NJA 2007 s. 213

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Lars Vestergren) anförde i dom den 18 oktober 2006:

Domskäl

J.V.V. har bekräftat att han haft den angivna spriten på sig men uppgett att han trodde att det rörde sig om ”laglig” sprit.

J.V.V. har uppgett i huvudsak följande. Han och några kamrater satt i Läroverksparken i Falun. Polisen kom fram och tog bl.a. hans väska med spritflaskan i. Han såg inte att en av personerna i hans sällskap hade en dunk med sprit förrän polisen tog hand om den.

Han hade fått spriten av en person i Borlänge. Personen hällde över spriten från en glasflaska med etikett på. Det såg ut som en kommersiellt producerad flaska. Han var själv påverkad och tyckte inte att det hela var särskilt konstigt i det tillstånd som han själv befann sig i. Personen som han fick spriten av hade själv druckit av den. Han kände inte personen sedan tidigare.

Tingsrätten gör följande bedömning

Tingsrätten finner utrett att det varit fråga om illegalt framställd sprit i den flaska som J.V.V. hade och i den dunk som en annan person i hans sällskap hade. Vidare håller tingsrätten, med stöd av tullverkets analysrapport, med säkerhet för visst att spriten i flaskan och dunken har samma ursprung.

J.V.V:s uppgifter om hur han kommit över spriten är helt omöjliga att kontrollera och vinner inte stöd av andra uppgifter i utredningen än hans egna uppgifter. Tingsrätten accepterar inte hans uppgifter utan håller i stället med säkerhet för visst att han känt till att det varit fråga om olovligen tillverkad sprit som han innehaft.

Det har dock varit fråga om en så pass begränsad mängd alkohol att tingsrätten, i enlighet med vad försvaret framhållit, anser att gärningen bör kunna bedömas som ringa och därför inte föranleda straff.

Med hänsyn till det anförda bör åtalet ogillas.

Åklagarens yrkande om förverkande är medgivet och lagligen grundat och skall bifallas.

Domslut

Domslut

Åtalet ogillas.

I beslag tagen flaska innehållande 2,5 deciliter sprit förklaras förverkad. Beslaget skall bestå.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Per Sundberg och tf. hovrättsassessorn Jenny Ferm, referent, samt nämndemannen Kåge Pihl) anförde i dom den 15 december 2006:

Hovrättens domskäl

J.V.V. har hörts på nytt i hovrätten. Han har då berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom. Den skriftliga bevisning som åberopades vid tingsrätten har åberopats även här.

Vad som förekommit här ger inte hovrätten anledning att frångå tingsrättens bedömning att J.V.V. uppsåtligen har innehaft ca 2,5 dl olovligen tillverkad sprit.

Frågan hovrätten då har att ta ställning till är huruvida gärningen kan bedömas som ringa och därför inte föranleda något straff.

I 10 kap. 1 § 3 p. alkohollagen anges att den som bl.a. förvärvar eller innehar olovligt tillverkad sprit döms till böter eller fängelse högst två år. Av förarbetena till denna bestämmelse (se prop. 1998/99:134 s. 115 ff. och s. 183) framgår att syftet med att kriminalisera även innehav av olovligt tillverkad sprit bl.a. varit att försvåra för tillverkarna och försäljarna av svartsprit att få avsättning för sina produkter samt att underlätta polisens bekämpning av hembränd eller på annat sätt olovligt tillverkad eller renad sprit. Det anges även att kriminaliseringen troligen skulle få en moralhöjande verkan. Vidare framgår att avsikten inte varit att helt obetydliga förvärv eller innehav skall vara straffbara. Som exempel anförs att om någon innehaft en liten mängd sådan sprit bör gärningen normalt kunna komma att betraktas som ringa och därmed falla utanför det straffbara området. I samband med uttalandet hänvisas till 10 kap. 8 § alkohollagen.

I 10 kap. 8 § alkohollagen anges att i de fall vissa gärningar som är straffbelagda i alkohollagen, däribland innehav av olovligt tillverkad sprit, kan anses ringa, skall inte dömas till straff. I förarbetena till denna bestämmelse har anförts att ringa brott exempelvis kan vara att tillåten alkoholhalt överskridits i endast ringa mån men att brottet dock kan vara att betrakta som ringa även av andra orsaker (se prop. 1994/95:89 s. 115). Det finns inte något vägledande avgörande beträffande den gränsdragningsfråga som hovrätten nu har att ta ställning till. Frågan huruvida vissa typer av brott mot alkohollagen, såsom t.ex. olovligt anskaffande av alkoholdrycker, skall bedömas som ringa har visserligen varit föremål för prövning i ett antal hovrättsavgöranden. Dessa har emellertid avsett andra typer av gärningar än den nu aktuella.

I förevarande fall har J.V.V. innehaft ca 2,5 dl olovligt tillverkad sprit. Alkoholhalten har uppgått till 35,3 volymprocent. Även om det varit fråga om innehav av en förhållandevis begränsad mängd alkohol har den ändå, med hänsyn till alkoholhalten, kunnat orsaka en väsentlig grad av berusning. Hovrätten finner mot bakgrund härav att det inte varit fråga om ett sådant obetydligt innehav som enligt förarbetena bör vara strafffritt. Att undanta den nu aktuella mängden alkohol från det straffbara området skulle dessutom kunna motverka de syften som ligger till grund för kriminaliseringen av innehav av olovligt tillverkad sprit. Det har heller inte framkommit någon annan omständighet kring innehavet som gör att gärningen skall bedömas som ringa. Vad J.V.V. gjort sig skyldig till kan således inte anses som ringa och åtalet skall därför bifallas.

Mot bakgrund av att J.V.V. var just fyllda 17 år vid gärningstillfället finner hovrätten - med tillämpning av 29 kap. 7 § BrB - att påföljden kan stanna vid penningböter 500 kr.

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens dom dömer hovrätten J.V.V. för brott mot alkohollagen enligt 10 kap. 1 § 3 p. alkohollagen (1994:1738). Hovrätten bestämmer påföljden till penningböter 500 kr.

Nämndemannen Hjördis Herlitz var skiljaktig enligt följande: J.V.V:s uppgifter om hur han fått tillgång till den aktuella spriten är inte sådana att de kan lämnas utan avseende. De är heller inte motbevisade av åklagaren. De skall därför läggas till grund för bedömningen av åtalet och det går därmed inte att säga att han gjort sig skyldig till ett uppsåtligt innehav av olovligt tillverkad sprit. Åtalet skall därför lämnas utan bifall och tingsrättens domslut således fastställas.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Gertrud Lennander, Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, referent, och Kerstin Calissendorff) meddelade den 3 april 2007 följande dom:

Domskäl

Enligt 10 kap. 1 § tredje punkten alkohollagen (1994:1738) döms den som innehar sprit eller spritdrycker som är olovligt tillverkade till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är att anse som ringa skall enligt 8 § i samma kapitel inte dömas till straff.

Hovrätten har dömt J.V.V. för att den 3 juni 2006 i Läroverksparken i Falun ha innehaft ca 2,5 dl olovligt tillverkad sprit med en alkoholhalt uppgående till 35,3 volymprocent. Enligt hans egna uppgifter fanns spriten i en flaska som han förvarade i sin väska. Den fråga som HD nu skall besvara är om gärningen är att anse som ringa enligt 10 kap. 8 § alkohollagen och därmed faller utanför det straffbara området.

Innehav av sprit eller spritdrycker som är olovligt tillverkade kriminaliserades genom en lagändring som trädde ikraft den 1 januari 2000. Bakgrunden till lagstiftningen var den ökade förekomsten av och handeln med illegal alkohol, en handel som i stor utsträckning riktade sig till ungdomar. Det framhölls att en av grundpelarna i den svenska alkoholpolitiken är skyddet för ungdomen. Det anges i förarbetena att en straffrättslig skärpning till att omfatta innehav troligen skulle få en moralhöjande verkan och att den även skulle underlätta polisens bekämpning av hembränd eller på annat sätt olovligt tillverkad eller renad sprit (se prop. 1998/99:134 s. 117).

Avsikten med kriminaliseringen var emellertid inte att helt obetydliga innehav skulle vara straffbara. Enligt förarbetena borde innehav av en liten mängd olovligt tillverkad sprit normalt komma att betraktas som ringa och därmed falla utanför det straffbara området i enlighet med regleringen i 10 kap. 8 § alkohollagen (se prop. 1998/99:134 s. 183). I förarbetena till denna bestämmelse anges att en gärning kan vara ringa om tillåten alkoholhalt överskridits endast i ringa mån men att gärningen kan vara att betrakta som ringa även av andra orsaker. Utöver vad nu redovisats ges inte någon närmare ledning för bedömningen av vilka fall av innehav som kan anses ringa och praxis på området är sparsam. Det kan i sammanhanget påpekas att bestämmelsen i 10 kap. 8 § alkohollagen om straffrihet för gärningar som är ringa omfattar ett flertal olikartade brott i 10 kap.alkohollagen.

I förevarande fall har J.V.V. innehaft ca 2,5 deciliter olovligt tillverkad sprit med en alkoholhalt uppgående till 35,3 volymprocent. Som hovrätten anfört har den innehavda mängden sprit med hänsyn till alkoholhalten kunnat orsaka en väsentlig grad av berusning. Med hänsyn härtill och med beaktande av de intressen som kriminaliseringen avser att skydda kan det inte anses vara fråga om ett sådant helt obetydligt innehav som kan medföra straffrihet. Någon annan omständighet som skulle kunna medföra att gärningen skall bedömas som ringa föreligger inte.

På grund av det anförda skall den fråga som angivits i beslutet om prövningstillstånd besvaras nekande. Skäl saknas att meddela prövningstillstånd beträffande återstående delar av målet.

Domslut

Domslut

HD förklarar att den gärning som hovrätten har dömt J.V.V. för inte är att anse som ringa enligt 10 kap. 8 § alkohollagen (1994:1738).

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens domslut står därmed fast.