NJA 2004 not 31

Den 21:a. 31.(Ö 459-04) T.P. angående klagan över domvilla.

I mål mellan T.P. och Kjell Löfgren Förvaltning AB meddeladeSvea hovrättden 19 december 2003 beslutangående förlängning av hyresavtal.

T.P. yrkade att HD skulle undanröja beslutet på grund av domvilla och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt handläggning. Till grund för sin klagan över domvilla åberopade han att grovt rättegångsfel förekommit i målet i första hand enligt 59 kap. 1 § 1 st. 2 RB och i andra hand enligt 59 kap. 1 § 1 st. 4 RB. Han anförde också att han inte fått föra talan i hovrätten i den omfattning som förutsätts i artikel 6.1 Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

HD förordnade den 11 februari 2004 att Svea hovrätts beslut tills vidare inte fick verkställas. Hovrätten yttrade sig.

HD:s beslut.Den personkrets som omfattas av bestämmelsen i 59 kap. 1 § 1 st. 2 RB utgörs av svarandepart som varken delgivits stämning i målet eller i övrigt fört talan i målet och utomstående vars rätt på något sätt berörs av rättens avgörande. T.P. är varken svarande i målet eller sådan utomstående som nu nämnts. Förutsättningar för undanröjande av hovrättens beslut i enlighet med det angivna stadgandet föreligger inte.

Bestämmelsen i 59 kap. 1 § 1 st. 4 RB förutsätter att det vid domstol förekommit grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång.

Hovrätten har skickat två handlingar till T.P. på den adress som han uppgett till hyresnämnden. Försändelserna returnerades och kom hovrätten till handa den 17 december 2003. Hovrätten meddelade beslut den 19 december 2003. Hovrätten har alltså avgjort målet trots att T.P. inte haft tillgång till allt processmaterial i målet och möjlighet att yttra sig över det, vilket får anses utgöra ett grovt rättegångsfel helt oberoende av om domstolen varit medveten om felet eller inte.

Av utredningen i målet framgår att T.P. erhöll sitt hyresavtal genom att han fick överta sin dåvarande hustrus hyresavtal vilket hon förlorade på grund av betalningsförsummelser. T.P:s hyresavtal har på grund av betalningsförsummelser i form av försenade eller helt uteblivna hyror sagts upp vid tre tillfällen; förutom det nu aktuella även under åren 2000 och 2001. Trots detta har T.P:s betalningsförsummelser fortsatt. Hyresnämnden har funnit att T.P. åsidosatt sina skyldigheter i sådan grad att hyresavtalet skäligen inte kunde förlängas. Beslutet överensstämmer med lagens förutsättningar och den praxis som utvecklats inom området.

De handlingar T.P. inte erhöll bestod av dels information om förenklad delgivning, dels hyresvärdens svarsskrift över hans överklagande. Såsom hovrätten framhållit i sitt yttrande till HD innehöll den sistnämnda handlingen inte någonting nytt av betydelse för bedömningen. T.P:s klagan över domvilla innehåller inte heller några nya omständigheter utöver dem som han redan framfört i hyresnämnden och i hovrätten.

I förevarande fall framstår det sålunda som uppenbart att hovrättens prövning inte skulle ha kunnat få en annan utgång även om T.P. hade haft möjlighet att inkomma med yttrande över motpartens svaromål. Det har inte heller förekommit något brott mot artikel 6.1 i Europakonventionen på det sätt T.P. påstått. Därmed saknas förutsättningar att undanröja hovrättens beslut.

HD lämnar T.P:s klagan över domvilla utan bifall.

HD:s beslut den 11 februari 2004 skall inte längre gälla.