningen inte var av beskaffenhet att rubba tilltron till vad de tre medtilltalade berättat.

Därefter åberopade H.L., i resningsärendet Ö 5252-96, en utredning av ingenjören L.W. angående den mängd kabel som med hänsyn till verksamheten måste ha förbrukats i Prenad under den aktuella tiden. HD uttalade att, även om Prenad under den aktuella tiden förbrukat kabel i sådan mängd att de inköp som gjorts från Prenads ordinarie leverantörer inte räckt till för att täcka förbrukningen, utredningen inte gav belägg vare sig för att leveranser skett i enlighet med de 17 fakturorna eller för att, om kabel levererats på annat sätt, villkoren för leveranserna varit sådana att Prenad likväl inte lidit någon skada.

I resningsärendet Ö 5139-97 åberopade H.L. den tidigare av L.W. gjorda utredningen samt en analys som L.W. utfört till komplettering av utredningen och ett utlåtande av utredaren angående identitet mellan den kabel som hade förbrukats i Prenads verksamhet och den kabel som anges i de 17 fakturorna. Vidare åberopade H.L. en ekonomisk utredning rörande Prenad samt ett antal vittnesintyg och protokoll över polisförhör. Till stöd för att Prenad inte lidit någon skada anförde H.L. vidare bl.a. att varken Prenad eller advokaten B.S. i sin dåvarande egenskap av likvidator för bolaget funnit att bolaget lidit skada samt att Prenad framställde skadeståndsanspråket i brottmålet efter hot från åklagaren i målet.

HD uttalade att den utredning som åberopades visserligen tydde på att Prenad under den aktuella tiden förbrukat kabel i sådan mängd att de bokförda inköpen från Prenads ordinarie leverantörer inte räckt till för att täcka kabelförbrukningen, men att utredningen alltjämt inte gav tillräckligt stöd för att leveranser skett enligt de 17 fakturorna. Inte heller bedömdes utredningen ge tillräckligt stöd för att Prenad inte kunnat förfoga över eller tillförts kabel kostnadsfritt eller till lägre pris än som utbetalats mot fakturorna eller att de medel som frånhänts bolaget genom dessa utbetalningar använts för att betala verkliga leveranser av kabel.

H.L. har till stöd för sin nya resningsansökan åberopat en utvidgad utredning av L.W. angående den mängd och typ av kabel som – mot bakgrund av vad L.W. kommit fram till om Prenads inköp och förbrukning respektive direktförsäljning av kabel sedan bolaget startade sin verksamhet 1984 – vid varje tid funnits tillgänglig för de projekt som bolaget utfört. I anslutning till den utredningen har H.L. åberopatdelsskriftliga uppgifter av L.W. och av sin son T.L., angående hur utredningsarbetet bedrivits m.m., delsskriftliga uppgifter av personer i projektledande ställning i Prenad, angående deras uppfattning om bl.a. kabelförbrukning i projekt som de varit ansvariga för. H.L. har även åberopat Kammarrättens i Jönköping dom den 11 oktober 2000 i mål mellan skattemyndigheten och ÄrrHåå Aktiebolag i likvidation samt uppgivit att B.N., som efterträtt H.L. som verkställande direktör för Prenad, i polisförhör lämnat vissa uppgifter av närmare angiven innebörd.

Den fällande domen mot H.L. i brottmålet byggde, som anmärkts ovan, huvudsakligen på uppgifter som hade lämnats av tre medtilltalade i brottmålet, i första hand av lagerchefen i Prenad. Ett syfte med den åberopade utredningen av L.W. har varit att visa att verksamheten i Prenad hade en sådan omfattning att den krävde större kvantiteter av kabel än vad Prenad fick från sina ordinarie leverantörer samt att det behovet avsåg kabel av de typer som upptas i de 17 fakturorna. En sådan slutsats skulle inte vara förenlig med uppgifter av de medtilltalade och därmed rubba tilltron till dem.

Den utredning som nu föreligger tyder på att Prenad under den aktuella tiden har förbrukat kabel i sådan mängd att de bokförda inköpen från bolagets ordinarie leverantörer inte räckt till för att täcka kabelförbrukningen samt att det för projekt som Prenad utfört skulle ha kunnat krävas att bolaget förfogat över eller tillförts kabel huvudsakligen i sådan mängd och av samma typ som upptas i de 17 fakturorna. Det har emellertid inte tillkommit någon ny utredning angående leveranser enligt de 17 fakturorna. Utredningen ger således alltjämt inte tillräckligt stöd för att leveranser skett i enlighet med dessa. Inte heller ger utredningen tillräckligt stöd för att kabel har tillförts från annat håll eller att ett eventuellt tillförande har skett på sådana villkor att bolaget inte vållats skada av de utbetalningar som ägt rum enligt de 17 fakturorna, eller vållats en i förhållande till brottmålsdomen endast begränsad skada. Det är således inte sannolikt att L.W:s utvidgade utredning, om den hade åberopats i brottmålet, skulle ha lett till att H.L. hade frikänts från något av de brott för vilka han har dömts eller till att något av brotten hade hänförts under en mildare straffbestämmelse än de som tilllämpats. Det finns inte heller synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om H.L. har förövat de brott för vilka han dömts.

Inte heller i övrigt har H.L. visat någon omständighet som kan föranleda resning.

HD avslår resningsansökningen.

(JustitierådetThorssonvar skiljaktig och anförde: En utgångspunkt för hovrättens avgörande var att Prenad mycket väl hade kunnat bedriva sin verksamhet under de aktuella åren utan att behöva tillföras de kabelpartier som upptagits i de 17 fakturorna.

Den utredning rörande Prenads kabelbehov som åberopats i resningsärendet är väsentligt mer omfattande, och synbarligen av delvis annan karaktär, än den som förebringades i hovrättens mål. Den ger beaktansvärt stöd för att Prenad under den aktuella tiden förbrukat kabel i sådan mängd att Prenads ingående lager och de bokförda inköpen – med bortseende från de 17 fakturorna – inte skulle ha räckt till för att täcka förbrukningen. Men även om det skulle förhålla sig så att Prenad därutöver förfogat över kabel i en omfattning som motsvarar de 17 fakturorna leder det inte i sig till slutsatsen att H.L. oriktigt fällts till ansvar för förskingring. Om Prenad kunnat förfoga över kabel utan kostnad eller till lägre pris än som utbetalats mot fakturorna, och om de medel som frångått bolaget genom betalningarna inte använts för att betala verkliga leveranser av kabel, måste bolaget antas ha vållats en skada av det slag som förutsätts för att ansvar skall kunna inträda för förskingring.

Det måste emellertid beaktas att en av grundvalarna för den fällande domen numera kan starkt ifrågasättas. Det leder till viss tvekan i vart fall om brottslighetens omfattning. Med hänsyn härtill och till det ådömda fängelsestraffets längd får synnerliga skäl anses föreligga att åtalet i denna del prövas på nytt. Däremot finns inte tillräckliga skäl för resning i vad H.L. fällts till ansvar för bokföringsbrott, anstiftan av medhjälp till osant intygande och grovt skattebedrägeri.

På grund av det anförda beviljar jag resning i målet mot H.L. såvitt gäller dels frågan om H.L. gjort sig skyldig till grov förskingring, dels frågorna om påföljd och näringsförbud, dels – i enlighet med 58 kap. 9 § RB – i skadeståndsfrågan. I övrigt lämnar jag ansökningen utan bifall. Jag förordnar att målet skall, i de delar vari resning beviljats, ånyo tas upp av hovrätten.)