NJA 2007 not 26

Den 5:e. 26.(Ö 4128-05) A-L.N. mot H.G., I.P., Länsförsäkringar Hypotek AB m.fl. angående omprövning av skuldsanering.

Ibeslutden 26 oktober 2001 biföll Nacka tingsrättA-L.N:s ansökan om skuldsanering. Skuldsaneringen förenades med en betalningsplan enligt vilken hon skulle betala 691 kr per månad i 60 månader.

I en ansökan som kom in tilltingsrättenden 1 september 2004 begärde H.G. att beslutet om skuldsanering skulle omprövas. Genom beslutden 17 december 2004 lämnades hennes ansökan utan bifall.

H.G. och Länsförsäkringar Hypotek AB överklagade tingsrättens beslut iSvea hovrättoch yrkade att hovrätten skulle upphäva beslutet att bevilja A-L.N. skuldsanering eller i andra hand ändra det. Som grund för yrkandena anförde de att A-L.N. hade avvikit från den fastlagda betalningsplanen.

Med ändring av tingsrättens beslut den 17 oktober 2004 upphävdehovrätteni beslutden 3 oktober 2005 tingsrättens beslut att bevilja A-L.N. skuldsanering.

A-L.N. yrkade i HD att hennes den 26 oktober 2001 beviljade skuldsanering skulle bestå.

H.G., I.P. och Länsförsäkringar Hypotek AB bestred ändring. Övriga borgenärer bereddes tillfälle att yttra sig.

Föredragandenföreslog att HD skulle meddela följande beslut. Skäl.Parterna har i HD i allt väsentligt vidhållit vad de anfört i hovrätten. A-L.N. har tillagt att skulden till H.G. enligt skuldsaneringsbeslutet numera är helt betald.

Trots att en skuldsanering bör vara definitiv är det ofrånkomligt att vissa undantag måste göras från denna princip. Det rör sig om vissa illojala förfaranden från gäldenärens sida genom att denne på olika sätt undanhållit egendom från borgenärerna.

Det huvudsakliga syftet med skuldsaneringsinstitutet är rehabiliterande på så sätt att svårt skuldsatta personer skall få en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem och därigenom få en ny chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv. Samtidigt skall skuldsaneringen gynna borgenärskollektivet genom att gäldenären betalar åtminstone någon del av sina skulder. De borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen skall behandlas lika, den s.k. likabehandlingsprincipen. Skuldsaneringssystemet bygger genomgående på gäldenärens eget agerande och dennes aktiva medverkan under hela förfarandet (se prop. 1993/94:123 s. 72 ff. och 104 f.). Det har inte befunnits lämpligt med en ordning där gäldenären förlorar den direkta kontakten med borgenärerna. Gäldenärens ansvar för fullgörandet av betalningarna fyller också en viktig funktion som ett led i rehabiliteringen (se prop. 2005/06:126 s. 51).

Enligt 24 § 1 st. 4 skuldsaneringslagen (2006:548) – före den 1 januari 2007 27 § 1 st. 4 skuldsaneringslagen (1994:334) – kan, på ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om skuldsanering, beslutet under vissa förutsättningar omprövas om gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen inte är ringa. Skuldbefrielsen kan på så sätt anses villkorad under den tid som betalningsplanen löper (se prop. 1993/94:123 s. 106 f.).

Med en inte ringa avvikelse från betalningsplanen avses att gäldenären medvetet underlåter att följa betalningsplanen. Inte varje litet avsteg från planen bör medföra att skuldsaneringen omprövas. Enstaka, kortvariga betalningsdröjsmål bör inte kunna föranleda att skuldsaneringen upphävs. Det skall vara fråga om längre betalningsdröjsmål eller upprepade betalningsförsummelser. Hänsyn bör tas till anledningen till ett eventuellt betalningsdröjsmål. Ju mer ursäktligt dröjsmålet är, desto svagare är skälen för att upphäva en skuldsanering. Det rör sig om situationer då gäldenären handlat illojalt mot syftena med skuldsaneringsförfarandet eller annars grovt åsidosatt sina skyldigheter (se prop. 1993/94:123 s. 171 f. och 230 ff.). Det blir således fråga om en samlad bedömning i det enskilda fallet.

Tidigare blev följden av en omprövning då gäldenären inte följt betalningsplanen att skuldsaneringsbeslutet antingen fick bestå eller att det upphävdes. Sedan den 1 januari 2007 finns också möjlighet att ändra betalningsplanen. Anledningen till denna ändring är att det framkommit att gäldenärer vars ekonomiska förhållanden väsentligen har försämrats inte själva ansöker om omprövning trots att de inte har ekonomisk förmåga att följa betalningsplanen (se prop. 2005/ 06:124 s. 57 f. och 82 f.).

A-L.N. har varit – i vart fall – i dröjsmål med betalning till en borgenär vid ca 15 tillfällen. Visserligen rör det sig om endast en mindre del av det månatliga beloppet enligt betalningsplanen, ca 8 procent, men betalningsförsummelserna har förekommit vid ett stort antal tillfällen. Hon har också vid flera tillfällen varit i dröjsmål med betalningen till sin största borgenär. Det är således fråga om upprepade betalningsförsummelser, som i vissa fall avsett en stor del av det månatliga beloppet. Frågan är då om betalningsförsummelserna ändå får anses ursäktliga. Med hänsyn till skuldsaneringsinstitutets syfte och utformning bör stora krav ställas på gäldenären när det gäller dennes ansträngningar att uppfylla betalningsplanen. Även om A-L.N. varit omedveten om att H.G. inte erhållit full betalning enligt betalningsplanen kan hennes agerande att avstå från att kontrollera att så är fallet inte anses acceptabelt. I detta sammanhang får det även anses som försvårande att A-L.N. försökt att i förtid betala hela skuldsaneringslikviden (jfr Hellners och Mellqvist, Skuldsaneringslagen, 2 uppl. 2000 s. 168). Med hänsyn till det anförda och då situationen inte är sådan att det kan bli aktuellt att ändra betalningsplanen bör skuldsaneringen upphävas. Vid denna utgång saknas skäl att pröva huruvida anledning föreligger att på annan grund ändra eller upphäva skuldsaneringsbeslutet.

Överklagandet skall således lämnas utan bifall.

Avgörande.HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD:s beslut. Skäl.Efter hovrättens beslut har en ny skuldsaneringslag (2006:548) trätt i kraft den 1 januari 2007. De nya reglerna är tillämpliga i målet utom såvitt gäller själva förfarandet (se punkt 2 i övergångsbestämmelserna).

Ett beslut om skuldsanering är avsett att slutgiltigt reglera en gäldenärs totala skuldsituation. Det har emellertid ansetts ofrånkomligt att vissa undantag måste göras från denna princip. Ett skuldsaneringsbeslut kan således omprövas dels på ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om skuldsanering enligt 24 § 1 st. skuldsaneringslagen – före den 1 januari 2007 27 § 1 st. i 1994 års skuldsaneringslag (1994:334) – och dels på ansökan av gäldenären enligt 25 § skuldsaneringslagen – före den 1 januari 2007 28 § i 1994 års skuldsaneringslag.

Bestämmelsen om omprövning av ett skuldsaneringsbeslut efter ansökan av en borgenär tar främst sikte på de fall då illojala förfaranden från gäldenärens sida har inverkat på beslutet om skuldsanering eller på dess utformning. Omprövning kommer emellertid även ifråga om gäldenären har avvikit från betalningsplanen eller om dennes ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats beroende på omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet om skuldsanering.

I det fallet att gäldenären inte följt betalningsplanen kan en omprövning av ett skuldsaneringsbeslut resultera i att beslutet består. Detta förutsätter att avvikelsen är ringa. Är det fråga om en avvikelse som inte är ringa var tidigare den enda möjlighet som stod till buds att skuldsaneringsbeslutet upphävdes i sin helhet. Enligt den nya skuldsaneringslagen finns numera – i likhet med vad som redan tidigare gällde när gäldenären ansökt om omprövning – möjlighet att i stället ändra skuldsaneringsbeslutet. Denna möjlighet har införts med hänsyn främst till lagens rehabiliterande syfte (prop. 2005/06:124 s. 57 f. och 83).

Av skuldsaneringsbeslutet beträffande A-L.N. framgår att det totala skuldbeloppet uppgick till närmare en miljon kr och att hennes betalningsförmåga bedömdes till knappt 700 kr per månad. Den betalningsplan som har gällt för A-L.N. under 60 månader har omfattat ett tiotal borgenärer.

A-L.N. har underlåtit att erlägga betalningen till H.G. vid ett 15-tal tillfällen. Det rör sig om en mindre del av det totala månatliga beloppet enligt betalningsplanen, ca 56 kr per tillfälle, ett par gånger det dubbla. A-L.N. har vidare varit i dröjsmål med fyra betalningar till Länsförsäkringar med 505 kr, varav två var av betydande längd. Samtliga betalningar till borgenärerna enligt skuldsaneringsbeslutet är numera erlagda och sluttiden för betalningsplanen är passerad.

För att en underlåtelse att följa betalningsplanen skall kunna betraktas som ringa bör det vara fråga om enstaka, kortvariga betalningsdröjsmål eller sådana dröjsmål som framstår som ursäktliga (prop. 1993/94:123 s. 171 f.). Det är i förevarande fall fråga om en underlåtenhet att erlägga ett betydande antal betalningar till en av borgenärerna samt ett par långvariga dröjsmål med betalning till en annan borgenär. Betalningsförsummelserna har inte varit ursäktliga. Avvikelsen från betalningsplanen kan inte betraktas som ringa. Det finns därför inte förutsättningar att låta skuldsaneringsbeslutet bestå och beslutet skall då upphävas eller ändras.

Eftersom emellertid den per den 1 januari 2007 införda möjligheten att vid gäldenärens avvikelse från betalningsplan ändra skuldsaneringsbeslutet inte kunnat beaktas av tingsrätten eller hovrätten bör ärendet återförvisas till tingsrätten för förnyad behandling.

Avgörande.HD undanröjer domstolarnas beslut och visar ärendet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.