NJA 2011 not 33

Framställning om utlämning till Bosnien och Hercegovina av M.M., medborgare i Bosnien och Hercegovina.

Den 19:e. 33. (Ö 2724-11) Framställning om utlämning till Bosnien och Hercegovina av M.M., medborgare i Bosnien och Hercegovina.

Justitieministeriet i Republiken Bosnien och Hercegovina begärde i en framställning daterad den 12 april 2011 att M.M. skulle utlämnas till Bosnien och Hercegovina för lagföring.

Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 8 juni 2010 av domstolen i första instans i Bijelina. I häktningsbeslutet hänvisas till en stämningsansökan den 25 mars 2010, av vilken framgår att M.M. är misstänkt för grov stöld den 4 oktober 2009.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD tillsammans med ett eget yttrande.

M.M. motsatte sig utlämning.

HD höll förhandling i ärendet den 3 augusti 2011. Med anledning av den bevisning som M.M. presenterade vid förhandlingen beslutade HD att till Justitiedepartementet anmäla frågan om åtgärd för att införskaffa kompletterande upplysningar om den bevisning som finns mot M.M. Ärendet förklarades vilande.

Justitiedepartementet hemställde i en skrivelse den 22 augusti 2011 till Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina att framställningen om utlämning skulle kompletteras. Ett svar inkom till Justitiedepartementet den 1 september.

HD:s yttrande.

1. Enligt 9 § 3 st. utlämningslagen får genom en överenskommelse med en främmande stat bestämmas att en fällande dom eller ett sådant beslut om häktning som har meddelats av en domstol eller en domare ska godtas om det inte i det särskilda fallet framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Bosnien och Hercegovina är liksom Sverige anslutet till den europeiska utlämningskonventionen. Häktningsbeslutet, som är meddelat av en domstol, ska därför godtas om det inte framgår att det är uppenbart oriktigt.

2. M.M. har förnekat att han har gjort sig skyldig till de brott som utlämningsframställningen avser, nämligen inbrott i en lägenhet samt stöld av en bil med hjälp av nycklar som tillgreps vid inbrottet. Han har hävdat att han befann sig i Göteborg när brotten begicks den 4 oktober 2009. Till stöd för sitt påstående har han åberopat dels handlingar från Arbetsförmedlingen och Göteborgs stad, Vuxenutbildningen, utvisande att han befann sig i Göteborg den 2 och den 7 oktober 2009, dels två vittnen, V.V. och R.B. Båda har hörts under ed vid förhandlingen i HD.

3. V.V. har berättat att han känner M.M. sedan år 2008 och att de är vänner. Han har vidare berättat att han kom med flyg från Prag till Göteborg den 2 oktober 2009, en fredag, och att han senare den dagen gick till restaurang Golden Days i Göteborg, där hans bror arbetar och där han träffade och talade med M.M. Påföljande dag, den 3 oktober, var han på samma restaurang och träffade även då M.M. Denne lämnade restaurangen någon gång natten till den 4 oktober. V.V. har företett dels en reservation avseende flygresan den 2 oktober, dels en reservation avseende en flygresa den 14 december som han den 7 oktober gjorde för M.M:s räkning. V.V. har sagt sig vara helt säker på att han träffade M.M. på Golden Days de båda angivna dagarna.

4. R.B. har berättat att han känner M.M. sedan år 2008 och är väl bekant med denne. Han har vidare berättat att han träffade M.M. i ortodoxa kyrkan i Kortedala i Göteborg på förmiddagen den 4 oktober 2009 samt att de därefter åt lunch tillsammans. Själv minns han dagen väl bl.a. eftersom han besöker kyrkan den 4 oktober varje år alltsedan år 2006, då han var med om en livshotande olycka just den 4 oktober. R.B. har sagt sig vara helt säker på sina uppgifter.

5. Gentemot M.M:s påstående har riksåklagaren framhållit att stämningsansökan från Bosnien och Hercegovina utvisar att det finns vittnen som har identifierat M.M. som den som körde den stulna bilen, att det även i övrigt finns bevisning mot denne och att den bevisning som M.M. har presenterat inte kan anses visa att han befann sig någon annanstans än i Bijelina den 4 oktober 2009.

6. I sin skrivelse till Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina redogjorde Justitiedepartementet för HD:s beslut och bakgrunden till det. Departementet hemställde att framställningen om utlämning skulle kompletteras med en specifikation och presentation av den bevisning på vilken utlämningsframställningen baseras (”a specification and presentation of the evidence on which the request for extradition is based”). Det framhölls sålunda att den komplettering som efterfrågades avsåg bevisningen i brottmålet.

7. I det svar som Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina har lämnat på Justitiedepartementets hemställan om komplettering har ministeriet hänvisat till en sammanställning den 25 augusti 2011 av domstolen i första instans i Bijelina. I sammanställningen redovisas dels omständigheterna kring M.M:s underlåtenhet att iaktta ett föreläggande från domstolen om reseförbud med anmälningsskyldighet, dels misstankar om att han innehar flera resedokument. Bevisningen mot honom i det aktuella brottmålet berörs inte.

8. V.V. och R.B. har var för sig gjort ett trovärdigt intryck. Om M.M. är skyldig till de brott för vilka han misstänks har båda begått mened inför HD. Det finns emellertid ingenting som tyder på att så skulle vara fallet. Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina har mot bakgrund av bevisläget beretts tillfälle att komplettera utlämningsframställningen med en redogörelse för den bevisning som finns mot M.M., men har inte berört bevisningen i sitt svar. Det har sålunda inte redovisats någon bevisning mot M.M. som förtar värdet av den bevisning för hans oskuld som har presenterats inför HD.

9. Med hänsyn till det anförda får det anses framgå att det häktningsbeslut som utlämningsframställningen grundar sig på är uppenbart oriktigt. Det föreligger därför hinder mot att bifalla utlämningsframställningen.