NJA 2006 s. 202
Fråga om förlängning av besöksförbud.
K.H. dömdes den 14 december 2001 av Svea hovrätt för bl.a. våldtäkt mot sin tidigare hustru M.K. till fängelse fyra år. Han frigavs villkorligt den 26 mars 2004. Prövotiden löpte ut den 27 juli 2005.
Den 22 oktober 2001 meddelade allmän åklagare i Stockholm K.H. besöksförbud, innebärande förbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter M.K. Besöksförbudet förlängdes därefter kontinuerligt. Den 25 maj 2005 förlängdes förbudet till och med den 25 maj 2006.
Stockholms tingsrätt
K.H. begärde att Stockholms tingsrätt skulle pröva åklagarens senaste förlängningsbeslut och yrkade att tingsrätten skulle upphäva besöksförbudet med omedelbar verkan. I andra hand yrkade han att, för det fall besöksförbudet kvarstod, hans nödvändiga kontakter i samband med umgänge med sonen S.H. skulle undantas.
Tingsrätten (rådmannen Bengt Bondeson och tre nämndemän) meddelade den 1 juli 2005 följande
Slutliga beslut
Det har inte framkommit några skäl som ger anledning att häva det utfärdade besöksförbudet. Tingsrätten avslår därför K.H:s begäran.
Svea hovrätt
K.H. överklagade i Svea hovrätt. Som det fick förstås, vidhöll han i hovrätten sitt yrkande såsom det framställts i tingsrätten.
Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Rehnström samt hovrättsråden Barbro Röst Andréasson, referent, och Ingela Halvorsen) meddelade den 26 juli 2005 följande
Beslut
Hovrätten avslår överklagandet.
Högsta domstolen
K.H. överklagade och yrkade att besöksförbudet skulle upphävas. För det fall besöksförbudet skulle bestå yrkade han att hans nödvändiga kontakter i samband med umgänge med sonen skulle undantas.
Riksåklagaren bestred ändring, även på M.K:s vägnar.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Charlotta Riberdahl, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
Av utredningen i målet framgår att K.H. haft besöksförbud sedan den 22 oktober 2001 på begäran av hans tidigare hustru M.K. Det nu överklagade beslutet löper från och med den 26 maj 2005 till och med den 25 maj 2006. K.H. dömdes den 14 december 2001 av Svea hovrätt för olika övergrepp mot M.K. till fängelse fyra år. Gärningarna begicks under maj- juli 2001. Han frigavs villkorligt den 26 mars 2004.
Av 1 § andra stycket lagen (1988:688) om besöksförbud framgår, såvitt gäller förutsättningarna för besöksförbud, att ett sådant förbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som besöksförbudet avser skydda. Vid bedömningen av om sådan risk föreligger skall särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot den andra personens liv, hälsa, frihet eller frid. I tredje stycket samma paragraf anges att besöksförbud inte får meddelas om syftet med förbudet kan uppnås genom någon annan mindre ingripande åtgärd.
Enligt 4 § besöksförbudslagen skall besöksförbud meddelas för viss tid, högst ett år. Förbudet får förlängas med högst ett år i taget.
En grundläggande förutsättning för besöksförbud är att det finns en konkret risk för att den som förbudet avser skydda kommer att utsättas för brott eller förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier. En särskilt viktig omständighet för bedömningen härvidlag är om den förbudet avses gälla tidigare har begått brott mot den andra personen (se prop. 1987/88:137 s. 18).
Av betydelse för riskbedömningen är också karaktären på tidigare brott, om det rör sig om enstaka eller flera gärningar och om brottet har begåtts vid ett eller flera tillfällen (se a. prop. s. 41).
I förevarande fall har K.H. varit underkastad besöksförbud i drygt fyra år. Han har under denna tid avtjänat ett längre fängelsestraff för allvarlig brottslighet riktad mot M.K., han har nu varit frigiven från straffet i två år. Såvitt framgår har han under denna tid helt avstått från kontakter med M.K.
När det gäller karaktären på den tidigare brottsligheten rör det sig om mycket allvarlig brottslighet. Den hänför sig emellertid till en begränsad tidsperiod och även om det rör sig om flera gärningar framstår brottsligheten som en engångsföreteelse. K.H. är, förutom ovan nämnda dom, inte heller tidigare straffad. Brottsligheten ligger numera långt tillbaka i tiden.
Risken för att K.H. på nytt skulle angripa M.K. framstår mot bakgrund av vad som ovan redovisats som förhållandevis liten. Tillräckliga skäl för att på nytt förlänga besöksförbudet saknas. Besöksförbudet skall därför upphävas.
Domslut
HD:s avgörande
HD upphäver besöksförbudet.
Domskäl
HD (justitieråden Munk, Håstad, Lindeblad, Nyström och Calissendorff, referent) meddelade den 7 april 2006 följande beslut.
Skäl
K.H. har sedan den 22 oktober 2001 varit ålagd förbud enligt 1 § lagen (1988:688) om besöksförbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter sin tidigare hustru M.K. Det nu överklagade beslutet om besöksförbud löper från och med den 26 maj 2005 till och med den 25 maj 2006. Frågan i målet är om förutsättningar föreligger för förlängning av besöksförbudet.
Enligt 1 § andra stycket besöksförbudslagen gäller som förutsättning för meddelande av ett besöksförbud att det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som besöksförbudet avses skydda. Vid bedömningen av om sådan risk föreligger skall särskilt beaktas om den för vilken förbudet avses gälla har begått brott mot den andra personens liv, hälsa, frihet eller frid. Av 3 § besöksförbudslagen framgår att ett förbud skall förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Enligt 4 § samma lag skall ett besöksförbud meddelas för viss tid, högst ett år. Förbudet får förlängas med högst ett år i taget.
En grundläggande förutsättning för meddelande av ett besöksförbud har avsetts vara att det finns en klar risk för att den som förbudet skall skydda kommer att utsättas för brott eller förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier (se prop. 1987/88:137 s. 18). Av betydelse vid riskbedömningen i de fall då den för vilken förbudet avses gälla tidigare har begått brott mot den andra personen, är karaktären på brottet eller brotten, om det rör sig om enstaka eller flera gärningar och om brott begåtts vid ett eller flera tillfällen (se a. prop. s. 41).
Enligt förarbetena till besöksförbudslagen övervägdes en maximitid om fem år för besöksförbud; ett förbud skulle dock i normalfallet gälla i ett år från tidpunkten för beslutet. Det framhölls emellertid att, även om det i enstaka fall kunde behövas en mycket lång förbudstid, det var bättre att lösa detta genom en möjlighet till förlängning eftersom frågan om förbudets sakliga berättigande då kunde omprövas i ljuset av vunna erfarenheter. (Prop. 1987/88:137 s. 21 f.)
En förlängning av ett besöksförbud är i princip att se som ett nytt beslut om meddelande av besöksförbud. Beslut om en förlängning av ett besöksförbud skall således föregås av en fullständig prövning av de omständigheter som då är för handen. Härvid bör även beaktas att ju längre ett besöksförbud varar, desto större kan ingreppet i rörelsefriheten te sig för den person som förbudet avser. Det kan i de fall det övervägs en förlängning av besöksförbudet finnas skäl att särskilt beakta möjligheten enligt 3 § besöksförbudslagen att göra begränsningar och undantag i detta. Omfattningen av förbudet kan då i ljuset av vunna erfarenheter anpassas efter parternas förhållanden; det kan t.ex. röra sig om att tillåta kontakter som föranleds av frågor rörande gemensamma barn (a. prop. s. 42).
Av särskild betydelse vid prövningen av en begäran om förlängning av ett besöksförbud har avsetts vara huruvida den som varit föremål för förbudet har efterlevt detta (se a. prop. s. 22). Om brottslighet mot den förbudet avses skydda lagts till grund för riskbedömningen vid meddelandet av det tidigare besöksförbudet, bör det omprövas om denna med hänsyn till den tid som förflutit fortfarande kan anses utgöra grund för slutsatsen att det föreligger en klar risk för fortsatt brottslighet. Slutligen skall vid riskbedömningen beaktas om det i övrigt föreligger några särskilda omständigheter som kan anses innebära att risken kvarstår för att den som ålagts förbudet kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avser att skydda.
K.H. dömdes den 14 december 2001 av Svea hovrätt till fängelse fyra år för olaga frihetsberövande, olaga tvång, ofredande och våldtäkt vid ett tillfälle, flera olaga hot under i huvudsak en dag samt våldtäkt vid ytterligare ett tillfälle. Gärningarna begicks under maj och juli år 2001. Samtliga brott var riktade mot M.K. Brotten begicks under en period då parterna bröt upp från sitt äktenskap. K.H. frigavs villkorligt den 26 mars 2004. K.H. och M.K. har ett nioårigt barn, som K.H. uppgett sig på grund av besöksförbudet inte ha träffat sedan hösten 2002.
Den brottslighet som K.H. dömts för är av allvarlig karaktär och det rör sig om flera gärningar. Emellertid hänför sig gärningarna till en begränsad tidsperiod som numera ligger så långt tillbaka i tiden, att enbart brottslighetens karaktär och omständigheterna kring denna inte längre kan läggas till grund för slutsatsen att det fortfarande föreligger en klar risk för att K.H. kommer att utsätta M.K. för brott eller förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier.
Det är ostridigt att K.H., som haft permissioner under straffverkställigheten och nu varit på fri fot i ca två år, inte vid något tillfälle har överträtt besöksförbudet. Vidare framgår att M.K. sedan år 2001 är omgift samt att också K.H. lever i ett nytt förhållande. Det har genom utredningen inte framkommit några nya omständigheter som talar för att det fortfarande föreligger någon beaktansvärd risk för att K.H. kommer att utsätta M.K. för brott eller förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier. Besöksförbudet skall därför hävas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut häver HD besöksförbudet.