NJA 2009 s. 189
I en tobaksaffär uppställda datorer, som inte varit styrda till Internetsajter med spel eller särskilt utrustade för speländamål, har inte ansetts utgöra spelautomater i den mening som avses i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
Alingsås tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Alingsås tingsrätt mot D.A. för brott mot automatspelslagen med följande gärningspåstående.
D.A. har under perioden den 1 april till och med den 20 september 2005 i en lokal på Kungsgatan 39 i Alingsås uppsåtligen eller av oaktsamhet låtit ställa upp två spelautomater samt för allmänheten anordnat spel på dessa trots att föreskrivet tillstånd saknats.
Lagrum: 3 och 9 §§ lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande lagmannen Johan Mannergren) anförde följande i dom den 11 april 2007.
Domskäl
D.A. har bestritt ansvar och uppgett bland annat: Han drev tobaksaffär och erbjöd också sedvanliga spel som tips m.m. Han fick ett erbjudande från en säljare att sätta upp de två nu aktuella automaterna och han fick beskedet att automaterna inte var tillståndspliktiga. Han uppfattade automaterna som datorer på vilka man kunde gå ut på Internet och söka information och kanske även spela på spel över nätet. Han erbjöd inga vinster i affären. Den som använde automaterna betalade en krona i minuten och han och företaget som hyrde ut automaterna tog halva inkomsten var.
Vittnesförhör har på åklagarens begäran ägt rum med S.Å. som på Lotteriinspektionens uppdrag kontrollerat D.A:s butik. S.Å. har uppgett bland annat att automatspel på elektroniska automater är tillståndspliktigt oavsett om automaterna betraktas som datorer eller ej.
Tingsrättens bedömning
Enligt 3 § lagen om anordnande av visst automatspel krävs det tillstånd för att ställa upp en spelautomat i en lokal dit allmänheten har tillträde. De automater som funnits i D.A:s butik har varit tillståndspliktiga eftersom de ställts upp i förvärvssyfte.
Som innehavare av en tobaksaffär kan det inte ha undgått D.A. att de flesta spelautomater är tillståndspliktiga. Genom att inte själv kontrollera saken med kommunen eller Lotteriinspektionen har D.A. varit oaktsam. Åtalet skall därför bifallas.
Påföljden bör bestämmas till dagsböter.
Hovrätten för Västra Sverige
D.A. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.
Åklagaren motsatte sig ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Persson och hovrättsrådet Bertil Josefson, referent) anförde följande i dom den 29 november 2007.
Hovrättens domskäl
D.A. har hörts på nytt. Vittnesförhöret vid tingsrätten med S.Å. har spelats upp. Sedan det upplysts att P.W. numera är avliden har D.A. tillåtits att åberopa vad P.W. sagt under förundersökningen.
D.A. har lämnat samma uppgifter som antecknats i tingsrättens dom.
P.W. har vid ett polisförhör den 16 mars 2006 uppgett bl.a. att han i D.A:s butik har installerat två Internetmaskiner på vilka det var möjligt att Internetsurfa, att det på dessa fanns fullt utbud på Internet med bl.a. spel på Ladbrokes och Unibet men att det inte fanns några spel inprogrammerade i dem.
Av utredningen framgår att de två apparater, varom i målet är fråga, inte har varit föremål för någon närmare undersökning. Annat är således inte visat om apparaterna än vad D.A. uppgett eller att de var uppställda i dennes butik och utgjorde datorer utan särskilda spelprogram inlagda men med möjlighet att via Internet spela de spel som tillhandahålls där. Eftersom det varit möjligt att med apparaterna koppla upp sig mot Internet med de möjligheter till spel som detta medför är de enligt hovrättens uppfattning att anse som spelautomater i den mening som avses i lagen (1982:636) om anordnande av automatspel. Då allmänheten hade tillträde till den lokal där apparaterna var placerade finner hovrätten att uppställningen av ifrågavarande apparater, vilken får anses ha skett i förvärvssyfte, krävde tillstånd. Genom att inte kontrollera om apparaterna var tillståndspliktiga har D.A. av oaktsamhet gjort sig skyldig till brott mot automatspelslagen. Gärningen kan inte bedömas som ringa. Åtalet skall därmed bifallas.
Det saknas skäl att frångå vad tingsrätten bestämt i fråga om påföljden.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställde tingsrättens domslut.
Hovrättsrådet Ingrid Björk var skiljaktig i skuldfrågan och anförde.
De uppgifter som D.A. har lämnat om utformningen av och innehållet i de två datorerna är inte motbevisade. Hovrätten har därför att utgå från D.A:s uppgift att dessa datorer, som visserligen var uppställda i hans spelbutik, varken var programmerade med några särskilda spelprogram eller att det fanns ikoner med direktlänkar till olika spelsajter. Det finns inte heller någon utredning avseende datorernas yttre utformning som talar för att dess användningsområde i huvudsak var inriktat på spelverksamhet och inte på vanlig Internetanvändning. Eftersom datorerna var uppkopplade mot Internet har det dock varit möjligt att spela på de spel som bl.a. tillhandahölls på Unibets eller Ladbrokes hemsidor.
Åtalet gäller brott mot lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel ("automatspelslagen"). Denna lag är tillämplig på sådana spel på mekaniska och elektroniska spelautomater som anordnas för allmänheten eller som i annat fall anordnas i förvärvssyfte och som inte ger vinst eller endast ger frispel på automaten. Lagen skall tillämpas även på uppställning av automater av detta slag i lokaler eller på platser där allmänheten har tillträde. Av förarbetena till automatspelslagen (prop. 1981/82:203 s. 20 ff.) framgår att lagen var tänkt att omfatta förströelsespel som flipperspel, skjutare, målspel, TV-spel och liknande spel. Enligt Regeringsrättens avgörande den 13 september 2007 i mål 3975-06 kan den uppräkning av spel som skedde i förarbetena vid lagens tillkomst inte anses som definitiv, utan får med hänsyn till den tekniska utvecklingen omfatta nytillkomna automater i den utsträckning lagtexten inte utesluter detta. I nämnda rättsfall fastslog Regeringsrätten att datorspel som anordnas för allmänheten eller som i annat fall anordnas i förvärvssyfte kan vara tillståndspliktiga enligt denna lag. Enligt Regeringsrättens uppfattning var den ifrågavarande verksamheten med programmerade datorer för spel som t.ex. är ihopkopplade i s.k. LAN-miljö eller mot Internet att anse som tillståndspliktig verksamhet.
Omständigheterna i målet skiljer sig dock enligt min uppfattning från ovan nämnda rättsfall eftersom det inte är visat att datorerna som var uppställda i D.A:s butik var programmerade med spelprogram eller i huvudsak avsedda för spel. Det förhållandet att datorerna var uppkopplade mot Internet kan inte i sig utgöra tillräckliga skäl för att betrakta dem som spelautomater i automatspelslagens mening. Åtalet skall därför ogillas.
Högsta domstolen
D.A. överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas.
Riksåklagaren medgav ändringsyrkandet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Jonas Härkönen, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Domskäl
Enligt 1 § första stycket lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel (automatspelslagen) tillämpas den lagen på sådana spel på mekaniska eller elektroniska spelautomater som anordnas för allmänheten eller som i annat fall anordnas i förvärvssyfte och som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av frispel på automaten. Lagen skall också tillämpas på uppställning av automater av detta slag i lokaler eller på platser till vilka allmänheten har tillträde.
Av 3 § automatspelslagen framgår att tillstånd krävs för att anordna automatspel eller ställa upp en spelautomat i lokaler eller på platser som anges i 1 § första stycket. I 9 § föreskrivs att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel eller låter ställa upp en spelautomat i strid mot 3 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader om gärningen inte är ringa.
Automatspelslagen är en uttalad social skyddslagstiftning som infördes eftersom spelhallar ansågs kunna skada ungdomars sociala utveckling och därmed utgöra en olämplig ungdomsmiljö. Genom ett system med tillståndsprövning ansågs samhället få en möjlighet att se till att spelverksamheten anordnades på ett sätt som var ägnat att motverka uppkomsten av socialt olämpliga miljöer för barn och ungdom (se prop. 1981/82:203 s. 7 ff.).
Automatspelslagen omfattar endast visst automatspel. I de ursprungliga förarbetena till lagen anges att de automatspel som åsyftas är s.k. flipperspel, skjutare, målspel, TV-spel och liknande spel (se a. prop. s. 20). I förarbetena till de lagändringar som trädde i kraft den 1 april 1990 och som innebar en utvidgning av lagens tillämpningsområde uttalades, beträffande affärer där dataspel säljs, att lagen självfallet inte omfattar apparater som är uppställda i affärslokalen utan att vara programmerade för spel. Vidare uttalades att tillståndskravet för uppställning inte heller kan anses omfatta apparater som tillfälligtvis tas fram för att demonstreras för en kund, vilket innebär att lagen normalt inte är tillämplig i affärslokaler av detta slag. Tillståndsplikt kan inträda först om en programmerad apparat mera varaktigt finns uppställd i affärslokalen på sådant sätt att den är fritt tillgänglig för allmänheten. (Se prop. 1989/90:46 s. 10 och 21.)
Av förarbetsuttalandena får slutsatsen dras att det inte varit lagstiftarens avsikt att vanliga datorer som upplåts mot betalning eller som allmänheten på annat sätt har tillgång till, men som inte är särskilt anpassade, utformade eller programmerade för spel, skall omfattas av automatspelslagens regler. Ett sådant synsätt är också förenligt med Regeringsrättens avgörande i RÅ 2007 ref. 44.
Av utredningen i målet framgår att D.A. i sin tobaksaffär haft två datorer uppställda, att butikens kunder kunde bruka datorerna mot en betalning om en krona per minut, att datorerna inte var särskilt programmerade för spel samt att de var uppkopplade mot Internet med tillgång till hela det utbud som finns där. Det har genom utredningen inte framkommit att datorerna var försedda med förval, genvägar eller liknande med anknytning till spelsajter på Internet, eller att de på annat sätt var särskilt utrustade för spel.
Frågan blir då om enbart det förhållandet att datorerna varit uppkopplade mot Internet och att de därmed givit tillgång till det utbud av bl.a. spel som finns där skall medföra att de omfattas av tillståndsplikt enligt automatspelslagen. Den omständigheten att programvaran för spelen finns på annan plats och att kommunikation med datorn vid eventuellt spel sker via Internet kan inte i sig anses utesluta att datorerna skulle utgöra spelautomater i automatspelslagens mening. Som nyss angavs har det emellertid inte framkommit att de aktuella datorerna på något sätt varit styrda till Internetsajter med spel eller att de varit särskilt utrustade för speländamål. Om automatspelslagens tillämpningsområde skulle anses innefatta datorer av förevarande slag skulle det innebära att sådana vanliga datorer med tillgång till Internet som idag finns uppställda på en rad olika platser, som t.ex. flygplatser, järnvägsstationer, köpcentra, bibliotek och universitet, och till vilka allmänheten har tillträde, skulle omfattas av lagens bestämmelser. En sådan vidsträckt tillståndsplikt med åtföljande straffansvar synes inte ha varit avsedd och kan inte heller anses ändamålsenlig med hänsyn till tillståndsprövningens syfte att motverka uppkomsten av socialt olämpliga miljöer för barn och ungdom. De datorer åtalet avser kan därför inte anses utgöra spelautomater i automatspelslagens mening.
Åtalet skall således ogillas.
Domslut
Domslut
Med ändring av hovrättens dom ogillar HD åtalet.
Domskäl
HD (justitieråden Gertrud Lennander, Ann-Christine Lindeblad, Per Virdesten, Anna Skarhed, referent, och Lena Moore) meddelade den 17 april 2009 dom i enlighet med betänkandet.
HD:s dom meddelad: den 17 april 2009.
Mål nr: B 32-08.
Lagrum: 1, 3 och 9 §§ lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
Rättsfall: RÅ 2007 ref. 44.