NJA 2008 s. 292

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Christer Thornefors) anförde följande i dom den 10 april 2006 under rubriken

Domskäl

Ansvar

Här redovisade tingsrätten de tilltalades berättelser och bevisningen i målet och anförde därefter följande.

Tingsrättens bedömning

Enligt 2 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument döms den som får insiderinformation och som för egen eller någon annans räkning, genom handel på värdepappersmarknaden, förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör för insiderbrott. Detsamma skall gälla den som får insiderinformation och som med råd eller på annat sätt föranleder någon annan att förvärva eller avyttra finansiella instrument som informationen rör genom handel på värdepappersmarknaden.

Åklagaren har lagt A.A. till last att denne den 23 augusti 2005 uppsåtligen eller av oaktsamhet med råd eller på annat sätt har delgett T.L. insiderinformation gällande Tivox Automation och därigenom föranlett denne att avyttra 90 336 aktier i Tivox. Åtalet mot T.L. gäller att denne med kännedom om denna information uppsåtligen eller av oaktsamhet har avyttrat angivna aktier.

I målet är klarlagt att A.A. sedan februari 2005 var adjungerad till styrelsen i Tivox AB och att han därmed hade ställning som insider i bolaget. Den skriftliga bevisningen ger vidare vid handen att T.L. den 23 augusti 2005 avyttrat 90 366 aktier i Tivox AB för ett sammanlagt belopp om omkring 270 900 kr.

Av utredningen framgår att Tivox Automation under en längre tid hade gått dåligt, att bolaget 2004 vände sig till Mountbrook Fondkommission för att få bistånd med anskaffning av ytterligare kapital, att A.A. som då var anställd hos Mountbrook på så sätt kom i kontakt med företaget samt att T.L. var en av de finansiärer som deltog i den nyemission som gav Tivox ett kapitaltillskott på 30 miljoner kr. T.L. förvärvade 60 000 aktier och köpte senare under 2004 till ytterligare omkring 30 000. A.A. och T.L. hade därefter fram till den i målet aktuella tidpunkten kontakter som även innefattade privat umgänge familjevis. A.A. har uppgett att de dock endast var bekanta, inte nära vänner.

Tivox Automation hade en fakturakredit hos SHB i Göteborg som varierade över tiden efter graden av nyttjande, men som uppgick till omkring 120 miljoner kr. Efter emissionen 2004 skedde en viss återhämtning av Tivox börskurs, men Tivox-koncernen fortsatte att gå dåligt. Aktiekursen sjönk därefter med början i februari 2005 från omkring 5,25 kr till omkring 3,25 kr i augusti 2005. Bokslutet vid halvårsskiftet 2005 var mindre bra och visade att koncernen fortsatte att dräneras på kapital.

Söndagen den 21 augusti 2005 underrättades A.A. av styrelseordföranden i Tivox A.B. om att direktören på det SHB-kontor på Södra Hamngatan i Göteborg där Tivox hade sina krediter under dagen hade meddelat att banken avsåg att säga upp fakturakrediterna till Tivox Automation och att ett sammanträde mellan företrädare för Tivox och banken skulle äga rum kl. 13 tisdagen den 23 augusti, dvs. två dagar senare. Under samtalet diskuterade, enligt vad A.A. uppgett, han och A.B. huruvida bankens besked var ett sätt att försöka förmå ägarna till Tivox att skjuta till ytterligare kapital i bolaget eller om beskedet var definitivt beträffande krediten. Några säkra slutsatser om bankens ställningstagande gällande fakturakrediterna och därmed Tivox möjligheter till överlevnad kunde alltså inte dras vid denna tidpunkt.

Under sammanträdet mellan företrädare för Tivox och SHB den 23 augusti 2005, vilket pågick mellan kl. 13 och omkring 15.20, diskuterades bolagets situation och möjligheterna att lösa denna. Två pauser förekom under vilka företrädarna för banken överlade enskilt. Bankens slutliga besked var att beslutet att säga upp fakturakrediterna till Tivox Automation stod fast. Kännedomen om detta beslut och de konsekvenser detta skulle få för Tivox-koncernen utgör sådan information som faller under lagen om straff för marknadsmissbruk.

Företrädarna för Tivox promenerade efter mötets slut från SHBs kontor till advokatfirman Vinges kontor. Under denna promenad, som omfattade en sträcka på omkring 400 meter, ringde A.A. enligt vad han själv uppgett tre samtal; till sin hustru, till T.L. och till R.L. Samtalet till hustrun innehöll enligt A.A. besked om att han skulle bli sen och att den för kvällen planerade grillfesten hos familjen A.A. med familjen T.L. och ett annat par som gäster måste ställas in. Skälet till att A.A. ringde även till T.L. var enligt A.A. detsamma som beträffande hustrun, nämligen att meddela att kvällens grillfest var inställd. A.A. har förnekat att han under samtalet gav T.L. något besked gällande Tivox, men att denne ställde frågan om han kanske borde sälja sina Tivox- aktier, varvid A.A. svarade ”jag får ringa dig sedan” och knäppte av samtalet. T.L. har uppgett att han under samtalet kanske frågade retoriskt om han skulle köpa eller sälja.

Samtalet mellan A.A. och T.L. skedde omkring kl. 15.30. Enligt den telefonlista från TeliaSonera över T.L:s telefonsamtal som åklagaren åberopat ringde T.L. ett samtal som påbörjades kl. 15.33:54 till mäklaren på SHB J.N. Under detta samtal gav han J.N. order att sälja aktierna i Tivox. Den dokumentation av samtalet som förebringats ger vid handen att T.L. under samtalet med J.N. om aktierna yttrade bl.a. ”Ja det var nog inte så bra. Jag fick nåt samtal så…” samt angående förhållandet att T.L. ville sälja ”Ja det får du nog göra för att jag fick nån information om att där bör man sälja bort dom där alltså” samt därefter angående kursen ”Så nu kan vi ta in dom i första svängen om dom nu har sagt - om det nu är sant det dom säger”. Därefter följde ytterligare samtal till mäklaren kl. 15.44, 15.53, 16.07, 16.11, 16.15 och 16.27, som samtliga gällde försäljning av Tivox-aktierna. T.L. har berättat att han under tiden suttit uppkopplad mot börsen och kunnat följa hur aktierna såldes.

Mellan kl. 15.37 och 16.11 såldes T.L:s aktier i Tivox till en kurs som till en början låg på 3,24 kr och därefter sjönk till 2,85 kr. J.N. har uppgett att T.L. var mycket angelägen om att aktierna skulle säljas.

De uttalanden som T.L., ovetande om att dessa dokumenterats på band, fällt under samtalen med J.N. visar tydligt att han har fått information om att någonting viktigt inträffat med Tivox som innebar att han borde sälja aktierna för att undvika förluster. Eftersom T.L. i anslutning till försäljningen inte har talat med någon annan person än A.A. måste informationen ha kommit från denne.

A.A. har förnekat att han lämnat någon sådan information till T.L., att han saknat anledning att gynna just denne framför andra i vänkretsen samt att han, om han velat lämna någon tips, hade kunnat göra det redan på söndagen den 21 augusti. Angående dessa frågor kan konstateras att just den nära relationen till t.ex. R.L. gjort det omöjligt att lämna information till denne, att bankens inställning gentemot Tivox inte varit helt klar den 21 augusti samt att något motiv inte behöver klarläggas för att någon skall fällas till ansvar för ett brott. Därutöver skall sägas att det för tingsrätten framstått som att A.A:s relation till T.L. varit närmare än han velat medge.

T.L. har vid det första polisförhöret, som hölls i hans bostad den 28 september 2005, uppgett att A.A. under telefonsamtalet till honom sagt ”du bör sälja dina aktier”, utan att ange något skäl. Vid ett senare polisförhör hållet på polisstationen i Malmö den 29 september 2005 har T.L. uppgett att han under samtalet frågat om han skulle köpa eller sälja Tivox, varvid A.A. svarat ”du bör kanske sälja”. T.L:s uttalanden under polisförhören kan inte uppfattas på annat sätt än att han sanningsenligt till polisen uppgett att A.A. under telefonsamtalet sagt att han borde sälja aktierna. Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad han bevisligen uttalat till J.N. om att han fått information om Tivox.

Genom T.L:s uttalanden till J.N. tillsammans med hans uppgifter vid polisförhören är ställt utom allt rimligt att, även om orden inte har kunnat fastställas exakt, A.A. trots kännedom om insiderinformationen angående Tivox med råd eller på annat sätt föranlett T.L. att på börsen avyttra 90 336 aktier i Tivox.

A.A. är en välutbildad person som efter avslutade studier 1991 har varit verksam i kvalificerade ekonomiska sammanhang. Han har uppgett att han har god kännedom om insiderlagstiftningen. Det saknas anledning att utgå från annat än att A.A. varit väl medveten om innebörden i det eller de uttalanden han fällt till T.L. och att de uttalats avsiktligt.

Av det anförda följer att såväl A.A. som T.L. skall dömas för insiderbrott som de begått uppsåtligen.

Åklagaren har hävdat att brotten skall bedömas som grova. Brott av det slag som A.A. och T.L. gjort sig skyldiga till orsakar stor skada för den allmänna tilltron till möjligheterna att under rättvisa förhållanden omsätta värdepapper på de marknader som finns för detta ändamål. Brotten kan dock inte anses ha rört så betydande belopp att de av den anledningen skall bedömas som grova. Inte heller vad åklagaren i övrigt anfört till stöd för kvalificeringen av brotten som grova bör leda till en sådan bedömning.

Påföljd

A.A. och T.L. är tidigare ostraffade. Påföljden bör därför stanna vid villkorlig dom i kombination med ett rejält bötesstraff.

Förverkande

Yrkandet mot T.L. om förverkande av vinningen av brottet skall såsom lagligen grundat och, vid denna utgång i ansvarsdelen medgivet, bifallas.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde A.A. för insiderbrott enligt 2 § 2 p. lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument till villkorlig dom och 120 dagsböter.

Vidare dömde tingsrätten T.L. för insiderbrott enligt 2 § 1 p. lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument till villkorlig dom och 120 dagsböter. T.L. förpliktades att såsom förverkat värde av aktieaffären utge 270 900 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson och Hans Nyman samt tf. hovrättsassessorn Maria Hölcke, referent) anförde följande i dom den 20 december 2006.

Hovrättens domskäl

Skuld och rubricering

Av 1 § 1 lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (i fortsättningen MmL) framgår att med insiderinformation förstås sådan information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. Den definition av begreppet insiderinformation som ges i MmL motsvarar i sak den definition av begreppet som fanns intagen i den tidigare gällande insiderstrafflagen (2000:1086). I förarbetena till insiderstrafflagen (se prop. 1999/2000:109 s. 81) angavs att ordet ”information” enligt allmänt språkbruk är en samlingsbeteckning för uppgifter, kunskaper och vetande av vilket slag som helst och att i begreppet information alltså ryms alla typer av uppgifter oberoende av deras karaktär. Vidare uttalades att den vidsträckta innebörden av ordet ”information” gör att gränserna för vad som utgör insiderinformation sätts av de övriga kriterierna i definitionen. En förutsättning för att viss information skall anses utgöra insiderinformation är att den rör en omständighet av specifik natur (se prop. 2004/05:142 s. 55 f. och prop. 1999/2000:109 s. 81).

Enligt 2 § första stycket MmL döms den som får insiderinformation och som för egen eller någon annans räkning, genom handel på värdepappersmarknaden, förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör för insiderbrott till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som får insiderinformation och som med råd eller på annat sådant sätt föranleder någon annan att förvärva eller avyttra finansiella instrument som informationen rör genom handel på värdepappersmarknaden. Är brottet med hänsyn till affärens omfattning och övriga omständigheter grovt, döms, enligt andra stycket i paragrafen, för grovt insiderbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

De i målet aktuella aktierna i Tivox såldes av T.L. den 23 augusti 2005 för ett sammanlagt belopp av drygt 270 900 kr. Det är klarlagt att A.A. vid den tidpunkten hade ställning som insider i Tivox samt att han, genom sin kännedom om Svenska Handelsbankens beslut om att säga upp fakturakrediterna till Tivox Automation AB och de konsekvenser detta skulle få för Tivox-koncernen, hade fått sådan insiderinformation som avses i 1 § 1 MmL.

Av utredningen i målet framgår vidare följande. Omedelbart efter mötet hos Svenska Handelsbanken ringde A.A. fyra telefonsamtal, bl.a. ett samtal till T.L. Detta telefonsamtal ägde rum kl. 15.31 och varade i 27 sekunder. T.L. ringde därefter, kl. 15.33.54, till aktiemäklaren J.N. Under detta samtal fick J.N. i uppdrag att sälja T.L:s aktier i Tivox. Mellan kl. 15.44 och 16.27 ringde T.L. till J.N. vid ytterligare sex tillfällen för att diskutera försäljningen av aktierna i Tivox. Under telefonsamtalen med J.N. uttryckte T.L. beträffande Tivox-aktierna ”Dom skall vi visst sälja antagligen”, ”Ja det var nog inte så bra. Jag fick nåt samtal så”, ”jag fick nån information om att där bör man sälja bort dom där alltså”, ”Så kan vi ta in dom i första svängen om dom nu har sagt - om det nu är sant det dom säger” och ”ja jag förstod för att jag ska göra under ett antal timmar på mig va här alltså”. Mellan kl. 15.37 och 16.11 såldes T.L:s samtliga aktier i Tivox till en aktiekurs som under försäljningen sjönk från 3,24 kr till 2,85 kr. Vid polisförhör den 28 september 2005 medgav T.L. att han fått ett samtal från A.A. som uppmanat honom att sälja aktierna. Vid polisförhör påföljande dag uppgav han att A.A. på fråga om T.L. skulle köpa eller sälja Tivox sagt ”du bör kanske sälja” eller något sådant. I förhöret beskrev han vidare A.A:s uttalande som ”Bör kanske sälja det var vad han sa i princip”.

A.A. har uppgett att skälet till att han ringde till T.L. omedelbart efter mötet på Svenska Handelsbanken var att han avsåg att avboka den grillfest som skulle äga rum hemma hos A.A. på kvällen och som bl.a. T.L. var inbjuden till. A.A. har vidgått att T.L. under telefonsamtalet frågade om han borde sälja sina Tivox-aktier. A.A. har dock förnekat att han under telefonsamtalet gav T.L. något besked gällande Tivox. Även T.L. har vid förhören vid tingsrätten och i hovrätten förnekat att A.A. vid telefonsamtalet yttrade något om Tivox.

Telefonsamtalet den 23 augusti 2005 kl. 15.31 mellan A.A. och T.L. ägde rum i direkt anslutning till att A.A. hade deltagit i ett möte där A.B., enligt vad han berättat i hovrätten, uttalat att Svenska Handelsbankens beslut om att säga upp krediterna innebar att de bolag som ingick i Tivox-koncernen skulle komma att försättas i konkurs och att han omedelbart efter mötet skulle ringa till börsen för att få till stånd ett börsstopp av Tivox-aktien. Endast några minuter efter telefonsamtalet med A.A. ringde T.L. till J.N. och beordrade att hans 90 000 Tivox- aktier snarast skulle säljas. Inom mindre än en timme därefter hade T.L:s samtliga aktier i Tivox sålts på ett sätt som av J.N. har beskrivits som en aggressiv försäljning; enligt J.N. hade han aldrig tidigare varit med om att en kund sålt sina aktier så snabbt och pressat ned kursen så mycket. Mot bakgrund av de nu anförda omständigheterna och med hänsyn till T.L:s uttalanden vid telefonsamtalen med J.N., som överensstämmer med de uppgifter som T.L. lämnade vid polisförhör den 28 och 29 september 2005, är det enligt hovrättens mening utrett att A.A. vid telefonsamtalet med T.L. den 23 augusti 2005 kl. 15.31 lämnade uttalanden av innebörd att T.L. borde sälja sina aktier i Tivox. Det saknas, som tingsrätten konstaterat, anledning att utgå från annat än att A.A. varit väl medveten om innebörden i det uttalande han fällt till T.L. och om hur denne skulle uppfatta det. Genom dessa rådgivande uttalanden och sin kännedom om de omständigheter som utgjort insiderinformation har A.A., i enlighet med åklagarens gärningspåstående, uppsåtligen föranlett T.L. att på värdepappersmarknaden den 23 augusti 2005 sälja samtliga sina aktier i Tivox.

Åklagaren har gjort gällande att brottet är att bedöma som grovt med hänsyn till A.A:s ställning, affärens omfattning, att den rört betydande belopp, att den skett strax före handelsstopp med aktien och att försäljningen har föranlett en totalförlust för de personer som köpte aktierna. Enligt hovrättens mening är det aktuella beloppet i dessa sammanhang inte att anse som så högt att brottet av detta skäl bör anses som grovt. Även med beaktande av förhållandena i övrigt finner hovrätten, vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter, att det insiderbrott som A.A. skall dömas för inte kan betraktas som ett grovt brott.

Åtalet mot T.L. grundas i första hand på påståendet att han haft kännedom om den insiderinformation som A.A. fått vetskap om och som enligt åklagarens gärningspåstående bestått i information om att Svenska Handelsbanken inställt vidare nyttjande av Tivox Automation AB:s fakturakredit, vilket skulle innebära att bolaget skulle begäras i konkurs samt att detta även skulle leda till att Tivox skulle försättas i konkurs och börshandeln med bolagets aktie omgående skulle stoppas. Som framgått ger emellertid utredningen i målet inte stöd för mer långtgående slutsatser än att A.A. vid telefonsamtalet med T.L. den 23 augusti 2005 uttryckte att T.L. borde sälja sina aktier i Tivox. Utredningen i målet ger således inte stöd för uppfattningen att A.A. vid telefonsamtalet med T.L. även informerade denne om de omständigheter som enligt gärningspåståendet sammantagna utgjort insiderinformation. Åtalet mot T.L. kan därför inte vinna bifall på denna grund.

Åklagaren har alternativt gjort gällande att T.L. haft insiderinformation ”bestående i vetskap om att A.A. genom sin relation till bolaget Tivox haft insiderinformation om bolaget och att A.A. med denna kunskap uppmanat T.L. att sälja Tivox-aktien”. Enligt hovrättens uppfattning innebär emellertid den omständigheten att det är fråga om uttalanden av en person som har insiderinformation inte någon lättnad i kravet på att den information som denne för vidare skall avse vissa specifika förhållanden. Den som mottar en ren säljuppmaning från en person som han vet har insiderkunskaper kan således inte anses enbart genom detta ha fått del av insiderinformation i den mening som avses i 2 § MmL. Åtalet mot T.L. kan därför inte heller på denna grund bifallas.

Påföljd

I enlighet med det anförda skall A.A. dömas för insiderbrott.

I förarbetena till insiderstrafflagen uttalades att synen på bl.a. insiderbrott hade skärpts under senare tid och att brottet fick anses ha ett relativt högt straffvärde. Vidare angavs att straffvärdet var sådant att påföljderna borde motsvara dem som gäller för förmögenhetsbrotten (se prop. 1999/2000:109 s. 54). Även med beaktande av dessa uttalanden finner hovrätten inte skäl att göra någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort i fråga om val av påföljd. A.A. skall alltså dömas till villkorlig dom i förening med dagsböter. Med hänsyn till A.A:s nuvarande ekonomiska förhållanden bör emellertid dagsbotens storlek sättas ned i förhållande till vad tingsrätten bestämt.

Förverkande

Enligt 15 § MmL skall utbyte av brott enligt bl.a. 2 § samma lag förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Vid prövningen av frågan om förverkande enligt MmL skall också de generella bestämmelserna om förverkande i 36 kap. BrB tillämpas (se prop. 1984/85:157 s. 47). Av 36 kap. 5 § första stycket BrB framgår att förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde får, om inte annat har föreskrivits, ske hos den som genom brottet beretts vinning.

A.A. har gjort sig skyldig till insiderbrott. Genom sitt handlande har A.A. föranlett T.L. att den 23 augusti 2005 avyttra sina aktier i Tivox för ett belopp om 270 900 kr. För det fall T.L. inte hade sålt sina aktier vid denna tidpunkt, hade aktierna varit värdelösa. T.L. har således fått 270 900 kr i utbyte av det brott som A.A. nu skall dömas för. Det har inte framkommit att det skulle vara uppenbart oskäligt att förverka vad T.L. sålunda fått i utbyte av A.A:s brott. Tingsrättens beslut att förplikta T.L. att såsom förverkat värde av aktieaffären utge 270 900 kr skall därför fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom beträffade A.A. endast på så sätt att dagsbotens storlek bestämdes till ett lägre belopp.

Med ändring av tingsrättens dom beträffande T.L. ogillade hovrätten åtalet. Hovrätten fastställde tingsrättens förordnande om förpliktelse för T.L. att såsom förverkat värde av aktieaffären utge 270 900 kr.

Nämndemännen Siv Eklund och Lars G. Hansson var skiljaktiga och anförde följande.

T.L. är en s.k. daytrader som är van att lyssna på och agera utifrån signaler. Han vet att Tivox-aktien är skakig. Han vet också att A.A. arbetar för Tivox AB. Ett inte osannolikt händelseförlopp är att när A.A. meddelar att grillpartyt är inställt drar T.L. slutsatsen att något avgörande har inträffat. Troligen förstärks han i den uppfattningen av att A.A. låter upprörd. T.L. drar nu slutsatsen att det finns risk att aktien mycket snart kommer att börsstoppas. Han agerar därför mycket aggressivt gentemot mäklaren för att hinna sälja av sitt innehav före det eventuella börsstoppet.

A.A. känner väl till insiderlagstiftningen. Han inser att om han tipsar T.L. efter bankens kreditstopp kommer denne sannolikt att sälja av sitt innehav så fort som möjligt. A.A. inser vidare att detta i så fall skulle kunna leda till en rad frågor och att han därmed skulle riskera att bli misstänkt som uppgiftslämnare. Att en person med A.A:s ställning och erfarenhet skulle bete sig så dumdristigt förefaller högst osannolikt.

Det som talar mot A.A. är att T.L. i polisförhör sagt att A.A. uppmanat honom att sälja. Denna uppgift från en medåtalad kan dock inte vara tillräckligt för att det skall vara ställt utom allt rimligt tvivel att A.A. begått det insiderbrott han är åtalad för. Åtalen mot A.A. och T.L. skall därför ogillas.

Överröstade i denna del är vi i övrigt överens med majoriteten.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, Severin Blomstrand, referent, Per Virdesten och Gudmund Toijer) meddelade den 14 mars 2008 följande dom.

Domskäl

I 2 § första stycket lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument regleras två former av insiderbrott, dels överträdelse av förbud mot handel med finansiella instrument, dels överträdelse av förbud mot rådgivning rörande handel med finansiella instrument. En gemensam förutsättning för båda formerna är att gärningsmannen får insiderinformation rörande de finansiella instrument som handeln avser. Med insiderinformation förstås enligt 1 § 1 marknadsmissbrukslagen information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument.

Riksåklagaren har förklarat att han accepterar hovrättens bevisvärdering. Beträffande T.L. blir då frågan om denne skall fällas till ansvar för överträdelse av handelsförbudet enligt det alternativa yrkandet i gärningsbeskrivningen. Enligt detta har T.L. haft insiderinformation bestående i vetskap om att A.A. genom sin relation till bolaget Tivox haft insiderinformation om bolaget och att A.A. med denna kunskap uppmanat T.L. att sälja Tivox-aktien. Vad som sålunda påstås innefattar emellertid inte insiderinformation enligt definitionen i 1 § 1 marknadsmissbrukslagen. Att A.A. var insider i Tivox hade registrerats och var alltså en offentliggjord uppgift. Vidare utgör ett råd att sälja eller köpa finansiella instrument inte i sig någon information om en omständighet som är ägnad att påverka priset på instrumenten i fråga, jfr artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), där det i definitionen av insiderinformation sägs att det skall vara fråga om information av specifik natur (jfr också prop. 2004/ 05:142 s. 55 f.). Det kan visserligen tänkas förekomma fall då ett råd lämnas under sådana förhållanden att den som ger rådet härigenom också i praktiken lämnar information om en viss omständighet av specifik natur. Vad som har påståtts från riksåklagarens sida kan emellertid inte anses innebära att en sådan situation förelåg i det aktuella fallet. Redan på grund av det anförda kan åtalet mot T.L. inte bifallas.

A.A. hade deltagit i sammanträdet hos Handelsbanken, där banken slutligt klargjort sin inställning till fortsatt engagemang i Tivox-bolagen. Han var således informerad om att banken hade inställt vidare nyttjande av Tivox Automation AB:s fakturakredit och att detta skulle leda till att inte bara det bolaget utan även moderbolaget Tivox AB skulle komma att försättas i konkurs. Han visste också att börshandeln med moderbolagets aktie omgående skulle stoppas. När A.A. ringde till T.L. var denna information, som uppenbarligen var ägnad att väsentligt påverka priset på Tivox AB:s aktie, inte offentliggjord eller allmänt känd. A.A. hade alltså fått insiderinformation. Som hovrätten har funnit får det anses utrett att A.A. vid telefonsamtalet med T.L. gjorde uttalanden av innebörd att denne borde sälja sina aktier i Tivox AB. På de skäl hovrätten i övrigt har anfört är det styrkt att A.A. har gjort sig skyldig till uppsåtligt insiderbrott i enlighet med åtalet.

När det skall bedömas hur allvarligt A.A:s brott är får utgångspunkten vara att det enda som hände vid telefonsamtalet var att A.A. ringde upp T.L. för att meddela denne att middagen på kvällen var inställd och att rådet att sälja kom som svar på en fråga från T.L. Det har då inte varit fråga om något planerat eller ens särskilt aktivt handlande från A.A:s sida. A.A. hade själv inte någon vinning av brottet. Ingenting tyder på att han kände till storleken på T.L:s aktieinnehav, och försäljningsbeloppet saknar därmed avgörande betydelse för brottets svårhetsgrad. Vid en samlad bedömning kan brottet - trots A.A:s ställning i Tivox och insiderinformationens vikt - inte anses vara grovt.

Riksåklagaren har gjort gällande att såväl grovt insiderbrott som insiderbrott av normalgraden skall anses som brott av sådan art att påföljden normalt skall bestämmas till fängelse. Han har framhållit att allmänhetens förtroende för de finansiella marknaderna är en grundläggande förutsättning för ett väl fungerande samhälle och att insiderbrottsligheten innebär en allvarlig fara för att detta förtroende skadas. Vidare har han åberopat att insiderbrott är en brottstyp som är svår att förebygga och upptäcka samt att den enskilde på grund av kontrollsvårigheter och låg upptäcktsrisk har särskilt stor möjlighet att göra vinster på andras bekostnad.

Riksåklagarens argument får visst stöd i uttalanden under förarbetena till insiderlagstiftningen (se t.ex. prop. 1999/2000:109 s. 39 f.). I ingressen till det tidigare nämnda EG-direktivet om marknadsmissbruk framhålls också att det är angeläget att allmänheten har förtroende för värdepappersmarknaderna (p. 2) samt att påföljderna bör vara tillräckligt avskräckande för att överträdelser skall upptäckas och sanktioneras snabbt (p. 38).

Vid bedömningen av frågan om ett brott skall anses vara av den arten att det föreligger en presumtion för fängelsestraff är lagstiftarens uppfattning av förstahandsbetydelse. Vid sidan av brottstypen är det ofta brottslighetens karaktär och omständigheterna kring brottet som skall tillmätas betydelse när man avgör om detta är av den arten att fängelse bör ådömas. (Se NJA 2005 s. 263.)

Det är angeläget att motverka insiderbrott som allvarligt äventyrar allmänhetens förtroende för de finansiella marknaderna och som inbringar stora vinster på andras bekostnad. Brott av det slaget kan vara svåra att upptäcka och fängelsestraff på detta område kan ha större preventiv betydelse än i många andra sammanhang. Detta talar för att det bör finnas en viss presumtion för fängelsestraff i allvarligare fall. Det anförda ger emellertid inte underlag för att betrakta presumtionen som så stark vid denna typ av brott att den gör sig gällande redan i ett fall som det förevarande.

På grund av det anförda bör - som domstolarna funnit - påföljden för A.A. bestämmas till villkorlig dom jämte böter.

På de skäl hovrätten har anfört skall förverkandeyrkandet mot T.L. bifallas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.