NJA 2008 not 45

Den 3:e. 45.(B 4573-07) A.H. mot Riksåklagaren och Ry Trans Aktiebolag angående stöld.

A.H. åtalades vid Helsingborgs tingsrätt för stöld bestående i att han under natten mellan den 3–4 maj 2005 vid idrottsplatsen på Höstgatan i Helsingborg tillsammans och i samförstånd med andra personer olovligen med tillägnelseuppsåt genom s.k. slangning tagit cirka 75 liter dieselbränsle från Ry Trans AB:s där parkerade lastbil. Åklagaren – som förde målsägandens talan – yrkade vidare att A.H. skulle förpliktas att utge visst skadestånd till målsäganden i anledning av brottet.

A.H. – som förnekade brott och bestred skadeståndsskyldighet – berättade vid tingsrätten sammanfattningsvis följande. Han framförde sin bil och stoppades av två mörkklädda killar som frågade om han ville köpa diesel. Han blev visad till en parkeringsplats en bit bort och stannade 30–40 meter från en parkerad lastbil. Efter en stund kom en av killarna och ville ha 150 kr för en dunk med 30 liter diesel. Han gick ur bilen och gjorde plats för dunken. Då kom polisen och han greps medan de två killarna sprang iväg. Han hade vita byxor och hans arm var gipsad från fingrarna till armbågen.

Åklagaren åberopade som muntlig bevisning vid tingsrätten bl.a. vittnesförhör med R.B. som sett händelsen från sitt fönster och tillkallat polis. R.B. berättade vid tingsrätten sammanfattningsvis följande. Då han tittade ut såg han en bil stå parkerad en bit från lastbilen. En man med vita långbyxor gick mellan personbilen och lastbilen och tömde vid två tillfällen en dunk i personbilen. Förutom mannen med vita byxor såg han ytterligare en person. Det var bara mannen med vita byxor som bar dunken och han bar den i höger hand. R.B. lade inte märke till att mannen i vita byxor var gipsad.

Tingsrättens majoritet – som ogillade åtalet och skadeståndsyrkandet – uttalade i sina domskäl bl.a. att R.B. inte lagt märke till att A.H. haft en gipsad arm samt att R.B. lämnat delvis andra uppgifter vid huvudförhandlingen än han gjort vid polisförhör. Tingsrätten fann det inte genom R.B:s uppgifter mot A.H:s förnekande visat att A.H. deltagit i tillgreppet genom att utföra slangning.

Åklagaren yrkade iHovrätten över Skåne och Blekinge bifall till åtalet och skadeståndstalan. Som muntlig bevisning åberopade åklagaren bl.a. omförhör med R.B. då han enligt åklagaren utgjorde s.k. tilltrosvittne. A.H. bestred ändring och åberopade journalutdrag till styrkande av att hans högra arm varit gipsad vid den aktuella tidpunkten.

Enligt protokoll den 24 oktober 2006 upplyste hovrätten åklagaren om att hovrätten inte ansåg att R.B. var att betrakta som tilltrosvittne. Åklagaren uppgav därefter att han inte ansåg att R.B. behövde höras på nytt i hovrätten utan att det räckte med banduppspelning av förhöret vid tingsrätten. Vid huvudförhandlingen i hovrätten förebringades förhöret med R.B. genom banduppspelning.

Hovrätten – som genom dom den 30 oktober 2007 dömde A.H. för stöld enligt åklagarens påstående – uttalade i sina domskäl bl.a. följande. R.B. har redogjort för sina iakttagelser på ett klart och tydligt sätt. Även om hans uppgifter vid tingsrätten inte till fullo överensstämt med vad han uppgett under förundersökningen har avvikelserna varit av underordnad betydelse. Det av R.B. beskrivna händelseförloppet stämmer också väl överens med den tillgripna mängden diesel. Hovrätten anser att R.B:s uppgifter är såväl trovärdiga som tillförlitliga och därmed skall ligga till grund för hovrättens bedömning. Att R.B. inte har sett att A.H. skulle ha varit gipsad minskar inte tillförlitligheten av hans berättelse.

A.H. yrkade i första hand att åtalet skulle ogillas och i andra hand att målet skulle återförvisas till hovrätten för ny prövning.

Riksåklagaren anförde att HD med undanröjande av hovrättens dom i erforderliga delar borde visa målet åter till hovrätten för ny prövning.

Ry Trans Aktiebolag hördes – trots föreläggande att svara i målet – inte av.

HD, beslut på förslag av föredraganden, Skäl. I 51 kap. 23 § RB stadgas att har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten. En sådan ändring får dock göras, om den är till förmån för den tilltalade eller om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

Mot bakgrund av vad som nu redovisats måste avgörandet av målet såväl vid tingsrätten som i hovrätten anses ha varit beroende av tilltron till R.B:s uppgifter. R.B. har emellertid inte på nytt hörts i hovrätten. Synnerliga skäl att utsagans värde är annat än vad tingsrätten antagit kan inte sägas föreligga. Hovrätten har därför dömt A.H. i strid mot 51 kap. 23 § RB. Rättegångsfelet är av sådan art att hovrättens dom – utom såvitt avser beslutet om ersättning till den offentlige försvararen – bör undanröjas med stöd av 55 kap. 15 § 2 st. jämfört med 51 kap. 28 § RB och målet visas åter till hovrätten för ny prövning.

Avgörande. HD undanröjer hovrättens dom utom såvitt avser beslutet om ersättning till den offentlige försvararen samt visar målet åter till hovrätten för ny prövning.