NJA 2005 not 40

Den 7:e. 40.(B 1873-04) K.P. mot Justitiekanslern och H.S. angående tjänstefel m.m.

K.P. ansökte den 27 december 2002 vidFalu tingsrättom stämning mot f.d. lagmannen vid tingsrätten H.S., polismannen J.E., åklagaren G.K. samt staten med yrkande att nämnda personer skulle dömas för grovt tjänstefel m.m. samt staten förpliktas betala skadestånd till K.P. med anledning av påstådda brott. Talan mot H.S. samt såvitt den i denna del avsåg staten avvisades av tingsrätteni beslutden 17 juni 2003. Svea hovrättavslog i beslut den 2 mars 2004 bl.a. K.P:s överklagande av tingsrättens avvisningsbeslut.

Falu tingsrättogillade i domden 13 augusti 2003 åtalen mot G.K. och J.E. Vidare avvisades skadeståndsyrkandena mot staten såvitt avsåg dessa båda personer. Domen överklagades till hovrätten.

K.P. ansökte därefter ihovrättenom att stämning skulle utfärdas mot H.S. och mot staten. Ansökan avsåg brott som H.S. skulle ha begått i tjänsten i samband med prövningen av åtal mot K.P. avseende bl.a. mordbrand. Ansökan avser även yrkande om skadestånd mot staten till följd av den skada som K.P. åsamkats som en följd av H.S:s brott. I samband därmed yrkade K.P. även att hovrätten skulle sammanlägga brottmålet mot H.S. och staten med det dit överklagade brottmålet från Falu tingsrätt (hovrättens mål nr B 6309-03).

Hovrättenanförde i domden 30:e mars 2004. Domskäl.Kumulation. Bestämmelser om laga domstol i och kumulation av brottmål finns i 19 kap. RB. I dess 3 § föreskrivs bl.a. att åtal mot flera för medverkan till brott får, om det sker samtidigt, väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara. Bestämmelserna i kapitlet gäller även när högre rätt är första instans i brottmål. Av detta följer att när någon av flera medverkande skall svara omedelbart vid högre rätt men de övriga vid lägre rätt åtal mot samtliga får väckas i den högre rätten. Däremot gäller, vilket framgår av 9 § 1 st. samma kapitel, att den som har att svara vid högre rätt aldrig kan åtalas vid lägre rätt även om för de övriga lägre rätt är behörigt forum (se Fitger, Rättegångsbalken del 2 s. 19:12).

K.P. har ansökt om stämning mot H.S., J.E. och G.K. vid Falu tingsrätt. Tingsrätten har därefter med stöd av 19 kap. 9 § 1 st. RB avvisat talan mot H.S. eftersom denne har att svara omedelbart i högre rätt. Tingsrätten har däremot varit behörig att handlägga talan såvitt den avsåg J.E. och G.K. Vid sådant förhållande och eftersom åtal mot samtliga inte väckts i hovrätten – ett nytt mål anses inte väckt vid ett överklagande – saknas lagliga förutsättningar att kumulera målen i hovrätten.

I fråga om tvistemål finns bestämmelser om kumulation i 14 kap. 2 § RB. Där föreskrivs bl.a. att när en kärande har väckt käromål mot flera svarande målen skall handläggas i en rättegång om de stödjer sig på väsentligen samma grund. Av 7 § samma kapitel framgår dock att mål får förenas endast om målen väckts vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tilllämplig för målen. Inte heller såvitt avser skadeståndstalan mot staten föreligger alltså förutsättningar för kumulation.

Talan mot H.S. Talan mot H.S. avser ett enskilt åtal med påstående om att H.S. gjort sig skyldig till bl.a. tjänstefel. Den brottsliga gärningen skall – såsom K.P:s talan får förstås – ha bestått i att H.S. under handläggningen av brottmålet avseende åtal för bl.a. mordbrand och vid rättegången mot K.P. i anledning härav gjort sig skyldig till olika fel och försummelser och att detta lett till att K.P. blivit oskyldigt dömd.

Det är uppenbart att K.P:s talan är ogrundad. Talan skall därför ogillas och dom – med stöd av 53 kap. 2 § jämförd med 47 kap. 5 § 1 st. RB – genast meddelas utan att stämning utfärdas.

Talan mot staten. Talan mot staten avser ett skadeståndsyrkande med påstående att H.S. – såsom representant för rättsväsendet – genom sitt agerande under handläggningen av brottmålet och vid rättegången mot K.P. förorsakat honom skada vilket berättigar K.P. till skadestånd av staten.

Det är uppenbart att K.P:s talan är ogrundad. Talan skall därför ogillas och dom – med stöd av 53 kap. 1 § jämförd med 42 kap. 5 § 1 st. RB – genast meddelas utan att stämning utfärdas.

Domslut.1. Hovrätten avslår K.P:s yrkande om förening av detta mål med hovrättens mål nr B 6309-03. 2. Hovrätten ogillar åtalet mot H.S. 3. Hovrätten ogillar yrkandet om skadestånd mot staten.

K.P. yrkade i HD bifall till sin talan vid hovrätten.

HD,på förslag av föredraganden:HD avslår överklagandet.