NJA 2005 not 36

Den 20:e. 36.(Ö 3206-05) Framställning om utlämning till United Nations Interim Administration Mission in Kosovo (UNMIK) av Al.M.

UNMIK begärde i en framställning den 24 juni 2005 att Al.M. skulle utlämnas till Kosovo i Serbien och Montenegro. Till stöd för denna begäran åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 18 juni 2004 av Distriktsdomstolen i Peja i Kosovo. Enligt beslutet var Al.M. misstänkt för att den 30 maj 2004 tillsammans med andra ha mördat två personer.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

Al.M. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande.Al.M. har som grund för bestridandet av utlämning anfört att han inte medverkat till morden och att han vid ett utlämnande till Kosovo kommer att bli föremål för blodshämnd, vare sig han hamnar i fängelse eller ej.

Al.M. har uppgett i huvudsak följande.

Den aktuella kvällen i maj 2004 var han tillsammans med tre kamrater på ett diskotek. Därefter fortsatte de till en hamburgerbar. Då dök Bl.M., A.I. och F.H. upp i en Opel, varvid Bl.M. uttalade hotelser bl.a. mot Al.M. Sedan anlände även hans bror Ar.M. och Ba.M. till hamburgerbaren. Dessa avlägsnade sig sedan ett tag men återkom med ett automatvapen, en Kalashnikov, som Ar.M. bar under jackan. Al.M. såg vapnet vid detta tillfälle. Det förekom inget tal från Ar.M:s eller Ba.M:s sida om att de skulle använda vapnet, men Al.M. försökte ändå förmå Ar.M. att inte använda det. Alla sex begav sig i en VW Golf hem till Ar.M:s och Al.M:s gemensamma bostad för en efterfest. De letade inte efter de tre i Opeln. När de kom fram till bostaden såg de att Opeln stod där. Därefter gick allt snabbt. Ar.M. och Ba.M. gick ur bilen åt ett håll, medan Al.M. lämnade bilen och gick runt huset andra vägen i hopp om att genskjuta brodern och förmå honom att inte använda vapnet. Han hann dock inte göra det utan Bl.M. och A.I. blev skjutna till döds av Ar.M. Sedan de sex i Golfen avlägsnat sig från mordplatsen, uppmanades Al.M. att lämna de övriga därför att han inte varit inblandad i morden. Han begav sig till en gift syster, där han fick veta att Bl.M. varit tillsammans med hans yngre syster; detta kände han inte till dessförinnan. Eftersom de fruktade för sin säkerhet lämnade sedan Ar.M. och Al.M. Kosovo och begav sig till Sverige. En yngre bror och en syster, som är kvar i Kosovo, har hotats av släktingar till de mördade, och brodern vågar inte gå till sin skola.

Serbien och Montenegro tillträdde den europeiska utlämningskonventionen efter det att provinsen Kosovo ställdes under FN:s interimistiska administration (UNMIK). Riksåklagaren har i ärendet upplyst att UNMIK gett uttryck för uppfattningen att det inte är självklart att konventionen är tillämplig i de fall där UNMIK begär utlämning till Kosovo.

Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet är Al.M. på sannolika skäl misstänkt för medverkan till mord. Oavsett om den europeiska utlämningskonventionen skall anses tillämplig eller ej, finns det vid denna grad av misstanke inget hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen. Det saknas därför anledning för HD att pröva frågan om konventionens tillämplighet.

Vad härefter angår Al.M:s invändning om risk för blodshämnd gör HD följande bedömning.

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande av jämväl gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Al.M. är misstänkt för brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Med hänsyn härtill får myndigheterna i Kosovo anses ha ett betydande intresse av att han utlämnas för lagföring där. Al.M:s personliga förhållanden är inte sådana att de utgör hinder enligt 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt finner HD att hinder mot den begärda utlämningen föreligger enligt 1–10 §§utlämningslagen.

Vid sidan av bestämmelserna i utlämningslagen skall även den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) beaktas när fråga om utlämning prövas (se rättsfallet NJA 2002 s. 624). Rätten till liv, som anges i artikel 2 i Europakonventionen, innebär att konventionsstater har ett ansvar för att skydda liv (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl. s. 66 ff. och s. 82). Om det finns en beaktansvärd risk för att den enskildes rätt till sådant skydd kränks, kan det utgöra hinder mot utlämning. Utredningen i HD när det gäller risken för blodshämnd ger emellertid inte tillräckligt underlag för bedömningen att en utlämning till Kosovo skulle strida mot Europakonventionen.