NJA 2008 not 47

J.I. mot Justitiekanslern angående skadestånd.

Den 9:e. 47. (T 2092-04) J.I. mot Justitiekanslern angående skadestånd.

J.I. väckte iSvea hovrätttalan mot staten och yrkade dels fastställelse av att staten var skadeståndsskyldig mot honom på grund av att det förekommit fel eller försummelser i samband med vissa beslut som meddelats av Stockholms tingsrätt (mål nr T 1559-96 och T 323-98), dels att staten skulle förpliktas att utge skadestånd till honom med 9 miljoner kr (mål nr T 677-97).

Hovrätten förordnade i beslut den 25 maj 1998 att målen skulle handläggas gemensamt, att mellandom skulle ges över de yrkanden som framställts i målen T 1559-96 och T 323-98 samt att målet T 677-97 skulle förklaras vilande till dess den kommande mellandomen vunnit laga kraft.

Genom mellandom den 12 oktober 2000 fastställde hovrätten att staten inte är skadeståndsskyldig mot J.I. på grund av tingsrättens handläggning i de aktuella avgörandena. Den 4 april 2003 fastställde HD hovrättens dom (NJA 2003 A4).

J.I. yrkade efter målens återupptagande i hovrätten – som han fick förstås – att staten skulle förpliktas att utge skadestånd till honom med 9 miljoner kr.

Han framställde vidare en invändning om jäv och begärde att målen skulle överflyttas till en annan hovrätt eller avgöras av domare från en annan hovrätt.

Staten bestred J.I:s yrkanden.

J.I. motsatte sig, sedan parterna beretts tillfälle att slutföra sin talan i målen, att målen skulle avgöras på handlingarna. Han åberopade vidare som bevisning utskrifter av partsförhör under sanningsförsäkran som i ett annat mål hållits med honom själv och två andra personer ”till stöd för påståendet om bl.a. felaktigt bevisbeslut och felaktig dom”.

Hovrättenanfördei domden 14 april 2004 bl.a. Hovrätten finner att det saknas fog för invändningen om jäv samt begäran om att målen skall avgöras av domare från annan hovrätt.

Eftersom frågan om statens skadeståndsskyldighet är slutligt avgjord genom HD:s dom är det uppenbart att den av J.I. åberopade bevisningen skulle bli utan verkan.

Enligt hovrättens mening är det uppenbart att någon huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målen. Det förhållandet att J.I. motsatt sig att målen avgörs på handlingarna saknar betydelse i detta fall, eftersom hans rätt till huvudförhandling måste anses tillgodosedd genom att mellandomen i mål nr T 1559-96 och T 323-98 meddelades efter huvudförhandling.

Genom HD:s dom den 4 april 2003 är det slutligt avgjort att staten inte är skadeståndsskyldig på grund av de beslut och domstolsavgöranden som J.I. åberopat som grund för sin talan i målen.

Genom domenlämnade hovrätten J.I:s talan om fullgörelse utan bifall.

J.I. yrkade i första hand att HD skulle undanröja hovrättens dom och återförvisa målet till hovrätten för förnyad handläggning samt i andra hand att HD med ändring av hovrättens dom och med upphävande av HD:s dom den 4 april 2003 i mål T 4171-00 skulle pröva förutsättningarna för omprövning och bifalla hans talan.

Staten bestred ändring.

HD, dompå förslag av föredraganden: Domskäl.J.I. har i HD åberopat samma omständigheter som i hovrätten. Han har till grund för yrkandet om återförvisning hävdat att hovrätten vid handläggning av målen har förfarit felaktigt i följande avseenden. Hovrätten har inte föranstaltat om begärd muntlig förhandling för behandling av den processuella frågeställningen och har inte heller på annat sätt utrett eller prövat denna. Hovrätten har inte korrekt angett yrkanden m.m. Hovrätten har avslagit invändningen om jäv och begäran att målen skulle avgöras av domare från annan hovrätt. Hovrätten har avgjort målen utan huvudförhandling trots att han har haft rätt till muntlig förhandling i hovrätten enligt rättegångsbalkens regler och Europakonventionen artikel 6.1. Vidare har hovrätten avgjort målen genom mellandom trots att han har väckt fastställelsetalan och utan att ta upp frågan om mellandom till behandling med honom. Mellandom angående sakfrågor är varken tillåten eller lämplig. Mellandomen är oklar och kan, om den över huvud taget var tillåten, inte anses utgöra hinder för prövning av fullgörelsetalan.

J.I. har inte visat att det har förekommit någon brist i hovrättens handläggning som innebär att det finns skäl att undanröja hovrättens dom.

Som hovrätten anfört är genom HD:s dom den 4 april 2003 slutligt avgjort att staten inte är skadeståndsskyldig mot J.I. på grundval av de omständigheter som J.I. åberopat i målen. Någon laglig möjlighet för HD att i förevarande ordning ompröva denna dom finns inte.

J.I:s överklagande skall alltså avslås.

Domslut

Domslut.HD avslår J.I:s överklagande.