NJA 2006 not 61

Den 12:e. 61.(B 4945-05) D.S.R. mot riksåklagaren och fyra målsägande angående utvisning.

I ett mål vidÖrebro tingsrättangående mord, medhjälp till mord, skyddande av brottsling m.m. dömde tingsrättengenom domden 2 september 2005 D.S.R. för medhjälp till grov misshandel och skyddande av brottsling till fängelse 4 år samt utvisning ur riket på 10 år.

Åklagaren yrkade iGöta hovrättatt fängelsestraffet skulle bestämmas till sex år. D.S.R. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen och upphäva utvisningsbeslutet.

Hovrättenanförde i domden 24 november 2005 i frågan om utvisning av D.S.R. När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas skall den enligt 4 kap. 10 § utlänningslagen (1989:529) ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid skall domstolen särskilt beakta om utlänningen har barn i Sverige. D.S.R. har bott i Sverige i omkring 3 år och talar svenska. Han har en sambo, som enligt vad som uppgetts vid hovrättens huvudförhandling är på väg att lämna honom, samt en son som är ett och ett halvt år gammal. Av D.S.R:s egna uppgifter får anses framgå att han har en nära och god relation till sin son, något som skulle allvarligt skadas vid en utvisning. Även med beaktande härav finner hovrätten att den brottslighet som D.S.R. gjort sig skyldig till är så pass allvarlig att han skall utvisas ur Sverige.

Idomslutetändrade hovrätten,med beaktande av det men som en tioårig utvisning ur riket skulle innebära för D.S.R., tingsrättens domslut på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till 2 år.

D.S.R. yrkade att HD skulle upphäva hovrättens beslut om utvisning. Riksåklagaren bestred ändring, men motsatte sig inte att hovrättens avgörande undanröjdes i fråga om utvisning av D.S.R. och att målet återförvisades till hovrätten för handläggning av denna fråga. Målsägandena motsatte sig undanröjande av hovrättens dom och återförvisning. D.S.R. motsatte sig återförvisning.

HD, beslutpå förslag av föredraganden: Skäl.Enligt 6 § andra stycket lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. skall socialnämnden, om det kan bli fråga om utvisning av en utlänning på grund av brott, på begäran bistå domstolen med upplysningar om huruvida utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, om barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas. Som framgår av ett tidigare avgörande av HD (NJA 2006 s. 40) åligger det rätten att utnyttja denna möjlighet att få upplysningar från socialnämnden, om det behövs för att rätten enligt 4 kap. 10 § 1 st. 2 utlänningslagen (1989:529), numera 8 kap. 11 § 1 st. 2 utlänningslagen (2005:716), skall kunna beakta en utvisnings konsekvenser med avseende på barnet.

Inför beslutet om utvisning av D.S.R. har varken tingsrätten eller hovrätten inhämtat någon utredning från socialnämnden för att belysa barnperspektivet. Vad som genom utredningen ändå framkommit om hans barns förhållanden har inte varit tillräckligt som underlag för en sådan bedömning som skall göras i mål av detta slag. Hovrätten har alltså inte fullgjort den utredningsskyldighet som åvilar en domstol som skall pröva en fråga om utvisning. Underlåtenheten utgör ett rättegångsfel (se NJA 2006 s. 40).

Vidare har i HD framkommit att barnets förhållanden har förändrats i väsentliga avseenden efter hovrättens dom, framför allt genom att barnet blivit omhändertaget och placerat i ett familjehem. Detta kan vara av betydelse för bedömningen av utvisningsfrågan.

Det bör ankomma på hovrätten att föranstalta om den utredning som behövs. Frågorna om påföljd och utvisning bör därför tas upp på nytt i hovrätten.

Avgörande.HD undanröjer hovrättens dom mot D.S.R. såvitt avser frågorna om påföljd och utvisning samt återförvisar målet i dessa delar till hovrätten för fortsatt behandling.