NJA 2007 not 8

Den 9:e. 8.(Ö 1285-06) Överklagande av D.B. angående inträde i Sveriges advokatsamfund.

Sveriges advokatsamfundsstyrelse avslog genom beslut den 9 februari 2006 D.B:s ansökan om inträde i samfundet då han inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

D.B. yrkade att HD skulle förklara honom berättigad till inträde i Sveriges advokatsamfund. Advokatsamfundets styrelse avstyrkte bifall till överklagandet.

HD:s beslut. Skäl.Av ansökningshandlingarna framgår att D.B. avlade juris kandidatexamen den 18 februari 1992 och att han alltsedan dess arbetar som biträdande jurist hos advokaten A.B.

D.B. har vid två tidigare tillfällen ansökt om inträde i advokatsamfundet. Den första ansökan återkallades, och den andra ansökan avslogs av advokatsamfundets styrelse den 15 oktober 1999 på den grunden att D.B. inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. I det överklagade beslutet har styrelsen på samma grund avslagit en ny ansökan av honom om inträde i samfundet.

Advokatsamfundet har i nu aktuellt ärende anfört bl.a. följande. Huddinge tingsrätt och fem advokater har framfört kritik som avser att D.B. uppvisat brister i sin processföring och i omdöme samt i förmåga att tillvarata sina klienters rätt. Även om de anmärkningar som legat till grund för avslag i det tidigare ansökningsärendet inte skall beaktas i detta ärende så kan det noteras att de nu aktuella anmärkningarna liksom anmärkningarna i det tidigare ansökningsärendet tar sikte på brister i processföring och i omdöme. Det som uttalats i positiv riktning under lämplighetsutredningen kan inte uppväga den kritik som framförts mot D.B.

D.B. har beträffande den kritik som framförts från Huddinge tingsrätt, av en domare, och av en advokat anfört bl.a. följande. Anmärkningarna avser en tvist där ett advokatbolag, som företräddes av advokaten, krävde betalning för ett uppdrag att som god man företräda Allmänna arvsfonden vid en boutredning. I målet invände D.B:s klient, till vilken arvsfonden avstått arvet, mot det begärda arvodets skälighet. Påståenden om brister i stämningsansökan och åberopade rättsliga grunder samt i frågor som han ställt till rätten och vittnena måste delvis bero på ett missförstånd eftersom han företrädde svaranden och inte käranden. Det har inte förelegat någon osäkerhet beträffande de rättsliga grunderna för klientens invändningar. Däremot ifrågasatte han domstolens behörighet därför att dödsboet upplösts och dess skyldigheter enligt hans uppfattning därmed övergått på hans klient som bodde i Norrtälje. Motpartsombudet har påstått att bevisning som åberopats av D.B:s klient saknade relevans och styrka. Bevisningen syftade till att styrka klientens invändningar avseende skäligheten i det begärda arvodet och den avvisades inte heller av rätten. Motpartsombudet har också kritiserat honom för att han inte avrått sin klient från att driva målet och att han inte utnyttjat de möjligheter till förlikning som erbjöds. Klienten ville emellertid till varje pris få skäligheten i det av den gode mannen begärda arvodet prövad och var därför inte beredd att acceptera förlikningsförslag.

D.B. har vidare anfört följande. I ett fall har den advokat som framfört viss kritik trots denna rekommenderat honom till inträde i samfundet. – I ett annat fall avser anmärkningarna som riktats mot honom ett äktenskapsskillnads- och bodelningsärende där kritik framförts av den advokat som var bodelningsförrättare i ärendet och av motpartsombudet. Kritiken från dessa båda advokater går ut på att han behandlade klientens make på ett omdömeslöst sätt och därmed omöjliggjorde förlikning samt att han onödigt försvårade och fördyrade handläggningen för klienten. Han vidgår att han i en för hans klient akut situation uttryckte sig olämpligt i en skrift. I ärendet gjordes anmälningar mot både hans principal A.B. och motpartsombudet till samfundet utan att det föranlett någon åtgärd från samfundets sida. Den advokat, som var bodelningsförrättare i det förut nämnda ärendet, har också framfört liknande kritik vad avser hans handläggning av två andra familjerättsliga ärenden där han företrätt den ena maken. I båda dessa ärenden uppnådde hans klient det eftersträvade resultatet. – I ett umgängesärende avser kritiken från motpartsombudet att han begärde att bli förordnad som nytt rättshjälpsbiträde, trots att det inte fanns förordnande för tidigare ombud, och att han inte heller förde saken framåt. Hans begäran att bli förordnad som rättshjälpsbiträde grundade sig på en felaktig uppgift, som klienten lämnade. Det hör till saken att han erhöll uppdraget på eftermiddagen dagen innan förberedelsen skulle äga rum. Han kom emellertid senare att förordnas till rättshjälpsbiträde i målet, och hans klient kom också att interimistiskt erhålla visst umgänge med sin dotter. Saken måste därför anses ha förts framåt för hans klient. Ärendet var tungrott på grund av att klienten inte hörde av sig och själv gav in inlagor i målet vilket ledde till att han senare begärde sitt entledigande som rättshjälpsbiträde. – I ett skadeståndsärende har anmärkningar riktats mot honom av ett motpartsombud för att han för sin klients räkning yrkade ersättning för skador på en fastighet med ett belopp som översteg fastighetens marknadsvärde och för att den bevisning han åberopade var svag. Kritiken är i så måtto riktig att det belopp som yrkades var väl högt i förhållande till fastighetens taxeringsvärde, men eftersom parterna förliktes gjorde inte klienten någon rättsförlust.

HD har i tidigare ärenden uttalat att samfundets beslut i lämplighetsfrågor bör frångås endast om utredningen i det överklagade ärendet visar att de anmärkningar som samfundets beslut grundas på inte har den omfattning och styrka som samfundet utgått ifrån eller om det annars står klart att anmärkningarna inte kan tillmätas den betydelse som har skett vid samfundets prövning eller om något annat särskilt förhållande föranleder därtill. Det åligger vidare den som förvägrats inträde att styrka sin lämplighet. (Se bl.a. NJA 1991 s. 232.)

I ärendet föreligger åtskilliga positiva yttranden angående D.B. Av dessa bör särskild betydelse tillmätas yttrandet från tingsrätten i Norrtälje där han bedriver sin verksamhet. Den kritik som framfördes från tingsrätten i det tidigare ansökningsärendet år 1999 var utförlig och avsåg liknande förhållanden som han av andra nu kritiserats för. Domarna i tingsrätten anser emellertid att D.B. numera fyller kraven för inträde i samfundet. De anmärkningar som framförts av Huddinge tingsrätt och av motpartsombudet i den därvarande tvisten synes delvis grunda sig på missuppfattningar. Av den här i HD företedda bevisuppgiften framgår att någon anmärkning inte torde kunna riktas mot relevansen i den bevisning som D.B. åberopat i målet eller mot innehållet i bevisuppgiften. De övriga anmärkningar som åberopats framstår inte som allvarliga i belysning av det som han har anfört i HD.

Med hänsyn till det anförda får det anses att de anmärkningar som samfundets beslut grundats på inte har den omfattning och styrka som samfundet utgått från. De bör därför inte tillmätas den betydelse som de har tillagts vid samfundets prövning. HD finner att D.B. styrkt sin lämplighet att vinna inträde i samfundet.

Avgörande.Med ändring av det överklagade beslutet förklarar HD D.B. berättigad att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund.