NJA 2004 s. 14
En person har genom testamente förvärvat en andel i en fastighet, samtidigt som nyttjanderätten till andelen har tillfallit en annan person. Av 12 kap. 2 § ÄB har ansetts följa att ägaren enligt 6 § samma kapitel inte fått överlåta andelen utan nyttjanderättshavarens samtycke. Ägarens ansökan om försäljning av hela fastigheten enligt 6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har lämnats utan bifall.
G.J. och M.J. var sammanboende och ägde var sin hälftendel av en bostadsfastighet. Enligt ett inbördes testamente skulle den av dem som avled först få nyttjanderätten till den andres andel i fastigheten. G.J. avled och hans son N.J. ärvde hans andel i fastigheten. M.J. fick i enlighet med testamentet nyttjanderätten till andelen.
Växjö tingsrätt
N.J. ansökte vid Växjö tingsrätt om att tingsrätten skulle förordna att den av honom och M.J. gemensamt ägda fastigheten skulle utbjudas till försäljning på offentlig auktion samt utse advokaten L.B., Kalmar, att som god man ombesörja auktionen, fördela köpeskillingen och utfärda köpebrev.
M.J. bestred bifall till ansökningen och anförde i huvudsak följande. Hon ägde hälften av fastigheten. I enlighet med ett mellan henne och hennes numera avlidne sambo G.J. upprättat testamente hade hon dock erhållit nyttjanderätten till hela fastigheten. Hon bebodde fastigheten och förvaltade den på ett förtjänstfullt sätt. Under alla omständigheter borde tingsrätten utse någon annan än den föreslagna advokaten L.B. som god man.
Tingsrätten (tingsfiskalen Henrik Jonsson) anförde i slutligt beslut den 5 november 2001:
Skäl för beslutet
Av handlingarna i målet framgår att N.J. genom arv har blivit delägare av fastigheten tillsammans med M.J. Med hänsyn därtill omfattas parternas samäganderätt till fastigheten av lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.
Frågan blir därmed om det åberopade testamentet utgör hinder mot en gemensam försäljning enligt 6 §.
G.J. och M.J. har ägt hälften var av fastigheten. Därav följer att M.J. genom testamentet endast erhållit nyttjanderätt till hans andel av fastigheten. Bestämmelsen i 12 kap. 6 § ÄB om förbud för ägaren att utan nyttjanderättshavarens samtycke förfoga över egendomen kan alltså inte anses tillämplig (jfr Walin, Kommentar till ärvdabalken del 1, 5 uppl., s. 309 f. och 326). Till yttermera visso framgår av praxis att en s.k. testamentarisk avkomsträtt till andel i fastighet inte ansetts utgöra hinder mot en gemensam försäljning enligt 6 § (jfr NJA 1907 s. 409).
På grund av det anförda och då annat hinder inte heller föreligger skall fastigheten utbjudas till försäljning på offentlig auktion. Det får anses bäst att förordna en advokat från Växjö att ombesörja försäljningen.
Tingsrättens beslut
Tingsrätten förordnade att fastigheten för parternas gemensamma räkning skulle utbjudas till försäljning på offentlig auktion. Advokaten S.B. utsågs att som god man ombesörja auktionen, fördela köpeskillingen och utfärda köpebrev.
Göta hovrätt
M.J. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle lämna N.J:s ansökan om god man för försäljning enligt samäganderättslagen utan bifall.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ingemar Sundén och Lena Bång, referent, samt hovrättsassessorn Hampus Lilja) anförde i beslut den 16 april 2002:
Hovrättens skäl
M.J. har huvudsakligen anfört följande. Enligt 12 kap. 6 § ÄB får ägare till egendom, till vilken annan person genom testamente erhållit nyttjanderätten, inte överlåta eller eljest förfoga över densamma utan nyttjanderättshavarens samtycke. Kan samtycke inte erhållas skall rätten efter ansökan pröva om det ändå finns skäl för åtgärden. Därvid skall rätten göra en avvägning mellan parternas intressen och det torde böra krävas speciella omständigheter för att testamentstagarens rätt skall rubbas i ett fall som detta. - Hennes testamentariska nyttjanderätt till hälften av fastigheten konstituerar tillsammans med hennes äganderätt till den andra hälften en ”fullgången” rättighet i hela fastigheten. Nyttjanderätten torde därmed vara sakrättsligt konstituerad. Ett motsatt synsätt skulle innebära att hon hamnar i en sämre situation genom att hon äger en del av fastigheten än om den avlidne sambon hade ägt hela fastigheten. - 6 § lagen om samäganderätt gäller endast ifall delägarna inte har avtalat om annat. Genom att tillträda egendomen torde arvingarna vara bundna av testamentets föreskrift att det är den efterlevande som bestämmer om och när fastigheten skall säljas. - Om fastigheten försäljs med stöd av samäganderättslagen torde förutsättningarna för testators vilja allvarligt ha brustit.
Vad som har framkommit i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort.
Hovrättens beslut
Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.
Högsta domstolen
M.J. överklagade och yrkade att HD skulle lämna N.J:s ansökan om försäljning enligt samäganderättslagen utan bifall.
N.J. bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Caroline Hedvall, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
Varje delägare i samfälld egendom har, om inte annat är avtalat, enligt samäganderättslagen rätt att begära att egendomen utbjuds till försäljning på offentlig auktion och att en god man förordnas för att ombesörja försäljningen. Frågan i målet är om bestämmelserna i ÄB hindrar att en sådan begäran bifalls.
Enligt 12 kap. 2 och 6 §§ ÄB får ägare till egendom, till vilken annan person genom testamente erhållit nyttjanderätten, inte överlåta eller eljest förfoga över densamma utan nyttjanderättshavarens samtycke. Av förarbetena framgår att det skall vara fråga om en verklig nyttjanderätt. Med detta avses endast vad som brukar kallas helnyttjanderätt, inte partiella nyttjanderätter. Genom att ordet nyttjanderätt används i bestämd form anges också att fråga är om nyttjanderätt i inskränkt bemärkelse. Endast sådana fall åsyftas då egendomen i dess helhet, såsom rättslig enhet, är föremål för nyttjanderätt (NJA II 1930 s. 284 f.).
M.J. har, genom sitt ägarskap och det testamentariska förordnandet, nyttjanderätt till fastigheten i dess helhet. För att bestämmelserna skall bli tillämpliga krävs dock att nyttjanderätten erhållits genom testamente. Det finns varken i ordalydelsen i 2 § eller i förarbetena stöd för att i detta tolka in nyttjanderätt som erhållits på annat sätt än genom testamente. Bestämmelserna kan därför inte anses tillämpliga. Vid denna bedömning hindrar nyttjanderätten i målet således inte ett bifall till en begäran om försäljning enligt samäganderättslagen.
Enligt 11 kap. 1 § ÄB skall ett testamente ges den tolkning som får antas överensstämma med testators vilja. Vid tolkningen får, förutom stöd i andra bevisdata, ledning hämtas i vad som kan antas normalt bäst överensstämma med testators vilja i en situation som den ifrågavarande (Wezén, Den svenska testamentsrätten, 1931, s. 90 och Walin, Kommentar till Ärvdabalken, 5 uppl., 2000, s. 309). När det gäller frågan om upplåtelse av nyttjanderätt genom testamente torde enligt förarbetena en testator normalt utgå från, särskilt om det rör en efterlevande make, att äganderätten under nyttjanderättens bestånd kommer att förbli hos dem som senare kommer att ta över fastigheten. Det torde därför med fog kunna antas att såväl testator som hans arvingar i regel hyser den uppfattningen att ett förfogande från den senares sida mot nyttjandehavarens vilja inte är rättsligt tillåtet (NJA II 1930 s. 308).
I testamentet har M.J. erhållit en rätt att överlåta fastigheten, medan någon motsvarande rätt inte getts till N.J. Vid beaktande härav, med stöd av vad som normalt kan antas vara testators vilja, får G.J. därför anses ha hyst den uppfattningen att en begäran om försäljning från N.J:s sida, mot M.J:s vilja, inte skall vara tillåten. Det testamentariska förordnandet utgör således ett hinder mot att bifalla N.J:s ansökan om förordnande av god man för försäljning enligt samäganderättslagen. Hans ansökan skall därför lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut lämnar HD N.J:s ansökan om försäljning enligt samäganderättslagen utan bifall.
Domskäl
HD (justitieråden Thorsson, Regner, Blomstrand, referent, Lundius och Nyström) meddelade den 28 januari 2004 följande beslut:
Skäl
Varje delägare i en fastighet som flera äger gemensamt får enligt 6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt ansöka om att fastigheten skall för gemensam räkning utbjudas till försäljning på offentlig auktion, om inte annat är avtalat mellan delägarna. Av rättsfallet NJA 1989 s. 9 framgår dock att en delägare som har förvärvat sin andel genom testamente med ett överlåtelseförbud inte är berättigad att utverka domstols förordnande enligt 6 § samäganderättslagen att hela egendomen skall utbjudas till försäljning. Samma rättsverkan måste följa även när 12 kap. 6 § ÄB är tillämplig. I den bestämmelsen föreskrivs överlåtelseförbud i vissa fall där nyttjanderätten till egendom genom testamente har tillfallit någon annan än ägaren.
Enligt 12 kap. 2 § ÄB gäller vad som är stadgat i 6 § samma kapitel när någon genom testamente har erhållit nyttjanderätten till egendom vartill äganderätten vid testators död eller senare skall tillfalla någon annan, dock med förbehåll för att annat kan följa av testamentet. I motiven framhålls att bestämmelsen avser endast helnyttjanderätter och endast sådana helnyttjanderätter som omfattar egendomen i dess helhet (NJA II 1930 s. 284 f.).
Genom testamentet har G.J. gett M.J. oinskränkt nyttjanderätt till hela sin andel av fastigheten. Äganderätten till samma andel har genom testamentet tillfallit N.J. M.J. har således fått nyttjanderätten till hela den egendom vartill äganderätten tillkommer N.J. Vid detta förhållande följer av 12 kap. 2 § ÄB att 6 § samma kapitel skall tillämpas. N.J. får således inte utan M.J:s samtycke överlåta sin andel av fastigheten. Hans ansökan om försäljning enligt samäganderättslagen kan därmed inte bifallas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut lämnar HD N.J:s ansökan om försäljning enligt samäganderättslagen utan bifall.
HD:s beslut meddelat: den 28 januari 2004.
Mål nr: Ö 1944-02.
Lagrum: 12 kap. 2 och 6 §§ ÄB samt 6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.
Rättsfall: NJA 1989 s. 9.