NJA 2007 s. 533

Fråga om tidigare ostraffad gärningsman, som gjort sig skyldig till flera tillgreppsbrott, skall utvisas på grund av återfallsrisk. (Jfr NJA 2006 s. 375.)

Kalmar tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Kalmar tingsrätt åtal - såvitt nu är i fråga - mot ryske medborgaren M.J., född 1977, för snatteri och stöld enligt följande gärningsbeskrivningar:

Åtalspunkt 1, snatteri. M.J. och G.M. har den 9 juni 2005 på Hemköp i Oskarshamn olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit olika varor, M.J. till ett värde av 97 kr och G.M. till ett värde av 199 kr.

Åtalspunkt 2, stöld. S.S. och M.J. har den 30 juni 2005 på Stenolds Parfymeri & Hudvårdssalong i Kalmar tillsammans och i samråd stulit herrparfymer till ett värde av 2 485 kr.

Åtalspunkt 3, stöld. S.S. och M.J. har den 30 juni 2005 på Systembolaget vid Giraffens köpcentrum i Kalmar tillsammans och i samråd stulit fyra flaskor sprit värt tillhopa 978 kr.

Åklagaren yrkade vidare, såvitt nu är av intresse, att M.J. skulle utvisas ur riket och förbjudas att återvända till Sverige.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Kristina Almqvist) anförde i dom den 1 augusti 2005, såvitt gällde åtalet mot M.J., bl.a.:

Domskäl

Ansvar - - -.

Åtalspunkten 1

M.J. har erkänt gärningen. Genom erkännandet som stöds av övrig utredning är åtalet mot honom styrkt. Gärningen skall bedömas som åklagaren gjort.

- - -.

Åtalspunkten 2

S.S. och M.J. har förnekat gärningarna. - - -.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat beslagsprotokoll.

S.S. och M.J. har hörts. På åklagarens begäran har målsägandeförhör per telefon hållits med E.K. och vittnesförhör ägt rum med M.P. och T.H.

Tingsrätten gör följande bedömning,

Av beslagsprotokollet framgår att fem Hugo Boss parfymer den aktuella dagen beslagtagits ur den bil som S.S. och M.J. brukade. S.S. och M.J. har vidgått att de varit inne i butiken, M.J. två gånger och S.S. åtminstone en gång. Den sistnämnde har uppgett att han köpte två flaskor parfym av märket Hugo Boss samt att övriga beslagtagna parfymflaskor erhållits av bekanta för att lämnas som bröllopspresenter. M.J. har berättat i huvudsak i överensstämmelse med S.S. med den skillnaden att han har uppgett att anledningen till besöket i butiken var att de skulle undersöka priserna. T.H., som arbetade i köpcentret Baronen den aktuella dagen, har uppgett att han kände igen S.S. och M.J. från händelsen i Oskarshamn den 9 juni 2005 och att han därför följde efter dessa och höll dem under uppsikt. Han iakttog dem genom skyltfönstret vid båda deras besök i butiken och kunde från sin utkiksplats se hur de smusslade med någonting vid en av hyllorna. När de lämnade butiken efter det andra besöket följde han efter dem tills han förlorade dem ur sikte varefter han återvände till butiken för att tala med butiksbiträdet. M.P., som arbetade i butiken, har uppgett att hon fattade misstanke mot S.S. och M.J. när de stod och hukade vid en av hyllorna. Hon frågade om de ville ha hjälp med något men de ”ville bara titta”. När T.H. en stund senare kom in i butiken kunde hon, efter uppmaning av denne, konstatera att två flaskor Hugo Bossparfym försvunnit från hyllorna under S.S:s och M.J:s besök i butiken. Genom T.H:s uppgifter som vinner stöd av vad M.P. berättat, såväl ifråga om S.S:s och M.J:s beteende som om de varor som efter deras besök fattades i butiken, är styrkt att dessa på sätt som åklagaren påstått tillsammans och i samförstånd i butiken tillgripit två flaskor parfym av märket Hugo Boss. Då varken M.P., som omedelbart kunde konstatera att två parfymflaskor saknades, eller E.K., som har bekräftat att samtliga i beslag tagna parfymer bär butikens prismärkning, med säkerhet kunnat säga att de övriga i beslag tagna parfymflaskorna försvunnit från butiken den aktuella dagen kan åtalet endast bifallas såvitt avser de två parfymflaskor som saknades efter de tilltalades besök i butiken.

- - -

Åtalspunkten 3

S.S. och M.J. har förnekat gärningarna. - - -.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat beslagsprotokoll.

S.S. och M.J. har hörts. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med D.D.

Tingsrätten gör följande bedömning,

Av beslagsprotokollet framgår att två flaskor Red Label whiskey och två flaskor Absolut vodka den aktuella dagen beslagtagits ur den bil som S.S. och M.J. brukade. Genom förhöret med D.D., butikschef på Systembolaget i gallerian Giraffen, är det visat att butikssaldot samma dag uppvisade en brist om två flaskor Red Label whiskey och två flaskor Absolut vodka. D.D. har uppgett att han iakttog hur två personer kom in i butiken, hur de uppehöll sig vid whiskeyhyllorna, hur de spanade efter personalen och hur de lämnade butiken tillsammans utan att köpa någonting. S.S. har uppgett att han stötte på M.J. i en av Kalmars systembutiker och att han sedan tillsammans med denne besökte ytterligare en systembutik i syfte att undersöka var de lägsta priserna fanns. Han handlade vodka och öl i båda butikerna. M.J. har bekräftat S.S:s uppgifter med den skillnaden att han inte har vidgått några kontakter med denne i den första butiken. Han har påstått att han först inne i systembutiken i Giraffen fick syn på S.S. Anledningen till att han besökte två systembolag var att han sökte efter en specifik cognac vilken saknades i den första butiken. Han handlade lite öl. Whiskeyn som beslagtagits hade han köpt dagen innan. M.F., Securitasvakt i gallerian, har berättat att de båda männen uppträdde mycket nervöst, att den ene, som för att hindra något från att falla ut, höll en jacka upptryckt mot magen och att de småsprang till sin bil. Han har pekat ut S.S. och M.J. såsom varande dessa män. Genom vad D.D. berättat angående S.S:s och M.J:s uppträdande inne i butiken, vilket vinner ytterligare stöd av M.F:s uppgifter, finner tingsrätten styrkt att M.J. och S.S., på sätt som åklagaren påstått, tillsammans och i samförstånd tillgripit den alkohol som upptas i gärningspunkten. Åtalet skall bifallas.

- - -.

Påföljd och utvisning

- - -.

M.J. och S.S. är asylsökande och, såvitt känt, tidigare ostraffade. M.J. har befunnits övertygad om ett fall av snatteri och två fall av stöld och S.S. om två fall av stöld. Gärningarna är sedda för sig av mindre allvarlig karaktär men det förslagna sätt på vilket de har utförts är ägnat att försvåra bedömningen. Anledning att överväga annan påföljd än ett kortare fängelsestraff saknas. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att straffet kan stanna vid fängelse en månad.

Av från Migrationsverket inhämtade yttranden framgår att hinder mot utvisning till Ryssland respektive Armenien inte föreligger. Med hänsyn till gärningarnas beskaffenhet och övriga omständigheter finner tingsrätten att det kan befaras att de tilltalade kommer att fortsätta sin brottsliga verksamhet här i landet. De skall därför utvisas ur riket med förbud att återvända hit inom viss tid.

- - -.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde M.J. enligt 8 kap. 1 och 2 §§ BrB för stöld och snatteri till fängelse en månad och utvisade M.J. ur riket med förbud att återvända hit före den 1 augusti 2007.

Göta hovrätt

M.J. överklagade i Göta hovrätt och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla åtalet avseende stöld (åtalspunkterna 2 och 3) eller i vart fall utdöma en lindrigare påföljd och upphäva beslutet om utvisning.

Åklagaren bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Bertil Hübinette, hovrättsrådet Lena Egelin Grunditz, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 21 november 2005 bl.a.:

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens dom är det avgjort att M.J. gjort sig skyldig till snatteri.

Åtalspunkt 2

E.K., M.J., M.P. och T.H. har hörts på nytt i hovrätten och då berättat i huvudsak i överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom. M.J. har tillagt att han vid aktuell tidpunkt bodde på en flyktingförläggning och erhöll 2 200 kr/månad i bidrag.

Samma skriftliga bevisning har åberopats i hovrätten som vid tingsrätten.

Vad som förekommit i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort.

Åtalspunkt 3

M.J., D.D. och M.F. har hörts på nytt i hovrätten och då berättat i huvudsak i överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom. M.J. har tillagt att han dagen innan köpte fyra flaskor alkohol för 1 000 kr. Dessa flaskor hade han med sig i bilen eftersom han var på väg till ett bröllop.

Samma skriftliga bevisning har åberopats i hovrätten som vid tingsrätten.

Vad som förekommit i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort.

- - -.

Inte heller beträffande valet av påföljd, straffets längd och frågan om utvisning gör hovrätten någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättsrådet Göran Olsson var skiljaktig i fråga om utvisning och anförde:

En utlänning som döms för brott som kan leda till fängelse får enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529), såvitt nu har intresse, utvisas om det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. I förarbetena till bestämmelsen anfördes bl.a. att det, för att ett antagande om risk för fortsatt brottslig verksamhet skall kunna göras, i normalfallet måste krävas att det framgår av registerutdrag eller på annat sätt att utlänningen dömts för brott eller godkänt ett strafföreläggande eller fått åtalsunderlåtelse vid minst ett tillfälle (prop. 1993/94:159 s. 11 ff.). Undantagsvis kan det dock finnas skäl till utvisning utan att det är klarlagt att den dömde tidigare har gjort sig skyldig till brott. I underrättspraxis är det, med visst stöd i propositionen s. 9 f., vanligt att en utlänning utvisas om han kort efter ankomsten hit ger sig in i brottslig verksamhet och visar bristande vilja att foga sig i gällande regler.

M.J. döms nu för tre fall av butikstillgrepp, av vilka två avser sådant värde att de rubriceras som stöld. Han är, såvitt känt, tidigare ostraffad. Han kom till Sverige i februari 2004 som asylsökande och hade vistats här cirka femton månader innan han begick det första brottet. Enligt min mening föreligger mot bakgrund av det anförda inte tillräckliga skäl för utvisning.

Jag upphäver beslutet att utvisa M.J.

Högsta domstolen

M.J. överklagade och yrkade att beslutet om utvisning skulle upphävas.

Riksåklagaren bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Cecilia Tallkvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

Domskäl

I enlighet med hovrättens dom har M.J. dömts till en månads fängelse för stöld i två fall och snatteri i ett fall. Frågan i HD är om M.J. skall utvisas på grund av brotten.

För utvisning på grund av brott krävs att utlänningen döms till en svårare påföljd än böter och - såvitt nu är aktuellt - att gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet (4 kap. 7 § utlänningslagen, 1989:529, numera 8 kap. 8 § utlänningslagen, 2005:716).

Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning genom en lagändring år 1994. Syftet med lagändringen var att göra det möjligt att i förekommande fall beakta utlänningens allmänna brottsbenägenhet. Avsikten var inte att utvisning normalt skulle tillgripas vid mindre allvarlig brottslighet som snatteri, skadegörelse, egenmäktigt förfarande, bedrägligt beteende och grov olovlig körning. Det öppnades emellertid en möjlighet att vid upprepad eller systematisk brottslighet av denna typ kunna förordna om utvisning. För att ett antagande om risk för fortsatt brottslig verksamhet skall kunna göras måste det i normalfallet krävas att det framgår av registerutdrag eller på annat sätt att utlänningen dömts för brott eller godkänt ett strafföreläggande eller fått åtalsunderlåtelse vid minst ett tidigare tillfälle. Risk för fortsatt brottslighet kan dock undantagsvis anses föreligga även utan att det finns dokumenterat i för rätten kända tidigare domar. (Prop. 1993/94:159 s. 11 ff. och s. 33.)

Frågan är om det kan antas att M.J. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. M.J. är inte tidigare dömd för brott i Sverige. Han kom till Sverige som asylsökande i februari 2004. Migrationsverket avslog hans asylansökan den 9 december 2004. Beslutet överklagades till Utlänningsnämnden som den 24 november 2005 fastställde Migrationsverkets beslut. Under den tid han har vistats här har han gjort sig skyldig till snatteri den 9 juni 2005 och stöld vid två tillfällen den 30 juni 2005. Av utredningen i målet framgår härutöver att det hos M.J. och en medtilltalad påträffades gods som tingsrätten har beslutat om skulle tas i förvar enligt 1 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m., med hänvisning till att omständigheterna rörande föremålen var sådana att det kunde hållas för visst att de frånhänts någon genom brott.

HD har i rättsfallet NJA 2006 s. 375 prövat frågan om utvisning av en tidigare ostraffad gärningsman, som hade anlänt till Sverige i september 2004, och som hade dömts till villkorlig dom för snatteri vid tre tillfällen och stöld vid ett tillfälle under perioden december 2004 till oktober 2005. HD fann att det inte utan vidare kunde krävas att den tilltalade tidigare var straffad för att utvisning skulle kunna ske. I rättsfallet framhöll HD vidare att det var fråga om fyra tillgreppsbrott på mindre än ett år. HD fann att brottslighetens art och det förhållandet att gärningsmannen saknade anknytning till Sverige samt levde under oordnade ekonomiska och sociala förhållanden gav skäl att anta att han skulle komma att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige. Utvisning skulle därför ske på grund av återfallsrisk, med förbud att återvända inom fem år.

M.J. har begått upprepade tillgreppsbrott under en begränsad tid samtidigt som hans ansökan om asyl varit föremål för prövning. Det får med hänsyn till omständigheterna antas att M.J. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Han saknar helt anknytning till Sverige. Hovrättens dom skall därför fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut såvitt nu är i fråga.

Domskäl

HD (justitieråden Nina Pripp, Kerstin Calissendorff och Per Virdesten) meddelade den 6 juli 2007 dom i enlighet med betänkandet.

Referenten, justitierådet Ella Nyström, med vilken justitierådet Dag Victor instämde, var skiljaktig och anförde:

I det av majoriteten nämnda rättsfallet NJA 2006 s. 375 återgav HD förarbetsuttalandena om att det, för att ett antagande om risk för fortsatt brottslighet skall kunna göras, i normalfallet måste krävas att utlänningen dömts för brott eller godkänt strafföreläggande eller fått åtalsunderlåtelse vid minst ett tidigare tillfälle men att det undantagsvis kan anses föreligga sådan risk även utan att detta finns dokumenterat i för rätten kända tidigare domar. HD noterade i rättsfallet vid vilken tidpunkt den tilltalade hade anlänt till Sverige, vilket var ca tre månader innan det första brottet begicks, samt framhöll att han hade gjort sig skyldig till fyra tillgreppsbrott på mindre än ett år. Återfallsrisk ansågs föreligga trots att utlänningen tidigare var ostraffad, varför HD förordnade om utvisning.

2006.

2006 års rättsfall kan inte uppfattas på så sätt att HD tog avstånd från de återgivna förarbetsuttalandena. I normalfallet måste det således alltjämt krävas att utlänningen tidigare dömts, godkänt ett strafföreläggande eller fått åtalsunderlåtelse för att återfallsrisk skall anses föreligga. Av förarbetena framgår dock att det kan vara motiverat att utvisa en person som kort efter ankomsten hit ger sig in i brottslig verksamhet, även om brottsligheten är av mindre allvarligt slag, och visar oförmåga eller bristande vilja att foga sig i gällande regler (prop. 1993/94:159 s. 9 f.).

Efter att M.J. vistats i Sverige ca 15 månader som asylsökande, utan att han såvitt framkommit gjort sig skyldig till brott, begick han under två dagar med tre veckors mellanrum tre butikstillgrepp avseende varor med relativt begränsat värde. Varken brottslighetens art eller omständigheterna i övrigt utgör tillräckliga skäl att anta att M.J. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Utvisningsbeslutet bör därför upphävas.

HD:s dom meddelad: den 6 juli 2007.

Mål nr: B 4965-05.

Lagrum: 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529), numera 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716).

Rättsfall: NJA 2006 s. 375.