NJA 2006 not 65

Den 18:e. 65.(Ö 1937-06) Framställning om utlämning till Serbien av R.V., medborgare i f.d. Serbien och Montenegro.

Sedan det tidigare Ministeriet för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i Serbien och Montenegro begärt att R.V., som häktats genom ett beslut vid distriktsdomstolen i Belgrad den 2 december 2005, skulle utlämnas till Serbien och Montenegro för lagföring, fann HD i beslut den 22 juni 2006 bl.a. att det för prövningen av om hinder förelåg mot utlämningen erfordrades att utredningen kompletterades i vissa avseenden.

Efter det att Montenegro i juni 2006 blivit en självständig stat är Justitieministeriet i Serbien sökande i ärendet som härefter gäller utlämning till Serbien.

Justitiedepartementet överlämnade till HD en skrivelse från Justitieministeriet i Serbien, till vilken en skrivelse från den undersökningsdomare i Belgrad som fattade häktningsbeslutet fanns fogad. Vidare överlämnade riksåklagaren ett svar från undersökningsdomaren på en begäran om att denne uttryckligen angav tid och plats för de brott häktningsbeslutet den 2 december 2005 avser. I svaret angav undersökningsdomaren nio av de brott som omfattas av besluten den 1 och 22 november 2005 om inledande av förundersökning, dvs. alla brott utom ett rånbrott den 4 april 2005.

Riksåklagaren och R.V. yttrade sig över de kompletteringar som inkommit från Serbien. R.V. framförde bl.a. att det inte med ledning av häktningsbeslutet av den 2 december 2005 går att utläsa för vilka brottsliga gärningar R.V. häktats.

HD:s yttrande : Efter unionsupplösningen mellan Serbien och Montenegro har Serbien, i egenskap av successionsstat, övertagit den tidigare unionens ställning som part till bl.a. 1957 års europeiska utlämningskonvention. Därmed finns genom denna konvention, en sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. utlämningslagen (1957:668) mellan Sverige och Serbien. Överenskommelsen medför, enligt den nyss nämnda bestämmelsen, att det häktningsbeslut som framställningen om utlämning grundar sig på skall godtas om det inte framgår att det är uppenbart oriktigt.

HD har i sitt beslut den 22 juni 2006 redogjort för syftet med bestämmelsen och betonat vikten av att det tydligt framgår vilka brott häktningsbeslutet avser. Det kan emellertid inte anses utgöra ett oeftergivligt krav att gärningarna specificerats i häktningsbeslutet om det på annat sätt av beslutet eller av kompletterande uppgifter från den domare eller domstol som fattat beslutet otvetydigt framgår vilka gärningar häktningsbeslutet omfattar.

Efter den nu kompletterade utredningen i ärendet får det anses tillräckligt klart att häktningsbeslutet den 2 december 2005 i vart fall omfattar de brott för vilka R.V. begärts utlämnad, nämligen rånbrotten den 17 november 2004 samt den 13 och 19 januari, den 3 februari (två brott), den 8 mars och den 9 och 17 maj 2005.

Häktningsbeslutet är inte uppenbart oriktigt varför hinder mot utlämning för de åtta brott ansökan avser inte möter enligt 9 § utlämningslagen.

Vad R.V. anfört om hinder mot utlämning med hänvisning till att han kan komma att bli utsatt för polisvåld kan inte anses utgöra tillräcklig grund för hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt föreligger hinder mot utlämning enligt 1–10 §§utlämningslagen för lagföring av de gärningar som omfattas av Justitieministeriet i Serbiens begäran.

Vid sidan av bestämmelserna i utlämningslagen skall även den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna beaktas när fråga om utlämning prövas. Om det finns en beaktansvärd risk för att den enskildes rätt till sådant skydd kränks, kan det utgöra hinder mot utlämning. Utredningen i HD ger dock inte underlag för bedömningen att en utlämning av R.V. till Serbien skulle strida mot konventionen.