NJA 2011 not 26

Den 7:e. 26. (Ö 3071-11) Ansökan av M.Ö. om resning.

HD:s beslut. M.Ö. har dömts för bl.a. grov narkotikasmuggling av 100 gram mefedron. Påföljden för M.Ö., som var drygt 18 år vid gärningstillfället, bestämdes till fängelse två år och sju månader. I domen uttalade tingsrätten bl.a. att mefedron är narkotika av särskilt farlig art som närmast är att likställa med ecstasy samt att gränsen för grovt brott ska sättas vid 10 gram mefedron. Hovrätten, som uttalade att gränsen för grovt brott borde gå vid 15 gram, fastställde tingsrättens dom. Hovrättens dom vann laga kraft.

M.Ö. har nu ansökt om resning och som grund för sin resningsansökan anfört att det föreligger en omständighet som inte tidigare har lagts fram och som, om den åberopats i målet, sannolikt skulle ha lett till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Han har även gjort gällande att det finns synnerliga skäl att pröva målet på nytt. M.Ö. har till utveckling av sin talan anfört att HD i en dom den 16 juni 2011 (mål B 5412-10) har prövat frågan om straffvärdebedömningen avseende mefedron och att det framstår som uppenbart att han skulle ha dömts för narkotikasmuggling av normalgraden till ett väsentligt kortare fängelsestraff om uttalandena i den domen skulle tillämpas på hans fall.

Ett nytt avgörande från HD utgör inte en sådan omständighet eller ett sådant bevis som avses i 58 kap. 2 § 4 RB. M.Ö:s ansökan om resning kan därför inte bifallas med stöd av den bestämmelsen, vare sig enligt huvudregeln eller enligt tillläggsregeln.

Om en rättstillämpning inte skulle stå i överensstämmelse med ett senare av HD meddelat avgörande innebär detta inte att rättstillämpningen uppenbart strider mot lag i den mening som avses i 58 kap. 2 § 5 RB (jfr NJA 1981 s. 350, 1995 s. 366 och 2002 s. 619; se även NJA II 1940 s. 155 ff. och 170 ff.). M.Ö:s ansökan om resning kan således inte bifallas med stöd av den bestämmelsen.

HD avslår resningsansökningen.