NJA 2008 s. 660
Sedan en person med hemvist i USA och både svenskt och amerikanskt medborgarskap avlidit och efterlämnat egendom i båda länderna, sker boutredning i Sverige av den egendom som finns här. Det amerikanska dödsboet efter den avlidne, som gör anspråk på egendom som efterlämnats i USA, har ansetts ha behörighet att som part väcka talan vid svensk domstol, eftersom boet har rättskapacitet och kan uppträda som part enligt rättsordningen i USA. Fråga också om vem som kan företräda det amerikanska dödsboet.
H.M., med svenskt och amerikanskt medborgarskap, avled den 14 februari 1963. Vid sitt frånfälle var han bosatt i staten New York, USA. Som dödsbodelägare efterlämnade han sin hustru C.W. samt sina tre söner C.M., G.M. och A.M. Bouppteckning förrättades i Sverige i oktober 1964 och inregistrerades vid Stockholms rådhusrätt i februari 1965. Skifte ägde rum i juni samma år och godkändes av dödsbodelägarna, genom C.W., den 21 juni 1965.
Stockholms tingsrätt
Dödsboet efter H.M., företrätt av C.M., väckte talan vid Stockholms tingsrätt mot C.W. och yrkade förpliktande för henne att till dödsboet utge dels ett visst kapitalbelopp jämte ränta, dels en viss målning, dels vissa etnografiska samlingar samt dels vissa antikviteter och inventarier.
C.W., som bestred käromålet i sak, yrkade att talan skulle avvisas på i första hand den grunden att dödsboet skiftades redan år 1965 och att det därför var upplöst och i andra hand den grunden att C.M. inte visat att han enligt svensk rätt ägde företräda dödsboet. För det fall C.M. hade behörighet enligt amerikansk rätt att företräda boet i USA gjorde hon gällande att en på amerikansk rätt grundad behörighet att föra boets talan inte skulle tillerkännas motsvarande rättsverkan i rättegången här.
Dödsboet bestred avvisningsyrkandet.
Tingsrätten (tingsfiskalen Mathias Säfsten) anförde följande i beslut den 27 februari 2004.
Skäl
C.W. har hemvist i Sverige. Svensk domsrätt föreligger därför avseende boets talan mot henne i målet. Stockholms tingsrätt är behörigt forum.
Möjligheterna för en svensk domstol att pröva ett dödsbos talan när, som i detta fall, arvlåtaren har anknytning inte bara till Sverige utan även till något annat land skall avgöras i enlighet med svensk internationell privat- och processrätt (IP-rätt). Detsamma gäller prövningen av frågan om vilken rättsordning som skall tillämpas vid bedömningen av uppkommande spörsmål rörande boutredning och arv m.m.
En första fråga är om dödsboet utgör ett sådant subjekt som kan uppträda som part i en rättegång. Enligt svensk IP-rätt skall prövningen av dödsboets rättssubjektivitet göras enligt boets personalstatut. Dödsboets personalstatut är rättsordningen i det land där boutredning, bodelning och arvskifte sker (Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 5 uppl. 1999, s. 151). Om arvlåtaren efterlämnar egendom i flera länder och boutredning, bodelning och arvskifte förekommer i varje land för sig uppstår parallella dödsbon. Varje dödsbos rättssubjektivitet måste i sådana fall prövas för sig enligt lagen i respektive land (a. st. not 52).
I dödsboet efter H.M. förrättades bouppteckning i oktober 1964 och arvskifte i juni 1965. Förrättningarna, liksom boutredningen, ägde rum i Sverige och omfattade endast H.M:s tillgångar och skulder i landet. Svensk rättsordning utgör därför det skiftade dödsboets personalstatut.
Tingsrätten prövar först om C.M. har behörighet enligt svensk rätt att företräda dödsboet. C.W. har härvid i första hand invänt att dödsboet saknar partshabilitet. Tingsrätten gör i denna del följande bedömning.
Enligt svensk rätt upphör förvaltningen av ett dödsbo i princip av sig själv när kvarlåtenskapen slutligt har övergått till arvlåtarens successorer. Som en följd därav upphör dödsboet i princip att existera som rättssubjekt i och med att verkställbart och lagakraftvunnet skifte föreligger. Ett dödsbo kan emellertid i vissa situationer återuppväckas efter att arvskifte har skett och då på nytt uppträda som part i en rättegång. Om det efter arvskiftet visar sig att det finns behov av ny boutredning på grund av att en ny tillgång eller skuld har yppats återfår dödsboet sin rättskapacitet (SvJT 1975 ref. s. 42; se även Walin, Kommentar till Ärvdabalken. Del II, 4 uppl. 2001, s. 26). Motsvarande bör anses gälla även i ett fall som detta, när ett dödsbo gör gällande anspråk på betalning eller annan fullgörelse mot en av boets delägare i anledning av förhållanden som enligt boet påstås ha uppenbarats efter arvskiftet. Något krav på bevisning till stöd för att anspråken är riktiga bör inte uppställas vid prövningen av sökandens processuella saklegitimation. H.M:s dödsbo får därför, enligt svensk rätt, i och för sig anses ha partshabilitet såvitt avser den i målet förda talan. Den följande frågan i målet blir då om C.M. är behörig att ensam företräda detta dödsbo.
Enligt svensk IP-rätt skall prövningen av vem som skall anses behörig att företräda en juridisk person i en rättegång ske med utgångspunkt från den juridiska personens personalstatut. Frågan om rätten att företräda det skiftade dödsboet skall därför prövas enligt svensk rättsordning.
I sammanhanget noterar tingsrätten till en början att en dödsbodelägare alltid kan föra talan för egen räkning både mot utomstående och mot annan dödsbodelägare även i fall när saken synes röra dödsboet. Det fordras i sådana fall emellertid att talan inte bestäms på sådant sätt att den i realiteten går ut på att dödsboet skall tillföras egendom (se NJA 1976 s. 615 och 1979 s. 169). I förevarande fall får anses klart att C.M. för talan inte för egen utan för dödsboets räkning.
När särskild dödsboförvaltning inte har anordnats förs boets talan - med endast få undantag - av dödsbodelägarna gemensamt och det sker därvid med kollektiv behörighet (18 kap. 1 § ÄB). Om boutredningsman har utsetts för dödsboförvaltningen har denne en primär talerätt (19 kap. 12 § ÄB). En enskild dödsbodelägare får i vissa här inte aktuella undantagsfall själv föra boets talan, nämligen om det sker av delägaren för boet men i eget namn och mot samtliga övriga dödsbodelägare (18 kap. 1 a § och 19 kap. 12 a § ÄB). C.M. har till stöd för sitt påstående om behörighet att ensam företräda boet åberopat ett av the Surrogate’s Court of the State of New York för Suffolk County i USA till honom utfärdat letter of administration. Detta förordnande ger emellertid inte honom någon på svensk rätt grundad behörighet att föra dödsboets talan. Eftersom dödsboets talan inte biträds av övriga dödsbodelägare (G.M. och A.M.) och då förhållandena i övrigt inte medger enskild dödsbodelägare talerätt för dödsboets räkning i ett fall som detta saknas stöd i svensk rätt att nu uppta det skiftade boets talan till prövning i sak (jfr NJA 1948 s. 689).
Fråga återstår då om C.M. på grund av bestämmelser i utländsk rätt kan anses behörig att företräda dödsboet i målet. Tingsrätten gör i denna del följande bedömning.
När det, som här, är fråga om handläggning av boutredning, bodelning och arvskifte avseende en arvlåtare med bl.a. svenskt medborgarskap och hemvist utom riket är utgångspunkten att handläggningen skall omfatta såväl den egendom som arvlåtaren lämnar efter sig i Sverige som den egendom som finns kvar utomlands (se 2 kap. 1 § första stycket och 2 kap. 5 § första stycket jfrd med 2 kap. 2 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, IDL, samt NJA 1976 s. 472). Även i sådana fall kan emellertid förekomma att handläggningen av boutredning m.m. av olika anledningar sker parallellt och var för sig i flera länder. Förvaltningen kommer i de senare fallen att ske i enlighet med vad som följer av respektive lands IP-rätt. Bestämmelserna i IDL ger mot denna bakgrund inte någon närmare vägledning i frågan om behörigheten att företräda ett dödsbo i en rättegång. Frågan om det i detta fall, trots vad som föreskrivs i IDL rörande handläggningen i frågor som berör dödsbon, har uppkommit ett amerikanskt dödsbo måste enligt tingsrätten därför uteslutande avgöras med utgångspunkt från delstatsrätten i New York och med ledning av vad som framkommit om dödsboets åtgärder med avseende på H.M:s egendomsförhållanden där.
Av handlingarna framgår att det efter H.M:s frånfälle inte skedde vare sig någon boutredning eller något arvskifte i USA. Något amerikanskt dödsbo förelåg därför sannolikt inte i samband med att boet skiftades i Sverige 1965. Dödsboet har emellertid gjort gällande att boutredning och arvskifte rätteligen borde ha skett inte bara i Sverige utan också i USA. Boet har i detta sammanhang gjort vissa påståenden som i huvudsak går ut på att C.W. själv har tillgodogjort sig värden av sådan arvlåtarens egendom (bl.a. patenträttigheter) som rätteligen bort tillkomma boet eller att hon eljest obehörigen frånhänt boet tillgångar som borde ha ingått i ett arvskifte. I målet är vidare upplyst att C.M. i oktober 1999 utsågs till administrator i the Estate of H.G.M. av the Surrogate’s Court of the State of New York för Suffolk County, USA.
I artikel 7, avdelningarna 701 och 703 i The Surrogate’s Court Procedure Act, New York State Consolidated Laws, stadgas bl.a. följande.
Section 701. Requisites of letters
1. Letters granted by any court to a fiduciary shall be issued in the name of the people of the state, attested in the name of the judge of the court, sealed with the seal of the court and signed by the court or the chief clerk of the court or such other officer as the chief clerk shall have authorized or deputized for the purpose.
- - -
3. No court except the court which issues letters shall have power to suspend, modify or revoke them, so long as the court issuing them has jurisdiction of the estate or matter in which the letters were issued.
Section 703. Letters evidence of authority; effect of appeal
1. Subject to the provisions of the succeeding section, letters granted by the court are conclusive evidence of the authority of the persons to whom they are granted until the decree granting them is reversed or modified upon appeal or the letters are suspended, modified or revoked by the court granting them.
- - -
I artikel 7, avdelning 704 meddelas närmare anvisningar rörande behörighetskonflikter och giltighet av företagna rättshandlingar i fall när letters har utfärdats till flera personer samtidigt. Denna reglering saknar emellertid relevans i förevarande fall.
C.M. har företett ett av Surrogate’s Court vederbörligen utfärdat letter of administration ”with the powers and duties thereunto appertaining by law” för the Estate of H.G.M. Av i målet ingivna handlingar framgår även att C.M. i sin egenskap som administrator, har vidtagit åtskilliga åtgärder i syfte att utreda H.M:s ekonomiska förhållanden vid dennes frånfälle. Boet har bl.a. väckt talan i delstatsdomstolar i New York om skadestånd och begärt att discovery actions skall inledas där.
Enligt tingsrätten förekommer inte skäl till någon annan bedömning än att ett amerikanskt dödsbo, med vederbörlig rättssubjektivitet enligt amerikansk rätt, de facto existerar. Det har inte heller framkommit någon omständighet som ger anledning att ifrågasätta C.M:s påstående om hans behörighet att enligt delstatsrätten i New York med stöd av nu aktuellt letter of administration företräda det amerikanska dödsboet i rättsliga angelägenheter där. Vid sådant förhållande, och med beaktande av vad som ovan anförts om den svenska IP-rättens utgångspunkter för bedömningen av behörighetsfrågan med avseende på juridiska personer, finner tingsrätten att det får anses framgå att C.M. är behörig att i Sverige ensam företräda det amerikanska dödsboet i målet. C.W:s yrkande om avvisning skall därför ogillas.
Slut
Tingsrätten ogillar C.W:s yrkande om avvisning av dödsboets talan.
Svea hovrätt
C.W. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut skulle avvisa käromålet.
Dödsboet bestred ändring.
Hovrätten (hovrättslagmannen Bengt Sjögren, hovrättsrådet Erika Hemtke och tf. hovrättsassessorn Linda Stromberg, referent) anförde följande i beslut den 9 mars 2005.
Skäl
Hovrätten har att ta ställning till frågorna om ett amerikanskt dödsbo existerar, om C.M. har rätt att företräda detta och om det i så fall strider mot svensk ordre public att han ensam gör det.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det existerar ett amerikanskt dödsbo efter H.M. vid sidan av det skiftade svenska dödsboet. Det framgår av handlingarna att ett amerikanskt dödsbo enligt tillämplig amerikansk lag tillerkänns rättskapacitet. I fråga om juridiska personers partshabilitet och legalt företrädarskap gäller i princip den juridiska personens s.k. personalstatut (se t.ex. Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 5 uppl., s. 302). Dödsboet har således förmågan att vara part i rättegång.
Hovrätten delar vidare tingsrättens bedömning att C.M. med stöd av det företedda Letters of Administration är behörig att företräda det amerikanska dödsboet.
Att C.M. ensam tillåts företräda dödsboet med stöd av den av amerikansk domstol utfärdade behörighetshandlingen står inte i uppenbar strid med grunderna för den svenska rättsordningen.
Överklagandet skall därmed lämnas utan bifall.
Slut
Överklagandet lämnas utan bifall.
Högsta domstolen
C.W. överklagade och yrkade att HD skulle avvisa käromålet.
Dödsboet bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Skäl
År 1963 avled H.M. vid 38 års ålder i delstaten New York i USA där han var bosatt. H.M. var såväl svensk som amerikansk medborgare. Han efterlämnade makan C.M., numera gift W., och tre söner, bl.a. C.M. Efter H.M:s frånfälle bosatte sig änkan och sönerna i Sverige. H.M. efterlämnade tillgångar i både Sverige och USA. Stockholms tingsrätt förordnade boutredningsman i dödsboet 1964. Arvskifte förrättades följande år. Någon bouppteckning upprättades inte i USA.
I oktober 1999 beslutade Surrogate’s Court i staten New York efter ansökan av C.M. som är bosatt i USA, att denne skulle vara administrator för dödsboet efter H.M.
Den 8 april 2003 väckte dödsboet efter H.M. genom C.M. talan vid Stockholms tingsrätt mot C.W. och yrkade att C.W. skall förpliktas att till dödsboet utge vissa belopp jämte ränta samt viss lös egendom. Till grund för talan har boet anfört att C.W. tillgodogjort sig i USA befintlig egendom som tillhör boet och rätteligen skulle ha tillskiftats sönerna såsom dödsbodelägare.
C.W. har yrkat i första hand att käromålet skall avvisas. Till grund för detta har hon anfört att dödsboet inte är taleberättigat. Såväl tingsrätten som hovrätten har lämnat yrkandet utan bifall.
C.W. har vidhållit avvisningsyrkandet i HD.
Dödsboet har således gjort gällande att det uppdagats att H.M. vid sitt frånfälle haft tillgångar i USA som inte blivit föremål för bodelning och som nu skall tillföras det amerikanska dödsboet.
Frågor i målet är huruvida det amerikanska dödsboet, the Estate of H.M., är behörigt att väcka talan vid svensk domstol, huruvida C.M. är behörig att företräda boet och om det skulle strida mot svensk ordre public att C.M. ensam företräder boet.
Lagen om internationella rättsförhållanden innehåller bl.a. i 2 kap. regler om boutredning och arvskifte. Någon bestämmelse som reglerar de frågor som är aktuella i målet finns emellertid inte i lagen.
Allmänt gäller att ett dödsbo anses tillhöra det land där boutredning, bodelning och arvskifte äger rum. Om den avlidne efterlämnar egendom i flera länder och boutredning sker i varje land för sig existerar flera parallella dödsbon med var sitt personalstatut (se Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 6:e uppl. 2004 s. 157). Något hinder mot existensen av ett amerikanskt dödsbo vid sidan av det för länge sedan upplösta svenska dödsboet finns således inte.
Utslagsgivande för en juridisk persons personalstatus har ansetts vara den rättsordning enligt vilken rättspersonligheten uppstått (se Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, 5:e uppl. 1974 s. 82). För att bedöma det amerikanska dödsboets behörighet att föra talan vid svensk domstol måste således först avgöras vilken ställning the Estate of H.M. har enligt tillämplig amerikansk rätt.
Av den utredning om innehållet i tillämplig amerikansk rätt som inhämtats via Utrikesdepartementet framgår att ett amerikanskt dödsbo har rättskapacitet, kan uppträda som part i en rättegång och kan väcka talan vid domstol i delstaten New York.
Då det amerikanska dödsboet efter H.M. således har rättskapacitet i USA gäller detsamma vid svensk domstol.
Beträffande rätten att företräda ett utländskt dödsbo gäller enligt svensk internationell processrätt samma principer som för partsbehörigheten. Även rätten att företräda ett utländskt dödsbo i en svensk rättegång skall alltså bedömas enligt lagen i det land där boutredning, bodelning eller arvskifte äger rum.
C.M. har av the Surrogate’s Court i delstaten New York förordnats till administrator. En administrator synes i stort vara att jämställa med en boutredningsman i svensk rätt. Enligt Utrikesdepartementets yttrande kan ett förordnande till administrator vara förknippat med vissa inskränkningar i behörigheten, t.ex. rätten att föra talan beträffande fast egendom. Någon sådan inskränkning är emellertid inte aktuell beträffande C.M:s förordnande i förhållande till den talan som väckts vid Stockholms tingsrätt. C.M. får således anses vara behörig att företräda dödsboet i tvisten.
C.W. har hävdat att det skulle strida mot ordre public att acceptera C.M. som företrädare för det amerikanska dödsboet. Det kan emellertid inte anses vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att detta sker. C.W:s invändning kan därför inte vinna beaktande.
Av det anförda följer att överklagandet skall lämnas utan bifall.
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
HD (justitieråden Leif Thorsson, Severin Blomstrand, Torgny Håstad, Per Virdesten och Gudmund Toijer, referent) meddelade den 4 juni 2008 följande beslut.
Skäl
År 1963 avled H.M. i delstaten New York i USA där han var bosatt med sin familj. Han var både svensk och amerikansk medborgare. Som dödsbodelägare efterlämnade han makan C., sedermera gift W., och tre söner, däribland C.M. Efter H.M:s frånfälle bosatte sig änkan och sönerna i Sverige.
H.M. hade tillgångar i både Sverige och USA. En boutredningsman förordnades av Stockholms tingsrätt år 1964, och bouppteckning förrättades samma år. Vid bouppteckningen antecknades tillgångar och skulder i Sverige, vartill hänfördes också ett amerikanskt checkkonto samt några avgående poster och skulder upptagna i dollar. Arvskifte förrättades år 1965. Det gjordes inte någon bouppteckning i USA.
År 1999 utsågs C.M., som bosatt sig i USA, efter egen ansökan till ”administrator of the estate of H.G.M.” genom beslut av Surrogate’s Court i Suffolk County i delstaten New York.
H.M. Estate har i detta mål genom C.M. väckt talan mot C.W. vid Stockholms tingsrätt och yrkat att hon skall förpliktas utge vissa kapitalbelopp jämte ränta samt viss lös egendom. Till grund för talan har det anförts att H.M. hade tillgångar i USA som C.W. tillgodogjort sig trots att de inte ingått i någon bodelning och därför nu skall tillföras det amerikanska dödsboet för skifte mellan sönerna.
C.W. har i första hand invänt att C.M. saknar behörighet att företräda H.M:s dödsbo, eftersom svensk rätt inte erkänner att det parallellt med ett svenskt dödsbo finns också utländska dödsbon och inte heller att en företrädare grundar sin behörighet på utländsk rätt, när den avlidne var svensk medborgare med egendom i utlandet.
Frågan i HD är om H.M. Estate har behörighet att som part väcka talan vid svensk domstol med C.M. som företrädare.
Boutredningen efter H.M. ägde rum i Sverige enligt svensk lag och synes i huvudsak endast ha omfattat hans tillgångar här i landet. Enligt svensk rätt hade det varit möjligt att låta förrättningen omfatta även egendomen i USA, detta med hänvisning till H.M:s svenska medborgarskap och oavsett att han var medborgare också i USA (se 2 kap. 2 och 5 §§ lagen, 1937:81, om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo samt i fråga om det svenska medborgarskapets prevalens NJA 1976 s. 472, jfr Bergquist, Internationell arvs- och bodelningsrätt, 2003, s. 31 f., 75 f. och Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell familje- och arvsrätt, 2 uppl. 2006, s. 34 f., 242 f.). Så skedde alltså inte, och H.M. Estate gör nu anspråk på tillgångar som det påstås att H.M. efterlämnade i USA.
Dödsboförvaltningar har således kommit till stånd i både Sverige och USA. 1937 års lag hindrar inte att svensk domstol prövar anspråk som ställs av en utländsk dödsboförvaltning, om förvaltningen är så anordnad att den kan uppträda som part vid domstol. Detta får anses gälla också i fall där det varit rättsligt möjligt att låta hela boutredningen ske enligt svensk lag.
Avgörande för den amerikanska dödsboförvaltningens ställning är vad som gäller enligt rättsordningen i USA (jfr Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 6 uppl. 2004, s. 157 och Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, 5 uppl. 1974, s. 82).
HD har med biträde av Utrikesdepartementet hämtat in utredning om innehållet i delstaten New Yorks rättsordning. Av utredningen får anses framgå att en avlidens egendom utgör ”an estate”, som motsvarar ett dödsbo, att ett amerikanskt dödsbo har rättskapacitet samt att det kan väcka talan och uppträda som part i en rättegång i New York.
H.M. Estate har därmed behörighet att väcka talan också vid svensk domstol.
Även frågan vem som äger företräda ett dödsbo skall bedömas enligt den lag som reglerar dödsboets rättsliga ställning (jfr Bogdan, a.a. s. 164, 317, även NJA 1945 s. 488).
C.M. har alltså utsetts till ”administrator” i H.M. Estate av en domstol i New York. Av utredningen om rättsordningen där framgår att en administrator i huvudsak kan jämställas med en boutredningsman och att han eller hon - med vissa inskränkningar som saknar betydelse i detta mål - kan företräda dödsboet, också inför domstol.
Det kan inte anses vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att under angivna förhållanden godta att C.M. företräder H.M. Estate.
C.M. får därför anses behörig att företräda H.M. Estate i målet, och överklagandet skall avslås.
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
HD:s beslut meddelat: den 4 juni 2008.
Mål nr: Ö 1383-05.
Lagrum: 2 kap.2 och 5 §§ lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.
Rättsfall: NJA 1945 s. 488 och NJA 1976 s. 472.