NJA 2009 not 57

Den 20:e. 57.(Ö 1707-09) Framställning om utlämning till Ukraina av O.C.

Riksåklagaren i Ukraina begärde i en framställning den 7 maj 2008 att O.C. skulle utlämnas till Ukraina för lagföring. Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 4 maj 2006 av ordföranden för Interregionala domstolen i Kostiantynivka stad. Av beslutet framgår att O.C. är misstänkt för mord den 17 november 1995 i samma stad.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

O.C. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande. O.C. har förnekat den påstådda gärningen. Han har gjort gällande att det föreligger hinder mot en utlämning enligt 9 § utlämningslagen och enligt artiklarna 3 och 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Som grund för sin inställning har O.C. anfört bl.a. följande. Förundersökningen avseende mordet togs upp på nytt 11 år efter det att den förundersökning som inleddes i anslutning till mordet hade lagts ner. Av de vittnesförhör som ligger till grund för misstanken mot honom har endast ett förhör ägt rum i anslutning till tidpunkten för mordet medan de övriga två förhören har ägt rum först år 2006. Förhörsutskrifterna har inte bilagts utlämningsframställningen. Tysk domstol har funnit misstankarna inte vara tillräckliga för att kunna bifalla en framställning om utlämning av honom från Tyskland till Ukraina. Det föreligger också tveksamheter beträffande den misstänktes identitet. Namnet på den person som begärs utlämnad stavas annorlunda än hans namn och vissa uppgifter avseende den misstänktes passhandling överensstämmer inte med hans passhandling. Han har vare sig i anslutning till tidpunkten för mordet eller senare blivit kontaktad av den ukrainska polisen och han har fritt kunnat lämna Ukraina år 2003. Om han lämnas ut till Ukraina kommer han inte att få en rättvis rättegång där eftersom rättssäkerheten i Ukraina är mycket låg. Detta framgår av Utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Ukraina 2007.

Riksåklagaren, som har ansett att det inte föreligger hinder för utlämning, har anfört att häktningsbeslutet inte är uppenbart oriktigt och att det är i rena undantagsfall, såsom när den som begärs utlämnad kan visa att denne exempelvis har alibi, som ett utländskt häktningsbeslut kan anses vara uppenbart oriktigt. Att en tysk domstol funnit det föreligga hinder mot utlämning av O.C. kan enligt riksåklagaren vara en följd av att den tyska lagstiftningen skiljer sig från den svenska. Även om rättsväsendet i Ukraina kan ge anledning till att hysa viss oro så är förhållandena enligt riksåklagarens mening inte av den art och omfattning att de enligt artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen utgör hinder för utlämning.

Enligt 9 § tredje stycket utlämningslagen får det genom överenskommelse med främmande stat bestämmas att en fällande dom eller sådant beslut om häktning som meddelats av domstol eller domare ska godtas, om det inte i särskilt fall framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Ukraina är liksom Sverige anslutet till den europeiska utlämningskonventionen. Häktningsbeslutet ska därför godtas om beslutet inte är uppenbart oriktigt. Vad O.C. har anfört om den sent återupptagna förundersökningen och om vittnesbevisningen är visserligen anmärkningsvärt men utgör inte tillräckliga skäl för att häktningsbeslutet ska anses vara uppenbart oriktigt. För att häktningsbeslutet ska kunna anses vara så oriktigt krävs i princip att O.C. klart visar att han inte har begått det uppgivna brottet. Det har han inte visat. Häktningsbeslutet måste därför godtas.

Inte heller i övrigt finns det hinder mot utlämning enligt 1–10 §§ utlämningslagen.

O.C. har också åberopat att det föreligger hinder mot utlämning på grund av artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen.

Vad O.C. med hänvisning till Utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Ukraina 2007 har åberopat utgör inte tillräckligt stöd för att anta att han, om han utvisas, skulle löpa en allvarlig risk för att utsättas för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen.

Beträffande bedömningen av om artikel 6 i Europakonventionen utgör hinder mot utlämning till Ukraina noterar HD följande. Av Utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Ukraina framgår bl.a. att våldsamma förhörsmetoder inte sällan används och att det inom domstolsväsendet råder utbredd korruption. Vidare utvisar utredningen i målet att det gått mycket lång tid mellan den påstådda gärningen och två av de tre förhör i vilka O.C. utpekats samt att han i dessa två förhör identifierats genom ett fotografi. När det första förhöret skulle ha hållits är oklart men det förefaller ha varit i samband med den förundersökning som inleddes efter mordet. Det är att notera att förundersökningen efter något år lades ner – såvitt utredningen visar utan att O.C. delgetts misstanke om brott eller ha hörts – och togs upp först många år senare. Orsaken till återupptagandet är oklar.

Det anförda föranleder bedömningen att det finns anledning att hysa farhågor för att O.C. inte kommer att få en rättvis rättegång i Ukraina. Utredningen ger dock inte tillräckligt stöd för slutsatsen att han på ett flagrant sätt riskerar att förvägras en rättvis rättegång (jfr HD:s beslut meddelat den 26 maj 2009 i mål Ö 1082-09 ).

Sammanfattningsvis finner HD att det inte heller på grund av artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen föreligger hinder mot utlämning av O.C. till Ukraina.

Även om hinder mot utlämning inte föreligger så inger ett utlämnande till följd av de omständigheter som HD redogjort för ovan betydande betänkligheter. Det får förutsättas att dessa omständigheter beaktas vid ärendets fortsatta handläggning.