NJA 2006 s. 3
Endast den som är berättigad till den prestation som verkställigheten avser har ansetts behörig att göra en ansökan om verkställighetsförklaring enligt Luganokonventionen.
Svea hovrätt
B.L. ansökte i Svea hovrätt om förklaring att en dom meddelad av förstainstansdomstolen i Torremolinos, Spanien, den 30 april 1998 angående rättegångskostnader i en tvist mellan B.L. samt L.M. och en annan person var verkställbar mot L.M. i Sverige.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsrådet Karl Matz) anförde i beslut den 8 mars 2002:
Hovrättens skäl
Luganokonventionen gäller i förhållande till Spanien. Konventionens krav för att domen skall få verkställas här i landet är uppfyllda (artiklarna 31 och 32 i konventionen samt lagen [1992:794] om domstols internationella behörighet och om verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen).
Domslut
Hovrättens avgörande
Hovrätten förklarar att den till detta beslut som bilaga A fogade domen (ej återgiven här. Red:s anm.) - meddelad av tingsrätten i Torremolinos, Spanien, den 30 april 1998, i mål nr 92/96 mellan F.G.R. och L.M., kärande, och B.L., svarande - är verkställbar i Sverige i den del som avser förpliktande för L.M.
I en till hovrätten ställd skrift förklarade sig L.M. överklaga hovrättens beslut samt yrka att HD skulle ”uppta målet till prövning”.
Hovrätten - som uppfattade L.M:s skrift som en ansökan om ändring enligt Luganokonventionens bestämmelser - upplyste L.M. härom samt förelade honom att komplettera sin ansökan på visst sätt. Härefter inkom L.M. med en ny skrift till hovrätten.
L.M. yrkade - så som hans talan uppfattades - att hovrätten skulle avslå B.L:s ansökan. Till stöd för yrkandet anförde han bl.a. följande. I enlighet med spansk rätt innebär domen en förpliktelse för honom att betala rättegångskostnaderna till den spanska domstolen och inte till B.L. För att B.L. skall ha rätt till ersättning från L.M. krävs att B.L. först har betalat till domstolen. Så har inte skett. B.L. har således inte någon rättslig grund för sin ansökan om verkställighetsförklaring.
B.L. hävdade i första hand att L.M:s ansökan - i enlighet med sin ordalydelse - skulle överlämnas till HD. Han anförde bl.a. att hovrätten inte formlöst ”får uppta ett överklagande till handläggning i annan ordning än vad som yrkats i överklagandet”.
I andra hand förklarade sig B.L. bestrida ändring. Han anförde därvid bl.a. att det var hans kostnader som avsågs med den spanska domen och att betalning enligt domen skulle - i enlighet med spansk rätt - fullgöras till honom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller och Lars Lundgren, referent, samt tf. hovrättsassessorn Fredrik Lundén) anförde i beslut den 21 mars 2003:
Hovrättens skäl
Skäl att överlämna L.M:s ansökan till HD föreligger inte.
Parterna har inte åberopat någon bevisning.
Prövningen i målet skall ske med tillämpning av bestämmelserna i Luganokonventionen. En utländsk dom får enligt artikel 34 i Luganokonventionen aldrig omprövas i sak. En ansökan om verkställighet av en sådan dom får enligt artikel 34 vägras endast på någon av de grunder som anges i artiklarna 27 och 28.
Det omstridda avgörandet gäller rättegångskostnader i en bakomliggande tvist mellan parterna. Av en dom av den 29 november 1997 framgår att L.M. och hans medpart pålagts kostnaderna dels för rättegången i första instans, dels för processen i överinstansen. Av avgörandet den 30 april 1998 framgår att kostnaderna fastställdes till 1 618 812 pesetas.
Varken av domen eller av utredningen i hovrätten framgår till vem betalning skall ske. Denna omständighet utgör dock inte grund för att avslå B.L:s ansökan om verkställighetsförklaring. På grund härav och då något annat hinder mot att förklara domen verkställbar inte har kommit fram skall L.M:s ansökan om ändring avslås. Hovrättens tidigare meddelade beslut skall alltså stå fast.
Domslut
Hovrättens avgörande
Hovrätten avslår L.M:s ansökan. Hovrättens beslut den 8 mars 2002 står därför fast.
Högsta domstolen
L.M. överklagade och yrkade att HD skulle avvisa eller ogilla B.L:s ansökan om verkställighetsförklaring.
B.L. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
I dom den 9 juli 1996 ogillade förstainstansdomstolen i Torremolinos, Spanien, en av L.M. och annan mot B.L. väckt talan gällande köp av fast egendom. Sedan appellationsdomstolen i Malaga lämnat kärandenas överklagande utan bifall fattade förstainstansdomstolen i Torremolinos den 30 april 1998 beslut om rättegångskostnaderna i målet.
Den 27 september 1999 yrkade B.L. vid Svea hovrätt att domstolen skulle förklara att domen från förstainstansdomstolen i Torremolinos den 30 april 1998 i mål nummer 92/96 är verkställbar i Sverige mot L.M. Till ansökan var fogad kopior av domarna och beslutet samt översättning av appellationsdomstolens dom och förstainstansdomstolens beslut. Efter det att B.L. förelagts att komplettera ansökan med bl.a. handlingar som visar att domen är fullt verkställbar i den stat där den meddelats återkallade han ansökan, varefter hovrätten skrev av målet från vidare handläggning.
Sedan B.L. gett in en ny ansökan i saken till hovrätten den 22 augusti 2001 förklarade hovrätten i beslut den 8 mars 2002 att domen är verkställbar i Sverige i den del som avser förpliktande för L.M.
I en begäran om omprövning yrkade L.M. därefter att hovrätten skulle avslå B.L:s ansökan. Till stöd för sin begäran anförde han bl.a. att B.L. saknar rättslig grund för sin ansökan eftersom domen innebär att han har förpliktats att betala rättegångskostnaderna till den spanska domstolen och inte till B.L.
Hovrätten lämnade i det överklagade beslutet L.M:s begäran om omprövning utan bifall. Hovrätten fann bl.a. att det varken av domen eller av utredningen i hovrätten framgår till vem betalning av rättegångskostnaderna skall ske, men att denna omständighet inte utgjorde grund för att avslå ansökan om verkställighetsförklaring samt att något annat hinder mot att förklara domen verkställbar inte kommit fram.
L.M. har i HD vidhållit sitt påstående att B.L. inte har förmått visa att han i vart fall för närvarande är rätt part eftersom det ankommer på L.M. och den andre käranden att först betala rättegångskostnaderna till den spanska domstolen varefter B.L. äger rätt att uppbära dessa sedan även han betalat domstolen.
B.L. har till grund för bestridandet anfört att det åligger L.M. att ersätta honom för rättegångskostnaderna och att han således är behörig att ansöka om verkställighet.
Som hovrätten funnit skall ansökan prövas enligt bestämmelserna i Luganokonventionen. Enligt artikel 31 skall en dom som har meddelats i en konventionsstat och som är verkställbar i den staten verkställas i en annan konventionsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där. Av artiklarna 46 och 47 framgår bl.a. att den part som ansöker om verkställighet skall ge in en kopia av domen samt handlingar (47 1.) som visar att domen är verkställbar enligt lagen i ursprungsstaten.
I propositionen till lagen med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen 1991/92:128 anförs bl.a. (s. 213) att föreskriften i artikel 47 1. inte innebär att ett särskilt intyg om verkställbarhet behöver företes, detta kan i vissa fall framgå direkt av den utländska domen. För det fall att det hos domstolen finns kunskap om innehållet i den utländska rättsordning som ansökan gäller har domstolen alltså rätt att använda dessa kunskaper när ärendet avgörs.
B.L:s ansökan avser den spanska domstolens beslut om rättegångskostnader. Huruvida L.M. och hans medpart skall betala dessa direkt till B.L. eller om betalning först skall ske till domstolen kan inte utläsas vare sig av domen eller beslutet. Denna fråga är av formell natur. Om betalning inte skall ske till B.L. är domen nämligen inte verkställbar för hans räkning vare sig i Spanien eller i Sverige, vilket innebär att han inte heller är behörig att ansöka om verkställighet.
Varken av hovrättens akt eller andra förhållanden framgår att hovrätten har besuttit kunskaper om innehållet i spansk rätt när den har prövat ansökan. Hovrätten borde därför innan ansökan godkändes ha förelagt B.L. att komplettera denna med utredning angående innehållet i spansk rätt i aktuellt avseende eller med ett intyg från den spanska domstolen.
Visserligen finns inte något hinder för HD att pröva frågan huruvida domen är verkställbar i Spanien (se EG-domstolens dom i mål C 275-94). Emellertid framstår det som tveksamt om de bestämmelser ur den spanska rättegångsbalken som B.L. gett in i HD avser rätt tid. Även i övrigt kan kompletteringar behöva ske. Denna utredning bör införskaffas i hovrätten. Hovrättens beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för vidare handläggning.
Domslut
HD:s avgörande
Med undanröjande av hovrättens beslut återförvisar HD frågan huruvida verkställighetsförklaring skall meddelas till hovrätten för fortsatt behandling.
Domskäl
HD (justitieråden Lennander, Victor, Lindeblad, Nyström, referent, och Virdesten) meddelade den 3 januari 2006 följande beslut:
Skäl
B.L. har ansökt om att en dom meddelad av förstainstansdomstolen i Torremolinos, Spanien, den 30 april 1998, avseende rättegångskostnader i en tvist mellan honom samt L.M. och dennes medpart, skall förklaras vara verkställbar i Sverige. Han har därvid även åberopat dom den 9 juli 1996, meddelad av samma domstol, samt dom den 29 november 1997, meddelad av appellationsdomstolen i Malaga. Enligt sistnämnda domar ålades L.M. och hans medpart att betala kostnaderna för rättegångarna i de båda domstolarna.
Prövningen skall, som hovrätten funnit, ske med tillämpning av konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område upprättad i Lugano den 16 september 1998 (Luganokonventionen). Enligt konventionens artikel 31 skall en dom som har meddelats i en konventionsstat och som är verkställbar i den staten verkställas i en annan konventionsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där (jfr numera artikel 38.1 i Bryssel I-förordningen).
Ansökan om verkställighetsförklaring får göras av envar som kan kräva verkställighet av domen i ursprungsstaten (Pålsson, Brysselkonventionen, Luganokonventionen och Bryssel I-förordningen, 2002 s. 258). Endast den som är berättigad till den prestation som verkställigheten avser kan anses behörig att göra en verkställighetsansökan.
Som hovrätten uttalat framgår inte av den dom som avses med ansökan till vem betalning skall ske. Detta kan inte heller utläsas av de övriga åberopade domarna. B.L. har gjort gällande att det följer av spansk rätt att han är berättigad till betalningen. L.M. har häremot påstått att spansk rätt innebär att han är betalningsskyldig gentemot domstolen samt att B.L. är berättigad till betalning endast under förutsättning att han betalat domstolen, något han inte har gjort.
B.L. har i HD givit in viss lagtext som enligt uppgift innehåller bestämmelser i den spanska rättegångsbalken. För att avgöra om B.L. är berättigad till rättegångskostnadsersättningen och således är behörig att ansöka om verkställighetsförklaring krävs ytterligare utredning som B.L. bör beredas tillfälle att inkomma med. Detta bör ske i hovrätten. Hovrättens beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för vidare handläggning.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer det överklagade beslutet och återförvisar målet till hovrätten för fortsatt behandling.
HD:s beslut meddelat: den 3 januari 2006.
Mål nr: Ö 1620-03.
Lagrum: artikel 31 konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område upprättad i Lugano den 16 september 1988 (Luganokonventionen).