NJA 2006 not 23

Den 20:e. 23. (Ö 3438-01) K.N. mot Riksåklagaren angående resning.

Hovrätten för Västra Sverige dömde den 4 november 1998 K.N. för brott mot lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel (automatspelslagen) och brott mot lotterilagen (1994:1000) till dagsböter. Sedan K.N. överklagat domen fann HD i beslut den 24 mars 1999 ej skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom stod därmed fast.

K.N. ansökte om resning i målet och yrkade i första hand att HD skulle ogilla mot honom förd talan och i andra hand att domstolen med undanröjande av hovrättens dom skulle återförvisa målet till hovrätten för ny behandling.

Riksåklagaren bestred ändringsyrkandet.

HD, beslut i huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden: K.N. har dömts för brott enligt 9 § automatspelslagen för att han utan tillstånd dels uppställt tre spelautomater, s.k. pokermaskiner, i en lokal till vilken allmänheten haft tillträde, dels för allmänheten i förvärvssyfte anordnat spel på de nämnda pokermaskinerna som inte gett vinst eller endast gett vinst i form av frispel. Han har vidare dömts för brott enligt 54 § lotterilagen för att han olovligen för allmänheten anordnat lotteri om pengar på pokermaskinerna.

Av utredningen framgår att de i målet aktuella pokermaskinerna är spelautomater av typen lyckohjul. Lyckohjulsspelen påminner i sin konstruktion om andra spelautomater såsom varuspelsautomat, penningautomat, värdeautomat och skicklighetsautomat. De senare är emellertid konstruerade så att utbetalning av vinst sker automatiskt direkt från maskinen, medan utbetalning av spelvinster från lyckohjulen sker manuellt av personal i spellokalen på spelarens begäran.

K.N. har till stöd för sin resningsansökan anfört bl.a. följande. Det står numera klart att den ändring av 6 § lotterilagen som skedde den 1 januari 1997 borde ha föregåtts av ett sådant notifieringsförfarande som föreskrevs i direktiv 83/189/EEG och som numera följer av direktiv 98/34/EG. Vid tidpunkten för hovrättens dom hade ett sådant notifieringsförfarande inte ägt rum. Mot bakgrund härav och i enlighet med de principer som EG-domstolen fastslagit kunde lagändringen inte tillämpas mot enskilda. Det anförda innebär att han inte lagligen kunnat åläggas straff för gärningen vid den aktuella tidpunkten. Den rättstillämpning som legat till grund för hovrättens dom får därför anses uppenbart strida mot lag, varför resning skall meddelas enligt 58 kap. 2 § 5 RB. Under alla förhållanden utgör det faktum att ändringen i lotterilagen den 1 januari 1997 inte rätteligen har notifierats en sådan omständighet som avses i 58 kap. 2 § 4 RB. För det fall denna omständighet varit känd vid tidpunkten för hovrättens avgörande hade detta sannolikt lett till att han hade frikänts. I vart fall föreligger synnerliga skäl att på nytt pröva frågan. HD skall därför meddela resning även med stöd av 58 kap. 2 § 4 RB. – Automatspelslagen har inte varit tillämplig i förevarande fall. Av lagen framgår att tillstånd krävs för att anordna automatspel eller ställa upp en spelautomat i lokaler eller på platser som anges i 1 § 1 och 2 st. I 1 § anges att lagen tillämpas på sådana spel på mekaniska och elektroniska spelautomater som anordnas för allmänheten eller som i annat fall anordnas i förvärvssyfte och inte ger vinst eller endast ger vinst i form av frispel på automaten. En automat av den karaktär som nu är i fråga, lyckohjul, är visserligen en elektronisk spelautomat, men faller inte in under rekvisitet i 1 § såtillvida att den ger vinst. Den rättstillämpning som låg till grund för domen måste således anses uppenbart strida mot lag.

I 58 kap. 2 § RB föreskrivs att resning, sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får beviljas till förmån för den tilltalade, enligt punkt 4 om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller enligt punkt 5 om den rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Pokermaskiner omfattas av automatspelslagens bestämmelser (se prop. 1989/90:46 s. 12). Vad K.N. har anfört kan därför inte föranleda resning såvitt gäller brott mot automatspelslagen.

HD har i domen i mål B 4461-00 funnit att de ändringar i lotterilagen som antogs av riksdagen genom lagen (1996:1168) om ändring i lotterilagen och som trädde i kraft den 1 januari 1997, utgör tekniska föreskrifter i den mening som avses i Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (numera ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG) och att den omständigheten att bestämmelserna inte hade anmälts till kommissionen innan de trädde i kraft, i enlighet med det notifieringsförfarande som föreskrivs i direktivet, innebär att förbudet mot spel på lyckohjul under den tid som åtalet avser inte kan göras gällande mot enskild.

(Se ref. nr 30. Red:s anm.)

Av det sagda följer att K.N., om ansvarsfrågan prövades i dag, inte skulle fällas till ansvar för brott mot lotterilagen.

Frågan är då om förutsättningar därmed föreligger att bevilja resning i målet.

Vad K.N. har åberopat utgör inte sådana nya omständigheter eller bevis som kan föranleda resning enligt 58 kap. 2 § 4 RB. Därmed återstår att bedöma om den rättstillämpning som ligger till grund för hovrättens dom uppenbart strider mot lag (58 kap. 2 § 5 RB).

När hovrätten meddelade sin dom fanns olika uppfattningar i frågan huruvida de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1997 utgjorde sådana tekniska föreskrifter som medförde skyldighet att göra anmälan till EG-kommissionen. Denna fråga får anses ha fått sitt slutliga svar först genom HD:s dom i mål B 4461-00, sedan domstolen inhämtat förhandsavgörande från EG-domstolen. Mot bakgrund av det anförda kan den rättstillämpning som låg till grund för hovrättens dom – även om den inte står i överensstämmelse med HD:s dom i mål B 4461-00 – inte anses uppenbart strida mot lag.

HD avslår K.N:s resningsansökan.