NJA 2010 not 17

Den 6:e. 17. (T 5042-06) Lulebo AB (Lulebo) mot Platzer Fastigheter Aktiebolag (Platzer) angående skadestånd.

Mellan stiftelsen Bostadsbyggen och Platzer träffades under 1976 två avtal om uppförande av totalt 219 bostadshus i Hertsö by och på Porsön i Luleå kommun. De i entreprenadavtalen avsedda byggnadsarbetena utfördes under åren 1976 och 1977.

Beslut om permutation och upplösning av stiftelsen meddelades den 18 december 1995. Huvuddelen av stiftelsens tillgångar och skulder före upplösandet överfördes till Lulebo och Luleå kommun.

Lulebo väckte talan mot Platzer vid Luleå tingsrätt och yrkade att Platzer skulle förpliktas att till Lulebo betala 5 479 012 kr jämte på visst sätt beräknad ränta. Som grund för yrkandet åberopade Lulebo att ett antal av byggnaderna varit behäftade med fel i takkupor för vilka fel Platzer var ansvarigt, att felen inte blivit avhjälpta av Platzer och att Lulebo därför var berättigat till ersättning för de kostnader som Lulebo haft för att avhjälpa felen.

Platzer bestred käromålet. Som grund för sitt bestridande anförde bolaget att det inte hade visats att Lulebo hade förvärvat den påstådda fordringen i samband med upplösandet av stiftelsen eller att fordringen övergått till Lulebo på annan rättslig grund, att preskription inträtt a) enligt lagen om allmän preskription samt b) enligt parternas avtal, att reklamation hade skett för sent, att Platzer inte tagit på sig något funktionsansvar för takkuporna samt att Platzer hade fullgjort alla eventuella skyldigheter.

Tingsrätten beslutade, med parternas samtycke, att genom mellandom avgöra huruvida Platzer var betalningsskyldigt för de påstådda funktionsfelen.

I mellandom den 9 september 2006 fann tingsrätten på anförda skäl att Platzer inte var betalningsskyldigt för de i målet påstådda felen. Tingsrätten lämnade Platzers invändning att Lulebo inte förvärvat fordringen utan avseende.

Sedan Lulebo överklagat domen i Hovrätten för Övre Norrland fastställde hovrätten genom dom den 17 november 2006 tingsrättens domslut.

Lulebo yrkade att HD skulle fastställa att Platzer är betalningsskyldigt för av Lulebo påstådda funktionsfel i entreprenaden.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida Platzer har – beträffande byggandet av bostäder i Hertsö by – åtagit sig ett ansvar för konstruktion och funktion hos de i målet aktuella takkuporna på de grunder som anges i hovrättens dom under rubriken ”Har Platzer åtagit sig ett särskilt ansvar?” eller huruvida ett sådant ansvar följer av kap. 1 § 9 AB 72. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt förklarades vilande.

I dom den 12 juni 2009 (NJA 2009 s. 388) förklarade HD att Platzer beträffande byggandet av bostäder i Hertsö by, på vardera av de i prövningstillståndet angivna grunderna, har ett ansvar för konstruktion och funktion hos de i målet aktuella takkuporna.

Vidare meddelade HD prövningstillstånd i frågan huruvida Platzer ansvarar enligt kap. 1 § 9 AB 72 för takkupornas konstruktion och funktion även avseende Porsöentreprenaden. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt förklarades vilande.

Platzer bestred ändring av hovrättens dom.

Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande dom. Domskäl.

Entreprenadkontraktet mellan stiftelsen och Platzer för byggnationen inom Porsön var, liksom för Hertsö by, tecknat på Svenska Teknologföreningens formulär AB 72 och avsåg entreprenad till fast pris. Entreprenören åtog sig att för beställarens räkning uppföra 76 radhuslägenheter. Entreprenaden omfattade enligt avtalet ”byggnads-, målnings-, mark-, rör- och el-arbeten (generalentreprenad)” i överensstämmelse med bl.a. entreprenadkontraktet, formulär AB 72, beställningsskrivelsen, anbud med tillägg, PM för anbudsgivare, vissa byggnadsbeskrivningar, ritningar enligt förteckningar samt allmänna material- och arbetsbeskrivningar. Även i detta avtal var garantitiden angiven till ett år. Under Särskilda bestämmelser 4. var antecknat att ”Ändringar av konstruktioner och materialval som ej påverkar den föreskrivna standarden får utföras av entreprenören.”

Vid slutbesiktning av fastigheterna upptäcktes fuktgenomslag i anslutning till ett stort antal av de takkupor som husen är försedda med. Lulebo har till grund för käromålet i denna del anfört att Platzer är ansvarigt för felen i takkuporna och att Lulebo är berättigat till ersättning för kostnaderna för att avhjälpa felen eftersom Platzer inte gjort detta.

I tingsrätten har beslutats att det genom mellandom skall avgöras huruvida Platzer är betalningsskyldigt för de påstådda funktionsfelen. Platzer har bestritt betalningsskyldighet under åberopande av flera alternativa grunder, bl.a. att bolaget inte åtagit sig ett ansvar för takkupornas funktion.

Sedan hovrätten ogillat Lulebos talan på ovan angiven grund har HD meddelat prövningstillstånd enligt det ovan angivna temat.

Beträffande Porsö-entreprenaden är det ostridigt mellan parterna att entreprenadavtalet ursprungligen innehöll en annan konstruktion för takkuporna men att de var överens om att byta till samma konstruktion som användes för Hertsö by och att denna inledningsvis föreslagits av Platzer.

Hovrätten har funnit att bestämmelsen i kap. 1 § 9 AB 72 i och för sig är tilllämplig och att ett godkännande från Lulebo inte befriar Platzer från ansvar, men att Lulebo genom att acceptera den alternativa billigare konstruktionen medvetet tagit en risk och att Lulebo inte har förmått visa att konstruktionen är i grunden oriktig. Hovrätten ansåg därmed att Lulebo inte hade förmått visa att Platzer hade ett funktionsansvar för takkuporna på husen på Porsön.

Beträffande funktionsansvar på grund av kap. 1 § 9 AB 72 har HD i domen av den 12 juni 2009 uttalat bl.a. följande.

Enligt kap. 1 § 9 AB 72 (se numera kap. 1 § 6 AB 04) svarar den part som tillhandahåller uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner för riktigheten av dessa. Motpartens godkännande befriar inte parten från detta ansvar.

Bestämmelsen är tillämplig på den part som tillhandahåller uppgiften etc., vare sig parten är beställaren eller entreprenören. Ansvaret är strikt. Om det är beställaren som lämnat uppgiften, t.ex. att grunden utgörs av sand, kan uppgiften naturligtvis vara ”oriktig”, och entreprenören har då rätt till ersättning för tilläggsarbeten som föranleds av att han inte räknat med dessa vid sitt anbud.

Om entreprenören projekterat en konstruktion som är olämplig, faller det sig inte alldeles naturligt att säga att konstruktionen utgör en ”oriktig” uppgift eller handling. Motiv AB 72 ger ingen ledning på denna punkt. Enligt såväl utlåtandet från Gunnar Lindgren och Jan-Erik Hagman som yttrandet från Byggandets Kontraktskommitté är en olämplig konstruktion emellertid inte en ”riktig handling” i bestämmelsens mening. En annan tillämpning skulle för övrigt medföra att beställaren hade anledning att särskilt kontrollera projekteringen eller att själv utföra det projekteringsarbete som han lämnat till entreprenören mot betalning och alltså ådrog sig dubbla kostnader. En entreprenör som gjort en konstruktion svarar därför som utgångspunkt för dess lämplighet, även om det valda standardavtalet är AB 72 med dess rena utförandeansvar.

Eftersom ett godkännande inte befriar den part som tillhandahållit uppgiften etc., krävs det att motparten tydligt övertagit ansvaret för att parten skall vara befriad från sitt ansvar enligt den nu behandlade bestämmelsen (jfr Kommentaren till ABT 74 s. 9 enligt vilken det krävs en uttrycklig reservation).

Som anförts ovan har Platzer tillhandahållit den konstruktionsritning efter vilken takkuporna har byggts. Beställaren har visserligen samtyckt till att ritningen införts som en kontraktshandling, men det har inte visats att beställaren tydligt befriat Platzer från dess ansvar enligt kap. 1 § 9 AB 72. Inte heller har det framkommit någon annan omständighet som medför att kap. 1 § 9 inte skall gälla fullt ut beträffande Porsö-entreprenaden. Platzer har alltså ett strikt ansvar för takkupornas ändamålsenliga funktion även för denna entreprenad.

Vid denna utgång skall prövningstillstånd meddelas även i frågan huruvida Platzer fullgjort bolagets alla skyldigheter, tingsrättens ställningstagande i denna del undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för vidare handläggning.