NJA 2004 s. 63

Göteborgs tingsrätt meddelade den 22 april 1999 dom i mål om fordran mellan C.D., kärande, samt B.N. och C.G.N., svarande. Genom domen ogillades C.D:s käromål och förpliktades han ersätta rättegångskostnader på svarandenas sida.

Såväl C.D. som B.N. och C.G.N. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige. C.D. yrkade bl.a. bifall till käromålet medan B.N. och C.G.N. yrkade att de skulle få ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten med hela det belopp som de fordrat. Hovrätten beviljade B.N. rättshjälp i tvisten.

Hovrätten kallade parterna till sammanträde för huvudförhandling den 18 och 19 mars 2003. När målet ropades på den 18 mars inställde sig inte C.D. I beslut samma dag förklarade hovrätten att C.D:s överklagande var förfallet enligt 50 kap. 21 § 1 st RB. Vidare beslöt hovrätten bl.a. att C.D. skulle ersätta B.N. och C.G.N. för rättegångskostnader i hovrätten och att C.D. skulle utge ersättning för B.N:s rättshjälpskostnader enligt den fördelning som Rättshjälpsmyndigheten bestämde.

Hovrätten tillkännagav att C.D. enligt 54 kap. 3 § 1 st. RB inte fick överklaga hovrättens beslut - bortsett från beslutet om ersättning till B.N:s rättshjälpsbiträde - men att C.D. enligt 50 kap. 22 § RB fick ansöka hos hovrätten om att målet åter skulle tas upp.

C.D. ansökte härefter om att hovrätten skulle återuppta målet. Genom beslut den 17 april 2003 avslog hovrätten ansökningen. Sedan C.D. hade överklagat det beslutet till HD, fann HD i beslut den 1 oktober 2003 inte skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens beslut stod därmed fast.

C.D. inkom också med ett överklagande till HD, vilket uppfattades så att han yrkade att hovrättens beslut den 18 mars 2003 skulle ändras i vad därigenom bestämts att han skulle utge ersättning för sina motparters rättegångskostnader i hovrätten och för rättshjälpskostnader.

Målet föredrogs.

HD (justitieråden Thorsson, Regner, Dahllöf, Nyström, referent, och Calissendorff) fattade den 10 februari 2004 följande

Beslut

Den bestämmelse om fullföljdsförbud som numera finns i 54 kap. 3 § första stycket andra meningen RB innebär att C.D. inte skulle ha fått överklaga hovrättens slutliga beslut om att hans överklagande i hovrätten hade förfallit. Frågan är om detta fullföljdsförbud innebär att han inte heller får överklaga hovrättens beslut om skyldighet att ersätta rättegångs- och rättshjälpskostnader (jfr NJA 1991 s. 272).

Enligt 54 kap. 4 § jämförd med 49 kap. 5 § RB i paragrafernas nuvarande lydelser får de av hovrätten samtidigt meddelade besluten om att C.D. skall ersätta rättegångskostnader resp. rättshjälpskostnader överklagas särskilt; fullföljdsförbudet i 54 kap. 3 § första stycket andra meningen samma balk är således inte tillämpligt på dessa beslut (jfr Fitger, Rättegångsbalken, s. 54:8, 50:95 f. och 51:66 f.).

På grund av det anförda förordnar HD att C.D:s överklagande skall överlämnas till avdelning för tillståndsprövning.

Efter tillståndsprövning meddelade HD den 16 februari 2004 följande beslut: HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens beslut står därmed fast.

HD:s beslut meddelat: den 10 februari 2004.

Mål nr: Ö 1613-03.

Lagrum: 49 kap. 5 § 4 och 8 samt 54 kap. 3 § 1 st. och 4 § RB.

Rättsfall: NJA 1991 s. 272.