NJA 2004 not 26

M.W. mot Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om skadestånd.

Den 28:e. 26.(Ö 1549-03) M.W. mot Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om skadestånd.

M.W. yrkade vidStockholms tingsrättförpliktande för SL att till honom erlägga 6 171 kr avseende skadestånd på grund av avtalsbrott. Som grund för sitt yrkande anförde han bl.a. att han åsamkats merkostnader för resor med egen bil till arbetet samt kostnader för parkeringsskada, eftersom SL inte tillhandahållit pendeltågstrafik i den utsträckning bolaget utlovat. SL bestred bifall till yrkandet och vitsordade ej det fordrade beloppets skälighet i och för sig.

Tingsrättenanförde den 5 juni 2002 i domskälenbl.a. Sedan M.W. inkommit med stämningsansökan i vilken han generellt hänvisat till brister i pendeltågstrafiken uppmärksammades han av rätten på att hans framställning inte innehöll några preciserade uppgifter om vilka tåglägenheter som varit försenade eller inställda och därmed skulle ha grundat de påstådda avtalsbrotten, varför han bereddes tillfälle att komplettera sin talan. – M.W. har som kärande bevisbördan för att avtalsbrott föreligger. Eftersom M.W. inte fullgjort sin bevisbörda saknas möjlighet att bedöma frågan om han har fog för sitt påstående om avtalsbrott. I domslutetogillade tingsrätten käromålet.

M.W. överklagade domen iSvea hovrätt,som i beslutden 17 mars 2003 inte meddelade prövningstillstånd. Tingsrättens dom skulle därför stå fast.

M.W. yrkade att HD skulle besluta att hovrätten skulle pröva målet. Vidare yrkade han rättelse av tingsrättens domskäl så att rätt händelseförlopp skulle anges avseende fordonsskadan. SL bestred ändring.

HD,beslut på förslag av föredraganden: Skäl.Av handlingarna i målet framgår att M.W. vid tingsrätten åberopade förhör med sig själv och sin sambo. Tingsrätten meddelade emellertid inte något beslut med anledning av hans begäran om muntlig bevisning. I stället underrättades parterna om att tingsrätten avsåg att avgöra målet utan huvudförhandling och att de hade rätt att inom viss tid skriftligen slutföra sin talan. Därefter företogs målet till avgörande utan huvudförhandling.

Av 42 kap. 18 § RB följer att ett tvistemål som huvudregel skall avgöras efter huvudförhandling. Ett mål kan dock avgöras utan sådan förhandling bl.a. i det fallet att sådan förhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna. Av betydelse är också de krav på muntligt förfarande som artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer.

I förevarande fall, där M.W. framställde en begäran om upptagande av muntlig bevisning som inte avvisades av tingsrätten, har förutsättningar saknats att avgöra målet utan huvudförhandling. Tingsrättens underlåtenhet att hålla huvudförhandling utgör ett rättegångsfel. Felet är av det slaget att det finns synnerliga skäl att meddela prövningstillstånd i hovrätten.

M.W:s yrkande om rättelse av tingsrättens domskäl kan inte lagligen prövas.

Avgörande.Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

HD avvisar M.W:s yrkande om rättelse av tingsrättens domskäl.