NJA 2004 not 77

Den 7:e. 77.(T 3692-02) Terlan Aktiebolags konkursbo mot L.-O.E. angående utfående av lös egendom.

L.-O.E. yrkade vidStockholms tingsrättförpliktande för Terlan AB att genast till honom utge två partier nickelkatoder om 24 000 kg respektive 48 000 kg enligt av London Metal Exchange utfärdade warrants. Terlan AB medgav yrkandet. Tingsrätten,som fann att förutsättningar förelåg att bifalla det medgivna käromålet, förpliktade genom domden 14 mars 2001 Terlan AB att genast till L.-O.E. utge nickelpartierna.

Sedan Terlan AB den 16 mars 2001 försatts i konkurs övertog konkursboet bolagets talan och överklagade domen iSvea hovrättmed yrkande att hovrätten skulle ogilla L.-O.E:s talan. L.-O.E. yrkade att hovrätten skulle avvisa överklagandet och i andra hand bestred han ändring.

Konkursboet gjorde gällande att Terlan AB köpt den aktuella egendomen och att denna därför tillhörde konkursboet. L.-O.E. anförde till stöd för sitt yrkande om avvisning av överklagandet att konkursboet inte ägde någon självständig talerätt i saken och att Terlan AB dessutom innan bolaget försattes i konkurs utfäst sig att inte överklaga tingsrättens dom. Han anförde vidare att konkursboet var bundet av det medgivande som låg till grund för tingsrättens dom och att han – under alla förhållanden – var rättmätig ägare till egendomen. Konkursboet gjorde gällande att boet hade talerätt i hovrätten, att utfästelsen att inte överklaga tingsrättens dom inte kunde anses binda boet, att utfästelsen gjorts först efter det att Terlan AB försatts i konkurs och under alla förhållanden var ogiltig eftersom den måste anses strida mot goda seder. Konkursboet gjorde vidare gällande att omständigheterna var sådana att boet skulle tillåtas återta Terlan AB:s medgivande vid tingsrätten.

Hovrättenanförde i domden11 september 2002 under domskälbl.a. Av 3 kap. 9 § 1 st. konkurslagen framgår att ett konkursbo har rätt att överta konkursgäldenärens talan i den i målet förevarande situationen. Konkursboet har alltså talerätt i målet. När det gäller frågan om betydelsen av den av L.-O.E. åberopade utfästelsen att inte överklaga tingsrättens dom gör hovrätten följande bedömning. Innebörden av att konkursboet övertar gäldenärens talan är att boet träder in i rättegången i det skede den då befinner sig och med de möjligheter som då finns att vidta processhandlingar, med hänsyn till hur gäldenären tidigare fört sin talan. En förutsättning för att en giltig utfästelse skall anses föreligga är dock att konkursgäldenären gjort denna före beslutet om konkurs, eftersom han genom konkursbeslutet förlorar rådigheten över sin egendom (3 kap. 1 § konkurslagen).

L.-O.E. har gjort gällande att den av honom åberopade skriftliga utfästelsen, som inte är daterad, har gjorts i samband med att tingsrättens dom meddelades. Konkursboet har bestritt att så varit fallet och gjort gällande att den skriftliga utfästelsen gjorts först efter konkursbeslutet. I målet har inte åberopats någon bevisning som visar vid vilken tidpunkt Terlan AB utfäste sig att inte överklaga tingsrättens dom och L.-O.E. har följaktligen inte visat att det föreligger någon giltig utfästelse. Hans yrkande om avvisning av överklagandet skall därför ogillas.

Med hänsyn till hur konkursboet fört sin talan i hovrätten blir den för målets utgång här avgörande frågan om boet skall tillåtas återta det medgivande som låg till grund för tingsrättens dom.

I den delen har konkursboet i huvudsak anfört följande. Den i målet aktuella egendomen, med ett uppgivet värde om 5–6 miljoner kr, har varit betalningssäkrad för Terlan AB:s skatteskulder sedan den 20 oktober 2000 avseende åtta ”warrants” och den 28 november 2000 avseende fyra ”warrants”. L.-O.E. väckte den i målet aktuella talan den 20 februari 2001 och Terlan AB medgav talan strax före konkursbeslutet. Terlan AB:s ställföreträdare har dömts för grovt skattebrott och det finns anledning anta att bolaget Star Link Trading Ltd., som L.-O.E. tidigare i målet sagt sig företräda som inkassomandatarie, är ett med bl.a. Terlan AB:s ställföreträdare närstående bolag och att det även finns kopplingar mellan L.-O.E. och Terlan AB. Mot bakgrund av det anförda har konkursboet gjort gällande att vad som i realiteten är en otillåten överlåtelse har maskerats genom att bolaget medgav L.-O.E:s talan vid tingsrätten i syfte att på ett otillbörligt sätt tillgodose ett annat intresse än Terlan AB:s borgenärer.

L.-O.E. har bestritt att omständigheterna är sådana att konkursboet inte skall vara bundet av Terlan AB:s medgivande.

Hovrätten gör i denna del följande bedömning. Ett i lägre rätt gjort medgivande i ett dispositivt tvistemål får återtas i högre rätt endast om det föranleds av alldeles speciella omständigheter (se bl.a. NJA 1983 s. 148 och där angivna hänvisningar till annan rättspraxis). De omständigheter som konkursboet åberopat är enligt hovrättens mening inte sådana som kan medföra att konkursboet inte skall anses vara bundet av det medgivande som låg till grund för tingsrättens dom. Tingsrättens dom skall därför stå fast.

Genomdomslutetavslog hovrättenL.-O.E:s yrkande om avvisning och fastställde tingsrättens dom.

Terlan Aktiebolags konkursbo yrkade i sitt överklagande till HD att HD skulle återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt prövning. L.-O.E. bestred, som det fick uppfattas, detta yrkande. L.-O.E. meddelade därefter att han ”återställt äganderätten” till den omtvistade egendomen till sin uppdragsgivare.

Konkursboet uppgav med anledning härav att det i första hand yrkade att HD skulle lämna L.-O.E:s talan utan bifall. Konkursboet uppgav vidare att det i andra hand vidhöll det yrkande som boet framställt i överklagandet. Boet tillade att det i och för sig inte hade något att invända mot att HD återförvisade målet till hovrätten i stället för till tingsrätten. L.-O.E. bereddes tillfälle att yttra sig över konkursboets nya yrkande men angav inte uttryckligen någon inställning till detta.

Föredragandenföreslog att HD skulle meddela följande dom. Domskäl.Parterna har i HD inledningsvis anfört i allt väsentligt samma grunder som i hovrätten.

L.-O.E. har tidigare i målet grundat den rätt som han påstått sig ha till den omtvistade egendomen på att han agerat som s.k. inkassomandatarie för Starlink Trading Ltd.

Under målets handläggning i HD har L.-O.E., i inlaga som kom in till domstolen den 20 november 2003, uppgett att ”jag… har återställt äganderätten till min uppdragsgivare. Bifogar handlingar rörande återställandet”. De handlingar som L.-O.E. har bifogat är bl.a. ett dokument benämnt ”CERTIFICATE”, med följande lydelse. ”By this Deed, I, L.-O.E., hereby unconditionally transfer ownership of LME Warrants no: WT 792468, 792541, 792542, 792543, 798538, 798548, 798549, 798550, 798551, 798552, 798850, 798851 to The Bearer. I hereby warrant that: 1. I now own the Assets and they are not subject to any kind of mortgage, charge, security interest, lien or other encumbrance whatsoever; 2. I have the right, title, and authority to transfer ownership of the Assets to the Bearer, and 3. The Bearer will immediately upon execution and delivery of this Certificate, have quiet and peaceful possession of the Assets “where is” for his or her own use without any manner of hindrance, interruption, claim or demand by me or any other person.”

Dokumentet är undertecknat av L.-O.E. den 22 september 2003, enligt intygande på dokumentet samma datum av Svante Hedberg, notarius publicus i Hedemora, vilket samma dag verifierats av Christer Mellberg, notarius publicus i Säter.

På dokumentet har stämplats ”Receipt hereby acknowledged of corresponding original certificate for the benefit of Starlink Trading Ltd”, vid vilken text har tecknats en namnunderskrift.

Konkursboet har, med anledning av det nu redovisade, yrkat i enlighet med vad som angetts ovan och som grund härför anfört bl.a. följande. L.-O.E. har genom att i handlingen benämnd ”certificate”, vari han angivit sig som oinskränkt ägare till den i processen aktuella tillgången, överföra denna påstådda rättighet på bäraren av handlingen, och därefter frånhända sig handlingen till tredje man, uttryckligen avstått från äganderätten till egendomen. Han saknar därmed numera saklegitimation.

L.-O.E. har härefter till HD gett in bl.a. en faxkopia av första sidan av en lagakraftvunnen tvistemålsdom meddelad av Falu tingsrätt den 5 december 2003, i vilken tingsrätten fastställt att Eggirls Aktiebolag har bättre rätt än L.-O.E. till den i detta mål omtvistade egendomen. L.-O.E. har samtidigt upprepat att han återställt äganderätten till den omtvistade egendomen till sin uppdragsgivare. Anledningen till att konkursboet i ett sent skede av processen i HD har framställt ett nytt förstahandsyrkande är att L.-O.E. under handläggningen här har vidtagit sådana dispositioner angående den i målet omtvistade egendomen att han inte längre kan sägas agera som inkassomandatarie för Starlink Trading Ltd. Ändringen av konkursboets talan grundar sig således på en omständighet som inträffat under rättegången i HD. Ändringen är därför tillåten.

Av vad L.-O.E. själv har uppgett framgår att han inte längre har den rätt till den omtvistade egendomen som han tidigare påstått sig ha. Av detta följer att L.-O.E. numera saknar saklegitimation. Med anledning därav skall hans talan i målet ogillas.Domslut.se HD.

HD:s dom. Domskäl.L.-O.E. har i tingsrätten och hovrätten uppgivit att de omtvistade nickelpartierna överlåtits till honom av Star Link Ltd genom att han fått i uppdrag att agera inkassomandatarie åt företaget.

I HD har L.-O.E. meddelat att han på grund av tidsbrist/sjukdom återställt äganderätten till sin uppdragsgivare och bifogat kopia av ett certifikat varigenom L.-O.E. förklarar att han ovillkorligen till innehavaren av certifikatet överlåter äganderätten till vissa s.k. warrants mot vars företeende innehavaren äger rätt att förfoga över de två partierna nickelkatoder.

L.-O.E. har inte återkallat sin talan och hans inställning måste vara så att förstå att han begär att målet skall prövas trots de uppgifter som han har lämnat om återställandet av äganderätten till uppdragsgivaren. Denne har emellertid inte inträtt i rättegången.

En dom mellan en inkassomandatarie och en motpart varigenom betalningsskyldighet eller någon annan motsvarande materiell fråga har prövats i sak blir visserligen bindande för mandatariens huvudman, under förutsättning att giltigt inkassouppdrag förelegat (se NJA 1927 s. 609 och 1953 s. 439; jfr Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl. s. 77 f.). För att en sådan sakprövning skall kunna äga rum när mandatarien frånträtt sitt uppdrag genom att överlåta rättsanspråket till sin huvudman måste emellertid denne inträda i rättegången. När som i förevarande fall L.-O.E. i egenskap av inkassomandatarie överlåtit tvisteföremålet till sin uppgivne huvudman utan att denne inträtt i rättegången skall L.-O.E:s talan – utan prövning av frågan om skyldighet för konkursboet att utge nickelpartierna till huvudmannen – lämnas utan bifall redan på grund av att L.-O.E:s egna uppgifter ger vid handen att han inte har någon rätt till nickelpartierna.

Domslut: Med ändring av hovrättens dom lämnar HD L.-O.E:s talan utan bifall.