NJA 2005 s. 420

Fråga om tillstånd till försäljning av fastighet enligt 7 kap. 8 § äktenskapsbalken utan anknytning till konkret köpeavtal.

M.N. och K.N. har varit gifta med varandra och dom på äktenskapsskillnad mellan dem har meddelats. Bodelningsförrättare har förordnats men bodelningen har ej slutförts.

Gävle tingsrätt

M.N. ansökte vid Gävle tingsrätt om tillstånd enligt 7 kap. 8 § ÄktB till försäljning av fastighet, som utgör M.N:s giftorättsgods.

Tingsrätten (tingsfiskalen Elisabeth Pettersson) antecknade i protokoll den 20 augusti 2003 och däri intaget slutligt beslut följande.

M.N. har ansökt om rättens tillstånd att försälja fastigheten Sörby Urfjäll 40:1 i Gävle kommun. Hon har bl.a. uppgett: Hon driver sedan tidigare näringsverksamhet i enskild firma. Fastigheten ingår bland firmans tillgångar. Hon är ensam lagfaren ägare till fastigheten som utgör giftorättsgods. Hon avser att överlåta verksamheten i den enskilda firman. Skälet till att hon vill överlåta verksamheten och fastigheten är att hon har ett heltidsjobb inom kommunen och inte har tid eller ork att driva den enskilda firman längre. Innan rätten lämnar tillstånd till en överlåtelse kan hon inte förhandla med potentiella köpare. Hon kommer att informera K.N. om tidpunkt för överlåtelse, pris och köpare när det blir aktuellt, det vill säga när rätten lämnat tillstånd och förhandlingar kommit till stånd. Såväl hon som K.N. har vårdplikt avseende samtligt giftorättsgods. K.N. har ingen rätt att få den fasta egendomen tillskiftad sig utan skall bli tillgodosedd genom att få ett visst värde på sin lott. Om han senare anser att hon brustit i sin vårdplikt finns det gott om andra tillgångar som han kan erhålla kompensation ur.

K.N. har bestritt ansökan och därvid anfört bl.a.: Han har i princip inget att erinra mot att M.N. säljer sin enskilda firma men anser att parterna bör söka en helhetslösning i bodelningsfrågorna. Det var han som skötte verksamheten under äktenskapet och fram till december 2002. Han var även beredd att fortsätta med detta men M.N. vill sköta den själv. Innan han kan lämna sitt samtycke bör M.N. lämna uppgift om när fastigheten och verksamheten skall säljas, till vem och till vilket pris samt redovisa företagets intäkter och kostnader.

Tingsrätten fattar följande slutliga beslut.

skäl

Ingenting har framkommit som tyder på att M.N. skulle vara ute efter att förfoga över fastigheten till men för K.N. Det har inte heller i övrigt framkommit något godtagbart skäl att vägra M.N. det begärda tillståndet.

Slut

Tingsrätten lämnar M.N. tillstånd att sälja fastigheten Sörby Urfjäll 40:1 i Gävle kommun.

Hovrätten för Nedre Norrland

K.N. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle lämna M.N:s ansökan om tillstånd till försäljning av fastigheten utan bifall. Han anförde till stöd för sitt yrkande i allt väsentligt samma omständigheter som redovisats i tingsrättens beslut samt tillade därutöver att M.N:s syfte med ansökan om rättens tillstånd till försäljningen enbart var att undanröja möjligheten för honom att erhålla fastigheten vid bodelningen.

Hovrätten (hovrättsråden Anja Brandoné och Solveig Östbye Laitinen samt adjungerade ledamoten, fd. kammarrättslagmannen Stina Zackari, referent) anförde i slutligt beslut den 29 september 2003:

Vad K.N. anfört i hovrätten föranleder inte till annan bedömning i fråga om det begärda tillståndet än den som tingsrätten gjort.

Hovrätten lämnar överklagandet utan bifall.

Högsta domstolen

K.N. överklagade och yrkade att HD skulle avslå M.N:s ansökan om tillstånd till försäljning av fastigheten.

M.N. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Anna Gullesjö, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl

M.N. och K.N. har varit gifta. Bodelningen mellan dem är inte avslutad. M.N. är ensam lagfaren ägare till fastigheten Sörby Urfjäll 40:1 som utgör parternas giftorättsgods. M.N. ansökte vid tingsrätten om tillstånd till försäljning av fastigheten enligt 7 kap. 8 § ÄktB. K.N. bestred ansökan och anförde bl.a. att uppgift bör lämnas om när fastigheten skall säljas, till vem och till vilket pris. Tingsrätten biföll ansökan och lämnade M.N. tillstånd att sälja fastigheten. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut.

Enligt 7 kap. 5 § tredje stycket ÄktB får en make inte, utan den andre makens samtycke, avhända sig fast egendom om egendomen är giftorättsgods. Rådighetsinskränkningen gäller även fast egendom som inte utgör gemensam bostad. Motsvarande reglering fanns redan i giftermålsbalken. Som skäl för att behålla makesamtycke även i dessa fall anfördes i motiven till ÄktB att det rör sig om egendom som i allmänhet uppfattas som särskilt viktig i ett äktenskap (se prop. 1986/87:1 s. 62).

Saknas samtycke som krävs för en åtgärd enligt 5 §, får domstolen enligt 8 § samma kapitel tillåta åtgärden på ansökan av den make som vill företa den. Enligt motsvarande bestämmelse i giftermålsbalken (6 kap. 6 §) skulle rätten tillåta åtgärden ”om skäl till vägran finnes ej vara för handen”. Enligt motiven till ÄktB skall dittillsvarande grunder tillämpas även enligt denna balk. Om något godtagbart skäl mot åtgärden inte kommer fram bör således tillstånd lämnas. (Se Förslag till giftermålsbalk m.m., 1918 s. 247 f. och prop. 1986/87:1 s. 138 f.)

Om tillståndet skall avse en specifik åtgärd eller om det kan vara generellt framgår inte av motiven till bestämmelsen. I litteraturen har dock diskuterats om ett av make på förhand lämnat generellt samtycke kan godtas (se bl.a. Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslagen m.m. s. 186 f.).

En åsikt som framförts i doktrinen är att fullmaktsreglerna skulle vara att tillämpa fullt ut, dvs. generellt samtycke skulle vara giltigt men möjligt att när som helst återkalla. (Se Nial, SvJT 1936 s. 83 f.) Ändamålet med de aktuella rådighetsinskränkningarna är emellertid att framtvinga ett samråd mellan makarna, inte att trygga makes rätt till framtida andel i andra makens förmögenhet. Denna samrådsrätt synes inte kunna anses tryggad genom återkallelighet av generella förhandssamtycken (se bl.a. G. Wallin, Om avtal mellan makar, 1958 s. 54 ff.).

En jämförelse kan göras med bestämmelserna om förvaltning av omyndigs egendom. Enligt 13 kap. 10 § FB får föräldrar endast med överförmyndarens samtycke företa dispositioner beträffande en omyndigs fasta egendom. Förmyndarna kan antingen söka godkännande av ett redan slutet avtal eller samtycke i förväg till ett visst avtal. Generella samtycken bör ges endast i undantagsfall och kan vid behov återkallas (se Walin/Vängby, Föräldrabalken, En kommentar, Del I, 2001, s. 13:25 f.).

Det huvudsakliga syftet med makes begränsade rätt att förfoga över sin egendom är således att främja ett samråd mellan makarna. Skulle generella förhandssamtycken godtas innebär det i realiteten att en make tillåts avsäga sig samrådsrätten. En sådan dispositionsrätt kan inte anses överensstämma med motiven för rådighetsinskränkningen. Förutsatt att maken har tillräckligt underlag för att bedöma rättshandlingens innebörd bör emellertid ett i förväg lämnat samtycke i vissa fall kunna accepteras. Något hinder bör inte heller föreligga att godta sådana förhandssamtycken som inte kan anses innebära ett uppgivande av samrådsrätten.

M.N. har ansökt om ett generellt tillstånd att sälja den aktuella fastigheten. Något underlag avseende en förestående försäljning av fastigheten har inte framlagts. Det har inte heller framkommit något rimligt skäl för att ett tillstånd utan preciserat innehåll bör meddelas. Vid sådant förhållande bör tillstånd till försäljning inte lämnas.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut lämnar HD M.N:s ansökan om tillstånd till försäljning av fastighet enligt 7 kap. 8 § ÄktB utan bifall.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Lennander, Victor, Ella Nyström och Virdesten, referent) meddelade den 7 juni 2005 följande slutliga beslut:

Skäl

M.N. och K.N. har varit gifta. Bodelningen mellan dem är inte avslutad. M.N. driver verksamhet under enskild firma och i rörelsen ingår fastigheten Sörby Urfjäll 40:1 i Gävle. Hon är ensam lagfaren ägare till fastigheten som utgör giftorättsgods. M.N. ansökte vid tingsrätten om tillstånd till försäljning av fastigheten enligt 7 kap. 8 § ÄktB. K.N. bestred ansökan och anförde bl.a. att uppgift bör lämnas om när fastigheten skall säljas, till vem och till vilket pris. Tingsrätten har lämnat M.N. tillstånd att sälja fastigheten. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

I HD har K.N. framhållit att han inte har presenterats något konkret avtal eller ens anbud angående försäljningen av fastigheten och att han därför inte haft någon möjlighet att överväga eller ta ställning till att godkänna en försäljning.

Enligt 7 kap. 5 § första stycket 1 ÄktB får en make inte utan den andra makens samtycke bl.a. avhända sig fast egendom som utgör makarnas gemensamma bostad. Av tredje stycket följer att kravet på makesamtycke även gäller fast egendom som inte utgör makarnas gemensamma bostad om egendomen är giftorättsgods.

Ett syfte med makes begränsade rätt att förfoga över sin egendom är att främja ett samråd mellan makarna. Rådighetsinskränkningen innebär sålunda en skyldighet för ägarmaken att samråda med sin make och ger på så sätt den maken ett skydd mot överraskande åtgärder avseende egendomen. Skyddet för den gemensamma bostaden är av övervägande social karaktär medan kravet på samtycke såvitt avser övriga fastigheter närmast torde vara betingat av ekonomiska hänsynstaganden. (Se Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m. s. 179 ff.) Motsvarande reglering fanns redan i giftermålsbalken. Som skäl för att behålla makesamtycke beträffande all fast egendom som är en makes giftorättsgods anfördes i motiven till ÄktB att det rör sig om egendom som i allmänhet uppfattas som särskilt viktig i ett äktenskap (se prop. 1986/87:1 s. 62).

Saknas samtycke får domstolen enligt 7 kap. 8 § ÄktB tillåta åtgärden på ansökan av den make som vill företa den. Enligt motsvarande bestämmelse i giftermålsbalken (6 kap. 6 §) ägde rätten tillåta åtgärden ”om skäl till vägran finnes ej vara för handen”. Enligt motiven till ÄktB skall dittillsvarande grunder tillämpas även enligt denna balk. Om något godtagbart skäl mot åtgärden inte kommer fram bör således tillstånd lämnas (se Förslag till giftermålsbalk m.m., 1918 s. 247 f. och prop. 1986/87:1 s. 138 f.).

Med tanke på att M.N. och K.N. inte längre är gifta med varandra gör sig inte intresset av samråd mellan parterna inför en försäljning av fastigheten gällande med någon styrka. Fastigheten ingår i M.N:s rörelse och utgör inte gemensam bostad. Även om K.N. tidigare arbetat i rörelsen, finns det därför knappast anledning att anlägga några sociala aspekter på frågan om M.N. nu skall få tillstånd till försäljning av fastigheten. I denna situation kan det inte heller anses föreligga något hinder mot att bestämmelsen tillämpas på det sättet att M.N. erhåller ett tillstånd att sälja fastigheten utan anknytning till något konkret köpeavtal. Detta gäller särskilt som K.N:s anspråk på att fastigheten inte säljs till underpris i tillräcklig utsträckning tillgodoses genom den redovisningsskyldighet i samband med bodelning som föreligger enligt 9 kap. 3 § ÄktB.

Av det anförda får anses framgå att det saknas skäl att inte lämna tillstånd till M.N. att sälja fastigheten. K.N:s överklagande skall därför avslås.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår K.N:s överklagande.

HD:s beslut meddelat: den 7 juni 2005.

Mål nr: Ö 3935-03.

Lagrum: 7 kap. 5 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § ÄktB.